av Emmeli | jan 22, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Det är kanske på tiden att jag berättar om den där stunden.. när det var Luciadag och ungarna hade öppnat ännu ett meddelande i deras adventskalender.
Lite avlägset i tid, tänker du. Men nix. För här kommer nämligen inte bara berättelsen om när två småungar fick en önskedröm sann.. här kommer också sötaste tipset ni kan tänka er. Sötaste, i dubbel bemärkelse!
…
Den där ljusa-trots-mörkret-vackerdagen.
Då överraskades barnen med ord skrivna i den där smällkaramellen.. ”En ypperlig dag för eftermiddagsmellis hos Skogs-Hilda!”. Det jublades.
Och Skogs-Hilda, förstår ni.
Är det gulligaste lilla Stenugnsbageriet ni kan tänka er.
Med bakverk bakade från grunden med de finaste av råvaror. Att gå in genom dom där dubbeldörrarna, mötas av kaffekoppar på trave, gamla kakburkar fyllda av gott och framförallt doften från allt det Hilda bakar. Det är fantastiskt.
Så stolt över att ha detta white-guide-märkta bageri så nära oss. Att vara med i White Guide, betyder alltså att vi pratar om ett utav Sveriges bästa caféer.
Bertilen sov helt obrydd.
Men vi andra?
…skålade i ekologisk hallonsaft, sörplade kaffe ur liten kopp och mumsade på godaste saffranssemlan jag smakat.
Med saffran då.. men alltså, nu hänger ju skylten uppe om Semlor, alldeles klassiska och garanterat ljuvliga, och jag blir så sugen på att göra oss en repris!
Tipsigt från mig alltså.
-Är du här i Mitt-i-Höga Kusten-krokarna och sugen på det mumsigaste fikat? …kanske planerar du en Höga-kusten-tripp i sommar? -Sök upp Skogs-Hildas, vetja!
HÄR är bageriets facebook-sida.
-Ni kommer inte ångra er.
Lillafrun
av Emmeli | jan 6, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Med ett Jullov i våra hjärtan gör vi oss redo för vardagslivet igen!
Det är med både vemod och värme i hjärtat som det är över. Det blir härligt med vardag nu också, helt klart. Vi älskar ju vårt vardagsliv!
-Och vilken juletid och julelov vi har haft!
Lillebrors allra, allra första Juletid, liksom. Granen, så snygg man kolavippar ju, tycker han. Jag håller med.
Å. Jag stoppar så mycket i min hjärteask. Hela långa Adventstiden, med allt pyssel, all julebakning, all förväntan. Som vi har fejat och grejat. Prasslat smällkarameller och gräddat peppisar och limpor med full fart. Skickat julkort till älskade och pyntat högt och lågt. Längtan och Barnens tindrande ögon. Så kom den, Julen. Julehelgen. Och tacksamheten så stor. Över att få träffa älskad familj och älskade vänner. Susa till lilla byn och barnens Mormor och Morfar. Knata lilla vägen, till barnens Farmor och Farfar. Duka för mys här hemma, gång på gång för släkt och vänner. Hälsa på hos barnens kusiner. All, all den dyrbara Tiden. Tillsammans.
Julehemmet. Så älskat. Med ständigt mjuk musik spelandes och ljus tända. 
All underbar friskluft. Både i solsken och snörusk. Härligt oavsett!
Promenader. Springturer med hjärtan i vagn. Sparkturer.
Hutlöst roligt åkande i pulkabacken.
Rikedom gånger tre!
Ja. Som vi njutit av pärlbandsdagar av ledighet. Jullov.
Det är så himmelens charmigt, tycker jag. Hur det först är så mysigt med Adventstiden. Sen liksom exploderar det under Julen. Sedan lugnar ner sig i mellandagarna på ett så älskvärt sätt, för alla. Nyårsfirandet var så otroligt festligt också. Och nu, Årets alla första dagar, så lugna och sköna.
Mellandagspysslandet kring köksbordet..
Kallsongdressar, ruffsiga hår. Pärlande, pussel- och legobyggande och ingen koll på klockan ett endaste dugg. Tjutande skratten inifrån lekrummet. Vackerpappan och fyraåringen emellan… som spelar hockeyspel och jag hör kärleken ända hit. 
Dofterna. Tiden att fundera ett slag. Och ett slag till. Tvååringens lilla arm om min hals. Hennes mjuka ord viskande i mitt öra. Min bästa mamma, säger hon. Jag känner hur hela jag blir varm och ser fram emot ännu en vår som HemmaMamma.
Vi smygvänder på dygnet lite. Sovmorgnar dag efter dag. För att bryta av, kliva upp grusig i ögonen, bara för att få sörpla kaffe länga, länge, läänge bredvid den man jag älskar mest.
Fartiga bestyr, varvat med mycket långsamma. Som filmstunderna där precis hela familjen knösar ner sig i finsoffan i Salen. Eller stunderna om kvällarna när julesagorna lästs.
Krypa ner bredvid varma småttingkroppar och veta att imorn är vi lediga tillsammans, imorn, igen.
Hela Jullovet har varit så själagott och fyllt med sånt vi älskar och mår bra utav.
Och idag toppade vi pärlbandsdagarna med något så fräsigt som att överraska ungarna med biomys i norra staden. Tänk er; Hela familjen på en rörig men lycklig rad i biosalongen. En salig blanding av popcorn och chips och karameller, ammande bäbis, rödblommiga och så himmelens peppade småttingar och en alldeles underbar Bamsefilm framför ögonen på oss. Jag och mannen sneglade på varandra någon gång ibland… och än om jag veet, att både han och jag där i småttingruschen tänkte ”varför i hellskotta har vi ullkläder på oss!?”, så gick det riktigt att ta på stoltheten hos oss. Han och jag. Och våra tre små skatter. Livet.
Med smått vemod, sparar vi en ljuvlig Juletid i hjärteasken och släpper taget om ett pärlbandslångt Jullov i våra hjärtan! En sån ynnest alltsammans. Och så stor, stor tacksamhet.
Lillafrun
av Emmeli | jan 6, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Det var Trettondagsafton. Efter morgonruljangs lämnade jag hela älskade fyrklövern hemma. Och gick ut. 
Långpromenad. Me. Myself. And I. Så lyxigt!
Otroligt vackert. Så lycklig som får bo såhär. Bland skog och åkrar, berg och dal i salig blandning.
Klädd i lager på lager som alltid.
Understället som jag fått så många frågor om kommer från Kari traa,
Jackan är en suveränt lagomvarm pryl från Peak performance (finns HÄR nu till nedsatt pris)
..och mellantröjan var ännu en julklapp från mannen. Röjk, tror jag märket heter.
Älsklingsrundan. Med söta lilla kyrkan synlig mest hela tiden.
När jag bara hade vår lillväg kvar. Fick jag möte. Det sötaste jag kunde tänka mig. Lillebror hade dom lämnat i vagnen på verandan en liten bit bort.. med finurliga babyvakten på, förstås. 
Gullisarna!
Även kallad Radarparet. 
Lagom till att vi anlände gården igen, började det prassla i bebbevagnen. ”Hej mamma!”
Å. Det är så magiskt att få vandra bredvid dom där tre småttingarna, som deras mamma.
Så drog dimman in över gården. Vi drog in och dumpade allas lager-på-lager mitt på hallgolvet.
Svidade om från pyjamasar och kallsongdressar. Dukade fram ännu ett mysig julefika och så kom BästisIdan, hennes F och deras söta voffsing Leah. 
Bertil fullkomligt dök in i mjuka pälsen och han som tjatar om hund (mannen) blev förstås ännu en gång såå säker på att hund ska det vara här på gården någongång.
Efter timmar av kaffesörplande, prat om livet och massa gos med vackra hunden, så kramades vi hejdå och mitt hjärta var fyllt av dyrbar Bästisvärme.
Som om dagen inte var nog maxad med mys, susade vi sedan hem till lilla byn. Hem till Mamma och Pappa. Där min älskade mor gjort palt. Preciiis lika god som min Mormors. Så himmelens gott, för både mage och hjärta. Och vedeldade bastun som pappa serverade sedan, med marschaller i kring och den godaste värmen att bli inifrån-och-ut-varm ifrån… vilken dag, alltså.
Idag har vi söndag. Det är trettondagen. Och vi har beslutat att maxa denna Trettonhelg och ja, hela jullovet mao…med mys, alltså! Barnen är omåttligt peppade på dagens planer!
Önskar er alla en god första söndag på nya året! Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jan 1, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Det blev Årets Allra Sista Dag. Och morgonhimlen var sagolik.
Nyårsbukett inhandlades nere på byns blomsteraffär.
Mitt i dagen klädde vi oss varmt och tog fikapackningen och en massa kuligt med oss och mötte upp gänget vi skulle fira Nyårsafton med.
Ett galet snöbusigt väder blåste upp, men det stoppade inte oss minsann.
Hehe. Stora som små, åkte vi dyna och räserkälke och sörplade varm choklad och åt saffransbullar. Allt i en salig röra. Tills vi var så blöta och kalla att hemfärd var det enda rätta.
Äppelröda om kinderna landade vi hemma i Mäjadalen. Vissa bastade. Vissa donade i köket. Kattungar gosades med. En Juniflicka slumrade på soffan. Och så vidare.
Innan vi i storlilla familjen susade hemåt igen för att göra oss tjusiga.
En storliten jule-nyårsfin familj.
-Förevigad. Så dyrbart minne att sätta i familjealbumet.
Puh. Sådärja. Hastigt värre blev det ju, men en familjebild det bara skulle till! Vi det här laget är det ingen som ifrågasätter någonting. ”Okej hörrni, nu ska mamma ta en bild!”, hör jag M ”varna” småttingarna om trots att vi ju egentligen verkligen var på väg ut genom dörren… knips knips, sa det. Inget perfekt, fast alldeles perfekt, i alla fall. Fint så.
Vidare!
Tillbaka till den nu så himmelens tjusiga Mäjadalen.
Där festglada människorna samlades och kramarna strösslades, hemstöpta ljusen brann härs och tvärs och maten osade mer än gott.
Så följde en alldeles förträffligt varm, fridfull, gemytlig och så, så, sååå god Nyårsafton…
-som Storan och Storsvåggen ordnat så, så, såå fantastiskt fint! 
Mannen och Syrran slirade ut i vackra uterummet med gratinerade humrar på tallrikarna, till förrätt.
Till varmrätt serverades en makalös Pepparstekt oxfilé, med kockärtskocksstrudel och rostad vitlökssås.
Efterrätten!
Mors rullrånskorgar med Storans hjortronparfait och hjortronsylt. Oooh, finner inga ord. Så gott!
Det gullades, gosades och tävlades i Pappsens ordnade musikquiz. Par som delades på… och plötsligt satt jag mitt emot den skäggige och våra tävlingshuvuden var på topp….
…
Plötsligt började det närma sig tolvslaget och lilla bäbisen sov, men precis hela resten av gänget var vaket.. om än så trötta, så skulle precis ingen missa något!
Åh. Kvintetten L!
Minimannen var lyrisk över att få hänga med kusinen, ”miiitt i natten!!”, som ni ser på busiga ögonen.
Och så räknades sekunderna ner…
..ptjaa.. jag, Minimannen och hans kusse hade vår egen nedräkning med ni vet traddiga svt-talet och nedräkningen där.. som kaanske, kanske var lite fördröjt. Men det sket vi fullständigt i och gick efter det. Vi räknade ner med stoor entusiasm; ”tre, två, ett, GOTT NYTT ÅÅÅR!”… fastän dom andra tjurades på och sa att vi var minst en minut sena.
Ja, ja. Då njöt jag en minut extra av ljuvliga året 2018. Hah!
Nyårskyssen!
Livet med honom. Bästa jag vet. Vare sig livet är sorgligt eller lyckligt. Så är dagarna med honom guld i mitt hjärta.
…
Vi lämnar älskade året 2018, sparar det i hjärteasken. Nu är 2019 här! Så himla, himla spännande med ett alldeles nytt år.
Idag har vi, förutom att vara skittrötta och varma i hjärtana efter gårdagen, bara myst och myst. Samt varit ute på solig långpromenad hela familjen. Jag och den skäggige slog till med uppstyrt möte förstår ni. Kring köksbordet. Med fyllda kaffekoppar, block och penna och så. Skrivande av ”Våren-2019-lista” för kommande husrenovering… Alltsammans började med stoor pepp från båda håll… tills M konstaterade att hans fru fick djupare och djupare bekymmersrynka i pannan ju längre listan blev. Åhåååjaja. Men peppen äär stor nu, så nu kör vi!
…
2019. Livet. Småttingar. Pussar och kramar. Renovering. Vardagsliv. Och alltsammans i en salig blandning! – hoppas ni vill hänga på här inne ett tag till!
GOTT NYTT ÅR!
Lillafrun
av Emmeli | dec 29, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Så blev det alldeles i slutet av Julehelgen och vårt hem skulle fyllas med alla som bara kunde komma, från Storfamiljen.
Våra föräldrar, syskon, barnens kusiner och så. Rikedomen!
Jag älskar, älskar, älskar att ställa till med sånt här ståhej!
Visst, det är förstås lite arbetssamt också. Men ohyggligt roligt. Allt pyssel innan. Bakande, lagande… och bara att duka fint.
Släpa in granris och knipsa av, dra fram en drös pumlor och strössla ut och bara låta kreativiteten flöda som den vill utan att en endaste undrar varför i hela friden jag går lös..
I vanlig ordning behövs det möbleras om på ett eller annat sätt när vi ska få plats allihopa,
-julegranen släpades iväg in i hörnet och matbordet hoppade ut mitt i Salen och till sist hade vi stjärterum till varendaste gäst.
När hemmet var mer än redo, maten lagad, marschallerna tända och hela familjen julefina..
.. då började det knacka på dörren..
..och in strömmade Storfamiljen. För Julebaluns här på Drömgården.!
Mannen hälsade välkommen och sen följde mysig mingelstund …
… med Pippi Långstrump-sång och massor av småsurr. ..samtidigt som vi hade småsjåig stund ute i köket där allt skulle bli varmt och klart samtidigt. Skrattigt och härligt ändå och med Storan som vår kökshjälp då, hon tyckte själv inte att hon gjorde ett dugg men ni vet, många små små handtag kan vara så värdefulla!
Och till sist!
–
Till varmrätt serverades helstekt lax, västerbottensost-gratinerad pressad potatis, smörstekta haricoverts, rykande varm mild, men småsyrlig sås, sallad och hembakta tunnbrödet från ”Tunnbrödgubben” förstås.
Gullisar åt och syntes njuta så.
Till efterrätt hade jag chansat ihop någonting, som så lyckligt visade sig bli goda smaker ihop. Lingonparfait med salt kolasås och sega mandelflarn. Kittlade dödsskönt i kistan..
Till småttingarna hade jag gjort maränger så dom kunde komponera ihop en liten sviss hur dom nu ville!
Sovrummet förvandlades till filmmys. Kusingänget slog sig ner med varsina chipsskålar och mådde som prinsar och prinsessor..
Medan Salen förvandlades till En Magisk Musikstund jag sent glömmer.
Storan hade på äkta Musikfrökenvis förberett med en lunta allsångshäften. Så spelade pappsen och mannen gitarr. 
Storan piano. Jag fiol. Och hela älskade skaran av familj, sjöng och sjöng. 
Det är helt otroligt roligt att både M´s och min familj är musikälskare.
Vi fick sån feeling. Stilla natt. Julen är här. O helga natt. Och så vidare. 
Till sist var klockan närmare mitt i natten och oljemarschallerna brann fortfarande så vackert där ute.
Vi kramade älskade hejdå..
..och samtliga var vi överens om att det varit en riktig toppenkväll.
-”Det här är den värsta stunden”, sa Minimannen bestämt. Och mitt stora lillhjärta syftade förstås på att det är skrot och skräp när kalaset tar slut… men vi somnade i en trasselhög i storsängen så skönt, överens om att kvällen varit som magi och att det är tur att det kommer fler kalas…
Så, så gick det till. Den där Annandagskvällen, alldeles i slutet av julehelgen, när vi hade Julebaluns här på Drömgården! Minnservärt. Och mer än så. <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 28, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller mysplyschiga reklamlänkar)
Ni vet hur det är… när man väntar på något så, så efterlängtat…. 
… ”kommer dom inte snaart”.. 
Det var förstås älskade vännerna från Norrnorr som vi väntade på.
Hela ungskocken var klädda i sina mysplyschar dom fick i julklapp av Mormor och Morfar.
Junis och Minstings dress finner ni HÄR (byxa) och HÄR (tröja)
Storebrors set, som nu är på mellandagsrea dessutom, finns HÄR (byxa) och HÄR (tröja)
Ullstrumpor på alla tre småttingar också, med halkispluttar under, souperbraiga, finns HÄR…
..Och till sist kom dom ju, hjärtevännerna.. 
Åh. Älskade vännerna.
Så himla, himla mysigt att ha dom här. Söta lilla familjen.
Tänker tillbaka, för några år sedan den här midvintertiden..
..så skrev jag och Carolin en maaaassssssa skarpsinniga (jojo, stick iväg Jante!) ord till vårt examensarbete. Med lillvännen S som vår kompanjon, precis så gammal som B är nu, ett halvår. Vi var ett starkt team, vi tre. Självklart med Pappa M vid vår sida och med i livspusslet, förstås.
Vi skrev när S sov, men ibland var det tvunget att krånglas extra. Kommer ihåg hur vi en gång hade en redovisning och M langade in bebben genom föreläsningssalens fönster.. jag ammade, sittandes på golvet längst bak i salen, och sen skickades älsklingen ut genom fönstret igen. Huu.. sån målmedvetenhet i att klara det pusslandet den lilla men idoga tiden i livet, alltså.
Och nu ses vi här med högskoletiden som ett kärt minne. Ses, i vårt hem. Alldeles snart har vi sammanlagt fem pluttar tillsammans. Livet. Bertil trivdes mer än väl i C´s famn som ni ser, med vacker-magen dom emellan. <3 
Efter matätande, efterrättande, kaffesörplande och lekande för småttingarna, var det gott med en frisklufttur.
Minimannen hade drömmig date inbokad och pös iväg, medan resten av gänget tog skön liten promenad. Lillprins i emmaljungan, och dom tvååriga vännerna slumrades gott i snabbvagnen bredvid varandra, medan vi päron avhandlade livet..
… och det är ju så oförklarligt fint. Att träffa hjärtevänner. Det är som det alltid har varit.
Vi behandlar livet, högt och lågt. Skrattar, gråter en skvätt, drömmer och kramas och konstaterar än en gång himla himla härligt det är att ses..
…
När en dag i slutet av december, blir till ett kärt jullovsminne. Precis så.
Önskar er en skön sista, sista helg på detta år!
Lillafrun
Senaste kommentarer