av Emmeli | jan 4, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Det är alldeles i början av Januari.
Ganska grått vinterväder. Fortfarande väldigt många mörka timmar varje dygn. En pojke får åka iväg med sina Gudpäron för en dag han med garanti, sparat i sin lilla hjärteask och nu pratar så varmt om. Den dagen var mamman och lilla flickan hemma, bara dom. En fin dag. Mamman tränade, medan lillungen degade med lera vid köksbordet. Vi pysslade vid pysselbänken och någon var alldeles lyrisk, över att få sitta på den där röda, höga pallen. Vi gick långpromenad och Lillan sov, i timtals. Mamman hann fundera. På livet och allt och lite till. Till kvällen kröp vi nybadade ner bland vintervarma täcken för många timmar av sömn.
Det är plötsligt isgata. Både ute och inne i hjärtat. Min treåring vet inte till sig, hur han ska ordna upp. Att hans mamma plötsligt ser så ledsen ut. Mamman vill ej heller berätta rakt ut för honom vad det är, bara att Mamma är ledsen, det är ingen fara. En vuxengrej, bara. Att vara ledsen och känna sig besviken… det tillhör livet. Det med. 
Så fortsätter dagen och mamman försöker hålla ihop. Den mjuka januarisolen lockar oss ut. Storebror drar Lillasyster på räserkälke. Vi leker med kusinerna som är på väg söderut igen, vilken dag som helst.
Idag vaknar vi. Till ännu en ny januaridag. Jag och dom två små, sov-varma, människorna. Dom som är så förbenat glada att se varandra när dom vaknar. Som om dom varit ifrån varandra i tid och evighet. Fastän dom ju lyckobusade det sista dom gjorde innan dom somnade. Sådär så att föräldrarna på ett sätt, gäspande, tänkte men soov nu julebusiga barnen!! fast dom kunde förstås ändå inte låta bli att le åt dom och bara älska stunden.
Dom sitter bredvid varandra och äter frukost. Ägg och tunnbrödmackor, fil och äppeljuice. Nora Jones spisas och ljusen brinner. Någon har precis fått reda på att det är överraskningsdag idag.. där eftermiddagen kommer innehålla något en liten pojke drömt om länge. Han skyndar sig att klä på sig. För att göra sig redo, liksom. Lillan står med filfläckar på plyschkläderna och levererar strumpa efter strumpa till Storebror.
Hon väntar. På att han ska ta hennes hand och dom ska börja dagen tillsammans, i vanlig ordning. Så till sist är Han färdigpåklädd, alldeles lycklig, nöjd och stolt. Och Hon, lyser hon också.
Och Syskonkärleken. Gör mamman, som skådar alltsammans, till en blöt fläck. Ingen har svaret, hur deras liv kommer att se ut i en framtid. Jag ber, från djupet av mitt Mammahjärta, att den förevigt. Förevigt. Ska fortsätta lysa.
Syskonkärleken.
Ta hand om er vänner!
Lillafrun
av Emmeli | jan 2, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Gott Nytt År, alla ni!
Vi firade vår Nyårsafton så alldeles lagom för en storliten småttingfamilj. Under dagen var päron ute och sprang, småttingar lekte i lugnan ro, förrätten som tilldelats oss lagades och ute skottades det snö i massor. Vi klädde oss festfina, tände tomtebloss, traskade lilla vägen hem till Svärisarna där Svägerskan med familj också var. Hade Nyårsaftonskväll, åt gott, njöt synen av treåringar som sprang runt och hade skattjakt och var hur nippriga som helst. Så fiffigt av Faster K! Och dom där två ettåringarna var inte mindre gulliga dom! Så skålade vi in det nya året. 2018. Lillan sov i vagnen, men Minimannen kämpade tappert för att se vad i hela friden som skulle hända där mitt i natten, egentligen. Typ ingenting, konstaterade han lättat. Mer än att himlen var ett enda fyrverkeri och att mamman åter och åter sa vaad peppigt med ett nytt år!! och så pussades hans päron. Massor. För kära hjärtanes, som dom älskar varandra.
Det blev Den Första Januari 2018. Nyårsdagen.
Kolaseg dag. Med ännu en låång sovmorgon för hela familjen, massor av sköna gäspar och långa stunder av bara-vara-tid. Vi såg Pettson & Findus-film allihopa, tittade på vackra granen och en liten, liten sväng var vi ute för friskluft.. i spöregnet. Mannen och jag skrev Våren 2018-lista för våra projekt här hemma och känner hur peppen (helt oförståerligt på ett sätt då det är så förbenat tråkigt… tycker jag) över att måla resterande fönster börjar komma. Måla nya, sätta in nya och förhoppningsvis ha huset fönsterbytt och brädfodrat klart till hösten. Kanske tar vi bara en sida till sommaren, kanske två. Livet får utvisa! Till kvällen somnade jag med barnen, sådär jättejättetidigt. Hur skönt som helst.
Och idag är det visst tisdag. På ett sätt en alldeles vanlig sådan. Mannen har börjat jobba igen och jag hade värsta å-nej-nu-är-lovet-slut-ångest i morse när jag vaknade. Det har varit så himmelens fint jullov.. och den där tiden när vi är alla tillsammans, är ju bara så fantastisk. Men morgonen, med nyvakna småkroppar med friska tickande hjärtan och busiga leenden, kan göra vilken deppmamma som helst glad. Vi tre, fortsätter ju faktiskt Jullovsmyset. Vi har hunnit äta två frukostar, sortera bort pyttebäbisleksaker, sortera och städa upp i lekrummet bland vad som kändes som en miljon leksaker som inte var på sin plats en endaste en. Nu sörplar jag kaffe, Lillasyster napar i soffan så sött och Storebror går runt och prov-bär sin badpåse som är så färdigpackad att det inte är klokt… S ska på äventyr till stora badhuset idag, tillsammans med sina Gudpäron. Ni förstår ju själva, lyckan!
Så. Nu kör vi, va? 2018. Häpp, häpp!
Lillafrun
av Emmeli | dec 26, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Å, mellandagarna alltså. Så himla gemytliga. Idag, Annandagen.
Jag och barnen sovmorgon. Pappan var ute och plogade med fyrhjulingen. Som en alldeles lycklig Bonden Blom. Jag vaknade och såg ut lite som en väldigt arg typ, med ena ögat illrött av en blödning som jag fick igårkväll plötsligt. Nåja, gör inte så ont, stör bara lite.
Lite pyssel i köket sedan, i många timmar. Äskar att greja i lugn och ro. En herrans massa minimaränger har gräddats. Vita, rosarandiga och gröna. Väldigt festligt tyckte småttingarna. 
En del matlagning också. Och spisande av julmusik. Vilostunder på kökssoffan. Och också ännu en julegympapass, denna gången tillsammans med hela familjen som ett enda svettigt och busigt stök.
Jag njuter så av att titta på lyckliga barnen. S är så glad över att vi alla är hemma, dag efter dag. Ja, Juniflickan är så lycklig över pappan som är hemma också, bara det att hon inte kan uttrycka det i ord ännu… men visar det med att strössla pussar och kramar i massor. Tillsammanstid som vi alla uppskattar.
Och så alla dessa dagar där vi möter upp våra familjer för att umgås, prata, äta och bara vara tillsammans. Det är verkligen det bästa med julen.
Om en liten stund svischar vi iväg till MammaMormor och PappaMorfar, och möter upp Storfamiljen där för en kväll jag redan nu vet kommer bli så mysig och god. Det är liksom alltid så där hemmahemma. Jag känner mig så bortskämd.
Allt gott till er!
Lillafrun
av Emmeli | dec 22, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Salen, Stora Lilla Familjen, Träning
Nu står granen, så grön och grann i stugan!
Som en dröm alltihop. Som jag fantiserat om småttingar, gammalt hus, livet, härliga jular.. allt tillsammans med M. Och nu är vi verkligen mitt i allt det där. Jag får nypa mig i armen. Det är ju på riktigt. Liksom. 
Förra julen var Juniflickan pytte och tittade storögt på röda pumlorna. Men var ju såklart inte så mycket mer julpepp än så. I år är hon stortjej, ju. Kastar pumlor, river glitter och hjälper Storebror med langning av pynt. 
Han, som efter typ 100 pumlor, kristyränglar, smällkarameller, polkagrisar och glitter.. fortfarande tjoade och älskade stunden vi hade där inne alla tillsammans. Pojken som ena sekunden kan vara prick hur busig som helst och nästa kan pyssla, julstöka och tålmodigt klä julgranen i stillsam ro.
Älskade småttingar. Ni är Livet.
….
Nu är Jullovet här, på riktigt. Kanske mysigaste starten idag; mannen kom hem, med juleblommor från blomsteraffären till sin fru. Här hemma var vi omåttligt pepp när han steg in genom dörren. Ettåringen hade nog stått typ en kvart i hallen och matat på med ”paaappa??, paaa-ppp-aaaa??”, efter att jag sagt att han snart skulle vara hemma. Hemmet hade jag nästan, nästan hunnit helt klart med och få minuter senare hade vi Julestädat klart. Till eftermiddagen fick jag och M något så konstigt (och härligt!!) som en löptur, bara han och jag. Date! Det ena barnet sov och det andra lekte i snön. Alltsammans med Farmor, Faster och kusiner. Den sistnämnda som S sedan bjöd på treårings-drömmig middag; pannkakor, av-dom-själva-vispad grädde och nykokt jordgubbssylt. Och så avslutet av dagen sedan, med Stor-lilla familjen och julegranen som fick komma in. Och liksom göra pricken på hela alltet. 
Nu är det mitt i natten, barnen sover och jag och deras pappa sitter i köket i ljusets sken och prasslar med papper och slår in julklappar.
Nu står granen, så grön och grann i stugan! Och Jullovet, har precis, precis börjat! Jo, jag måste nypa mig i armen i alla fall..
Lillafrun
av Emmeli | dec 19, 2017 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Träning
Strutar med alldeles nykokta möra chokladkarameller och sötaste God Jul-hälsningen på gult papper.
…
Storebror har varit på föris en liten sväng idag. Ätit julbord med småvännerna och strösslat duktigaste och finaste fröknarna med ett sockrigt, kärleksfullt God Jul. Det är dom mer än värda, dom där människorna som gör ett så viktigt och fint jobb!
Nu snusar syskonen gott ute i vagnen efter långpromenad, som vi gick tillsammans med en gullig bya-mamma och hennes småtting. Kära hjärtanes vad jag fick flåsa och svettas för att hänga med, med mitt dubbel-lass. Härligt, både med sällis och hög puls! I eftermiddag ska vi fira jullov, har jag och Bjossan bestämt. Följa vår nya decemberritual som vi haft många eftermiddagar denna månad. Se mysig Julfilm och äta gott mellis samtidigt. Kanske, kanske tar vi in den där gröna granna ikväll också, när pappsen kommit hem… eller så spar vi en dag till… så inte allt pyssligt tar slut för fort…fast därefter väntar ju också massa mys och mys och mys.
Jag erkänner. Juleknarkare jag är.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | dec 13, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Luciamorgon hos oss.
Med änglaspel, luciasånger i bakgrund och såklart lussebullar… som en del av frukosten. Busigt och gott så det förslog, tyckte samtliga.
Kring bordet satt mina två nissar jag älskar till månen och tillbaka… vi var lite grusiga i ögonen några av oss, då natten varit lite som en cirkus under en stund. Barnen är som minigrisar när det kommer till sömn, väldigt tacksamt. Brukar aldrig vakna fastän det går larm mitt i natten och den där mackapären tjuter livet ur en (mig). Men i natt, då vaknade vi minsann. Den ena av oss var det förstås bra att han vaknade och kunde susa iväg för att vara någon Räddare i Nöden.. men nä, inget att föredra med nattcirkus kring 03.
Barnen somnade såklart om. Eller det var bara S som vaknat förresten. Men jag, Jordens Räddaste Människa.. låg som på nålar och bara kände mig så vansinnigt rädd för att det skulle hända mannen något. Tack och lov gjorde det ju inte det, allt blev lyckat och bra och ja, Lussefrukost var kanske bästa starten på denna Luciadag.
Nissan och TärnaNissen. På väg mot föris för Lussemysdag.
Vi som återvände hem igen försökte samla oss på allra bästa sätt för dagen. Övade pianospel. Busade. Plockade fram den bundna lingonkransen. Tränade lite. Och klädde oss så fint vi kunde.
Innan vi, då hela familjen samlad, gav oss ut i vackra dagen och svischade iväg.
Och så har vi nu varmt, tårtrillande, kärleksfullt, musikfyllt och så Han, det bara kan bli, sagt Hejdå. Till vår älskade Morbror S. En stund så otroligt fin och sorglig.
Vi har så funderat hit och dit inför idag, om barnen skulle vara med eller inte.. Juni sov ute i vagnen som vi förstod. Men med S, sim förmodligen skulle vara vaken, har vi fått fin rådgivning och orden ”han är så medveten, att jag tycker det för hans bearbetning”. Och dom orden tog vi. Jag och M är måna om att inte, fastän det såklart vore härligt, visa att livet bara är glatt. Livet är så mycket mer än så. Sorg är en del.
Och Sixten var helt fantastisk. Lingonkransen lämnade han från han och sin Lillasyster bland annat. Och tände ljus med sin Morfar.
Vi har avslutat dagen med att hoppa i pyjamas tidigt. Värma såna där färska ica-pizzor till middag, sörpla iskall cola zero (något nytt för mig som typ blivit ett begär..) och norpa juleskum på toppen av allt. Så busigt det kan bli!
Ett alldeles perfekt avslut på denna Luciadag, som varit så vacker och sorglig. På samma gång. Livet.
Lillafrun
Senaste kommentarer