Vad kuuul det är att ni blivit så många fler på sistone. Jag har mina aningar, att den där svep-uppfunktionen vi (ja, inget Drömgårdsliv utan er har jag ju sagt!) lyckades ordna oss för ett tag sedan, har gjort att ni är fler som hamnar här också och inte bara på instagram. Så glad är jag för det. Här inne, i min alldeles egna bubbla, trivs jag ju så ofantligt bra och här har vi plats att prata med fler ord och utbyta ämnen som kanske inte får plats på annan plats.. att kommentera gör ni genom att klicka er in på specifika inlägget, då dyker kommentarsfältet upp! Känn er varmt välkomna hit, alla alla! Veckans första dag, alltså! En liten tillbakablick på veckan som gick, innan ny veckans planer önskelistas. Ja, så får det bli!
Veckan som gick!
Vi spenderade många, många timmar ute i friska luften. Lek och hästande, långa promenader och springturer med småttingar i vagnen.
Juniflickan var iväg och hängde med sina jämngamla vänner i Kottegruppen… nej förlåt, mamman är kvar i gamla hjulspår. Rääävgruppen heter det för 4-åringarna, ju! Kottegruppen är sista året innan förskoleklass. Just nu leker J med vännerna på förskolan ca 5 timmar i veckan, och tycker det är aaalldeles lagom. Mamman är ”bara lite” lycklig när alla samlas, den där dagen när inte bara stora skolpojken är på vift utan också Skrållan. Så härlig känsla, att känna hur barnen också uppskattar detta ”påhitt” vi har. Att investera i tid, tillsammans. Mysigt också att längta efter varandra under några timmar.
Det pysslades, för fullt, som alltid. Bara syskonskaran men också även när småvänner var på besök. Kreativt påtande. Inte kattskit, alltså! Ena pysselstunden var det pärlplattande (den HÄR boken är ett så fint julklappstips till en liten vän, tillsammans med pärlor och pärlplattor förstås!).
Fjädern tog mod till sig och hälsade på den mest viftande människan i familjen. Vilket framsteg, va! Och jag vet. Hagen ser förskräcklig ut. Tack och lov är det bara sjok av lera och stora partier är torra och fina. Nu har det dessutom frusit på, marken är frusen och hästar torra. Samtliga liv tacksamma!
Så blev det fredag och vi firade in den första adventshelgen med att dra ut i skogen. Ungarna smaskade lussebullar och sörplade festis medan päronen sågade ner en gran… som pryder gården så vackert nu!
I helgen har vi varit ute och fikat och eldat i dagarna två, hängt med hästarna och..
… förberett advent och snickrat.
Till vänster ser ni att barnens chokladkalendrar, peppishuset som ska byggas en dag när NisseNissan hintar om det, tråd och klistermärken till pysselstunden tillsammans.. och så fann jag så söta brickor på loppis för noll och ingenting… det blir årets juleminnespryl till barnen. Bara vet att dom kommer älska att bli serverad frukostmackan på sin egna julebricka. Höger i bild? En hjälte. Som bygger vårt hem. Och som gör allt som om han hade gjort det hur många gånger som helst innan, fastän det i själva verket är första gången med det mesta.. fantastiska människa.
Så blev det söndag och vi firade Första Advent, förstås. Efter lugn morgon med adventsljuset tänt, tog dagen fart. Barnen var med farmor en stund medan jag och M tog en promenad med hästarna. Sen samlades vi här hos oss, Farfars, Morfars och vi. Utomhus. Kring en stor eld. Goda avstånd men ändå med känslan av att vara nära, nära. Så himla, himla fin stund. Vi firade första advent, tillsammans. Trots allt.
Fyyyllda av härligt adventsmys vinkade vi älskade människor hejdå, gick in i värmen och medan Snickarpappan drog upp på övervåningen igen.. intog vi Kreativs Kaos-läge nere, vi också. Det städades ratigt skåp och pusslades och pysslades och påtades.. sen stupade vi i säng till kvällen. Till bredden fyllda av tacksamhet, allihopa.
…
Veckans önskeplaner:
-Adventsnjuta! – den här tiden, innan jul, är alldeles fantastisk tycker jag! Håller du med?
-Försöka komma en god bit på väg i julklappsfixandet. Det blir några få, väl valda som handlas hem. På nätet och lokalt i vår by. Storasyskonen i vår familj är också väl införstådda med att vi varken tycker att man ska, eller att vi för den skull har möjlighet, att köpa många, många julklappar. Känns viktigt att prata med barnen om sånt, tidigt. Värmer mitt mammahjärta när 6-åringen så självklart och innerligt säger att det bästa med julen är att träffa alla, myset, maten och julklapparna förstås.. men det är liksom inte i huvudfokus, alls.
-Jonglera mitt HemmaMammaliv med lite jobbuppdrag. Det ska fotas, redigeras och skrivas, mailas, bokföras och faktureras..
–Mor ska till tandis! – bara rutinbesök.
– Njuta av vinterpälsiga mammutliknande hästar. Käre tid, så mycket lycka dom skänker. Islänningen har varit som en hoppetossa nu igen, under pälssättningen (samma visa var det i våras under pälssläpp) och varit så ”Nej! Vill inte! Gå du ett steg närmre mig så springer jag femtio steg från dig”. Tålamod, tålamod, tålamod, Emmeli… som jag lär mig mycket alltså. Nu är vi på banan igen. Gosar och har kul. Chippen styr runt på ungarna för fullt. Och M smygjobbar med inkörning av Ikran i små, små steg. Deras kontakt är så häftig att se. ”Tänk att vi har hästar nu mamma!”, sa ena ungen bara häromdagen… ja, ett år har gått men det är ändå så nymodigt.
– Måla lister! … ”Du mamma! Du menar alltså att det ska vara grått, HÄR OCKSÅ!? Då kan vi kalla det här för Grå Rummet!”, sa Minimannen när han efter frågande som en världsvan MiniByggmästare, fått svar på att väggar, dörrar, foder etc. blir i olika nyanser av grått… nej, ”grååågröönt”, säger mamman. GröGRÖÖNT.
– Börja morgnarna så mjukt, så mjukt. Tända stjärnorna i fönstren, pyssla om yrvakna småungar, lyssna till änglaspelets sång… och bara följa med.. livet, menar jag. En dag i taget. Varje dag. En gåva. Är du med mig?
…
En sista dag av november kvar. Snart, snart möter vi årets sista månad. Önskar er alla ett gott novemberavslut och en fin början av december.
Vi tänder ett ljus i advent, det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här. Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom borde få sitta vid vårt bord när vi tänder ett ljus i advent, när vi tänder ett ljus i advent.
Så drog vi igång och saffransbakade, jag och minstingarna. Alldeles innan vi satte igång hade vi dundrat ner lite enris här och där i vattenfyllda kärl. Letat fram favorit-julmusik. Tänt många ljus. Ja ni förstår, enkla små medel som gjorde att stämningen var på topp!
Det var två urgulliga, mycket ivriga Lussebagare. Vi använde förstår det HÄR receptet.
Degen blev modell väldigt stor.
Vi fyllde bullarna med en kräm av rumsvarmt smör, riven mandelmassa, vaniljsocker, vaniljpulver och nymortlad kardemumma!
Vi bakade och bakade.. och det doftade himmel.
Nånstans på mitten fick jag ett genidrag och tänkte på mammas ljuuvligt goda lussekransar. Såklart det skulle få bli det. En hel hög av lussebullar och en vacker krans på toppen.
Hur man gör en lussekrans?
Kavla ut degen till en rektangel. Bred på fyllningen. Rulla ihop degen till en lång rulle som du sedan lägger som en cirkel, på en bakplåtpappersklädd plåt. Skarva ihop cirkeln så gott det går. Klipp sedan centimetertjocka skivor näästan igenom, ner till botten. Lägg skivorna omlott. Låt jäsa (1-2 timmar enligt detta magnifika recept). Pensla med ägg, strössla över lite pärlsocker och skjutsa in i ugnen. Beroende på hur stor krans du gjort, förstås.. men cirka 20 min tog min krans att grädda.
När vi hämtat Storerbror på skolan var det så vansinnigt härligt att kunna säga ”ät så många bullar ni ooorkar” till ungarna, som inte visste till sig hur mycket saffransbullar deras små magar skulle mäkta med. Mumsandet varvades med pyssel. Hela alltet var en enda nyp-mig-i-armen-stund för undertecknad. Alltsammans, just vad som alltid varit min stora livsdröm. Att få vara mamma till en skock ungar, feja och greja, baka och pyssla om dom små liven.
Saffransbaket är gjort för julen, mao.
Och att baka ut degen som längder eller krans, det blir min nya hit. Så mycket Mormor Syrena över det. Så mycket Mamma. Så lättsamt också. Så vackert. Framförallt, otroligt saftigt och GOTT!
Det är sista måndagen i november och jag tänker stilla mig för ett slag, blicka lite bakåt, ladda om och sen knåpa ner veckans planer i en lista. Häng på!
Veckan som gick;
Den började med spöregn som så många andra höstdagar. Och det finns knappast något härligare, än att ”trotsa vädret”, i bra kläder förstås (!) så man håller sig torr och varm. Ge sig själv en stund av friskluft och rörelse och seeen, få återvända in i värmen, som är godare än någonsin.
Tisdagen bjöd på lättare väder och jag tänkte ”nu drar vi på utflykt Minstingarna!”. Då kommer vi till Fyrhjulingen och dess vagn där den ena är utan luft i ett däck respektive har punktering. Men jag VÄGRADE ge mig där och lärde mig massor kommande stunden. PappaMorfar lärde mig fylla luft med kompressor, via facetime. Och jag kunde glatt backa ut mitt ekipaget och lyfta av punkterade släpet, som var det tyngsta jag lyft. Därefter drog vi iväg på en utflykt som smakade så gott, på flera vis. Fikat, utsikten, sällskapet och njutbara känslan att ha trotsat ”jag kan inte”-halvan och VÅGAT prova och som bonus KLARA NYA SAKER. Heja sånt, visst! Vi kan så mycket mer än vi tror. Pysselstunden jag hade när vi kom hem, med en- och granriset vi plockat under turen, hade ej heller varit så uppskattat som det nu var om det inte krånglat så som det gjorde innan.
Mitt i veckan-dagen var en enda dubbelknut och så sjåig. Olika saker, allt från tekniskt strul som behöver fungera för mitt uppdragande här hemifrån till att vi hade krångel ute i suuuperleriga hästhagen till kvällen… småbarnsföräldrar som jäktade försökte ordna mat till hästarna ute i kolmörkret och spöregnet.. och så bara klatrade (olika problem dök upp) det… men titta här;
.. vi hade koll på Tripp Trapp Trull genom fönstret och den här synen gjorde mig så varm. Synen av tre syskon som äter kvällsfika i skön soffa, framför barnprogram i ett varmt, tryggt hem.. ptjaa då vi fick nya krafter där ute och kämpade på med en tuuung höbal så den till sist hamnade där den skulle, hästarna fick mat och när vi somnade den kvällen var vi mer än nöjda. Återigen. Krångel är en utmaning, men kan göra resan än mer njutbar, faktiskt!
På torsdagen kom det ett väldans märkligt sken från himlen. S O L. Milda makter. Så underbart.
Det tyckte samtliga.
Ni var många som tyckte att den nya söta lilla vitblommande blomman var fin och undrade namnet. Nuu vet jag. ”Gibasis geniculata syn. Tradescantia geniculata.” Otroligt söt! Ska göra mitt bästa för att hålla den vid liv.
Så blev det fredag och det kändes himmelskt skönt. Tröttheten var ett faktum. Att dona inne i Storebrors rum var så mysigt.
Barnen hade sina småvänner över på gofika, ponnyridning och fyrhjulingsåkning också. Perfekt sätt att inleda helgen!
Helgen fylldes av allt möjligt Själagott. Den här synen gjorde mig som mor till en blöt fläck. Jag och den skäggige konstaterade att ”nu börjar ungarna bli stooora”… när vi klev upp på lördagmorgonen satt dom såhär alla tre och pysslade vid köksbordet, helt utan assistans vid framplock eller själva pysselstunden. Gulliga små älsklingarna som vi spricker av kärlek till (såklart!!). Ett så sammansvetsat gäng.
Vi målade pärlspont på liivet också, ja så svetten lackade och den enen sportade sporttopp och den andre shorts. Och nu är vi klaaara med alla tre varv på all pärlspont. Kvar innan uppflytt nu, är en massa olika lister och lite annat krafs. Hinner vi innan jul, tro? Vi hoppas det. Tänker inte slå dubbelknut på oss… men ivern och peppen är total, som ni ser!
Söndagen var vacker, så vacker. En långtur med hästarna, var så otroligt härligt avslut på veckan. Så energitankande.
Tacksamheten stor. För varje dag vi får tillsammans, att fylla med liv.
…
Nu möter vi en ny vecka. FÖRSTA ADVENTSVECKAN! Och jag är alldeles pirrig i magen. I pressade tiden vi lever i nu, där alla behöver göra sitt yttersta för att stoppa smittspridningen, tänker jag att vi i alla fall kan ösa på med mys, pyssel och en god adventstid på många vis. Pyssla, baka, laga, feja och greja.. mm, jag älskar ju sånt! Gör du inte det? Jamen då gör du på annat vis, givetvis! Som sagt, fokus på vad vi KAN och FÅR och alla möjligheter!!
Första Adventsveckans planer:
-HemmaMamma, ta hand om mina tre små på det bästa sätt jag kan. Livets viktigaste ”jobb”! (En YNNEST)
-”Göra Advent” i vårt hem och ute på gården!
–Pyssla, saffransbaka, hänga upp stjärnor och tända adventsljusstakar så många vi bara har!
-Riva hästarnas sommarhagar!
-Göra intervju med en tidning!
-Skicka er hälsningar!
-Fira första advent! … så HÄR brukar vi fira, men så blir det förstås inte i år. Vi trycker på paus. Gör det bästa av situationen. Och knäpper händerna för att allt ska vara ”som vanligt” snart.. Och har det så gott vi bara kan, ändå.
…
Vi hörs och ”ses” under veckan! Både här och HÄR.. Säger som alltid; Ta hand om er. Gör det. Allt ni bara kan!
Jag och minstingarna kom just in i värmen efter att ha skjutsat Storebror till skolan och sedan gjort Morgonrundan hos hästarna. Det stormar och regnar på tvären. Det är mer än gott att få komma in i värmen igen.
Slår mig ner här med dagens första kaffekopp medan barnen påtar med sitt. Vi tar en titt på veckan som gick!
… började gäspande. Järnmackor framför barnprogram en tidig måndagmorgon. Det satt fint!
Veckan drog sedan igång med en tur till stan tillsammans med minsta barnen. Bilen skulle besiktas och ärenden uträttas. Det gick finfint men stan, …nä det blir aldrig, aldrig någonsin min plats på jorden. Det var GUDOMLIGT att komma hem sedan och få ge sig ut på hästryggen. Låångt ifrån jäktande och köphets..
Ni var många, många som undrade vilken bok ni såg skymta under en pärlplattestund ni såg på instagram stories. Det var den här. Helt fantastiskt rolig. Ett riktigt, riktigt bra julklappstips till småttingar från ca 4 år.
Det blev tisdag och under några timmar var det bara jag och Lillebror. Storasyskonen var på egna äventyr. Här hemma byggde vi plusplus och började så smått att lära ”oss” pussla… OVÄRDERLIGT att få vara med om alla små steg framåt i livets start, tycker mamman.
Vi förvandlade vardagen till en fest! Med Matlag! .. alltså, om ni är nyfikna på detta. Prova! Här bjuder vi varandra på allt från Korv och Makaroner, till fiskgratäng och nyrullade köttbullar. Allt är ok, hemmen får ”se ut som dom gör”, alla dunsar vi ner vid matbordet efter en dag av olika åtaganden och det är så himla fint bara… Det finns inga krav eller någon prestige! Bara viljan att ses och ha det bra, tillsammans. Häftigt är det också att se hur trygga ungarna blir med andra vuxna utanför familjen. Vi hjälps åt med ditt och datt familjerna emellan. Gällande gårdsbestyr, skjutsningar till aktiviteter på byn, hämtning efter storebrödernas skoldag etc. Rikedom! … dock ser det INTE ljust ut för detta mysiga påfund, i och med senaste Covid-19-restriktionerna som släppts idag.
Jag sprang. Fångade veckans enda solglimtar. Stannade till. Flåsade bort maxpulsen som tickade. Och bara njöt. Älskar, älskar, älskar att springa! Behöver inte vara några marathon, inte alls. 30 minuter rörelse gör magi för din dag, lovar.
Vi såpskurade. Och såpskurade. Och plötsligt kunde vi konstatera att ”nu är alla sovrum helt klara!”. Känslan var nästan märklig. Samt helt magisk.. synen av Storebror som flyttade in på sitt rum…. wow! Veckans andra bygg- och renoveringstimmar ägnade vi åt att måla pärlspont.. nu väntar bara ett endaste lager färg i långa korridoren mellan alla sovrum…en hop lister förstås… någon liten fönstersmyg… och lite annat krafs. Sen så!
Vi åkte till MammaMormor och PappaMorfar. Mellisfikade, pysslade lummerkransar och susade på loppis. En sån där eftermiddag som är dyrare än allt dyrt. För hjärtat.
Och så blev det fredag. Vi firade helg med att bjuda hem Kusinerna (som ju är prick lika gamla som Storasyskonen här hemma, lyxigt med kusinkompisar i byn!!). Jag nöp mig i armen.. över att få ta hem en skara ungar, höra hur dom leker tillsammans under tiden jag svänger ihop en sockerkaka för att sedan ropa ”nu är det fiiika” och få se synen av en ungskock som riktigt njuuter. Det är min bästa syn.
Helgen fylldes av Alla tillsammans-tid. Målning. Och så bad jag och M barnens Farmor och Farfar om hjälp med barnen, så vi kunde ge oss ut med hästarna tillsammans. Dom turerna är så underbara än om jag också trivs med att rida ut själv men nu kändes det längesedan som häst och människa hade tur-sällskap. Vi gick till fots, långtur både lördag och söndag.. jobbigt för både två- och fyrbenta.. och så otroligt härligt! Gott att klunka vatten sedan, sa Fjödur! (Tack älskade Svärisar för dyrbara bara-E-och-M-tiden!)
Helgens absolut sötaste glimt! -När barnen hade ”pyajamsparty” med småvänner. Mannen och jag var ”kalaspäron” och servade lilla gänget kvällen lång. Med allt från barnauppskattad middag med glass-efterrätt till lek och lördagsgodis och disco med dansgolvet fullt.. smäller av när lilla H intog dansgolvet med sin lilla kjol!!
Nu tar vi måndag. ”Bläää” säger Fjödur. För nu är vi lite trötta på detta regnrusk och blåst och längtar till fler såna där frostvackra morgnar som den enda som visade sig förra veckan och som denna bild är ifrån. MEN! Vi ska vara glada att det är något väder. Hästarna kan ju faktiskt gå in när dom vill. Och vi människor har det mer än gott här inne efter stunderna ute. Sådetså! Bara göra november så mjukt vi kan för oss alla, eller hur?
Veckans önskeplaner :
-Pyssla om varendaste novemberdag så gott vi bara kan! Ta dagen efter dagsform. Lyx för stora och små.
-Sända er hälsningar! Ni ska bland annat få kika in i Storebrors nya rum!
-Jag trollar lite och slår mig ner vid datorn när det passar, småstunder. Mailen ropar och samarbeten behöver planeras.
-Hämta mera skogsfynd att pyssla med! doften av granris…. ljuv.
-Gå på kusinkalas! (Detta skrevs INNAN dagens restriktioner kom, så ni behöver inte oroa er för att detta tråkiga undgått oss)
….
Ta hand om er. Allt ni bara kan, ok? Så hörs vi under veckan!
Vi tar en titt på veckan som gick, vetja! Landar lite. Det är alltid en god idé till veckostart, tycker jag.
Veckan som gick!
Efter hejdlöst stormande och en dunderförkylning, var det helt underbart att vakna till sol, hästar som inte behövde söka vindskydd och dessutom fick vi snabbt svar på covid-testen vi gjorde. Negativt och alltså ingen härjande corona här oss oss. Skönt. Hela alltet!
Småttingar red sin världssnälla ponny.
Mamman red också och kom hem med svettig häst lagom till att solen gick ner. Så andäktigt vackert, när hästarna gick iväg i dimman med färgstarka himlen ovanför sig.
Vi hade vardagskvällar. Alldeles vanliga. Och så högt älskade.
Det cyklades och plaskades i till ytan-isiga vattenpölar… och ”någon” njöt. Stort. Av att våra val vi gör, resulterar i just det där; En mjuk vardag, som är våra barns barndom.
Synen av lekande småvänner och häst precis utanför fönstret. Det, är liksom livet på en pinne!
Och så var vi till bibblan och lämnade tillbaka böcker och lånade en hel hop nya.
Låååt oss få tipsa er med småttingar, om ”Familjen Jansson”. Soom vi skrattat åt denna tokiga familj senaste veckorna. En familj där man liksom vänt på allting, barnen har fullt sjå att hålla koll på sina ”skitvuxna” (inte skitungar liksom) och det är sjåigt att skjutsa till jobbet och få pappan att slita sig från sin himla åkgräsklippare om kvällarna när han behöver sova. Vi har lyckats låna två böcker från denna familj och hoppas på att det finns fler. Tips tips! Både 4-åring och 6-åring tycker denna är jätterolig.. kaanske väl svår för lilla 2-åringen.. men har han inte klagat utan lyssnat, lillvännen.
Det blev fredag och ääntligen blev det Halloweenparty hos småkusinerna. Jag är inget halloweenfan. Men Sväggans halloweenpartyn gillar jag. Skitmysigt och lagomläskigt, från början till slut.
Lördagen var himla vacker. Vi varvade gårdsbestyr med ponnyridning och storhästlatjande. Ungarna hälsade på Farmor och Farfar några timmar. Såna där räsertimmar när pappan och mamman kunde speeda på målandet uppe ännu mer.
Vi åt hemmapizza med hemgjord pizzasallad. Enkelt och så gott!
Veckan avslutades med massa firande. Farsdagsuppvaktning av Pappa M. Och födelsedags-Storan.. utöver en bok, fick hon så fiina skor jag funnit på loppis.. skiit att dom var stora i storlek och därmed, för stora.
.. och så firade vi min egen pappa. Utehäng med grilllunch och mammas världsgoda fika efteråt. Som jag älskar mina päron. Så tacksam över att få ha dom så nära, både i hjärtat och rent geografiskt, jämt och jämt.
Söndagkvällen avslutades hos mina Svärföräldrar och vi kunde inte få ett godare helgavslut.
Tacksam tacksam tacksam.
…
Veckans planer:
–Ta vara på friskluftigt dagsljus tillsammans med småttingarna. Och sedan gå in i värmen och novent-mysa…
-Besikta bilen och göra andra ärenden i stan! (puh. det checkade jag och barnen av redan idag!)
–Vinterpyssla! Tillsammans med min lilla mor. Åhåå, det längtar jag till!
–Ha efterlängtat Matlag! Här hos oss.
–Tillsammans med mannen, försöka skrapa ihop ork till att måla, måla, måla.. det är ju ändå så himla nära nu att hela detta renoverinssjok ska vara i mååål där uppe på övervåningen. Käämpa E och M, käämpa!
–Rida! Det är tanka själen med gott för mig.
-Så smått börja fundera på Adventskalenderinnehåll…
–Ta en dag i taget. Njuta av denna HemmaMammatid, allt jag förmår. Livet får styra. Vi varvar ivriga stunder, pysslar, bakar och grejar, med att tom-glo på sofflocket, spela spel och när det är november tittas det förstås på en och annan mysig barnfilm också. Så gott att få leva efter årstidernas fart!
Ta hand om er. Fina fina ni. Allt ni bara kan. Så hörs vi snart igen! Önskar er alla en god novembervecka!
Senaste kommentarer