av Emmeli | maj 17, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är så andäktigt, nästan, nästan smärtsamt vackert i naturen just nu.
Att få se, hur allting vaknar till liv igen. Riktigt känna hur det gröna bara omfamnar oss, mer och mer för varje dag. En ynnest. Att få vara med om ännu en vår.
Någon kryper över gräsmattan. Storasyskonen springer över gården. Jag går som en Ferdinand och andas djupa andetag. Vårens första ruskväder gjorde gott för marken och för var dag blir det bara grönare och grönare. Stora björken har fått små pytteblad, som jag visade Bertilen där vi satt i trägungan och vilade för ett slag. Tvätten vajar i vinden och det doftar så gott där jag viker småttingkläderna och lägger på sin plats.
Morgnarna är ljuvliga. Att vila i småskuggan av äppelträdet är alldeles ypperligt.
… menar Lillprinsen!
… som skiner i kapp med solen. Allra särskilt när älsklingspappan precis kommit hem från arbetet och första mötet efter flera timmar ifrån, är här.
Ja. Det är en så enorm tacksamhet. Att få vara med om ännu en vår. När allt vaknar till liv igen!
Majljuset är magi. Fågelsången likaså. Morgnarnas och kvällarnas lugn är gudomligt. Tänk att den är här nu, knopparnas tid, när allt brister ut i det vackraste av landskap.
Storebror och StoraLillasyster cyklar och busar längs lillvägen. Femåringen samlar på vackra stenar i en burk. Och Skrållan går runt och pratar på in- och utandning. Sjunger för full hals och avbryter mitt i för att säga antingen Mamma! Jag äääälskaj dej!” eller ”viss äje vaacket ute, mamma!”. Och så gungar dom. Alla tre. Och mammahjärtat värker av kärlek.
Bertilen blir så uppassad av sina storasyskon.
Lillebror upplever sin Livets Första Vår. Tänk, va. Så fantastiskt. Han ordagrant smakar på den, allt han bara kan. Jag fångar små löv och grässtrån, grus och grenar ur dom där mjuka gossiga småhänderna som har siktet inställt på att pricka lilla munnen. Ögonen lyser på ungen. En första vår. Men visst känns det alltid, alltid som att det är den första? Det kaan inte har varit prick såhääär vackert tidigare, tänker jag. Där jag är helt fast besluten om att det här är livets bästa vår.
Vi är ett så himla fräsigt gäng nu. En storliten familj. Jag njuter allt jag bara kan, av precis varje dag.
Så tacksam som får uppleva hela alltet.
…
Nu väntar helgdagar.
-Må så gott alla ni!
(Och PS! Mitt fullproppade, kraschade, minneskort är på väg till ett dataräddarföretag, som är proffs på att laga trasiga minneskort. Kanske, kanske går det att rädda och få tillbaka alla de tappade bilderna. Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går! Ds)
Lillafrun
av Emmeli | maj 16, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Mammalivet
Har ni sett så vackra vitsippor!
Storasyster Storan susade in genom dörren igår, mitt i Hemmamammalivet när jag höll på att baka matbröd med småttingarna och förbereda för kvällen middag med vännerna. Hon förgyllde min dag med en kram, några minuters systerprat och den vackraste sortens blomster, plockade med kärlek i vackra skogen. Så susade hon vidare. En liten guldstund. Är så evigt lycklig över att ha Storfamiljen nära.
Så fortsatte dagen. Och kära nån, så vi njuter dagarna nu. Förutom några småstunder här och där, inne. Så är det njuteri ute i det grönskande som gäller. Så himla underbart väder, man blir ju alldeles löjligt glad, visst?
Och till skillnad från förra veckan när precis ingenting stämde och jag enbart kände mig otillräcklig som mor och liksom stööp på kudden varje sena kväll. Så är det här en god, god vecka. Det är ju sådär, upp och ner. Oftast har allt sin förklaring.
Nytt för denna vecka är att vi försöker vänja Skrållan, snart-treåringen, att klara sig utan sin efter-lunch-vila.. hon vill sova aaalldeles för länge då, timtals, och blir liksom surare om jag väcker henne efter en lagom timme, än om hon inte får sova alls. Så nu testar vi inte-sova-alls-grejen, och då somnar hon plättlätt på kvällen, till skillnad från senaste veckorna där hon varit bananasbusig vid nattningstid och hennes brorsor som varit sovtrötta har blivit störda vid nattningen och hela kvällarna har blivit nattningsbestyr. Men nu tusan har vi en ny god rutin. Inget behöver ju vara skrivet i sten, vissa dagar får hon sova och sen går det ju att dimpa ner i mammans knä och läsa en bok eller se en snutt Pippi Långstrump också, för att pausa.
Älskade små liven, alltså. Som sagt, ibland är det ofantligt uttröttande, men jag älskar verkligen det här Hemmamammalivet. Det här är det lyxigaste liv jag kan tänka mig… känns så gott att finnas här för småttingarna.
… jaa och så till sista ämnet som jag har på hjärtat… ”MARDRÖMMEN”.
När det blev kväll och barnen sov, skulle mamman vila innan kudden.. vilket kan innebära att gå en kvällsrunda över gården, hänga tvätt i tystnad, sätta sig på sofflocket för ett slag och knåpa ihop ett blogginlägg eller så. Så förstår ni, så tappar jag ner minneskortet till kameran i golvet.. inget särskilt fall alls, det har varit med om värre om jag säger så.. men det där blev tydligen droppen..och 1600 bilder är nu låsta i kortet. Kortet går inte att läsa, varken i kamera eller dator. Jag fick typ panik, alltså. Såg bara framför mig alla bilder som är där, på barnen. Det är liksom det viktigaste. Utöver att jag har gullungarna i min verkliga syn, så är förevigandet i bilder något som är så viktigt för mig också.
Mycket är i album. Sen har vi en superstor NAS att lagra bilderna i… men det har inte blivit gjort nu på några månader.. och mitt fotohjärta blöder när jag tänker på alla Bertil-bilder, hans första år liksom och förstås på alla barnen.
Så idag pågår research för att försöka få hjälp med det här världsliga, men ack så dryga, problemet. Jag knäpper händerna och hoppas att det ordnar sig. Snälla, håll en tumme för mig? .. har en känsla av att det kommer att bli dyrt.
…
Vi har börjat dagen med ännu en vacker springtur.. som nu då sker iiinnan lunch, för att bara det ena barnet ska somna. Mamman får älskad motion, Lillebroren snusar och Skrållan hejar på, ”foottaje mamma!” (fortare mamma) och sjunger ena sången efter den andra. Typiskt härligt! Storebroren är och leker med sina småvänner, någon småsväng/några småvängar dit under veckan gör min storlilla pojke gott. När han kommer hem är han så glad efter att ha fått Storebrorsvilat lite och lekt med sina jämnåriga och konstaterar hjärtligt att; ”borta bra, men hemma bäst!”. Gullhjärtat.
Näpp. Färdigbabblat för denna mor. Nu ska jag och Juni sno ihop lite god efterrätt inför kvällen med vännerna!
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 13, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Musik, Stora Lilla Familjen, Träning
Å. Hej alla ni! Hoppas att ni haft det gott i helgen. <3
Min helg blev verkligen som en endaste varm kram. Jag kände mig lite som ett korthus som föll i fredags. Alltså, alltid alltid är det en trötthet när helgen tar vid, ju. Men ibland lite extra, när det varit lite extra, helt sonika.
Så blev det helg och vi fyllde dagarna med hjärtegott.
Tillsammanstid. Två föräldrar här hemma. Chans att inte göra så många saker samtidigt (vilket det mycket är när man hemmamammar med tre älsklingar.. något jag ju för det allra mesta tycker går ”som hejsan”, som Minimannen säger, men som ibland kan ta ut sin rätt).
Helgen, med lyckan över sjukstuga som upphörde, ungar som började vara sina rätta jag igen. Lillprinsens små, stora framtänder som ääntligen fick se världens ljus. Och mammahöften som fick vila en del från bärande på ledset barn. Framförallt; Mammahjärtat som fick njuta av ljuvliga synen av glada barn igen.
Storasyskonen cyklade för fullt längs lillvägen. Gullebarn.
Skogsluft. Pyssel vid pysselbänken. Löpning, en längre tur för mig och skäggig tillsammans, två barn i vagnen också.. Storebroren hade Farfardag och levde liivet. Ja, båda storasyskonen har svishat till Farmor och Farfar härs och tvärs under helgen.. den rikedomen. För oss alla, på alla sätt. Att ha våran Storfamilj nära.
Vi har samlat på sömn. Träffat efterlängtade vännen. Och så avslutade vi alltsammans med att åka till Grannbyn på fantastisk gospelkonsert. Där jag träffade gamla vänner från mitt folkhögskoleår i huvudstaden… det där året för alldeles snart tio år sedan. Det var så enromt roligt att återse fina människorna. Och njuta hjärtevarma musiken.
Bertilen och jag dansande och njöt och till sist somnade han i min famn, och sov sig igenom världsbra, ösig gospel. Mammas lillprins.
Ja, ni anar att helgen varit som ett plåster på en lite för trött småttingmor, va? Mycket riktigt. Känner mig alldeles varm i hjärtat. Hoppas, hoppas, hoppas ni haft det gott, ni med!
…
Nu tar vi måndag!
Tillsammansmåndag. Lyxigaste sortens veckostart, alltid. Nu ska jag ansluta mig till gänget som är ute på gården. PappaMorfar är här och hjälper oss att elda idag, så snällt. Det är så himla mysigt med eldningsbestyr tycker jag, barnen gillar det också! Och förstås är det fräsigt att få bort dom där stora högarna av gammal brädfodring. Win-win-win, alltså!
Planer inför veckan?
Våren har stått på paus för ett slag, men det känns som att den är här för att stanna nu. Det ska vi njuta av i massor denna vecka, tänker jag. Tussilagosolarna har vaknat igen i dikena, gräsmattorna blir grönare för var dag och små knoppar syns på häggen. Ljuvliga vår! Jag har ett par utkast att jobba med inför fina samarbeten som ni ska få ta del av också. Och vännermiddagen här hos oss längtar jag också massor till. Lite så. Vi tar en dag i taget.
Önskar er en hjärtegod start på veckan!
Lillafrun
av Emmeli | maj 11, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Med snärjiga dagar bakom oss, där mamman känner att dubbelknutarna knutits på rad och andningen inte direkt varit djup så många gånger, förutom möjligtvis vid långa promenaderna eller dom där små gympapassen. En vecka där det varit sjukstuga, mycket jobb, Brandismanna-uppdrag, renovering till sena kvällarna, ledsen bäbis med tandsprickning, ovanliga nattningar som tagit små evigheter. I princip noll stunder att bara andas för ett slag. Varken jag eller M är så bra på stopp-knappen, alla bestyr är så kära liksom. Men energitankandet är viktigt. Så det var därför så himla, alldeles extra, härligt att ta den nybakta sockerkakan, lager-på-lager-klädda ungarna och åka till skogen.
Ta helg. Andas. Låta axlarna sjunka. Mötas av den vackraste blåsippsbacken vi skådat. Och fika kakan vi bakat på dom där vackra, himlagoda, hemäggen vi fick i början av veckan. Alltså å, så helt fantastiskt mysigt och gott på alla sätt.
Mums, mums, mums!
Och där;
Lilla 11-månadersbäbisen.
Han tittade storögt på sina storasyskon och alla blå blommor i backen… han såg så väldigt sugen ut på en sockerkaksbit också…
..men fick hålla till godo med en ”mamma-slurp”… vilket han inte tackade minsta nej till, i vanlig Bertilen-ordning.
Lilla Radarparet hade highlife.
Bland festisar och kakbitar på rad. Prassliga löv, vackerblomster och roliga lerpölar.. att både leka och dratta på rumpan i och brista ut i storgråt för… ”juuumpan blev blöööt!!” (Strumpan blev blöt) för lilla Skrållan, men några minuter senare var leken igång igen.
Skogen. Helt underbar!
Efter ammemyset och leken och djupa andetagen, plockade vi oss varsin liten bukett.
Så började vi tjava tillbaka till bilen igen, där den stod vid den där parkeringsfickan som för alltid kommer att påminna mig om när jag och M preciiis gift oss. Vi hade just lämnat kyrkan med skramlande burkar bakom tjusiga lilla bilen. Så satt vi där, insvängda på dolda parkeringsfickan med magnifik utsikt över havet, i min Morbrors lilla PW. Vi väntade in att hela bröllopssällskapet skulle åka förbi oss.. så att vi sedan kunde åka mot Livets Fest. Vilka minnen.
Å, vart var vi?
Jo. Blåsipporna.
Vi lämnade det blå havet av blåsippor. Med hjärtana fyllda av mjuka skogen, kaffesörplandet, om ditt-och-datt-samtalen och synen av skogslyckliga barn.
Blåsippelycka!
-Kan reda ut vilka snärjiga knutar som helst.
Hoppas att ni har en riktigt, riktigt god helg! Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 8, 2019 | Mammalivet
Han och Hon. Och den största av skatter.
…
Det är kväll på gården och i hemmet hörs endast dom snusande barnens andetag från sovrummet bredvid.
Mor är trött. Faktiskt så trött att det värker i kroppen på mig. Dagen har varit lång och en drös moderliga dubbelknutar har knutits.
Det är en ynnest att få vara Mamma till de ljuvligaste små skapelser jag vet om. Med det inte sagt att det alltid är lätt.
Jo, lätt är det.. för ungarna är friska, förutom någon snuva nu och då. Vi har det gott i ett varmt hem. Mat på bordet (sjuttioelva gånger) varje dag. Och det fullkomligt bubblar av kärlek och glädje inom familjen, varje dag.
Men trött och smygless måste man få bli ibland i alla fall, tänker jag. Det har ingenting med kärleken att göra. Det bara viskar om att en Mamma också är människa.
När småtänderna är borstade, innan-nattning-buset gått överstyr, kvällssolen lyser in och den tröttaste i gänget är mamman. När godnattsångerna är nynnade tusen varv, små smygande småttingstegen tagna mot vattenglasen som dom ju ”glömt” och bäbisen med små tänder på framsprickning, tröstat sig med amning till söms. När till sist tystnaden stiger, solen sjunker ner bakom berget och unge efter unge slumrar in, då finns till sist bara synen..
Av Han och Hon. Och den största av skatter.
…
En evigt stor tacksamhet. Alltsammans.
Lillafrun
av Emmeli | maj 6, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Hej måndag och högst troligt den mest godhjärtade och hyggliga följareskara man kan ha! Hoppas att ni haft en god helg!
Vi startar veckan med en liten Måndagshälsning i vanlig ordning.
Kika lite bakåt, landa och spana framåt.
Helgen som gick?
Vi startade den med fredagsmys dagen lång. Pyjamas, kurrande katt, Rubikskub..
…mamman fejade och grejade. Och plötsligt var visst där ett stileben mitt i städning. Jo, jo. Så fint att någon var tvuungen att föreviga det. Förövrigt, linoljesåpa. Det äär bästa städkompisen. Lovar!
Lagom till att hemmet var skinande, så sölade vi till det igen. Precis som det ska vara!
Vi förberedde inför älsklingsgästerna ju. MammaMormor och PappaMorfar.
Och det där; Bertilens hand på sin Morfars hand. Så fint att det inte är klokt. Och också en glimt från en så mysig fredagskväll.
Citronmarängpajen smakade ypperligt och lilla mor log. Det gjorde mig varm i hjärtat.
Hela denna vecka har vi varit hus-katt-blomvakt på två håll också. Men alltså, titta här..
Att susa gång på gång för att gosa med dom där. Det är inte jobbigt. Inte ett dugg. Och, kan man ha fyra katter till, eller? Seer ni så söta dom är?
Jag packade Rymdskeppet fullt med barnvagn och pinaler. Och tre ungar förstås. Renoveringspappan jobbade på här hemma medan vi andra gjorde äventyr till lilla byn. Ännu mer mys, trampbilstrampande och också ett hutlöst viktigt ärende; gå på 50%-loppis. Håhå!
Vi landade här hemma till lördagkvällen. I bild ser ni ett utav mina fynd. Så vacker ram, visst? Antingen får den agera ram till ett eget foto. Eller också får den förvandlas till en spegel…
Vädret under helgen har varit som det busigaste aprilvädret. Men titta detta vackra kvällslugn! Jag njuter så enormt av att vi bor precis här, i vårt kära höga kusten.
Vi avslutade veckan med håll-i-hatten-väder.
Eldade ännu en majbrasa. Uppvaktade en gammelfarfar. Påtade i hemmet. Och tog veckans sista motionsstund.
Och idag är det måndag och jag sitter här vid köksbordet och kikar ut på hur regnet strilar.
Riktigt ruggigt väder!. Så här i efterhand så känner jag att veckan börjat med flyt, eftersom att jag var ute och sprang i strålande solsken i morse. Så gott att ha fångat dom strålarna. Efter frukostmyset i morse lämnade jag sovande bäbis och renoverande skäggig hemma och tog ”storbarnen” med mig till grannbyn. Vi hälsade på hos söta Paulina och hennes småttingar. Übermysig stund bland babblande mödrar, lekande barn och en hop gulliga djur. Vi åkte från gården med vackraste äggen man kan tänka sig och med min jag-vill-ha-höns-känsla än starkare.
Nu fortsätter dagen med bara en massa mys tror jag bestämt. Det är sånt väder, sådetså. Gäsparna avlöser varandra, en lillunge slumrar skönt på finsoffan… och känner jag henne rätt så blir hon kvar där under filten i några timmar. Jag försöker reda bland tvättberg, snusa gullungar där den minste av dom är så hutlöst snorig att hejd ej finns. Storebroren har snickerijobb att göra med pappsen, så söta.
På att göra-listan inför veckan står i vanlig ordning Njuta HemmaMammaliv som nummer ett. I övrigt är vi i färd med att beställa hem golv till övervåningen och fastslå ritningen med Trappsnickaren. Efter två (!) renoveringslediga veckor med bara mysigt trädgårdsfix istället, är vi peppade till max med att jobba på. Jag har en skara samarbeten att fota och skriva text till för mina kanaler, så roligt. Så sänder jag er alldeles vanliga mitt-i-livet-inlägg, förstås!
Ok. Tvättmaskinen är klar och ropar på mig… men tusan, den får vänta ett tag. Jag måste ha en kaffekopp till….
Önskar er en mjuk och god veckostart! … nu längtar vi efter värmen, visst?
Lillafrun
Senaste kommentarer