För den här dagen, vill jag spara i hjärteasken lite extra.
Nejdå, inget märkvärdigt för världen har hänt. Bara en härlig dag, mitt i livet.
Tacksam. Och god.
Vakna tillsammans med alla barnen, i vårt varma, trygga hem. Servera frukost. Skjutsa iväg Storebroren till skolan för att sedan återvända hemåt med lilla hemma-trion. Sörpla kaffe och stryka barnens pärlplattor som dom önskat. Sitta en stund vid pianot medan småbrorsorna var intill.. syrran drog upp på sitt rum och förvandlade alltsammans…. till en koja, förstås!
Jag har njutit, av att ha mycket energi. Längtat så efter det. Det har känts så roligt att feja och greja, så då har jag helt sonika gjort det. Mellan allt sytande, bytande, matlagande, ni vet.
Det är kanske årets skitigaste tid nu. Så, så värst noggranna i städningen iddes vi inte vara. Men slira runt med dammsugaren, såptorka ”lite mittöver”, jo det har vi gjort. Doftar så gott ju! Trasmattorna i köket har snurrat en sväng i tvättmaskinen också. Flärdfullt, eller hur!?
Bäbisen har, förutom när han långsovit ute i vagnen, hängt med på höften. Redan världsvan höft-hängare och älskar att vara med. Men att dumpas i tvättkorgen, stöttad av ren tvätt som gjorde att han också kunde sitta själv. Det, var väldans festligt också!
Att susa ner på loppisen och lämna in utrensat porslin, var också peppigt. Så skönt att rensa ut lite.
Skött om blommorna och småplanten har vi också gjort. Är så förtjust i den krukan som vi fick från mannens Farfar. Visst är den vacker?
När vi hämtat hem skolpojken strax efter lunch, så firade vi med bullfika ute på bron, sista marsdagen till ära. Innan vi myste med hästarna, i aprilvädret som redan tjuvstartat.
Nu är det torsdagkväll. Den allra sista i mars. Ljus och vacker. Jag har precis kommit hem från en kvällspromenad. Som viskade så mycket om vår.
Tack för en underbar, vanlig dag. Mitt i livet. Faktiskt, himla märkvärdigt ändå..
Det är så härligt att laga middag nu tycker jag, när det fortfarande är så ljust, solen skiner in i köket och tröttheten inte är helt och hållet bedövande tack vare det. Många gånger under vintertiden är det ju väldans sömnigt vid middagslagandet kan jag tycka.
Torskrygg är på bra pris nere på lillcoop denna vecka, så förstås äter vi det.
Fisken, med några rediga smörklickar på, salt, peppar och skjuts in i ugnen, i 175-200 grader.. en liten stund ..
Det är så fräsigt att vara självförsörjande på pärer! Potatis, mao.
Så, kokt potatis till torsken. Kokta gröna ärter också(snurrade i smör, förstås). Och en kall röra av enklaste sort, med mycket pepparrot i.
Pepparrotsröra!
Klicka i några rediga Norrmejerier Creme Fraishe-klickar i en liten skål. Salta, peppra och till sist i med riven pepparrot. Jag tog sån på tub, ni vet. Mängd av alltsammans, efter tycke och smak.
Så enkelt och så så gott.
Och titta här då;
”Hej det är jag som är Lill-Olof! Jag är faktiskt 5 månader nu. Helt ljuvligt, från topp till tå, inifrån och ut. Mamma går av på mitten av kärlek för mig. Resten av familjen likaså. Och nu har jag börjat sitta med vid matbordet i min stokke-stol. Det bara ÄLSKAR jag”.
…
Nu väntar kvällen! Pappan ska iväg på gospelövning inför lördagens konsert och jag ska pyssla om småttingar och natta. Finns en risk att jag råkar natta mig själv också….
Nämen är han inte helt underbart söt där vår lillkatt? Lill-Tusse!
Vi slog till och gjorde lite mini-vår-påskigt på bron häromdagen, han och jag. Ni som hänger med oss även på instagram vet vår gyllene medelväg i pensélängtandet…
-En bytta minipåskliljor!
Satte bara ner dom i byttan och virade lite björkris runtom. Som ett litet fågelbo, liksom. Småslarvigt, fort gjort och alldeles omåttligt mysigt bestyr. Den utlovade hopen minusgrader som kan komma till veckan, gav mig hejd i vårigare planteringar. Den här byttan får bäras lite ut och in om det behövs, väger knappt något så det går finfint det.
Och i vanlig vår-ordning, rasar frågor in om vår fasad, färgval, hur trappräcket är byggt, mått osv.. KUL! tycker vi, förstås!
Men jag gör det enkelt för mig och svarar er alla samtidigt här nu;
HÄR finns ett inlägg som svarar på mycket om vår fasad, färgval, verandan osv. Annars vet ni, att det bara är att fråga igen!
Äter frukost tillsammans i matrummet som redan till morgonen badar i sol. Just precis när föräldrarna tänkt träna ett tabatapass tillsammans, rings brandispappan iväg.. inget larm, men en brandbil extra behövdes till en annan brandstation och den skäggige är alltid den som kör. Så, det var det tillsammansträningspasset. Iväg pappan for men då Tripp Trapp Trull var roade med sitt, bäbis sov.. så passade jag på att träna ändå. Väldigt skönt, för knopp och knopp. En sväng ut till hästarna också, förstås.
Därefter serverades ett gäng lunchhungriga ungar sin lunch, ute i solen. Tacosrester sedan gårdagen. Hemtamt. Tryggt. Allt jag kan önska just nu.
”Jag vill ha nachotallrik!” .. ”..inte jag! Mamma, kan jag få mjukt bröd istället?”, ”Mamma! INTE någon grön paprika i min…!”…. där satt dom, på översta brosteget. I snöleken dom just pausat, var dom på lunchrestaurang nu. Med kärlek bultande i bröstet, serverade jag dom små fågelungarna. Mitt i allt vaknar Lillebror från sin långlur och önskar lunch, NU, han också.
Medan barnen fortsatte att leka ute så gjorde jag i ordning det här. Semlor!
Med nygjord mandelmassa som jag blandade med lite inkrom och en skvätt grädde. Lägger en dutt i varje semla och spritsar grädden. Pudrar över lite snövitt florsocker på toppen. Klassiskt. Och det allra godaste, tycker jag.
Mandelmassa
Mixa 200 gram sötmandel med 2 dl florsocker, till önskad storlek på mandeln. Blanda med två äggvitor. Klart!
När semlorna var fyllda och färdiga, så gick jag ut jag med. Trulade ner bäbisen i vagnen igen, för nu var den lilla mitt-på-dagen-vakenstunden nog lång tycker Lill-Olof. Han somnade gott igen och mitt i allt kom brandispappan hem igen. Så mysigt! Det betydde, om det nu inte skulle gå fler larm, att han skulle hinna vara med oss under denna soliga lördag. Vi åkte spark på lillvägen tillsammans med barnen. Upp och ner, upp och ner. Jag sprang med Bertil på räserkälken och njöt av känslan av lycka och bekymmersfrihet för ett slag.
Sen kom efterlängtade gänget. Mostrar och Pappa-Mamma-Morfars.
Jag har längtat så ofantligt efter att få fylla hemmet med hjärtemänniskor. Det har varit så otroligt, extra-många ”turer hit och dit”, särskilt senaste månaderna. Så lite vi har setts. Och törsten av få duka upp med loppat uddaporslin, ladda kaffe för många och bjuda IN, är så ofantlig stor efter pandemi-åren. Känner mig alldeles varm i hjärtat efter denna dag. Så mysiga timmar med semmelfika, kramar, bäbisgos. Barnen fick lördagsgodis av sina mostrar och hästarna fick 25 kilo morötter av sin Mormor och Morfar. Men det bästa av allt, var att dom var här. Att vi var tillsammans. Och hade det gott.
Att brandismannen dessutom ordnade stand-by-barnvakt så att jag kunde ta Olof i vagnen och gå långpromenad med Storan ända till Mäjadalen och tillbaka, det var en bonus som denna mamma mådde mer än gott utav (Tack Svärmor för att du var redo att kuta över till oss ifall det hade behövts! <3).
Kanske har vi aldrig aldrig behövt vårvinternjutet såsom nu. Det känns att hela familjen njuter något oerhört.
Klarblå himmel. Ljuset. Solen.
Takdroppet. Dunsandet ner på liggunderlaget.. dom ynka, men ack så dyrbara minutrarna där päronen blundar och bara är för ett slag.
Bäbisen slumrar gott i vagnen, nu med lite öppnare bäddning då värmen tränger sig in mer och mer.
Ungarna leker i sina snökojor.
Vi gräddar våfflor över elden.
Serverar unge efter unge efter unge och den minsta ammas på toppen av allt.
Fåglarna sjunger. Snön glittrar. Hästarna solar, dom också.
Vårvintern är här med besked. Från och med nu.
Promenaden. Ridturen. Skoterfärden. Skidturen. Så extra njutbara just nu. Och tänk allt härligt som nu väntar oss alla! .. lite som att vi jobbar i uppförsbacke under vintern och nu har hela långa utförsbacken framför oss. Förstår du hur jag menar?
Energin är just nu låg så låg. Men vi tar en dag i taget, eller hur?
..Så fort jag får chansen, tar jag den…Chansen, till lilla stunden att bara vara-vara.. lyssna, andas, blunda mot solen. Känna hur kropp och knopp sakta får vakna till liv efter en lång mörk, ganska så kämpig vintertid…
Vi lever bara en endaste gång. Varför skynda och pressa oss genom fem utav veckans sju dagar, nu när livet bjuder fyra småungar och deras tid som småttingar aldrig aldrig kommer åter? Varför bara se vardagen som en lång längtan till helgen? Till sommarsemestern? Till veckan utomlands som ska rädda upp orken för resten av året? Varför inte göra vårt allt, för att leva så som våra hjärtan och själar mår som allra bäst utav? (Med ”våra”, menar vi just våra, som i vi som lever här på gården).
.. dessa frågor är några utav alla självklara ledord som gör att vi är där vi är. Vårt ”varför”, är inte svårt att förstå. Livet, och tiden tillsammans. Det, är vårt mål. Just nu i livet, mitt i småttinglivet, mer än någonsin, kan jag tro…
Livet här på gamla gården i norr, det vi kallar ”Drömgårdslivet”. Ej att missta med ”dröm” som i att det är så himla enkelt alltid. Oh, ibland, är jag och M så trötta att vi undrar vad fasiken vi håller på med… men dom gångerna, ja till och med då, när vi är vimmelkantiga av att försöka få allt att gå ihop, så känns det som en vinst. För vi har kämpat för det vi älskar, brinner för och tror på.
-Nej. Det går inte att bara vara ledig och ledig, allihopa, prick jämt. SJÄLVKLART INTE! Men! Trivs man INTE med ”Det klassiska ekorrhjulet”, så finns det så många fler vägar att välja, i ett småbarnsliv, än att båda föräldrarna susar iväg till hundra procent, fem dagar i veckan och barnen på sitt under minst lika många timmar.
..Sagt och gjort. Och här är vi nu. Mitt i Drömgårdslivet. Som nej, inte står för dröm-som-i-perfekt. Eller som i ”lätt och ledigt för jämnan”. Huh, nej. Men ”dröm” är det, som i att vi har lyckats skapa oss Vårt Drömliv.. med en sån där vardag som vi tycker om, allihopa. Den varianten som inte alls håller fokus på pengar i överflöd men som ger våra barn en mjuk start i livet och också ger oss alla maximalt med frihet, trygghet och tid tillsammans. Vad vi, tycker är viktigast. För oss.
…
Ni är otroooligt många som skriver till oss och undrar cirkus ”men hur gööör ni?”.
”Alltså jag är såå avundsjuk på er fina gård! Jag vet inte vad den kostade eller vad ni bor, men för mig är det helt otänkbart att jobba mindre och därmed tjäna mindre om jag någonsin ska kunna köpa en gård. Nu bor jag i södra Sverige och här kostar en hästgård (utan särskilt hög standard) 3-4 miljoner. Vilket innebär en halv miljon i kontantinsats ca. Det låter så underbart att kunna downshifta och leva livet på landet men för många av oss är livet på landet dyrt och vi måste snurra runt i ekorrhjulet ändå. Nu menar jag inte detta som en kritik utan bara en reflektion. Tycker dock din blogg är mycket inspirerande och en avlägsen dröm för mig att kunna få leva ett sånt liv åtminstone till viss del”
”Hur prioriterar ni ekonomiskt?”
”Hej! Älskar ju hur du är hemma med barnen. Nog för att våra barn har korta dagar men mer hemmatid behövs verkligen. Förlåt för påträngande frågor men lever ni helt enkelt på en lön eller har ni något annat tips? (Studerande make i denna familj så en lön är lite väl tight)”
”Hej! vilken fin blogg du har. Blir nyfiken på hur ni får ihop livet med 3 små, renovering och nu hästar ( em dröm jag har). Hur hinner ni? vad prioriterar ni? för och nackdelar med att bo på landet? Vem sköter hästarna och vad är ditt jobb när du inte är hemmamamma? ja många frågor…Tack för all inspiration”
Osv…
…
-Mitt kortaste, snabbaste svar på era frågor om ”Att få ihop det” är;
—> Att välja… är att välja bort! Hänger ni med?
Ni ser hur vi lever på en stor gammal bondgård mitt i Höga kusten, med fyra små barn, katter och strövande hästar utanför fönstren. Ni ser hur vi, hela familjen hjälps åt med lagårdsbestyren och hur vi renoverar och bakar bröd. En mamma som alltid är hemma och en pappa som jobbar men som också är hemma lyxigt mycket. Vårt drömliv. Att bo här på landet i norr, där vi ändå bor nära, är den bästa levnadsplats vi kan tänka oss. Men i det här livet vi lever, så är det också väldigt många ’välja bort’. Inga sådana som är en uppoffring för oss.. men som för någon annan av er, kanske skulle vara otänkbart att välja bort. Vi är ju alla olika liksom..! Med det sagt, finns det NOLL rätt eller fel i hur man väljer att leva sina liv. Jag är bara sån förespråkare till att vi inte ska tro, att ”klassiska ekorrhjulet” är det enda alternativet.. därför har vi valt att så öppet dela med oss av vårt Drömgårdsliv, så kanske andra småttingfamiljer också vågar prova lite samma sak.. fast på sina alldeles unika vis.
Låt oss göra en lista så ni förstår vad jag menar, många av punkterna handlar både om ekonomi och miljö;
Vi väljer bort, just nu i livet
Att resa (av fler själ än rent ekonomiskt, förstås). En veckas familje-charter med två vuxna och fyra barn. Det är många kronor.. som vi alltså INTE reser för just nu.
Att köpa dyra teknikprylar.. typ ha en stor tv eller dylikt.. (tänk Hedenhös-style och oss i samma klan.. här hemma ser ni ingen stor-tv eller padda än hur mycket ni letar)
Att äta ute på restaurang .. det händer, men väldigt, väldigt sällan under ”vanliga året”, det ska vara under vår sommartrip till släktgården på Gotland då.
Att impuls-slös-köpa.. du vet, sånt som kanske är kul för stunden men som man egentligen inte behöver. En ny mössa för säsongen, senaste blusen som det kom ett peppigt mail om,
Jag sminkar mig typ aldrig. Smink och sånt där kolijox blir många kronor om man börjar räkna.
Vi väljer bort att köpa en massa nya kläder och leksaker till barnen. Kläder ärvs i mesta möjliga mån, både från kusiner och syskonen emellan samt handlas secondhand. Leksaker likaså! Men köper vi nytt, väljer vi ändå inte det billigaste.. nej, kvalitet ska det vara. Då håller det ju, länge! Ta till exempel våra vintermunderingar till ungarna. Drömmiga sådana. Men så håller dom lätt till fyra barn också.
Vi väljer bort att köpa onödiga prylar och kläder till oss själva också, jag och M. Hade jag pratat med Emmeli 20 år, hade hon kollat konstigt på mig nu.. med andra ord har jag varit en ohyggligt stor shopaholic och köpt blusar och toppar, bara för att jag hade lust (hujedamig om jag hade sparat dom pengarna i stället…). Något enstaka plagg ibland, för att det verkligen är nödvändigt, annars har jag byggt mig en kapselgarderob där allt passar ihop med allt. Perfekt, inga onödiga plagg behövs!
Jag dricker inte alkohol (!). Alls. Aldrig varit ”min grej”.. och där, väldigt många fler anledningar än att spara pengar, förstås! Men! Det sparar faktiskt pengar.
Vi väljer bort dyra frisörbesök, tacksam för vänner som klipper oss. De tre minstingarna klipper jag själv.
Vi väljer bort flådigt storstadsliv och bor på landsbygden, i norra Sverige! Vårt paradis. Där vi tacksamt kunde köpa ett helt hemman till ett rimligt pris för två 24-åringar. Detta går INTE att likställa med en stor gård nere i söder..
Träningskort och dylikt, kommer aldrig på frågan. Här tränas det hemma på köksgolvet, kutas i höga kusten-backar och cyklas på PappaMorfars gamla testcykel. Alltsammans, gratis.
Vi renoverar för fullt, ja! Men vi gör ALLLLT själva och lejer inte bort något. (Just nu står det helt stilla i vår renovering.. när jag och M inte gör något, är det ingen annan som gör det heller. Men, vi har inte bråttom. Att ha bråttom, kostar pengar! Och att skynda, är det fulaste ord vi vet).
Vi har så iiiinte någon hög standard här hemma.. alltså, Katthult smygmöter Junibacken, där vi hunnit oss fram med renoveringen, liksom. Men annars är det ju mest Villa Villekulla som tar i hand med Bullerbyn och slutligen en himla massa Tant Berg och Pettson-lösningar på toppen. Loppisfynden kryllar det av, vi köper sällan, sällan nytt! .. och vi ÄLSKAR vårt hem! Hemtrevligt behöver INTE vara lika med Dyrt & Flådigt!
Vi väljer, just nu i livet;
Barnens mjuka uppväxt, vår mjuka vardag, före allt. Med lugnan ro i massor, en hel gård att härja runt på med syskon täta i åldrar, en hop djur att gosa med och vänner och familj, att träffa ofta, ofta. Och möjligtvis, adderas några förskoletimmar (tyvärr finns ingen öppen förskola här i byn) om lillungen i fråga önskar det, sådär så pass att barnet hunnit morsa på sina klasskompisar några inför skolstarten.
En 100 %-HemmaMamma .. det är ofantligt lyxigt att få äga denna småttingtid i livet, kunna ta var dag som den kommer. Få vara med om barnets alla små, STORA, steg i livet. Jag har tiden och ORKEN, till att laga mat från grunden och baka bröd. Vi kan absolut köpa bröd, för att mamma-bageriet ska få vila, typ. Men vi bakar, syltar, saftar och donar. Istället för att köpa. Plockar bären om hösten, bunkrar inför vintertiden och känner oss så rika! Och för att prata i det praktiska perspektivet; att alltid ha en förälder hemma, betyder att vi aldrig behöver krångla med vab…
Tillsammanslediga päron-fredagar. Livet går inte i repris. Vi köper tid för pengarna.
Jag och M pusslar tillsammans för att greja ekonomin.. vi driver gemensamt företag, vi sprider ut små föräldradagar i det lääängsta, M är deltidsbrandman vilket går att kombinera med hans ”vanliga arbete”, Rit- och konstruktionschefandet.
Vi väljer att hemestra och göra små utflykter, att tanka oss med det bästa Naturen skänker oss, här behövs inga dyra spaupplevelser inte. Det är bara att gå ut på gården, till skogen eller tjava långpromenaden runt favoritrundan, så gratis och gott!
Vi väljer Att Livspussla! .. vissa veckor äär det mer jobbuppdrag för mannen och då Hemmamamma:ar jag desto mer här hemma med barnen.. men allt som allt, vilar en balans och dessa köra-ihop-sig-veckor är inte det vanligaste, tack och lov… samtidigt behövs dom för att pusslet ska gå ihop.
Vi väljer att sy ihop små byxor istället för att direkt köpa ett par nya..
Vi försöker handla och äta smart! Gott och näringsrikt, mestadels lagat helt från grunden. Veckans mathandling och maträtter görs utefter veckans kampanjer. Och i vår frys gömmer sig massor av mat som fyndats i ”ät snart”-hörnan på byns affär. Billigare, men helt ypperlig mat, som vi kan äta direkt eller frysa in. Vi köper frysta grönsaker om vintern, äter egenodlade om sommaren. Osv, osv.
Vi har andrahandsmarknaden, som vårt förstahandsval. Glad börs och planet… och också det finaste vi vet.
Vi väljer..Att få ta tillvara på denna tid i livet, som aldrig aldrig kommer åter. Precis som alla tider i livet.. men just just nu, när det är så många småbarn i vårat liv, så vill vi inte jäkta och skynda onödigt mycket, eller för den skull vara iväg, från våra barn, onödigt mycket, när vi allra allra helst, vill vara MED DOM.
Vi väljer att tänka Var Sak Har Sin Tid. Nu är nu. Och nu, är tid för att så mycket vi bara kan, leva lantliv med våra fyra små barn.
Så, nu vet ni…
Att välja. Är ofta Att välja bort.
Vad väljer ni och vad väljer ni bort? Ni behöver inte berätta för mig om ni inte vill. Men fundera för er själva, om ni känner att ni inte riktigt är nöjda med er vardag, alltså. Kanske tänker ni, ”å dom DÄR, dom kan minsann göra ALLT, dom!”.. men så är det ju inte, har vi lärt oss eller hur? ”Dom” väljer garanterat bort något… om så inte pengar och materiell ”Lycka”, så Frihet i tid…
Senaste kommentarer