av Emmeli | maj 11, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet, Pyret 10-12 månader
Det där med igenkänning.
Jag tycker att det är sån skön grej.
Känslan av att inte vara ensam, liksom.
Det kan handla om, som den här morgonen… Lillasyster.
Så himla, himla trött alltså.
Vaknade inte fastän det dånade alarmsignaler runt henne.
..Och Jag är också trött idag.
Vi känner samma-lika.
Hon, för att hon kvällssuddade lite längre igårkväll då dagen varit så supersovig. Och jag, är trött hela jag. Har smått svårt att gå, lyfta bäbisar och det där med att sätta sig ner är typ värst… Självförfållad Drömmig Träningsvärk, mao. Så nä, det är ingen klagan. Bara ett konstaterande, med ett litet yeah! i kanten. Humöret är det inget fel på i alla fall!
Till slut blev det morgon. Efternattenvarma lilla bäbisen. Med ruffsig frilla och uppsprucken pyjamas av blöta blöjan.
…
Och igenkänning nummer två idag? Var då den stackars mamman fick lämna sin söta lilla unge ledsen, på Föris. Fy farao alltså. Trots att det är Världens Bästa Föris med Finaste Fröknarna. Mammahjärtat, är Mammahjärtat. Jag är ju sämst i hela den här världen på att gå därifrån om S haft någon morgon där han inte velat det. Jag krånglar till tusen då. Så att jag hellre får sladda mot jobbet i räser-räserfart eller stå där i tjocka täckjackan och svettas, eller ja… En gång kom jag visst till och med hem med två ungar igen…. det var längesedan, i höstas nån gång, men jag minns hur M flin-tittade på mig den dagen. Sådär med, du-är-knasig-men-jag-älskar-dig-ändå-blick.
I alla fall.
Så kändes det så himla fint, att få säga till henne att Jag förstår hur det känns… Och mamman sken tacksamhet av bara dom få, få orden.
Tänk, vad lite, kan göra mycket?
Lite medkänsla. En sketen torsdag när snön är så jädra tjurig och fortsätter falla. Att bara le mot någon du inte känner, säga hej till den du möter, skicka ett hjärte-sms till den du håller kär. Eller utbyt några fjuttiga ord, med den där mamman som ser ut att behöva. Precis. Precis. Det.
Igenkänningsfaktor gånger två idag, alltså. Och liten uppmaning.
..Skadar aldrig. Tänker jag.
Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Träning
Bara en bråkdel från tvättbestyren idag..
Jag suckade lite i morse, när det svämmade över av viktvätt och blöt tvätt som inte hade plats att hängas här inne eftersom jag just hängt så mycket det bara gick och så snöade det ute också (!!!). Så utehängning kändes inte som något alternativ heller. Och i tvättmaskinen var det på gång med ännu mer. Men. Mitt i allt. Den där sucken. Så kom jag på. Att det ju är fasligt fint. Att ha ett tvättberg… Från dom där människorna (och mig själv såklart) som jag älskar allra mest på jorden.
Men ooh så drömmigt med en stor tvättstuga!
…
Jag och Storan hade träningsdate där under tidiga förmiddagen också. Svettades, ojade oss över mjöllksyra och så hann vi prata massor också. Hon är min Storan, bästa vän och mitt BVC. Idag var jag frågespruta, om allt från hur jag skulle knipsa luktärterna till mammalivetfrågor. Så fantastiskt värdefullt. <3
Och där ser ni Lillan som precis hade slängt upp foten lite nonchalant på vad hon nog tyckte kändes som ett sprojlans nytt vrålåk..Mycket bra med selen som ni skymtar också. Något som absolut är nödvändigt på lilla Snurresprättan J nu!
Hon och jag gjorde i ordning sittvagnen till henne idag, mao;
Tvättade liggdelen, packade undan den och skurade chassit skinande och tog fram den undangömda sittdelen. Nu är Lillasyster redo. Och morsan också. Tror jag. En hit blev det i alla fall.
En sån där sak, kan jag få helt ont i hjärtat utav. Förändringen. Samtidigt som jag såklart tycker att det är helt underbart att ungen växer och är busig och typ vill klättra ur vagnen. Så älskar jag ju allt med pyttebäbistiden och vill inte att den ska ta slut!!!
Fast nu är jag ju faktiskt lite mer rutti, än jag var med lill-S. Så nu vet jag ju, att var tid sannerligen har sin charm. Det är liksom bara att njuta, prick hela tiden. <3
Jag hann knappt nerför trappan innan hon sov. Så himla gott hon verkar ha det där. Det känns bra.
Jag trodde nästan att hon börjat skippa sina såna där sköna sova-flera-timmar-på-raken-lurar nu, då hon plötsligt haft uppehåll från dom några dagar. Men idag var dom tillbaka. Utan hejd. Sådär så att jag fått väcka henne istället. Lilla, Lillasyster alltså. <3 
Hon sov och sov och jag och Minimannen gjorde sköna eftermiddagsäventyr ute på gården. Typ hämtade soptunnan och posten vid stora vägen. Jamen ni hör ju, spännande värre!
Och det blev ju vackerväder också. Så det lilla blöta som var kvar kunde hängas där ute och få sån där ljuvlig friskluftsdoft.
…
Vips var det kväll och barnen sover gott.
Mannen är borta ikväll, men kommer hem om någon timme. Det är med andra ord alldeles knäpptyst här hemma nu. Bara kattens kurr och lilla tvättstugans idogna läte. Det känns för mig bara som en vanlig vardagkväll, där M uppdragat under dagen och sedan inte kommer hem på någon dag. Det kommer nog ta sin lilla tid innan man faktiskt vant sig och förstår att det är sant, det här. Den där grejen med att vara två vuxna i huset en del av dygnet och så vidare. Oavsett.. jag kanske inte har vant mig. Eller vi, vant oss. Men, det är förbenat härligt!
Så nu längtar jag efter M och att sedan få krypa ner i Storsängen. Nyvädrat. Gulleungar i liten trasselhög. Sommartäcken som hämtats från vinden idag. Renbäddat. Åhå, så skönt!
Hoppas ni haft en fin onsdag!
Lillafrun
av Emmeli | maj 9, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Äntligen. Äntligen Blåsippor.
Den här veckan har startat himla bra.
Blåsippan ute i backarna står. Niger och säger att nu är det vår.
…. fast, än är det vinter kvar, säger mor.. 
Det där är min absoluta favoritblåsippsbacke. Så mycket barndom. Både i själva stället, Bergsviken. Och att vara omringad av dom där vackerblommorna. Kanske, kanske. Kan det vara så, att några blommor fick följa med hem till lilla mor. Både min egen och jag själv. Det gick bara inte att låta bli. 
Så himla fint att kunna ta med hela familjen dit. Se Juniflickan sitta och prassla i löven och tycka det är hur spännande som helst. Och njuta av synen av dom där tre människorna tillsammans. Ingen pappa som är i något land långt bort, vilket han varit precis dessa maj-veckor tidigare år. 
En drömstund.
Och nu är den här mamman lycklig i blåsippshjärtat. Det behövs inte mycket för att undertecknad ska känna lycka. Himla finurligt. Om jag får säga det själv. Det finns så mycket att glädjas åt då, liksom. Det stora i det lilla.
Ta hand om er!
… här singlar snöflingar då och då. Fem minusgrader i natt. Penséerna får fortfarande sova inne om natten. Alltså, våren? Nu längtar vi efter dig. På riktigt.
Lillafrun
av Emmeli | maj 8, 2017 | Emmeli funderar, Hallen, Mammalivet, Norra Drömgården, Träning
Så blev det måndag.
Här tackas det för en natt med skön, skön sömn. Så tacksamt att vakna utvilad, något vi är bortskämda med. En mannen-ute-på-larm-och-frugan-där-hemma-lite-halvorolig-natt plus en Lillans-onda-tandspricknings-natt, gjorde att jag kände mig lite grön igår. Men inte idaag! 
Vi har i vanlig ordning Hemmamåndag. Men nu är det slut på dom där Helafamiljenmåndagarna, vilket i sig är tråkigt. Fast på samma gång känns det så himla, himla bra. Vi vet ju att pappan är och jobbar, men att han faktiskt kommer hem. Samma dag och allt. Till och med till innan-middagstid. wow!
Efter småttingarna haft sin morgonlek och den ena börjat bli tröttis, så packade jag ner dom i Springvagnen. Det blåser typ ishavsvindar ute. Jag frågade ifall dom behövde ännu en filt, men S svarade att nej, rutan är ju stängd! och sen bar det iväg. Jag började springa i vanlig ordning, det kändes som att det var läge för det idag. Kände efter noga. Och det kändes braa. hurra! Helgens Vila, svartvinbärsjuicedrickande, glass och massa kökssoffanhäng. Det har gjort susen!
Nu ska jag passa på med lite hemmafix medan Minimannen myser en stund framför Pippi Långstrump och Lillasyster sover gott där ute på bron, med katten vaktandes på vagnstaket..
En liten måndagshälsning från oss. Hoppas att ni får en fin veckostart!
Lillafrun
av Emmeli | maj 7, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Det blev ju söndag av det här också.
En fasligt vädertråkig en, dock.
Det var på jäsken att vi frös rumporna av oss, när vi var ute och påtade på gården under förmiddagen.
Vi bytte ute mot inne. Söndagsfika kändes givet. Mannen vill alltid ha kanelsnurrbulle. Den är tråkig tycker jag och föredrar vanilj. Minimannen gör som mamman, såklart. Och Lillasyster tycker smörgåsrån och vatten är fest. 
Så har det skissats. På midja till huset. Juni var mer än hjälpsam. Lillhjärtat.
Medan det pågick diverse bestyr bredvid mig, kände jag lugnet och öppnade en utav dom där tidningarna jag inte hunnit läsa.
En mycket skön stund. På min favoritplats. Kökssoffan, förstås. 
När Juni skulle sova igen, bäddade jag ner henne i vagnen och vi gick promenad. I hagel och drivis. Följt av det vackraste majvädret. Med dofter så goda, som det blir efter vår-regn. Fåglarna kvittrade frenetiskt och jag njöt. Av hela alltet och att känna mig på benen efter några dagar alldeles otroligt svag i kroppen.
Nu ska vi ha söndagkväll. Fortsätta att göra ditt och datt och mest ingenting. Skulle som ni vet gärna ha dragit till Blåsippebacken i helgen.. men när M har jour så går det liksom inte att åka någonstans för honom. Så det får vänta lite.
Nu ska jag försöka gå och leta vad min prins står och ber mig om här bredvid, nämligen hans bits. Till hans skruvdragare. Du kan hitta den på nolltid, mamma!
Happ…
Ha en skön söndagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | maj 7, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Just precis så.
Bland det trevligaste som finns, är det här med Familjeföretaget här hemma på Drömgården, tycker vi. Är det inte farliga grejer som görs, så får barnen alltid hänga med på vad det nu kan tänkas vara vi ska göra. Som att pricka av en (särskilt för mammans prydlighetshjärna allra helst) yeah-sak på Vårens Att Göra-lista; kratta gården och dra bort det sista från dom mastodontiga rishögarna efter trädfällningen.
Vi har hållit på i ett par dagar för drivorna med barr och så vidare.. Igår blev vi klara. Så himla, himla skönt.
Till skillnad mot fredagen, var lördagen rätt så kall. Men det var skönt med en mellandag och krattandet gjorde oss skönt varma. Det passade också feelingen på denna familj. Trött. Vissa delar av familjen var tröttare än andra, om man säger så. Det var visst en skäggig Brandispappa som hade åkt iväg på larm sådär mitt i natten, alldeles just bara timmen senare han och jag lagt oss på fredagnatten. Och sen var han borta till morgonen. Ramlade innanför dörren sotig om nosen och glad i goda lördagsfrukosten som stod klar. Så nä, det var inte konstigt att han var lite grön i fejjan.
Till skillnad mot om jag skulle ha varit vaken en hel natt, och då ha varit helt genomskinlig och med känslan av Äckelsjuka, typ. Så kan M istället mata på en hel dag till. Vilket vi gjorde. Jag krattade och krattade och krattade. M lastade och körde bort ris och ihopkratt. Drog iväg nån timme för mera såna där brandisgrejer och anslöt lagom till att vi skulle lasta sista högarna. Lillan antingen sov i vagnen eller lekte sådär oförskämt nöjt bredvid. Minimannen som tidigare i veckan var med och hjälpte till, såg vi knappt till på hela dagen. Han tog helg och drog iväg och åkte traktor med Farfarn. Timme efter timme. Typ hela lördagen. Ni förstår lyckan!
Alla somnade vi så nöjda till kvällen. Skönt trötta.
Och idag tar vi söndag. Inga planer ännu, vi får se vad vi hittar på. Jag funderade på pensel och falurödfärg…fast nu faller snön (!?)… Idag är det mamman som är tröttast tror jag. Och Lillan. Vi har brottats med småtänder på genomsprickning under natten. Ser så himla ont ut.
Hoppas att ni får en skön sista helgdag!
Lillfrun
Senaste kommentarer