av Emmeli | nov 12, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Träning
Jag ska fånga dig, lejonet! Snart har jag dig. 
Ha! 
Och plötsligt ligger man här, på mage och funderar…
Och ett tu tre blir man bara precis hur trött som helst. Kan du bädda ner mig i vagnen nu, mamma?
Juniflickan alltså. Vilken liten stjärna. Vi är så upp över öronen kära i henne. Bäbiiiis!! Jag kan inte få nog. Älskar, älskar, älskar våran familj på fyra. Visst, stundvis tokintensivt och det känns som att tungan hänger utanför munnen likt på en tvärslut hund. Men för det mesta; ljuvligt. Helt och hållet.
Bjossan säger, sådär vansinnigt gulligt och läspande att; jag vill ha måånga Junibäbisar, mamma. Dom är så söta.
Jag håller med honom.
Och sådär började lördagmorgonen för henne, ja. Vi två andra tittade ut genom köksfönstret och konstaterade att det nog skulle bli en vacker lördag.. 
En morsa lyssnade på kaffebryggaren, ett utav dom mysigaste ljuden hon vet. Det tändes ljus, åts frulle och lektes med kattunge…
”Mamma, jag bär Sally!”
Jo, jo. Dom där två, alltså. Ofta supercharmiga tillsammans, som där på bilden, när dom leker tillsammans. Just där och då verkar dom dock ha missuppfattat hela grejen för ett slag.. råttan var sist liksom..
Men nä, hesteguud vad dålig kombo dom också kan vara. Överhuvudtaget kan kattunge i kombo med bäbis och/eller Minimänniska, var lite småkrångligt. Som när katten väljer att lägga sig på bäbisen ute i vagnen. Eller när hon klättrar upp i spjälsängen och hämtar dom där småstrumporna hon är som galen i. Eller när hon leker med barnens fötter om natten. Eller när missen på nolltid hinner fram till min filtallrik om morgonen, för att jag byter någons blöja eller så. Eller när jag bytt tusen blöjor, kanske faktiskt satt mig ner för ett slag.. och då ser kattlådan. Som aaaalltid måste tömmas. För lilla loppan äter och skiter som en häst, snarare än en kattunge. Typ så. Men, förutom dom där småstöriga sakerna, så är det alldeles supermysigt med katt. Sådetså. 
Vyn från sovrummet kunde ge vem som helst ljusterapi och gjorde längtan ut, stor. Så, så fort vi kunde, drog vi ut för lördagslek i snön. 
Vi rejsade utför lobryggan först, och efter en drös vändor upp och ner (= pretty flåsig morsa) så bytte vi till våran lillväg… 
Lillan sov och sov.
Plötsligt dök Farfar upp och undrade ifall vi inte ville äta lite lunch med dom. Jag bugade och bockade, Minimannen sken upp som en sol och så blev det så. Fast först skulle dom där två bästisarna, Farfar och Sixten, iväg på byn för lite fix.
Då tog jag Lillan och lommade iväg, efter våran lillväg. Förundrades över vackervärlden och tänkte på att jag ju nyss gick där, höggravid och tittade på dom där knopparna som snart, snart skulle brista. Som sedan brast och som följdes av en lång bäbisbubblasommar och en makalöst vacker höst. Och att det nu, plötsligt, är vinter. Och att dom där trädkronorna är bytt från att vara gröna, till frostigt och snöigt vita. Bådadera, så vackert.
Innan vi möttes upp för lunch allihopa, satt jag ute på ett fårskinn och riktade näsan mot solen med liten bäbisflicka i vagnen bredvid. En himmelskt stund.
När vi hängt inne någon timme sedan, och medan Farfar och S gick ner i garaget, tog jag och Svärmor Lillan i vagnen och gick ut på en rask och så vacker promenad. Rödrosig och svettig kom jag sedan hem igen. Lillan sov fortfarande (ja, hon tycker om att sova) och S var ju där han var. Så jag kände mig typ halvnaken när jag gick in, alldeles själv, utan någon att ta hand om.
Hängde av mig varma koftan och passade på att slå in paket till en älskad man.
..Och bara göra ingenting för en stund. Kände mig alldeles duktig, jag är så urusel på att göra ingenting. Alltid finns det något man borde och/eller vill göra.
Ute höll solen på att gå ner.
Nu är det kväll. Minimannen har somnat rekordtidigt, precis efter att han och jag ätit tumanhandmiddag med tända ljus och favvisen spagetti och köttfärsås. Idag gjord med massa kärlek. Ni vet, när man låtit den stå och puttra i en mindre evighet. Till Sixtens stora lycka bröt vi några bitar mörk choklad till efterrätt. Han älskar mörk choklad. Och kaffe, för den delen. Några minuters bolibompa sedan, innan han slocknade. Lilla älsklingen.
Just nu njuter jag så.
Av tröttheten i kroppen, efter att ha varit ute i friska luften i massor. Av vetskapen att barnen har det gott. En sovande, en nyäten. Och så njuter jag av den där känslan som infinner sig när man varit själv i flera, flera dagar och nätter. Med snöyra, sjuka barn, småbarnslivskarusell och så vidare. Känslan av att klara sig utmärkt, trots att den där älskade mannen, han jag kallar för Min Bättre Hälft, lyst med sin frånvaro. Känslan, av att klara sig…bara det att man absolut inte vill, eller behöver. Imorn kommer han hem. Åh. <3
Det här blev en smärre Lördagsnovell, ja. Så det kan bli.
Hoppas att ni har en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 11, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Träning
Fredag.
I morse efter morgonbestyren klädde jag på barnen, bäddade ner dom i syskonvagnen och så gav vi oss ut. På en vykortsvacker och nästan overkligt jobbig långpromenad.
Himlen var sådär ljusblå och träden dignade av snö. Älskade grusvägarna, numera täckta av snö, var sådär lagom oplogade. Och jag slet lite som ett djur för att ta mig runt, det ska jag erkänna. Men det var ändå en så skön tur och vi hade ju inte bråttom liksom, så det fick ta den tid det ville;
Bjossan myste bland filtar och snuttetrasor.
Lillan likaså. <3
Sen fortsatte dagen med lunchfix, pusselbyggande, ett överkroppspass för morsan, lite tillpiffande för densamme och sen kom Mormor och Morfar. Och hämtade Storebror och hans lilla jag-ska-till-mormor-och-morfar-och-leka-lite-medan-mamma-åker-en-sväng-till-stan-packning…
Så i eftermiddag har han varit i lilla byn och jag och Lillan, i stan tillsammans med Storan.
Det var makalöst vackert när jag lämnade gården. Kändes småfestligt också, att åka iväg på en liten fredagstripp. Och nu är det kväll och vi är hemma igen och jag behöver inte mer än några timmar borta, för att jag ska njuta så ohyggligt, över att vara hemma igen.
En liten hälsning från oss, alltså. Idag har det varit en bra dag.
Önskar er en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Tävling
Hej i torsdagen!
Vilket vinterlandskap vi vaknade upp till i morse, jag och barnen.
Vi myste under täcket lite extra och morsan mumlade Tack Gode Gud för att vi inte ska någonstans med bilen idag, och tack för att pappan kom fram precis som önskat igårkväll. Bara han är på plats så känns alltid allt bättre. Det är den där oron jag har, när han är ute på vägen, som är den jobbiga. Jag är ju så rädd om honom, liksom. Mitt Alltochlitetill.
Och medan snön ihärdigt fortsätter att falla, har vi ätit frukost och haft morgonlek för både katt och barn.. allt mitt bland dammsugare, sängklädeslösa täcken och kuddar och en drös mattor på hög, som viskar om helgstädning.
Och någon liten, men ohyggligt älskad, har precis hjälpt mig att lotta fram en vinnare i senaste veckans tävling tillsammans med Ekokul. Tack alla ni som varit med och tävlat! Precis som S, skulle jag ha velat dra alla lappar och sagt grattis till er allihop.. men nu finns det bara ett presentkort att lotta ut.
Och vinnaren är……
M a j a !
Du väntar mail med finfint presentkort hos Ekokul! Grattis!
I övrigt är det full fart här hemma. Som ni förstår är Bjossan hemma från Föris idag också. Piggelin, men ändå lite för krasslig för att leka med små vännerna i full fart. Det är den där dryga, arbetsamma hostan, som stora delar av minibefolkningen dras med just nu. Lillan också, mao.
Så, vi har torsdag alltså.
Moonbootsen måste definitivt på sedan för att skotta gården så pass att jag i alla fall kommer ut med Pärlan (enligt S; Mammas rejserbil) i fall det behövs. Jag var ute för en stund sedan och bäddade ner Lillan i vagnen och passade samtidigt på att sopa bron och skotta lite framför. Blev svettig av bara det.
Just nu har jag det lite såhär;
Lyssnar på tvättmaskinen, sörplar kaffe och samlar kraft inför dagens städrace. Minimannen säger att ”en annan stund kan jag göra det! ” när jag frågar om han kan hjälpa mig att städa..
Fin torsdag till er!
Lillafrun
.
av Emmeli | nov 9, 2016 | Liten två år., Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Kläderna låg förberedda i minsta detalj.
Familjen var taggad.
Päronen också lite oroliga, anande, för att det ju faktiskt skulle kunna bli hur kaosigt som helst.
Plötsligt kom dom också på; helskotta, det är längre till Fotografen än vi trodde! och det blev precis hur bråttom som helst. Morsan ställde snabbt in lunchporslinet i diskmaskinen och såklart sprack ett glas i tusen bitar. Alla hann genom dusch och bad. Sista fönsterkarmarna för dagens målningsmål hanns med. Det där som gör kinderna rosiga på en mamma, tappades i backen. Men puh. Alla hann med nöd och näppe igenom ytterdörren utan svansarna emellan. Vi kom iväg.
Barnen somnade, morsan rosade kinderna i bilen med det där som förvandlats från kaka till pulverform, snön yrde och dryga timmen senare var vi framme.
Sen börjades vad vi taggat så för; Att föreviga Stora Lilla Familjen.
Han som stod lite som Karlsson på taket, i sina nya snyggbrallor med hängslen på. Med leende Lillasyster i finklänningen, beredd bredvid. Han, gjorde det så maaakalöst svårt för oss. Svetten lackade på mig och mannen och ingen muta i världen kunde få den där darlingen på fall. Älskade S, du är verkligen en helt ljuvlig Miniman som charmar hela världen. Men maaaj gadd, vad du kan vara tjurig ibland!
Mitt i allt stod han och sjöng Var bor du lilla råtta för full hals, liksom. Kära nån.
En av våra två stjärnor var desto lättare att samarbeta med, så det hade ju definitivt kunnat varit ett snäpp mer klurigt. Men det räckte, med vad vi redan hade, om jag säger så. Efter att ha varit där maxtid så åkte vi från familjefotograferingen som fyra stycken flämtande, svettiga, rödblommiga, halvvissna julgranar. Ni vet, när man pimpat julgaranen precis innan julafton och den är så vacker. Men efter julerycket, då är den bra risig och inte alls så fancypancy? Precis så.
Helt tomma i huvudena var jag och mannen. Tittade på varandra och kunde inte annat än skratta åt spektaklet. Hungriga hade vi hunnit bli igen, så vi drog till Stora Staden där ganska nära intill. Gick på mysigt fik, varpå vi såklart hördes, syntes och bredde ut oss allra mest. Jag och M testade en gång att liksom sjunka lite genom jorden och låtsas att vi var där på tumis… men det funkade ju inte såklart…
Föräldrarna försökte hälla i sig kaffe för att få någon slags nytändning av energi. Förgäves. Medan tvåochetthalvtåringen rymde och rejsade genom fina fikabuffén och höll på att plocka på sig både det ena och det andra.
Vi drog vidare för lite inhandling till årets julkalender, en sväng till blågula varuhuset för lite minishopping. Och så bara en drös timmar, där vi egentligen lika gärna hade kunnat åka hem, eftersom vi inte fick det minsta uträttat. Hå hå, vilken dag alltså!
Vi ramlade innanför dörren i mörka kvällen. Tände ljus, packade upp och njöt av att vara hemma igen efter vad som kändes som en heeel evighet borta. Vissa slängde sig i storsängen och somnade på stört. När jag och mannen la oss senare, kände vi hur lillvännen blivit tvärfebrig.. och kanske gav oss förklaringen till sitt mycket för-päronen-utmanande humör under dagen.
Efter att pärsen från dagen lagt sig lite, kände jag och M oss bara så tacksamma. Världsligare saker än ett ohyggligt kaos under en familjefotografering. Pjåskigare kan det inte bli liksom! Vi kände oss istället bara Tacksamma. Tacksamma, över vår alldeles egna lilla Taikonsfamilj. Att vi faktiskt har en familj. Varandra. Levande, i allra högsta grad.
Idag vaknar vi till vad jag tror är onsdag. Världen känns upp och ner. Eller hur?
Men här hemma på gården är det frid. Bredvid mig ligger katten och sover, inne från Lekrummet hörs en pojke som kvittrar fram i monolog. Piggare idag, mao. Men ändå hemma från Föris, såklart. Mannen förbereder uppdrag, Lillan sover ute i snöyran. Jag ska strax möta upp Storan för ett pass i Gympasalen. Precis vad jag behöver denna onsdagförmiddag.
Ta hand om er, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | nov 7, 2016 | Emmeli funderar, Pyret 4-6 månader, Tävling
Måndag och början på en ny novembervecka!
Vi kickar igång på gulligaste och peppigaste viset; med en liten bäbisflicka som ligger och nyper sig själv i småtårna.
Happy Baby Pose,
-äkta vara!
Och vet ni. För sisådär kanske fyra år sedan. När vi bodde i Norrnorr, alltså. Och inte alls var päron ännu. Då, kunde inte jag, eller M för den delen, hålla oss från att köpa det där bebbeplagget. Vi var bäbissugna redan då och köpte lilla stickedressen och önskade att en liten stjärna någon gång skulle ha den på sig. Minimannen kände inte riktigt för den.. eller hur det nu var… Men nu, ligger hon där, lilla flickan. I finaste stickade dressen, som gör mig varm i hjärtat och väcker gamla Piteåminnen. Vi hade fasligt fina år där uppe. 
Så konstigt att tänka, att dom människor vi träffade varje dag. Ja, levde tillsammans med. Att vi nu är så långt ifrån varandra. Att dom inte ens hunnit träffa lilla Juniflickan ännu. Inte hört när S sjunger Var bor du lilla Råtta, eller när han säger ”säälvklat kan ja göra de”… Livet, med alla sina kapitel. Jag njuter av varenda ett. Allt har sin tid. Den här morgonen njuter jag av att vakna i vårt hus, med snön som yr utanför. Sörpla kaffe och klappa spinnande katt.
Och så påminnelsen;
Tävlingen som pågår här inne, avslutas imorn. Så lite utav en sista chans har ni nu, att vinna det där inför-julen-passande presentkortet hos Ekokul . Var med och tävla. HÄR!
Ha en fin start på veckan!
Lillafrun
av Emmeli | nov 6, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken vacker Allhelgonahelg. Där vi tänker lite extra på våra älskade som vandrat vidare men som ändå lever kvar i våra hjärtan.
Igår vaknade vi till Lördag, med ännu lite mer snö utanför fönstret. Jag vaknade av två pojkar som var omåttligt peppade. Det är så roligt det här med att vara päron, allt i livet får liksom ännu en dimension. Som det här med snön… det är ju bara helt makalöst mysigt…för att lillvännen tycker det!
Vi hade innemorgon, fick mysigt besök av Min Moster M, för att sedan ta oss ut hela familjen. En mycket efterlängtad premiärtur för denna vinter;
Någon var mer än lycklig.
och ville åka igen och igen och igen.
Finaste pojken min.
Vi var ute hela familjen och njöt av det makalöst vackra vädret.
Där är vi, ja; Lillan och jag.
Vi stod på sidan och hejade på. Jag tyckte det kändes såå konstigt med täck-kläderna, tills jag kom på…senast jag hade dom på mig var jag ju preggo och allt satt lite annorlunda, om man säger så. 
Nöjd Morsa i ny vintermössa.
Sen drog jag iväg till Mäjadalen och mötte upp Storan för ett par timmar av skogsknatande. Skitmysigt, svinkallt, gapskrattigt och målet nått; att komma hem med lite en- och granris och några tussar mossa. Jag älskar verkligen att gå i skogen sådär!
Väl hemma hade pojkarna pysslat med en rad inför-vintern-sysslor; som att samla in leksakerna i sandlådan, bära bort gungställningen, sätta upp fågelbordet och stolpen för motorvärmare och sånt. Och! Sätta ner Julegranen i backen. Åh.
Minimannen hade sedan eftermiddag hos Farmor och Farfar. Lyxig tid för honom. Mannen passade på att dra upp på vinden och jag myste med lillan, längtade efter Storebror, drog av ett träningspass innan vi tre som var kvar här hemma, också gick iväg till Farmor och Farfar. För en så mysig och god kväll tillsammans. Dessutom occkså tillsammans med barnens GammelFarfar och hans gulliga M. Det är magiskt att se, generation ett och fyra, prata och umgås, sjunga Blinka Lilla så mina ögon tårades och tillsammans verka tycka att dom hade det så himla trevligt.
Vi gick hem i vintriga kvällen och dök ner i storsängen alla fyra. Jag menar, fem… Sallykatten också såklart. Och gärna en femte medlem om ni frågar henne. Råttan.. hennes gosedjur, alltså. Vi har en egen Taikonsfamilj nu. Känns förträffligt!
Och idag har vi söndag.
Vi myser här inne, tänder ljus och lullar runt i ull. En söndagsdammsugare är redan dragen då stora hallspegeln, modell alldeles för gammal och ranglig sedan länge, hade brakat i golvet. Puh. Småfåglarna äter så fort dom kan där ute vid fågelbordet som mannen satte upp igår. Minimannen har samlat alla favorittraktorerna och sitter med paddan och knapprar fram sina bästa traktorklipp på youtube. Han har fått börja ha paddan ibland, och det är helt galet hur fort dom där små parvlarna lär sig. Själv sitter jag nu och sörplar varmt kaffe efter att ha varit ute och parkerat Lillan på bron för dagens första långsovning.
Snön yr och singlar om vartannat. Det är ljust och vackert både inne och ute. Och vi har söndag. Helt sonika. Bara en som fattas, men han kommer ju hem igen ikväll.
Ha en skön söndag, ni med!
Lillafrun
Senaste kommentarer