Den är som ett smycke för vår gård, den där Farfarsnickrade Lekstugan.
”Lilla Vackerhemma”! som barnen döpt den till.
Insidan var vår uppgift att göra som vi själva önskade den… och jag har tänkt länge att ”så fort jag bara får läge, då!”… och i våras började jag. ”Äsch, ett litet extra sidoprojekt bara!”, sa jag… M flinade mot mig när jag sa att ”det kommer gå snabbt! jag gör det här när du är på jobbet!”…. tjohej. Det tog förstås längre tid än jag anat, ibland var saker mycket krångligare än jag tänkt, innebar fler moment än jag räknat in och så vidare… men tusan så roligt jag haft och så mycket jag lärt mig. Ofta är det ju Byggmästaren som snickrar, men nu ville även Arbetsledaren (hehe 😉 .. jojo, har ni inte förstått att det är så indelningen är!?). Okej, färdig fort hade den varit om jag fått stunder på rad att greja.. men jag har tagit det när läge varit och då tar det ju längre tid, men jag minns också alltsammans med glädje. Haft världens bästa Byggmästare M som bollplank, läromästare.. och då och då har jag lejt in honom. När jag behövde ett halvrunt foder, eller två.. eller när jag tröttnat på att gera lister.. eller när jag i piffet saknade en liten hylla.. då har han på stuberten ordnat. Min bästa M. Världens bästa pappa och skäggig man.
Och hur såg det ut innan, minns ni?
Inte pjåkigt alls, men jag saknade ”den rätta känslan”…
Vilket gäng, va!
Förståår ni hur jag nästan brann upp av det där gycklet kring lilla halvrunda fönstret och i nock? Men tusan! Med pärlspont. Vackra foder och lister. Färg i tak och på väggar. Och det rätta piffet förstås.. ja då blev det väldans gulligt till sist…!
Grönt är skönt, visst?
NCS-koden för ljuva kulören är S 2020-G30Y
Jag är så nöjd över att Bertilen nu inte bara säger ”pappa donk donk”, som att det bara är pappsen som hamrar och spikar. Mamma kan också! Sådetså! Om vi delar upp oss på två håll, jag och M.. då är det ju ofta jag som gullar ungar och grejar hemmet, medan mannen snickrar. Vi mår inte dåligt av den uppdelningen, tvärtom! Men mer och mer blir jag också modig att prova nya saker i renoveringen och inte bara haka på när målarpenseln ska fram. Och det är så himla roligt! Med det här lilla projektet njöt jag också så enormt av känslan att ”ääh det är inte såå noga”, och vågade gasa på på egen hand med alla möjliga verktyg. Sen är jag ju en Fröken Noga, och skulle ljuga om jag sa att jag inte blev jättenogrann till sist i alla fall.. det här var föör roligt liksom, för att inte göra dögulligt!!
Välkomna in!
Sådärja, hej lilla ”hallen”!
Vi går vidare in till köket, eller hur?
Älskar den gamla knopplisten jag fann på övervåningen. Fäst med handsmidda spikarna.
Att få leka med tomma skafferipaket i lekstugeleken, är något jag själv minns sedan barndomen som väldans festligt.
Visst blir man alldeles matlagningssugen?
Så det var lilla köket, det.
Då går vi vidare då!
(åhåhå jag veet, jag KAN INTE dölja hur roligt jag tycker detta lilla projekt var!!)
Lilla matrummet.
Med den fina trämöbeln.
Och småbagarna här hemma, hade förstås bakat en liten minisockerkaka till deras ny-invigningskalas.
Visst blev den lilla bonaden så himla söt där ovanför lilla kökssoffan!?
Vi gillar ju fönster i den här familjen…! Särskilt fönster med fasta spröjs och klädda med vackra foder.
Och nu går vi ut igen och ropar hit småpluttarna och ser deras reaktion!
Älsklingar…som proppade kinderna fulla av sockerkaka och sörplade mjölk i ett nafs.
Leken igång, med iver!
Så himmelens härlig syn för morsan, som kämpat på med detta pyttehus.
”Mamma-Pappa-Barn”.
Och bit i tungan på föräldrarna som stod och smygkikade och smyglyssnade på konversationerna. ”Men älskling, ÄLSKLING!” ….”nej! det tänker jag inte”… ”UNGAR, NU ÄR DET MAAAT!!!”….
Så, så gick det till. När Lilla Vackerhemma blev med insida lika dögullig som utsidan och Tripp Trapp Trull firade det hela med ny-invigning. Minisockerkaka och fantasilek i massor! Jag tror jag smäller av. Så gulligt!
Tack tack tack igen och igen, Farfar.. för att du gav barnen denna pärla som inbjuder till så mycket härlig lek!
Vi funderade och funderade men kom fram till att en klassisk trappa, som den vi ser på gamla bilden från drömgården för längesedan.. med steg åt tre håll och inte så mycket mer. En sån skulle det bli. Mannen skissade och började snickra!
Rejäla doningar till kombinerade bärlinor/vagnsstycken gjordes .
Grunden grävdes och jämnades till, betongplattor kom på plats och i ett nafs såg det sedan ut såhär. Sen följde en viss leverans-väntan… då vi denna gång bestämt oss för att prova den typ av virke vi länge varit nyfikna på.
Tjusiga virket anlände och mannen fortsatte.
.. ofta med medhjälpare/heja-på-are vid sin sida.
Till sist när trappan var klar kom vi visst på att lite grus vore fint också.. bort med torv (tusen stenar och bråkiga rötter) och dit med markduk och grus.
Och nu är trappan en självklar del av södergaveln!
Trappan är klädd med kärnfuru. Värt sin väntan. För tusan, så vackert! Kärnfuru är, om jag förstått det hela rätt, den innersta delen av trädet som har ett naturligt rötskydd. Som när ni köper tryckimpregnerat ni vet? Fast det här är naturligt. Ja, ännu lite dyrare än ”tryckat”, men värt det. Och det lite gråa ni ser på stegen, är träskyddet (från Organowood) vi penslat på.. gör att trät grånar så fint.
Såhär skriver SCA om kärnfura…
Varför ska jag använda kärnfurutrall?
Allt virke röntgas för att säkerställa att det består av minst 99 procent kärnved – vilket är den högsta andelen på marknaden.
Naturligt skydd mot röta, svamp och skadedjur.
Kräver ingen behandling eller inoljning för ökad livslängd.
Den kupade ytan gör att vattnet lättare rinner av, vilket ökar virkets livslängd och minskar sprickbildning.
Den får en jämn och vacker silvergrå nyans med tiden.
Kommer från skogsbruk som är certifierat enligt standarder från FSC™ och PEFC™
Stegen till sidorna är lite grundare än stegen rakt ut. Blev en fin effekt.
På tal om effekt, så har ni nog förstått vid det här laget att mannen gärna lägger lite extra tid på detaljerna..
.. som att fräsa stegen en liten pärla. Sån liten detalj, som gör så mycket. Och denna fräsning hade inte (!) gått med tryckimpregnerat ju! Dels blir det en annan färg i tryckat om man skulle fräsa och sedan skulle inte frässtålet må så bra…
Så, där på trappan hänger vi mycket just nu. Kliver ut om morgonen och dricker morgonkaffet. Spelar yatzy mitt i dagen. Eller som ikväll, när jag bara satt där och doftade äppelblom den för dagen nyutslagna syrénen..
Livets doft. Näst efter bebbedoft.
Ni är väldigt många som i dessa måla-ute-tider frågar om färgkoder och sånt gällande vår fasad. Svar på alla dom frågorna finner ni HÄR.
…
Ska vi ta en liten Före-efter-bild kanske? Sånt är kul tycker jag! Här kommer en bild från när vi just börjat byta fönster och jobba oss mot en vacker fasad..
-Tada!
… Och så efter, som det ser ut just precis nu, denna junikväll!
En viss liten skillnad, va?
Älskade hemmet. Vi har älskat dig, från första steget över tröskeln.
-Vi är framme vid det smått overkliga drömmålet i renoveringen. Framme, vid valen av tapeter till rummen där på ”nya” övervåningen. Att välja en tapet, okej det fixar vi. Men sen då? …Äsch, varför inte ta hjälp av proffs som kan vägleda oss genom valen mot tapetfest?
Nä, just det. Ingen anledning alls.
Att be proffsen på Colorama Lunde om hjälp, var en självklarhet. Kunniga Åsa och hennes gäng, som jag minns med varmt hjärta sedan barndomens renoveringsprojekt där hemma hos mor och far.
Att i lugn och ro, få känna, kika, bläddra, titta igen, fråga, få svar, be om råd, känna sig trygg… det är värt allt och lite till i detta lyxiga, men ändock lite småsvåra, läge.
Hembesök för rådfrågande direkt i hemmet, är också möjligt om ni väljer att ta hjälp från dessa proffsiga, kunniga människor i ert hemmafixande.
Jag törs lova er en fantastisk vägledning.
Se bara här ovan. Lika snabbt som jag bläddrade i tapetkartor, strösslade Åsa ut färgprover som passade till.
På tal om färg. I helgen har Colorama Lunde 25% på Alcro Bestå täckfärg och 20 % på all annan färg från Alcro. Nämner ni ”drömgårdsliv” i kassan får ni dessutom med ett finfint penselset på köpet!
Här finns inte bara färg och tapeter.
Utan så himmelens mycket mer. Som inredning, pyssel, kakel, klinker, mattor..och så vidare. Allt man kan tänkas behöva för att göra sitt hem gemytligt… något som jag tror är viktigare än man kan ana.
Det här var en drömstund.
Men ni anar, att det var svårt att välja ändå va? Det finns så oerhört mycket fint där.
HÄR finns Colorama Lunde på Instagram. Undrar ni till exempel över någon tapet här på bilderna, som ni undrar namnet på, då är det bara att skicka iväg ett meddelande där, så får ni svar!
Första superpirriga steget är taget för oss.
Tre vackra tapeter är efterskickade.
Är ni också peppade att se finheterna på väggarna där uppe?
Där, vid södergaveln, blir marken grön igen, hästar tuggar hö och Minsting är i full huggning med att bära snickerigrejer fram och tillbaka..
Vinbärsbuskarna knoppar sig och Fransson tvättar sig vårsnygg.
Här är det så himla varmt och gott när solen skiner.. och lagom skuggigt av äppelträdet.
…och vad händer mer? Va va va??
Jo, nu får det vara nog med hitte-på, sådetså!
Hitte-på-trappan är riven.
– En trappa från (blivande) Matrummet ska göras.
Vi har funderat kring denna trappa så många varv att ni anar inte. ”Vi gjuter en trappa… vi lägger en stentrapp.. vi Bygger en trall… vi gör ett ”trädgrådsrum” med jättejättemycket grus där ikring..” …Inga funderingar som känts bekymmersamma, men vi har verkligen inte kunnat bestämma oss för varken material eller form eller användningsområde på det där stället… och då vi ej är göra-lös på denna gård, så har vi matat på med annat.
Vi är väldans sugna på mer grusade områden här på gården, så vackert med grusgångar. Kanske blir det det, så småningom. Och kanske, om en hop år, byggs där en punschveranda.. men framtill dess, så blir det en klassisk, gammaldags trätrappa. Med steg åt tre håll.
April bjuder på finväder och Byggmästaren M är i full färd att trappsnickra.
Ser redan framför mig hur jag tassar ut där och sörplar dagens första kaffekopp, med morgonsolen mot kinden. Bredvid mig blommar syrenen för fullt och det doftar av himmel på jorden…
Det finns hopp om syrenblom i år. Förra året hade vi en endaste blomma, trötta buskar efter brädfodringssomrar på rad. Men nu så, har både syrener och människor hämtat sig från det mastodont-görat.
För ett år sedan var trappan ännu inte igenbommad och den nya trappuppgången framsågad. Det fanns förstås ingen ny trappa på plats, vi klättrade på stege i månader. Spånet låg kvar i alla golven. Taket var inte helt på plats. Vindsluckan var satt sådär tvärs över (ser ni?), med tanken att vi skulle behöva använda den mycket. Inga golv var förstås lagda. Ingen slang dragen. Ingen el kopplad. Inga väggar reglade. Eller gipsade. Eller spacklade. Eller tapetserade. Osv. Här älskar vi att titta på före-bilder, då blir vi peppade. Så, här kommer en drös bilder över hur det ser ut just nu.. bilder som förhoppningsvis snart är härliga före-bilder..
Frågar ni mannen just nu, är han nog mest nöjd över vad ni ser här, det han påtade med för ett par veckor sedan; nä. just det. Den syns knappt. Den där fula luckan vi hade satt tvärsöver taket.. den gjorde att snickarmannen låg sömnlös (nej, inte riktigt)..och beslöt såga ur taket, paja det alltså. Flytta luckan, klä in den med takpanel och trolla bort den. Se så tjusigt!
Ett stycke borttrollad vindslucka.
De allra flesta väggar börjar vara raka och redo för gips. Det är såhåhå otroligt mycket arbete bakom det här att jag inte ens tänker ge mig på att försöka räkna timmarna. Bara grejen att det LYSER en lampa, som är kopplad i väggen där borta!! EL, i vår drömgårdsövervåning!
Ok. För att ni inte ska bli helt snurriga. Så står vi alltså i långa korridoren nu. Med rum till höger och vänster. Totalt sex rum. Här till höger är vårt sovrum. Som nu står och inväntar samma stadie som sig själv, hos dom andra rummen. Lite längre fram, kommer barnrummen till höger och vänster;
Junis rum till höger och Sixtens rum till vänster. Bertilen får vänta med eget. Låt oss gå in i Junis rum, där framme till höger!
Nu står vi i Junis rum, tittar ut till korridoren och vidare till Sixtens rum.
Där inne, i Storebrorens rum, hänger Snickarmannens verktygsstass, det är nämligen där inne som M jobbat denna vecka.
Vi försöker komma på hur vi vill att framtida lampor ska stå och hänga. Tack och lov är vissa ställen givna. Men ibland kliar vi oss i huvudet och undrar. Kära bekymmer..
I ett timmerhus där precis inget är rakt åt något håll, tar varje riktning av väggsnutt, timmar (!) att göra. M handhugger timmerstommen och jag är så imponerad över hans idoghet och totalt frånvarande av rädsla att prova nya saker. Han renoverar vårt gamla timmerhus. Förstås för sin första gång i livet. Och gör det så imponerande att den här frugan inte har den minsta plan på att hålla tillbaka kärleksströsslandet.
Det finns många fräsiga verktyg.. och jag tror snart att ”någon” har ett helt komplett snickeri. Men! En trådrulle, slår många fräsiga verktyg i reglandet av detta gammhus. Ser ni trådrullen?
Väggriktningar tas och det shimsas.. i smärre oändlighet. Just här i bild, behövdes inte mycket shimsande alls. Sånt är tacksamt, när det någon gång inte tar fullt så lång tid..
Hej hej, blivande värmesystemet! Vi har samlat på oss ett lager med gamla radiatorer som är tänkt sitta där på övervåningen.
Det lindrevas kring fönster..
Jag går ut i korridoren igen.. hela våningen badar i sol. Jag fantiserar om ljummen sommarkväll.. med nyplockad trädgårdsbukett. Att få ställa där, där framme vid fönstret. Jag tänker placera det där halvmånebordet jag auktionerat där, nämligen. Kanske blir det så, nu till sommaren, kanske nästa.. det får vi se.
Korridoren är 11 meter lång och egentligen helt färdigriktad (då saknas det med andra ord ”bara” gipsskivor och spacklande innan vi är beredda med tapeter, tjoho!!).. men ni ser lilla snutten här till vänster? -där ”vågar” vi inte sätta igen ännu då vi inte bestämt oss för om det ska sitta en eller två lampor där.. som sagt, kära bekymmer..
Team Drömgården har äntligen efter sjukan haft god energi senaste veckan och medan det donk-donkat där uppe, har någon annan roddat familjeruljangsen, ni vet. Teamwork på hög nivå! Allas insatser är lika viktiga. En liten klapp på axeln till mig själv och alla ni andra renoveringspartners som delar upp det såsom vi, att den ena gullar ungar och ruljangs (tvätt, städ,mat osv..)medan den andre snickrar… snart, snart kan vi hänga där uppe på våningen och påta alla tillsammans, det blir fräsigt!!
Så. Då vet in, hur det går på övervåningen. En mars-rapport! Vi ser ljuset i tunneln och tänker oss tapetsering mest överallt, snart snart snaaart…
Hoppas att er lördag blir fin! Här har alla i familjen fått önska en grej vi vill fylla helgen med. Vi gissar att Bertilen önskar utelek, som han älskar. Jag önskar ridning och ska möta upp Svärmor efter lunch när Lillebroren sover, för en tur tillsammans med henne och våra stora hästpojkar. Någon önskar påfylld tank till sin fyrhjuling för nya turer. En annan önskar leka med sin dockvagn. En tredje önskar ”renovera klart övervåningen!” (HAHA, sån humor på den skäggiges önskan…!)
Ser ni!? Vad ÄR det där!? Vad är det där för rum? Vilka knösar ska få bo i det där vackra rummet!? Inte är det då vi. Eller?
Ni anar kanske känslan. Ett overkligt skede. Något som gjort att vi kunnat fantisera oss igenom sena, mörka kvällar med täckjackorna på där uppe, skottandes spån, hivandes gammalt bråte. Drömt oss igenom evighetsgöra, efter evighetsgöra.
Både jag och M föll pladask för denna nykomling i tapetvärlden. Alva, från Sandbergs Tapeter. När dessutom vår ena älsklingsvän Carolin sa såna där kloka, kunniga ord som bara hon kan. Då var valet solklart. Den där tapeten skulle sitta på väggarna i vårt Stora, högt-i-tak-med-två-stora-fönster-vackra, Sovrum.
Vi ska erkänna att det var hur pirrigt som helst att besluta oss. ”Tääänk om den känns för mörk….vi tar den beige istället. Eller den där andra, blommiga…”. Men ooh, så glada vi är att vi vågade oss på denna.
Grönt är skönt. Punkt slut.
Några våder kvar. Sen är rummet färdigtapetserat.
Sex stycken närmare bestämt. Ingenting, ju!
Efter denna väggen blir det mest en platsbyggd garderob, höger i bild liksom.
I det här hörnet, menar jag. Därför är det inte spacklat och slipat som ni förstår.
Å, blir faktiskt lite gråtig av det här. Nej, något ni förmodligen inte är så överraskade över med tanke på denna känslomänniska. Men ändå, maj gadd som vi kämpat och kämpar med att bygga bo. För det mesta är det bara så himmelens roligt, men stundvis är det tufft och jobbigt också.
Så vad säger ni, äär den inte drömmig så säg, tapeten?
…
Solkatterna. Spred lycka. ”Vi klarade det”!, liksom. Ännu ett vintermörker. Och på toppen, så är det bara månader kvar innan vi faktiskt bor där uppe på den där våningen som var ett kallt, timmerklätt skal.
Onsdagkvällen väntar nu efter en dag som bjudit på mammande, en löptur, hästpsykologi, lite jobb, en tur på byn, alla-hjärtans-pyssel med småttingarna och vardagsbestyren, liksom. Min vardag. Som är ungarnas barndom. Svindlande tanke.
Jag ansluta till gänget som spelar yatzy i salen. Må så gott alla ni, så hörs vi snart igen!
Senaste kommentarer