Renoveringsprat – Förberedelser för Den nya trappan!

God morgon!!

(Jopp. Lika energisk E som ni kan ana idag, efter ett par dagar i slow-slow tempo)

Ok. I bild ovan? Den andra änden av Lekrummet, den ni iinte fick se förra veckan i det HÄR inlägget. Just precis för att den delen inte finns längre, kan man säga.

Konstverket från tvåårige Minimannen är alltså putsveck.

Husets största garderob (t.v.) och Linneskåpet (t.h.) är rivet. Just för att där ska en ny trappa flyttas in. Vill ni se ett smärre kaos? Ok. Titta här;

… här var bara hälften av vad som gömde sig innanför dörrarna, urplockat. Puh. Fast egentligen inte den minsta suck för det känns så himla peppigt när vi börjar komma fram till såna här roliga nu-händer-det-grejer-här-inne-saker.

Ett Dreamteam!

Och här står mannen på övervåningen i det som vi kallar för Trapprummet.

Ler i en röra utan dess like. Bredvid ett alldeles nyss uppsågat hål i golvet.Just nu är ”trappan” lite för vinglig för att någon med någon som helst överlevnadsinstinkt ska gå där.. det vill säga; min moodige man trippar förstås upp och ner…

Om vi kikar från hallen sett. Här ovan ser ni före den skäggige varit framme med motorsågen… och här kommer efter;

Tada!

Det känns så himla naturligt att det är här man ska ska trippa upp och inte mitt i huset som trappan är nu.

Där det är mörkare i timmerstommen har det tidigare varit en murstock..

På bilden ni ser ovan är vi så att säga inuti gamla Garderoben och Linneskåpet.. och som ni ser har ”Stackars” barnen nu en mycket fladdrig vägg i ena änden Lekrummet..men nix, de lider inte ett dugg faktiskt!

 

Så då vet ni. Vi suger inte bara spån just nu. Vi river och grejar för en ny trappa också. Så spännande! Och än fastän trappan inte ens börjat byggas, så är jag förstås redan framme i drömmiga funderingar såsom vi vill ha tapet eller pärlspont i trappan.. vad tycker ni?

 

Nu ska vi göra onsdag av den här dagen. Tack fina, fina ni för alla söta hälsningar till oss. Vi kröp, samtliga nybadade, ner i renbäddade sängar igår i ett korsdragsvädrat, klorin- och såpadoftande (nästan stinkande), väldigt välstädat hem igår..och har sovit ruset av oss alla. Idag verkar alla pigga men förstås är det ingen som susar iväg bland människor ännu. Men idag orkar vi nog ta oss ut på gården och lufta oss i alla fall, det ser vi fram emot. Vi såg en kontrast genom fönstret alldeles nyss, dess fågelsång är bland det vackraste jag vet om..

Hoppas att ni får en fin onsdag så hörs vi alldeles snart igen!

 

 

Lillafrun

Måndagshälsningen! (..på en tisdag, då saker kom emellan, så att säga).

Håhå, tisdag ju!

Men vi tar en Måndagshälsning idag. En liten tillbakablick, inför-nya-veckan-landning och några små planer i vanlig ordning. Ni förstår snart anledningen till lilla förseningen.
Helgen var så himmelens härlig!

Vinden tog i allt vad den orkade men solen sken, så gott. På lördagen hade vi bett om barnvaktshjälp av Farmor och Farfar, så Storasyskonen knatade dit medan Bertilen och vi päron jobbade här hemma.

Bertil är en sömntuta och med stora barnen på vift kunde jag passa på att renoveringsjobba medan Minsting marathonsov. Så himla roligt! Jag lindrevade och isolerade. Medan M sög spån timme efter timme. 

Ooh, man blir alldeles vingelkantig av stökiga bilderna, jag vet. Men! Vi har aldrig varit närmre ett färdigt sovrum än vi är nu…!

Till kvällen var det Familjemiddag med Svärfamiljen.

Förfärligt lyxigt att få avsluta arbetsdagen så. Och mysigt att träffa storfamiljen, förstås!

Än om Brandismannen fick avbryta mitt i och susa iväg för timmar på Brandislarm. Men jag och barnen hade det gott och sen knatade vi hemåt när kvällen var mörk. Har sån knyck på det här med att bolla tre ungar nu att det ”går som hejsan!” som S säger. Jag nattade barnen och hade sedan långsammaste lördagkvällen i mannaminne. Sådär småtråkigt och smyghärligt, på samma gång.

Så blev det söndag!

Och på planen stod alla-tillsammas-jobb på övervåningen, medan bäbisen sov. Hur gulligt med en tvååring i snickarbralla?

Och titta här, några som hade det kungligt i sitt ”jobbande”;

Vi har ju ingen tv som ni vet. Men där uppe på övervåningen så fungerar såna moderniteter och det utnyttjade vi. Jädrans så festligt. Chips och film, mitt på cellulosaisoleringen! Haha, gulliga renoveringsbarn!

Så, där satt dom. Lilla Radarparet. I alla fall en liten stund.

Så tinades fika från frysen, grädde vispades och kaffe bryggdes. Älskade mamma och min Moster M kom på besök.

Det strösslades vackerblommor och karameller och kramar. Och så fikade vi, förstås. Så mysigt stund. Den lille nästan-tandlöse plutten höll med som ni ser.

Söndagsbad med efterföljande tuppis. Prick hur skönt som helst.

Inne i köket passade pappan och mamman på att träna. Dubbla pass. Något som händer väldigt sällan. Men ibland är det roligt med en riktig utmaning och vi anade att en brutal träningsvärk kunde vara på ingång dagen efter.

Till eftermiddagen hade vinden gett sig och vi gav oss ut medan middagen lagade sig själv i ugnen. Skitiga barn, är lyckliga barn! Vårtecken med geggig lillväg och vattenpölar att hoppa i. Ljuset, så enormt vackert! Äntligen är jag så redo för alltsammans och längtar efter varje lite vårtecken.

En helg. Så himmelens fin. Så blev det måndagmorgon;

Och det kaosigaste av kaos ni kan tänka er utbröt. Herr Äckelsjuka.

 ”Neej, vi skulle ha avvaktat att träffa små precis-friska darlingarna i lördags…”. 

Men men.

Den maximala oturen här var att jag och M blev hutlöst dåliga båda två, prick samtidigt. Med tre barn att ta hand om. Kaos, sannerligen. Att amma var en pärs. Men mitt i dagen igår kom Mormor och Morfar och hämtade två pigga storasyskon så att tvärsjuka föräldrarna fick vila… bredvid mjuka bebben. Vilken bragd dom gjorde.

Nu är det tisdag. Vi lämnar ett helt vidrigt dygn bakom oss. Alla har (yes, dom pigga storasyskonen åkte också dit till sist…och Minsting en mini-sväng)varit igenom äckelsjukan med efterföljande hög feber och sån värk i kroppen… som skrattsylta, så fick ju förstås jag och M dunderträningsvärk av dubbelpasset så kära hjärtanes som vi åmat oss, aldrig varit med om dylik kroppsvärk. Fascinerande hur pigga ungarna kan vara med hög feber, och själv känner man sig halvt kolavippad med 39 grader i kroppen..

Ok. Vi är igenom tunneln. Karantän deluxe pågår och vi klorinar och tvättar. Vi tar en stund i taget, vilar i massor. I veckan har jag planerat att visa er lite mer renovering och vad som gör mig alldeles vårnipprig just nu. Hoppas ni hänger på!

Önskar er en god vecka!

Hälsningar en lycklig över att vara ute ”på andra sidan”-tacksam..

..Lillafrun

 

Mot delmål två av övervåningen!

Renoveringsprat tänkte jag mig nu!

Delmål ett är nått. Med takreklande, elfix och innertak spikat i hela övervåningen. Och på toppen, isoleringen som landade, helgen som var. Nu är vi vidare.

Där i bild;

 Jordens absolut fräsigaste SNYGGASTE, Bonden-Blom-aktiga maskin som mannen konstruerat;

Låt mig presentera; Drömgårdens Spånsugarmackarpär.

För ett tag sedan köpte M en gammal höfläkt och mumlade i skägget, något om att jag tänker att man skulle kunna koppla ihop den här med…. vlskdgjlskdgsjs… och där försvann jag. Men, jag förstår nu vad han nog sa Och oh som det är fiffigt att inte behöva skotta allt spån för hand. Från golven, alltså. För det är precis det, som är vårt största mission just nu.

Vi har siktet inställt;

-Golv.

Massiva, vacker-breda grangolv. I ett, kanske två rum finns det otroligt breda golvtiljor som vi ska göra vårt allt för att försöka spara. Men i övrigt är det ju inga golv och där blir det nya, från ett lokalt hyvleri. Berättar mer längre fram… för nä, det är inte än på ett tag.

Nu har vi tid framför oss, av att tömma golven på spån.

I golven finner vi historia.

Skor, jagvetinte hur många. Jag blev nästan gråtig när jag hittade ett helt par. Ja, inte helt som i utan skavanker precis.. Har ni sett?

Kanske är det pigans gamla?

En klänning, med spets i kant.. vem har haft den?

Och alla olika glasflaskor, plötsligt också ett kranium.. uuäh så äckligt.

Tapeter i massor. Och tidningar.

Med så vackert språk att jag blir alldeles till mig. Ordälskare som jag är!

Nej, Jag är inte effektiv på denna syssla, som ni kan ana.. jag måååste ju få läsa.. och kika. Så är det bara. En tidning från 1 augusti 1886. Det är svindlande. Och hela det urtråkiga görat, känns plötsligt som en pirrig historiavandring.

Så. Då vet ni vad vi påtar med i renoveringsresan nu och framöver. Är ni fler som gjort detta skitgöra; tömma golv på gammalt spån?

 

Lillafrun

Att ha isolerat ett hem med iCell!

(Inlägget innehåller reklam för iCell)

Så blev det lördag. I slutet av februari. Året är 2019.

Hela Storlilla Familjen, Team Drömgården. Hela gänget, beredda för dagen! Obeskrivligt tacksamt, väl förstärkta, av båda Svärisarna. Alla, beredda att klä huset, byggt tidigt 1800-tal, med den skönaste mössan.

Vi befinner oss i bilderna på tredje våningen, allra högst upp i huset.

Där mannen har hängt senaste veckorna, förberett för elen som ni ser och byggt landgångar ovanför det väl reglade taket (taket av våning två, mao).

Farmor hängde med stora barnen här hemma, Lillebroren sov och Svärfar, Mannen och jag drog igång Monstermaskinen som i ett nafs började spruta ut fint tuggad lösull. Det var så rooligt! Gick så himla bra.

Svärfar skötte maskinen exemplariskt.

Matade i, bal för bal.. som susade in..

… genom långa slangen. Upp på övervåningen och slutligen..

.. landade i det som blir vårat tak på våning två.

Minimannen, han susade mellan uteluft och tredje våningen…! Älskat teamwork!

Lillebroren sov så pass länge att morsan kunde vara med och isolera sisådär en halv våning, innan jag susade ner och ammade och lagade lunch åt arbetslaget. Bygglunch kan vara bland det trevligaste som finns!

Teamet jobbade vidare sedan, tills mörkret föll och lite till. Vi stöp i … precis ingenting.

Vågade knappt tro på hur smidigt det gick.

Lösullen la sig lite som en blandning mellan vispad maräng och vispad grädde. Kikar ni in på min instagram (klicka på min profilbild där och kika storisarna!) kan ni se i film hur det såg ut! .. min och mannens date, haha!

Vi firade till kvällen. Svärmorsrullade köttbullar och mannens favoritefterrätt; fruktsallad. Såå gott! Vilken himmelens tacksam lördag. Februarilördagen vi nådde ett stycke stort delmål i vår renovering av övervåningen.

Säger som barnen; ”oooh myy gaaard!” .. så härligt!

Denna bild tog jag alldeles nyss. Frestande att kasta sig där i..

Miljövänlig cellulosaisolering. Ord från iCell och deras hemsida (som hittas HÄR);

Ett materials isoleringsförmåga beror på främst tre faktorer: lufttäthet, värmekapacitet och konvektion. iCell Lösull med sin höga densitet i kombination med hög tröghet isolerar bättre än mineralull. Den höga densiteten och lufttätheten medför också en utmärkt ljudisolerande förmåga med bästa värmekapacitet. Tack vare tätheten och en tyngd på cirka 50 kg per m³ för exempelvis väggar och snedtak förhindras luftströmmar (konvektion) inom isoleringen. Med cellulosalösull går det att bygga diffusionsöppet, tack vare cellulosaullens hygroskopiska egenskaper”.

Att just kunna bygga diffusionsöppet känns så himla fint, med tanke på att vårt hus är flera hundra år gammalt. Vi vill inte täppa igen det med en massa helttätt, som gör att inte huset, timret, kan andas som det vill. Med denna typ av isolering, ger vi huset andningsmöjlighet av bästa kvalisort. Det känns förträffligt!

 

En vän med stor renoveringsrutin skrev och frågade nyss ”Hur gick isoleringshärvan? Är ni helt slut idag?” och med massa hjärtan i kring. Hon vet hur det är att vara helt slut efter bygg- och renoveringsdagar. Jag svarade; ” Vi somnade 20.30 hela familjen. Sov tolv timmar. Vaknar idag. Till tio plusgrader på övervåningen. Det gick suveränt!”.

Å, sicken lycka.

Idag ska vi göra så lite som möjligt. Den omtalade klass-två-stormen verkar vara på ingång redan nu. Bertilen marathonsover. Storebror och pappsen bygger med favvis-brio-grejerna. Lillan pysslar. Och jag njuter av att ha allesammans nära.. och passar på att kika in här.

 

Önskar er en god söndag!

 

Lillafrun

Idag skapas historia här på Norra Drömgården!

(Inlägget innehåller reklam för iCell)

Ser ni?

För nästan prick ett år sedan. Knipsade jag bilder på en vintersöndags bestyr… att flytta hem ungefär hur mycket isolering som helst, till vår gamla gård. Sisådär 1680 kilo, närmare bestämt.

Mannen arbetsledde och kånkade. Farfar och Sixten satt i traktorn tillsammans. Jag och Juni och Minsting i magen hejade på.

Den allra finaste sortens isolering.

I både lösull och skivor, beroende på var den ska användas. Skivor i golven. Och lösull i taket. Och det är just det, taket, på vår andra våning, som idag.. iiih!!!… idag, ska fyllas fullt av denna miljövänliga vän.

Idag skapas historia här på Norra Drömgården!

Vår gamla 1800-talsgård är som tusen gånger tidigare nämt, ett så kallat skrytbygge. Med enbart en våning beboelig. Men idag gör vi (förhoppningsvis, om allt går som vi önskar med monstermaskinen osv) ett stort steg i vår renoveringsresa… alla steg är steg närmre att kunna börja leva i precis hela vårat stora hem.

Är ni intresserade att läsa mer om denna drömmiga isolering, kika HÄR

 

Ok. Håll tummarna för oss att dagen flyter väl! Här ska isoleras ett stycke våning två (och därmed hela huset!)

Önskar er en god lördag!

 

Lillafrun

Planritning av Drömgårdens våning två!

Välkommen upp!

Det är inte varmt här uppe. Men snart. Hoppas vi. Allt är förberett. Det finns ett så fint tak på plats. Över hela övervåningen. Det är berett att omfamna den där snälla, mjuka isoleringen som ska göra vårt hem varmt, även där uppe.Rejält reglat. En bra ångbroms satt. Och ett vackert locktak sedan.

Taket. Som är målat med matt linoljefärg. Dock bara den övre brädan och sen inget mer. Målat så, för att det vid eventuellt glipande inte ska göra något. Färdigmålandet sker allt eftersom sedan.. när vi är framme bland drömmigaste sortens renoveringsbestyr; ytskikt, ni vet. Ljuset är magi där uppe. Och att vara där om solljusa dagen, är som ljusterapi.

Jag vet att det inte är lätt att hänga med på hur rummen hänger ihop och så. Ni har önskat en planritning. Den kommer här;
I runda slängar är det såhär vi tänker oss Våning två.

Vi tänker oss just nu två rejäla barnrum som ni ser. Minsting är inte behov av eget alls just nu, ju. Så till en början får vår övervåning innehålla bland annat tre sovrum, där vi tänker oss ett till Storebror, ett till Skrållan och ett till oss andra tre.. som med säkerhet också kommer fyllas av dom två andra darlingarna med egna krypin.

Där ni ser att trappen är ritad nu, där är den alltså inte ännu. Just nu är trappan mitt i korridoren, men det är en dålig lösning som vi hoppas kunna ordna snart och därmed få en rymlig och vacker hall/korridor.Jo, jo. Drömma måste man få göra!

Drömmarna. Målbilderna. Det är vad som driver oss framåt i Renoveringsresan.. särskilt som nu, när vi påtar med något som inte är så peppigt (ska berätta i ett annat inlägg!) Så många vackra gamla tapeter vi stöter på där uppe.

Men. En vacker dag. Är dom där väggarna klädda med en ny drömtapet. Vald av mig och mannen…. beroende på vad JAG bestämt OSS för (hehe). Golven doftar såpa. Fönstren är putsade. Och i linoljefärgsmålade smygen, blommar mårbacka-pelargonen för fullt. Det enda som stör, är den där humlan som studsar mot fönsterrutan. Men jag öppnar bara fönstret, med dom där vackra fönsterbeslagen och släpper ut det lilla viktiga livet, till äppelträdets blom. Åhåå..

 

-Vaakna! HAllåå Emmeli, vakna!! Du drömmer!! Det är måndag. Mörk februarikväll. Du har disk att ta hand om. Älskade mannen hinner inte göra något där uppe ikväll. Brandövningen väntar. Du ska natta tre älskade barn nu. Läsa Pettson, Kackel i grönsakslandet. Barnens senaste favorit. Inte sova själv.

Men alltså. En dag. Då är den där drömmen sann.

 

Lillafrun

 

 

 

G-VMBJT57ZE4