av Emmeli | sep 11, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Precis så;
Idag har jag och barnen börjat att hösta här hemma på gården.
Precis som alltid, så tycker jag att det är vemodigt i förändringens skede. Alltså, det är ju förfärligt att säga hejdå till någon man inte ska få träffa på ett längre tag. Typ en älskad människa eller julen eller som nu, sommaren. När något ska lämnas (sommaren till exempel då) och något nytt ska välkomnas (hösten, alltså)…hu, då kan det bli lite sådär melankoliskt för ett slag. Apselut. Men, när det väl är i fas med att börja fixa och greja, rensa och ordna till. Göra lite nytt av gammalt och ta hand om hem och gård, liksom. Det, är ju så himla härligt! Och vips är jag plötsligt supersuperpepp på det här nya.
Stora matmöbeln ute på Verandan hjälptes jag och Storebror åt att flytta iväg.
Storebror jobbade hårt medan Lillasyster var en mycket soft, men noggrann chef där i vagnen.
”Vaar är Juni?”
Alla filtar och kudd- och dynöverdrag har tvättats. En del av blombyttorna är borttippade på komposten och så vidare. Nu ser jag fram emot att göra höstfint där ute. Ställa en mindre, kanske-för-fika-möbel där och lite höstblomster. Typ hur mysig syssla som helst. Sådär så att jag måste dra på den lite för att jag inte vill att den ska bli klar för fort. Sån är jag!
…
Nu är det kväll.
Och jag sitter här varm, men snart på väg att bli lite småhuttrig. Ska hoppa in i badevarelset och värma mig. Barnen och jag var ute på kvällstur tidigare ikväll. När dom skulle sova, helt sonika. Och mitt på hållet kom liksom regnet. Med besked. Om man säger så. Turligt nog så hade vi världens bästa Snabbvagn som ju har alla de möjliga skydd, så barnen satt i sin mysiga lilla regnskyddade koja och jag hade faktiskt peppat med regntåliga kläder, jag med.
En uppläxning till mig själv dock; Nu M Å S T E du börja ha reflexväst på kvällsrundorna, Emmeli! (och alla ni andra <3) . Vi gick i vanlig ordning mestadels efter småvägar, och jag mötte väl inte en enda bil på hela tiden, typ. Men ändå. Måste, måste, måste. Så viktigt.
Måndag. En början till Höstande. Lite regn och uppläxande av sig själv. Typ så.
Hoppas att ni haft det gott idag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | sep 7, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Vi började den här torsdagen morgonruffsigt.
Jag fick väcka ungarna innan det skulle bli för bråttom att hinna till Förskolan i tid. Vi lommade upp och stekte ägg och mixade blåbärssmoothie. En god start. Enda lilla (ap-stora) minuset, var att kaffet var slut. Äsch, jag klarar mig! tänkte jag. För att några minuter senare hitta mig själv i skafferiet, letandes efter nån jäädra böna att kunna mala, i alla fall!?. Icke. I nästa sekund försökte hon, hon som inte aaaalls trodde sig vara kaffeberoende, brygga om gårdagens gamm-kaffe. Alltså, förstår ni? Crazy coffee lady… det blev ju typ som te och var helt och hållet o-drickbart.
Därefter hade jag timmar där stora ungen var och lekte med småvännerna, gick i skogen och sånt mys (så himla fint föris och så gulliga fröknar, jag kan inte säga det nog!). Och Juni sov ute i vagnen (maken till trött liten flicka idag, alltså!). Ja, då hade jag bra tid till att röja upp hemmet. Alla sängar blev renbäddade och hemmet städades.
Jag spelade hög musik. Lisa Nilsson. En favo. Plötsligt var det bara som att trycka på en knapp. Tårar föll och jag satt där bredvid skurtrasan och grät. Så ledsen. För nä, den senaste månaden har inte alls varit lätt. Ni vet ju, att jag sagt att det kändes som hjärtat gick sönder där för ett slag. Att det ändå dag för dag blir bättre och bättre. Det blir det. Men att jag, som idag när jag bara hade mig själv som sällskap, kan känna mig så himla, himla ledsen.
Till lunch. När J fortfarande sov. Kom plötsligt mannen hem. Med två paket kaffe. En öppen famn. Och så serverade han sin småtrasiga fru lunch. Och nybryggt kaffe. Gav mig ännu en kyss. Och drog iväg igen.
Inga ord behövs. Han är bara bäst. Helt enkelt.
Allt kändes genast lite bättre. Särskilt när jag hade lilla pojken hemhämtad igen. Båda ungarna hos mig. Då mår jag som bäst. Än om dom stunderna också kan göra mig som tröttast. Men att vara trött av att ha varit så mycket EmmeliMamma jag bara orkat, det är liksom positiv trötthet. Vi mellisfikade och sen gick vi ut. Letade hösttecken (som flugsvampar och första fallna löven). Och så lekte vi kurragömma och sånt.
Och skrämde Vackerpappan när han kom hem (fast han hade såklart hört allt fnitter allt för väl) .
M lagade mat och beslöt ledig kväll. Så mysigt!! Jag stack ut och sprang. Med ett leende på läpparna många stunder. Fast absolut inte uppför den där för branta backen. Då var jag så trött. Fast ändå alldeles pigg, på något vis. Den där sköna, så högt älskade känslan, som träning ger mig. Med tankar sorterade och ny energi kom jag hem till min älskade familj.
Himlen drog sedan ihop sig. Till ett svart moln. 
Regnet kom. Och vi har mest dansat disco i Salen. Barn hade badat. Sagor har lästs. Lillan somnade i min famn. Så mysigt.
Nu ska jag smöra några tunnbrödmackor och tända en drös med ljus och bjuda den där Vackerpappan, som just läst Pettson och troligtvis sitter och halvslumrar själv, på kvällsfika. Drömmigt, faktiskt.
Ja, jag sa ju det. En alldeles vanlig. Och alldeles storlsagen. Torsdag. Med våra mått mätt.
Hoppas att du haft det gott idag, du med? Jag tänkte på en sak.. om det är så, att ni önskar att jag ska skriva om något särskilt som ni funderar över.. så tar jag mer än gärna emot förslag. Ni är alltid så bjussiga och lämnar snälla kommentarer och hjärtar och så, men känn er inte rädda för att önska inlägg! Det är bara roligt att veta vad ni är intresserade av. <3
God kväll och sånt!
Lillafrun
av Emmeli | sep 6, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Strax innan Sommarlovet höll på att ta slut,
.. så pratade jag och Minimannen igenom vad vi gjort i sommar, vad som hänt, vad som varit det bästa och mysigaste och så. Enligt honom hade det bästa varit att ”vara med dig. vara kär i dig. krama dig. pussa dig”… tror ni att jag smälte till en blöt fläck och inte hade någon aning om vart jag skulle ta vägen då? Ja,typ så. Älskade lilla pojke.
Och självklart, var mitt första svar vad som varit det allra bästa; ”Att vara med dig och Juni. Och pappa. Springa. Äta smultron. Bada på Gotland. Äta våra egna sockerärtror. Och lukta på våra egna luktärtor”.
Ja, det har verkligen varit något utav bland det bästa på hela, hela sommaren. Kära nån, som jag uppskattat dom där himmelsdoftande. Nu är det på slutet. Fortfarande många blommor som poppar, men dom doftar mindre och mindre. Men det blir absolut en repris nästa år.
Och dom där små stunderna,
-att sitta på trappan och tugga på något gott, småfilosofera tillsammans med barnen. Det är så mysigt att det inte är klokt.
Något vi ju gör året om, men som varit lite sådär extrafestligt då det varit sommar och vi dessutom haft en liten odlingstäppa att norpa från.
Och det är absolut där, längst ner i trappan, som man ska sitta och äta. Fråga barnen, så får ni höra!
Än fast jag njuter av att det nu håller på att bli höst, att det känns så himla fantastiskt att kunna tänka framåt och veta att M inte kommer ha månader av jobb, där jobbet för det mesta är långt, långt bort. Att vi ser fram emot en höst och vinter, tillsammans. Jag längtar liksom till och med efter att få skotta snö. Jag tycker ju om det. Men det var inte alltid kul, vintern som var, när snön vräkte ner, vi behövde ta oss ut med bilen och försöka gasa ut från gården. Jag var själv med barnen, dagar i streck och enda lösningen var att skotta tillsammans med två små. Det var liksom inte alltid som alla hurrade, när snön piskade i ansiktet, om man säger så.
Men trots, med tanke på allt det mysiga som väntar härnäst, så längtar jag till våren och ny odlingssäsong. Mersmak, deluxe! Jag skriver redan små listor över vad vi ska ha likadant, vad som ska ändras och så vidare. Inte för mycket, så att det blir svårt att klara av med småttingar och så. Men lite lagom, som i år.. kanske bara lite mer. Någon blomsort till. Ännu mer morötter. Och såklart massor, massor av luktärtor! Drömmen vore ju också, att äntligen få tid till att göra i ordning den där Mormorsrabatten jag bara drömmer om… tror äntligen att jag funnit en plats för den nämligen!
Först ut precis nu, det är att handla hem några vårlökar. Såna som jag verkar vara ett obotligt fall för.. ja, ja. En av tio, är ju ändå en av tio, liksom. Och kanske för tredje hösten gillt, lyckas jag gräva ner dom lagom, att katten låter bli dom, att det inte trampas som allra, allra mest ju där och så vidare.
Att njuta av nuet och också se fram emot vad som komma skall. Det är en förbenat god känsla.
Ha en fin onsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 5, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Ännu en vecka är igång!
Igår hade vi hemmamåndag barnen och jag, massor av lek både inne och ute. Och morsan var med mitt i hela tiden, vilket barnen älskar. Och jag med. Fast ett tu tre hittade jag mig själv på golvet, sovandes. Hoppsan. Visserligen en liten minut eller tre, men ändå. Tydligt trött mor, ganska så livsfarligt med en ettåring som är prick överallt just nu. Tur att allt gick bra. 
Så roligt att se hur syskonen leker mer och mer tillsammans.
Darlingar.
…
Förutom att leka, så gjordes knappt ett skvatt annat. Förutom evighetsgörat jag i smyg faktiskt tycker är mysigt och som aldrig tar paus (tvätteriet) och så matlagande förstås. Men min höst-lista med många att-göra, den fick vänta. 
Till kvällen hade vi ännu en arbetskväll, där alla hjälpte till på sitt vis.
Lillan hjälpte till genom att slumra i vagnen, mannen målade foder och skruvade på plåtar och sånt (hesteguuud vad mycket jobb vi har lagt ner på denna brädfodring.. och kära nån, vad jag längtar till vi är klara för i år!!) och Storebror var Storebrorsvaken en stund, iklädd sin arbetsmundering. Jobbade och fick åka traktor med en efterlängtad Farfar som varit i varmt land i en vecka. Ett kärt återseende för dom två bundisarna! 
Bundisarna och jag hjälptes åt att lasta gamla brädor och frakta ner mot lon, där vi (rättare sagt; PappaMorfar!) brukar elda bort det.
Till kvällen kröp alla ner i var sina sängar och har sovit som små björnar i natt.
…
Och idag är det tisdag. Just nu sitter jag alldeles eftersvettig och prick helt slut i kroppen efter ett träningspass ute på gräsmattan. Känner mig sådär mammalyxig och njuter så av stunden. J sover gott ute i vagnen och Storebror leker med sina småvänner. Dessutom är det en liten specialartisdag idag. Mannen checkar nämligen ut från jobbet tidigare (fasligt trevligt!) och kan därmed för en gångs skull hämta Storebror från Föris. Vilket pojkarna såklart ser så fram emot! Sen blir det Tillsammanseftermiddag i kombo med ribb-spikande. Vi jobbar efter vädret kan man säga.. i några veckor har det ju varit sådär überdåligt torkningsväder och alldeles augustifuktigt. Men nu är det torrt och bra och därför jobbar vi på allt vi kan för att kunna börja måla snart, snart. Det känns som en jättemysig tisdag!
Till kvällen tar jag kidsen, min antagligen då jätte-möra kropp och går långrunda så får barnen göra natt i vagnen. Så snickrandet får slamra på bäst det vill tills himlen åter är mörk.
Det är lite utav tisdagsplanen för idag. En lite piffigare tisdag, tycker jag! Och september? -Aj lavv jo.
Må så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | sep 4, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och så var det måndag igen…
-och helgen liksom bara svischade förbi och idag undrar jag varför i hela friden det inte kunde vara sisådär tre helger på raken, precis nu, i ett svep liksom? Håller ni med?
Skulle vara himmelskt.
Men helgen som var, var god. Så himla, himla vackert tidig-höst-väder, för det första. Ena dagen med fläng och fläkt och igår, en riktig hemmadag hemma på gården. M hann mycket på huset, så jätteskönt. Jag och barnen var ute på små äventyr ute på gården. Som att gå och hitta skruttiga och o-skruttiga hallon bakom lagårn, finna en stor, stor sten som var alldeles perfekt för klättring och så vidare. En långpromenad när små skulle sova tog vi oss också. Så passade jag på att slumra i solen en ministund jag med, innan köttbullarna skulle rullas för middag.
Synen jag hade ovanför mig gillar jag massor; äppelträdet fullt av äpplen. Det där är mitt äppelträd. Det bara är så.
Måndag, alltså..
Mamman är trött och barnen pigga. Ändå en tacksam kombo. Dom, före allt. Så skönt att Juni bara hade den där lilla feberkvällen i lördags och sedan inget mer. Bara snuvan. Och hostan. Vi tar det lite lugnt idag, mao. Myser just nu inne framför Pippi Långstrump. Kidsen sippar på varsin vällingflaska och mamman på ännu en kaffekopp. Tvättmaskinen är den enda som jobbar på med något slags tempo. Vi tar en lång och lugn morgon, alltså. Så får vi se om/vad vi hittar på sedan. Men nu är Pippi-avsnittet slut och den minsta ska få sova och den större är pysselsugen!
Framtill midnatt är tävlingen för en personlig almanacka igång, så skynda tävla nu om du inte redan gjort det! Jag är kär i min almanacka! … tävlingen finns du HÄR!
Önskar er en fin veckostart!
Lillafrun
av Emmeli | sep 2, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Bara det där att få vakna, med sängen full av människor. En skäggig och två persikolena skapelser. Dessutom med helgbuketten nära nosen. Himmelskt.
Lördagsfrukost. Tillsammans. Det var typ… ja, alldeles för längesedan vi hade helgmorgon tillsammans. M var inte ute och snickrade i ottan eller så, menar jag. Mycket uppskattat hos oss alla fyra.
Efter att mamman morgongympat sedan, och alla pinaler för dagen var packade. Så snofsade vissa till sig lite. 
Jag tog ungarna i bilen och drog norrut. Mannen lämnades lycklig över vetskapen av att få ha snickerilördag i vackraste sortens septemberväder. Och vi andra såg fram emot fart och fläng och luftande på stan, vilket var sisådär typ hela sommaren sedan. Idag dessutom tillsammans med Mäjadalenkompisarna; kusinerna och Storan. Timmar av full, full fart där på kullersensgatorna. Mammorna som skulle checka av diverse ärenden medan busungar lekte sig igenom det hela. Puh, alltså.
Så mysiga timmar, med shopping och god-lunch-ätande på reeestaurang! och allt. Fasligt skönt sedan, att komma hem till vacker gård i eftermiddagssol. Sovande barn i bilen, så päronen grejade lite i lugnan ro. Pappan tränade ute under äppelträdet medan Mamman kikade på dagens inköp och fångade en del på bild.
Vi beslöt sedan att ta ledigkväll. Hur härligt som helst. 
Brandisjourande Snickarpappan tillsammans med två småttingar. Gulligaste synen jag vet.
Vi åt så god middag. Grillad ryggbiff. Följt av chokladätande och discodansande. Sen blev vi trötta. Allihopa. 
Nu har vi flyttat från kökssoffan och istället krupit ner i sängen, minsta lillhjärtat och jag. J, som plötsligt är febrig, tillsammans med sin snuva som smugit sig på. Storebror har likis snuva. J var sjuk i början av sommaren men för S var det längesedan. Men ja, vi kan helt sonika checka av höstens första Basiluskansväng. Det hör till terminsstart, liksom. Hej höst!
Lördagsmysigt. Hela dagen lång, med lite Basiluska på toppen. Det är så förbenat skönt med helg. Det bara är så.
Hoppas att ni haft en god lördag!
Ps. Vill bara påminna om att ni fortfarande kan vara med och tävla om en personlig almanacka! Klicka HÄR för att komma direkt till tävlingen. Ds.
Lillafrun
Senaste kommentarer