av Emmeli | nov 20, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Dessa varannan-vecka-måndagar. Det är, när det är lyxigt, På Riktigt.
Både mannen och jag känner att vi tar igen förra årets stökiga höst och vinter, med mycket borta-tid alltså, nu i år istället. Så himla lycklig för det. Det är vi allihopa. Det är magiskt att krypa ner i sängen på söndagkvällen och veta att imorn är det Tillsammansmåndag. Jag tassade upp först av alla denna måndagmorgon, kokade favoritgröten, tände ljusen, laddade kaffebryggaren och dukade mysig frukost… innan dom där tre sömnvarma människorna kom dom också.
Börja dagen så, och sedan fortsätta med lite av varje. Underbart.
Det är massor på att-göra-listan, som vanligt, här hemma på gården. I typ en och en halv månad har det blivit väldigt lite fixtid. Vi har målat köket (fyra! varv) och gjort fönstersmygar. Thats it typ. Målat någon barnsäng och lite sånt. Men ja, så måste det få bli periodvis, det har sina förklaringar. Men vi tuffar på. Just med ny eldragning för köket. Det är tok-kruxigt men mannen har jobbat på med att dra slang uppifrån övervåningen och duktiga Elektrikerkusinen hjälper oss med resten. Det ska nog gå. Det är väldigt fräsigt med ett så gammalt timmerhus ändå… faktum är att vi inte riktigt vet när huset är byggt. Men vi håller på och undersöker det. Eller rättare sagt Svåggen som är hemma på sånt.. han har hittat kartor.. och det närmaste vi kommit i svar är ”någonstans mellan 1763 och 1819”. Men alltså, sååå coolt! Men ja, det kan ibland vara småkruxigt att typ ta sig förbi timmerstockar och försöka få huset att förstå att det är 2017 och att vi vill ha fler lampor och så.
Men idag har mannen varvat att mysa extra med barnen (då pep jag ut genom dörren alldeles själv, svängde med armarna och gick ljuvlig långpromenad. Mammalyx!), med att också jobba vidare med det där andra. Under tiden han sedan sågade och fräste, JuniSkrollan marathonsov (med tvärt jättehög feber..suck) så gjorde jag och Storebror något drömmigt.
Bakade Lussebullar med lyxig fyllning och hade mjöl-krig… som mamman startade. Så smart.
Att fira en älskad variant av veckostart med extragott Måndagsfika.
Varm choklad för den som ville ha det, kaffe till en annan, iskall mjölk till tjejerna… och nygräddade Saffransbullar.
Kära, kära hjärtanes. Så gott.
Lovar att dela receptet med er under veckan, för himmel alltså. Dom här bara måste ni göra!
En måndag. Med Lyx på Riktigt. Så tacksam.
Nu ska vi snart börja sörpla köttsoppan som har lagats sedan igår.. klimpen håller pojkarna på att sno ihop i detta nu. Mormor-längtan deluxe. Det ska bli så gott!
Hoppas ni har en fin veckostart. <3
Lillafrun
av Emmeli | nov 15, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En liten pojke som precis skrivit brev till Farmor och Farfar och var mer än pepp på att få posta hela alltet i deras brevlåda. Hur spännande kan den bli liksom? Älskar hur barn blir lyriska över småsaker. Jag försöker hänga med på precis samma vis. Det blir så mycket härligt då, liksom.
Som när snön plötsligt föll och ringdansen var igång med ens. Samtidigt som vi trallade Vi ser det snöar! . Det känns på en gång så himla gemytligt och ombonat, mjuk på något sätt. När snön kommer, menar jag. Det är liksom mest kallt, kalt och hårt ute nu. En stund av singlande snö var topp!
Annars har vi påtat med ditt och datt här hemma;
Som att träna kroppen spagettiaktig. Vara ute och få kinderna rödrosiga och bli fyllda av friskluft. Läsa Lotta på Bråkmakargatan. Och till kvällen samlas, alla fyra. Tända ljusen. Spika några foder. Bada barn. Och konstatera, att ännu en dag sagt svisch. Men livet är fint. Inte tu tal om det, inte. Som min Farmor. Skulle ha sagt.
Må så gott så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | nov 14, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Recept, Stora Lilla Familjen
Så himla skönt med en ny dag.
För nä, gårdagen var verkligen inte party. Både barn och mamma var grinfärdiga av trötthet. Kan bara konstatera att jag är väldigt bortskämd med min energi.. jag blir alldeles olycklig när det dyker upp dagar som känns helt orkeslösa. Till kvällen ströks planer som att pappan skulle vara iväg och han stannade istället hemma och tog hand om fru och barn. Finaste M. Vi kramades massor, spisade julmusik för första gången för i år. Fantastiskt. Och så åt vi favoritpastan till middag och somnade tiiidigt. Vi hade plötsligt en liten feberpojke som sovit het som en kamin bredvid sin mor i natt. Han tassade iväg självmant mitt i natten till sin säng, för att det var för varmt i Storsängen.. så då hade nog febern gett med sig, tänker jag. Stackers Liten som skulle råka ut för Basiluska. Fast det är nog minst ett år sedan, så då får man ändå vara ”glad”.
Idag har jag och barnen haft en så himla mysig och härlig dag, till skillnad från gårdagen.
Solen steg och hemmet badade i sol från morgonen. Bra start. 
Pusselbygge (för Storebror som var piggare efter natten, men ändå inte helt kry)…
..och gosande/bokstavspiffande/ retande av katt ( för Lillasyster) till morgonen.
Själv njöt jag av senaste inköpet; Torktumlaren. Så himla lyxigt att kunna hiva en del av tvätten in i en sån. Känns så mycket lättare än när jag annars har brukat hänga precis allt på tork… och liksom egentligen inte alls har plats för det utan brukar ha tvätt i halva hemmet.
En himmelsk promenad sedan. Med sovande två små. En som inte är piggelin och en som är prick hur pigg som helst, men ändå i vanlig ordning älskade vagnssovandet. Mamman gick och flåsade och filosoferade för sig själv. 
Och så plockade jag ännu lite mer lingonris.. så vackert när bären är kvar.
Eftermiddagen har vi ägnat åt att baka tekakor. Jag mår så bra av att baka. Värmen, dofterna, görandet. Och barnen gillar det också.
Typ enda gången lilla Klätterapan, aka Skrollan, har suttit stilla idag; när vi bakade ut degen. Melliset med blåbär- och hallonsoppan jag kokat till morgonen och nygräddade tekakor med smör och ost på, var mer än gott.
Recept på Tekakorna hittar ni HÄR. Och blir ni också sugna på att sörpla på något varmt och gott, så finns recept på blåbärssoppa HÄR.
Idag hade jag i både blåbär och hallon och det var så himla gott.
Ok. Ljuset brinner välkomnade ute på bron till pappan. Innan kvällsruljansen drar igång, ser jag och barnen nu på gullig Pettson & Findus- film, nerbäddade bland filtar och kuddar på Storsängen. Jag lärde med det påfundet igår, när det kändes som att jag inte orkade någonting. Man lär sig något varje dag…
Hoppas att ni har det gott i mörka, tröttiga november. Jag längtar så mycket efter snö. Kanske är ni några som redan stött på det mysiga?
Fin tisdagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | nov 13, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet
Måndag!
Helgen var alldeles för kort och gick alldeles för fort. Precis så känns det. Men den var fin.
Och toppen på hela alltet igår, med farsdagsfirande hela dagen lång, var så härligt. Vi umgicks med familj på både min och M´s sida. Åt och åt och åt. Gudomligt gott alltihop. Så somnade vi som en varm kärlekshög i Storsängen alla fyra till kvällen.
Idag vaknar vi till måndag och jag känner mig seg som sirap, fast med skön träningsvärk från gårdagens pass som tränades tillsammans med Vackerpappan. Barnen verkar också lite trötta idag.
Tacksamt, att bara kunna ta dagen som den kommer. Jag känner mig rysligt nöjd över att ha bestiget det där viktvättberget till morgonen. Samt strukit på lappar på Minimannens favobyxor, igen. Jag råkade nog tvätta dom för varmt så en liten hög med stryka-på-lappar hittades i tvättmaskinen. Glad att jag hade köpt två uppsättningar. Kika HÄR vettja om ni undrar vad jag pratar om.
Barnen har pysslat med ditt och datt. Byggt pärlplattor och målat med vattenfärger. Lillasyster roade sig med att hälla ut precis alla pärlor över köksgolvet… liiilla Skrollan.
Nu har vi skön, lugn stund allihopa. Lillasyster sover och vi andra två softar lite också. Jag kikar in här och S slängde sig precis i finfotöljen för en stund.
Mossan som plockades i helgen ligger ute på bron och väntar på pyssel… men jag ska sjå mig lite till. Julgranen där ute kom på plats igår och jag längtar så himmelens mycket efter advent- och juletid nu. Är ni fler med mig, kanske?
Hoppas att ni får en fin start på veckan!
Lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Susen-bestyren, ja.
Dom där magknipiga dagarna, som ju blev så himla bra till sist. Toppades med att vi åkte en tur till älskade Mormor och Morfar. Fick kramar. Fikade Mammamormor-bakat mjukt tunnbröd. Jag var ute i Hardcoregymmet en sväng och cyklade mig svettlackande och endorfinhög. En sväng på loppisen gjorde vi oss också. Och gick loss lite, om man säger så. Innan vi åkte hem fylldes magarna med gudomligt goda kåldolmar och den där dagen blev en så alltigenom bra dag. Familjen. Bästa som finns.
Man kan väl säga att vi hade Juleögonen med oss på loppisen. Den där duken fann jag för en femtiolapp. Stor och så fin. Vilket fynd!
Alltså. Kan man bli annat än nipprig? Jul-längtan. Pudrig snö, risgrynsgröt, hemkokta karameller, småttingar med pillriga ögon.
Barnen fick pussel, någon leksak och varsin bok. Lillasyster härmar djur och Storebror skriver bokstäver för fullt så dom där böckerna var perfekta!
Och i den där skålen ska jag göra något litet juligt, enkelt arrangemang. Lite mossa och hyacinter.. typ så. I det enkla bor det vackra, liksom.
Och plötsligt var det fredag idag, tydligen. Den här veckan har varit maxad på flera vis. Började soft med Tillsammansmåndag, men sen har det bara gått i ett. Känner inte riktigt fredagfeeling idag, då M inte får helg förrän i natt någon gång. Han är på uppdragsvift, med andra ord. Väldigt mycket jobb, uppdragande och övrigt för han den här veckan. Så, jag längtar smått ihjäl mig efter honom. Min skäggige prins. 
Men, jag och barnen har finfredag så gott vi bara kan. Var vakna så tidigt att hemmet var skinande rent och skurat strax efter nio. Och då hade frukost och lek och städning gått i ro. Så skönt. Festligt är det faktiskt också nu, att efter två dagar med några timmar där Storebror varit på Föris, få ha helgkänsla. Så trots dagvill är det helgkänsla på topp. Vi har varit ute i timmar, vädret är ljuvligt idag. Medan jag grejade lite ute på gården, gungade ungarna och hjälptes åt att ”rädda alla leksaker ifrån snön” ur sandlådan. Sen gick vi skön promenad när Lillan skulle sova. Storebrorsan hoppade vagnen ur titt som tätt för att krascha frusna vattenpölar. Tänk, det är ju lika roligt nu som 27 (!) år och morsa.
Som önskat blev det pannkakslunch. Och nu väntar fortsatt massa mys. Minimannen har börjat klura på Årets Önskelista. Hittills har han kommit på….. en hävstång. Alltsååå…. den där ungen.
Ha en fin fredag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | nov 9, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet
-Det är inte alltid lätt att vara mamma, alltså.
Att susa runt och syta, byta, servera, tvätta småhänder, trösta, springa med snusande i vagn och kånka och leka och så vidare… det, är enkelt, roligt och helt underbart. Visst, kan man bli fysiskt trött. Men när det skaver, på huvudbryigt vis. Eller någon småtting inte mår helt tipp-topp. När man känner att dubbelknuten håller på att slås om sig själv. Då, är det kruxigt, tycker jag.
Som den här Förisgrejen för oss. Nej, ingen världsstor grej över huvudtaget. Men jo, en huvudbryig grej ändå.
Varje höst sedan S började för två år sedan, har det varit någon liten dipp av något slag. Första hösten var det nog när han förstod att vi faktiskt skulle lämna, men det var enligt kunniga ”Normalt bakslag”, som tack och lov gick över fort. Så förra hösten, då blev det kruxigt på riktigt tycker jag. För då var jag ju hemma med J, och tyckte redan innan sommarens slut att ”nämen, ska jag lämna bort när jag ändå är hemma hela dagarna med Lillan?”. S kutade in och det kändes som en självklarhet att han skulle vara där då. Men så kom ju en morgon när han absolut inte skulle lämnas och jag absoluuut inte skulle kunna göra det heller, och så åkte vi hem. Puh. Tudelade känslor. Morgonen därpå lämnade pappan, och allt var som bortblåst.
Så i höstas. Samma visa som förra hösten; till en början kutar lillvännen in och sen blir det olyckligt.. Analytisk är bara förnamnet av vad jag är, men det är inte ens svårt att se det sambandet; en trygghetspunkt rycks bort och pojken håller på att bli ledsen och vill följa med hem…
Det finns inte på världskartan att jag skulle lämna honom gråtandes på en plats där han visserligen trivs men beskriver att han inte känner sig trygg, när jag absolut inte behöver. Det klarar jag inte. Varför liksom? Han är så fantastiskt duktig på att prata och att göra sig förstådd, så det är inte det minsta svårt att förstå honom. Så Liten tog Storebrorsledigt och har så haft det i höst, det vet ni ju. Hur mysigt som helst har vi tyckt, både jag, S och J.
Men, så var vi och hälsade på på Föris för ett litet tag sedan, jag och mina två… och då kände jag också att ”Lillvännen, han tyycker ju att det är hur roligt som helst att leka och träffa småvännerna här…är visst trygg.. brydde sig inte i mig ett endaste dugg..det är nog bara ett dumt hjärnspöke i lillvännens huvud som säger att han inte vågar säga hejdå när just en viss människa inte är på plats..” …
Så, då bestämde jag mig för att frångå mitt ego-jag som älskar att han är hemma och istället ge han vad jag tycker är bland det viktigaste som finns i livet; Jag-kan-känsla. Jag vill att min son ska vilja, våga och känna att han kan. För jag har ju sett på honom; att han vill. Men har inte vågat.
Så för att bryta hjulspåren helt, inkallades filbunken Vackerpappan igår, som gjorde upp en puss-kram-high-five- plan tillsammans med Minimannen. Lite mindre skör mamma med i bilden. Och allt gick hur bra som helst. Såklart. Glada miner från början till slut.
Å, ni skulle sett igår när jag och Lillasyster hämtade. Pojken var så galet nöjd och glad över att ”jag klarade det, mamma!”. Såklart du gjorde, älskade vän.
I samma sekund som jag såg hans stolta leende och lyckan över att känna sig trygg, så släppte mitt förfärliga knip i magen. Oj, oj. Mammahjärtat, alltså. Ibland blir jag inte klok. Man vill sina små så väl att en dubbelknut av sig själv känns helt rimligt.
Jag grät typ hela förmiddagen igår, för att jag saknade, kände mig som en vekling, inte visste om vi gjorde rätt och samtidigt var jag så stolt över den där lilla toppluvan som åkte iväg med pappan så målmedveten. Från att ha varit hemma i trygga vrån, så hade han nu bara bestämt sig för att testa och allt gick Fantaastiskt bra!, som Minimannen själv beskrev det.
Finaste Minimannen på jord. Med det största lilla hjärtat. Livet är inte alltid lätt.. alla fröknar är så fina, men jag förstår (inte skrälligt nånstans eftersom jag och S är så rysligt lika) att det är jobbigt när någon man tycker om och anförtrott sig till lite extra, bara försvinner. För det är så det har varit. Såklart att det kan bli lite struligt och Livet kommer emellan för människor även på Föris. Konstigt vore det ju annars. Men svårt att förstå när man är tre år, kanske. Därför, så himmelens härligt att se lyckan i att känna tryggheten hos sig själv. <3
Och det är ju bara några ynka timmar, sen får ju vi här hemma rå om vår Prins Darling hela tiden. Fantastiskt mysigt, är det också att få Mamma-Juni-tid, såklart. Våra små timmar idag har vi myst, mamma-ettåring-tränat, busat och byggt höga torn så Lillan kiknat av skratt. Allt gott med andra ord.
Mammalivet, alltså. Ibland kruxigt men för det mesta helt ljuvligt.
Vad vi gjorde som toppade dagen än mer igår, kan jag berätta om sedan. Inga stordåd, såklart. Fast för oss, var det precis det.
Ta hand om er!
Lillafrun
Senaste kommentarer