av Emmeli | feb 16, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader
Ännu en dag av full fart. Motion- och Frisklufttimmarna i morse gav oss (mig och Emmeli…) raketbränsle. Det Bäbisgosades Städades. Sen hämtade vi hem en älskad, som checkade ut för helg. Vi har sedan gäspat i kapp och undrat om det inte är sovdags nån himla gång eller om man faktiskt kan krypa ner under täcket redan typ klockan fem på eftermiddagen en pissregnig, grå och sunkig februaritorsdag?
Så vi har myst i soffan framför barnprogram på datan. Och byggt bokstavspussel inne i lekrummet. Samt ägnat oss åt idogt visseltränande med han som för första gången lyckades vissla i morse och var prick så stolt som ni anar! Den där lilla herren, som vid middagen ville känna videkissarna mot nosen, då jag precis berättat att dom ju är mjuka. Och han svarade, åh, dom luktar så ljuvligt! . Då fick jag bita ihop, om jag säger så.
Och nu är det bara jag, den kurrande katten och den där osprättade, bara-av-bäbis-lästa tidningen. I det helgfina hemmet med sovande stjärnor i rummet intill. Kvällsfriden… 
Tänk, att det redan är fredag imorn igen.
Lillafrun
av Emmeli | feb 15, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Det här med vår i luften. Det gör liksom någonting med mig. Som att både kropp och knopp varit i nån slags vinterdvala och inte förrän nu, när ljuset återvänder, solen lyser högre och fåglarna börjar kvittra igen, så förstår jag att jag varit där. I Vinterdvalan. Det bara känns nu, som att jag nästan snart börjar bubbla lite inombords. Bubblet som varit lite sovande senaste tiden. Ni vet nog precis vad jag pratar om. Jag anar att jag inte är ensam, mao. 
Och vet ni!
Jag är så himla glad att jag gick emot mig själv och istället helt brydde mig i vad min lilla dotter tyckte, om den där första Babyträffen vi hade för ett par veckor sedan. Jag kände mig allt annat än bekväm, ska ni veta. Men hon älskade det ju. Så det var självklart att vi skulle fortsätta. Idag? Ja, då älskade jag det också! Jag är en Hemmagris och Ensamvarg, till stor del. Tycker om att träffa familj och vänner. Ja, det älskar jag ju, som ni vet. Men det där med att befinna sig i nya grupper, inte riktigt känna någon. Ja, det kan jag tycka är obekvämt. Men när vi bodde i Norrnorr hade jag ju faktiskt alla vännerna runt mig/oss, och vi hängde massor. Och nä, dom flesta av dom darlingarna kände vi ju inte sedan innan. Så nånstans måste man ju börja. När vi sedan flyttade hit, hem igen, har jag inte orkat söka upp några nya vänner. Inte haft behovet. Och, det har bara inte blivit. Men nu känner jag mig redo och det här känns som ett ypperligt tillfälle och jag är så glad i goa mammorna jag träffat. Heja, heja att kliva ur sin bekvämlighetzon ibland!
Och ser ni där!
Alla Hjärtans-blommorna jag fick av mannen igår. Han är för rar, alltså. Rosenbukett med videkissar. I vasen med finaste bokstaven på. Choklad och present, fick jag också. Bortskämd så det förslår. Och tänk, vad vi fyllt vårt sju-och-ett-halvt-åriga-Tillsammans-liv med mycket kärlek. Norrnorr-liv som precis-nyförlovade. Tillsammans-kämpan med varsin högskoleutbildning, där vi samtidigt träffade massa älskade vänner-för-livet-vänner. Gifte oss gjorde vi också under denna tid och den dagen är som en Saga att ha sparad i hjärtat. En sann sådan. Så var vi till Gambia då också, bodde i hydda i tre veckor, och fick än större perspektiv på, och tacksamhet för, livet. Och det häftigaste och underbaraste med den där tiden, var att vi blev Päron till en Liten. Och med varsin examen hamnade vi sedan här. På Drömgården. Som 24-åringar blev vi plötsligt, efter hårt slit, gårdsägare. Tillsammans med en ettårig Miniman. Han som nu är Storebror till gulligaste Lillasyster J. Time flies. Och jag bara hoppas på minst typ 100 år till av Jordeliv tillsammans med min M och våra kids. Det är det bästa jag vet, liksom. 
Kära, kära härtanes vilket spretigt inlägg. Jag har ett brödrecept förberett här också, men det känns som ”att blanda ihop ärter och fårskinn”, som mamma skulle ha sagt. SÅ. Jag skiter i det där receptet. För nu.
…
Det har alltså varit en himla fin onsdag. Efter Bebbeträffen gick jag hem med en trött liten bäbisflicka. Hade låst ut mig, men blev räddad i vanlig ordning av min Räddare i Nöden (Svärfar). Mötte sedan upp Storan för Onsdagsgympa. Med skakig kropp njöts det hemmatimmar i solbadande kök, bland bäbis och kärleksblommor. Liksom ännu, ännu härligare att vara hemma när man varit iväg på vift sådär. I eftermiddag har vi varit ute, barnen och jag. Friskluftat oss och vandrat runt huset (Bland det bästa som finns ju! Bara fantisera och fundera). Till kvällen har här lagats middag tillsammans med snart-treåring och ritat med densamme. Att måla av sin egen hand är grejen nu och jag vet inte huuur många små Minimannenhänder jag målat av senaste timmarna.
Sådärja. Ett spretigt inlägg var det här. Om det där med Vinterdvala, Bekvämlighetszoner, Kärlek och sånt.
Lillafrun
av Emmeli | feb 14, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten två år., Mat för en Liten., Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Choklad i en chokladälskares små händer.
Vår lilla pojke, han som snart fyller tre, har hållits/hålls från onödigt sockrigt, alltjämt. Liksom inte ett dugg jobbigt ens, när vi ytterst sällan har typ smågodis här hemma. Sedan länge fikar han när vi bakat här hemma och så. Såklart. Och mörk, sådär miinst 70-%ig, choklad finns ofta. Vilket har blivit Minimannens favorit. Men nu har vi haft mjölkchoklad hemma vid några tillfällen och då har han fått smaka någon bit. Det behövs fiffigt nog inte mycket för att han ska vara nöjd, eftersom han är så ovan. Dock blir han på två sekunder som en Snurre Sprätt, och då ser man verkligen vad lurigt/onödigt det där sockret är… men vad tusan!
-Ni må tro att lillvännen blev galet-glad när det var Mjjjjöölksooklad! som mamman kom med denna kärlekstisdagmorgon. 
Hur tokigt som helst! Mjölksoklad, på en tisdag och allt.
-Alla Hjärtans Dag alltså!
Egentligen precis som vilken dag som helst på året. Men som den kärlekstok jag är, så kan jag inte låta bli att tycka att det är en lite småmysig, extrakramig dag idag. Å ena sidan ett kommersiellt jippo. Som jag vet att en gammal och klok skulle sagt. Men å andra sidan, behöver man ju inte köpa hela världen till varandra. Igår smugglade jag med dom där chokladhjärtana vid kassan på ica, så att inte S skulle se. Och i natt, satt jag och pysslade lite. Slog in små paket och skrev kärleksbrev till mannen. Kostar typ inget.
En extra puss i dörröppningen innan mannen åkte iväg på jobbet. Ett litet I-Love-You-sms till Storfamiljen. Det behöver ju inte vara krångligare än så. Till mig själv gav jag mig efter morgonruschen lite extra kärlek genom en långpromenad i vårlikt väder. Med snusande Lillasyster i vagnen, längs mjuka grusvägar och i varm sol. Satte mig på bron och bara andades en stund när vi kom tillbaka. Lyssnade på fågelkvittret. Dom där våriga flax-typerna har ju vaknat till liv nu och det bara älskar jag! Nu är det så lite snö igen och så många plusgrader, att det liksom är ooomöjligt att inte bli lite nipprig. Nu fick vi ju ändå en vecka av alldeles underbart Vårvinterväder, så nu kan det få bli vår om det promt måste bli det så här tidigt. Jag ska INTE låtsas som att jag är något annat än vårpepp, fast jag har inte bråttom, liksom..
…
Så även om kärleken vårdas 365 dagar om året, så gillar jag Alla Hjärtans Dag. Och jag gillar. Jag menar tok-älskar. Mina tre Hjärtan. Det är dom som är livet och vad som betyder mest av allt, allt.
Ha en fin Alla Hjärtans Dag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 13, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Som i ett trollslag…
..Bestämde sig Den Sagolikt Vackra Vårvintern, för att förvandlas till Det Sanslöst Stormiga Grådassiga Februarislasket. Då kan det omöjligt finnas något bättre att hitta på en Hemmamåndag, än att ta Storebror i handen och rejsa ner på byn. Handla på oss jäst och allt vad vi kunde tänkas behöva för att sedan återvända hem och dra igång en Bagardag;
Någon var i vanlig ordning mer än mycket pepp och det är en sport att bara hänga med.
Mamma? Ska det här i nu? , frågar han och häller i samma veva i vad det nu kan vara. Mamma, ska jag öppna den här?, frågar han och öppnar i samma sekund. En gång kände jag hur jag liksom knappt andades för att det gick i sånt tempo. Då säger min son, snart tre år; Mammmaa? Aaaaandaaas! och jag brister i skratt totalis, såklart. Ja, det är Sportigt att baka med en Miniman, ja visst. Men, också förbenat trevligt!
Min bagarpojke!
Idag testade vi ett nytt recept. Som vi fick från Storan igår. Och vi ger det fullpott. Otroligt gott och mysig bakning! Påminner mig om frallorna som min dagisfröken brukade baka till oss barn om morgnarna.
Ett besök med Farfar hos GammelFarfar gjorde S, medan degen jäste.
Utsökt uppstekt-palt-lunch med en rejäl klick smör. Och sen, gräddades bröden. 
Provsmak och alla tummar upp!
Det visade sig sedan att jag och M fick värsta bästa bonus-jobba-uppe-tiden som vi inte hade räknat med idag. Storebror följde nämligen med Farfar igen och hade sån där tid han bara älskar. När dom hänger i garaget och grejar med bilar och coola saker. Stor och Liten i varsin arbetarbralla och Garagekeps!. Livets Finheter, alltså.
Så när Lillasyster tog sin nästa sovning, kunde jag klättra upp ovanpå det där sovrumstaket och ha Spånfest, medan mannen jobbade på utsidan av huset. Såå nice!
Och så till dagens lite sorgliga. Som den känslomänniska jag är, dock med förnuftet att se saker och ting i perspektiv, tyckte jag att det var fasligt sorgligt när vi var tvungna att såga ner vårt stora, stora syrenträd. Ända ner till marken. Jag hoppas, hoppas att det vill växa upp igen. Jag älskar syren och det där trädet, (ja det har förvandlats från buske till träd faktiskt), är liksom ett av två (det andra är äppelträdet) som jag verkligen, verkligen iiinte ville bli av med. Tyckte så synd om M som behövde såga ner det, han vet ju att hans fru älskade det liksom. Men, trösten är att det faktiskt inte blommade i somras, mer än lite, lite längst upp. Och att vi ju faktiskt ska brädfodra om. Det är ju alldeles förfärligt roligt. Och då är det helt sonika omöjligt att ha någon slags ställning där om trädet varit kvar. Däremot, har M lovat dyrt och heligt att han inte ska såga ner mitt äppelträd. Det får vara sådär stort och yvigt och alldeles underbart, tills det själv bestämmer sig för Äppelhimlen.
Jag tog mig en skön, skön löptur då, när mörkret höll på att falla och det plötsligt blev en så bra lucka för precis det. Mannen har avslutat sin jourvecka och så vidare. Och då jag andats i mask i flera timmar där uppe bland dammiga spånet, var den där friskluften rent gudomlig. Och så kom jag hem med det där syrneträdet i perspektiv också, och det var ju himla tur….
Nu är det kväll och vi har avslutat arbetsdagen här hemma. Sånär som att Mannen är ute med skotern och kör ihop riset från syrenen. Men efter det, har vi ledig-kväll. Barnen gjorde kväll extra-tidigt ikväll och det är Kvällsfrid Deluxe som råder.
En måndag i februari, alltså. Det här Hemmalivet gör mig nipprig!
Lillafrun
av Emmeli | feb 12, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Alltså, vad himla fort den här helgen har gått!
– Och vad alldeles märkvärdigt fin den varit. 
Och söndagen idag, Helgavslutet. Kunde liksom inte bli bättre, med våra mått mätt. Där ser ni förresten våran Lillan som håller på att förvandlas från en cool bäbisflicka, till en cool OCH äventyrlig bäbisflicka.
Det är på fötterna man ska vara, prick hela tiden. Det är så förfärligt roligt, förstår ni!
Söndag alltså;
-Mysig familjetid. Blandat med att jag och mannen fått så skitbraiga, überpeppiga timmar uppe på övervåningen. Tillsammans, dessutom. Löjligt roligt! Vi har tömt den där målarverkstan och förflyttat den till annat ställe här på gården. Och sedan börjat suga bort allt spån ovanför det rummets tak (det som var målarverkstad förut, alltså). Det rummet är ju det enda rum där uppe som är isolerat överhuvudtaget och därmed lite annorlunda mot dom andra ”rummen”. Jag som är höjdrädd och aldrig klättrar på stegar, har idag varit och klättrat ovanpå det där sovrumstaket med den där spånsugen som är som en endaste stor dammsugare och därmed riktigt Heaven för en städfreak. Jag glömde min höjdrädsla, mao.
Storebror har då varit hos Farmor och Farfar och haft det världsbäst. Och Lillasyster har som ni anar; sovit ute i vagnen. Prima skinka!
Då och då under dagen, har vi mötts vid köksbordet. För inmundigande och planerande av storheter. Storheter som till exempel handlar om huruvida vi ska fortsätta spånsugandet där ovanför sovrumstaket. Eller något än viktigare; att vi absoluut inte får glömma ballonger i taket på hans treårskalas. Minimannens alltså. Och att det är choklad som gäller, när det kommer till tårtan!
hej hej! säger Juniflickan! med smörgåsrån över hela världen. Och ja, disktrasan är alltid beredd i mitt liv…!
Ett litet träningspass och en kvällsstund hos Svärisarna och har också söndagen bjudit på. Och kvällsläsning av Mamma Mu-bok så att tårarna rann på mig. Jag har helt missat hur rolig den kossan är! Måste leta upp fler Mamma-Mu-böcker, pronto!
Och det bästa med hela alltet nu?
Att vi har har sån där Lyxmåndag att se fram emot imorn.
Hoppas ni haft en fin helg, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | feb 12, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Snicksnackande vid köksbordet.
Paj-makeri!
Lördagsfamiljestass.
Ett solbadande kök.
En Juniflicka.
Tullisar.
Och två färdiga pajer.
Till sist var allt inpackat och pajerna klara och vi gav oss ut och hade skön utestund innan vi åkte vidare för att fortsätta vår lördag i Lilla byn.
I det där hemmet jag kallar för hemmahemma och som är mitt barndomshem. Finaste jag kan tänka mig!
Någon sov, någon började leka på en gång, två päron passade på att träna- morsan i hardcoregymmet, cylandes intervaller på den där gammcykeln. Och mannen sprang. Sådär så att han kom hem med rosiga kinder och var alldeles frostig i skägget. Dögullig!
Själv såg jag mest bara galen ut. Men svettig, nöjd och ja; glad!
Sen ramlade hela Mäjadalen in genom dörren och med ens var festen igång! Det är alltid en fest att ses, Familjen. Det lagades palt och allesammans som ville, drog ut till den vedeldade bastun och barnen lekte och sen dundrade vi ner vid långa bordet och åt palt så paltsvimman var ett faktum.
Sköna suckar och pustar och sen orkade vi sörpla kaffe och äta den där ljumma ananaspajen med vaniljglass. Någon somnade i mosters knä..
Det var en så, så trevlig kväll. I lavv majj taikonsfamily!
…
Och idag vaknar vi till söndag.
Med solen utanför sovrummet och storsängen full av gäspande, busiga, skäggiga människor. Och en Sallykatt!
.. som bara sitter och väntar på att hennes favoritmänniska ska börja klappa i kapp efter en natt utan. Min keliga goskatt!
Så himla skönt med en hel dags helg kvar.
Ha en fin söndag alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer