av Emmeli | dec 12, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Salen
(Inlägget innehåller reklamlänkar)
Välkommen in i vår ommöblerade Sal i adventsskrud och decemberljus!
Det här rummet har senaste tiden gått från; äääh, där vill man knappt vara. Så rörig arbetshörna. Så uttröttande att se isoleringen spreta kring fönsterna efter sommarens insättningar. Och så vidare. Därifrån, till att nu har rummet som ett favorum. Nej, det är inte klart på något sätt. Men det är så klart som det kan vara klart, just nu.
Taket ska höjas. Men vi kan inte riva detta lägre tak, förrän vi tömt spånet i golven på ovanvåningen, är ni med? Så, i vanlig ordning. Var sak har sin tid. En sak i taget. Och nu njuter vi av det här rummet på det här sättet. Älskade Salen. Så tjusig, tycker jag.
Nu finns precis ingenting nytt i salen. Jag är en sån som gärna skyltar om med hjälp utav att ta ”något nytt” ur linneskåpet bara.
Den där adventsljusstaken i fönstret har jag lånat av mor. På obestämd tid, tänker jag… såg däremot att ny variant finns HÄR hos Jotex.
Loppad, röd virkad duk. En julestjärna. Så ombonat och härligt, tycker jag. Mysiga flera år gamla ljuslyktor i guld.
HÄR kan ni fynda andra favoritljuslyktor, till 60 % rabatt dessutom. Mina bästa året-runt-lyktor.
Fast det absoluut vackraste jag vet att tända ljus i, är min loppade kammarljusstake, som om du inte hittar en loppad, kan kika på den HÄR och dreggla lagom… jag önskar mig en sån, av tomten.
Ni vet, tidigare hade vi möbleringen så annorlunda. Finns en bild HÄR, vetja. Ganska precis tvärtemot för hur det ser ut nu. Men nu med nya fönster tänkte vi; ”Fokus på myyset. Finsoffa. Uuut med den där ratiga skrivbordshörnan (som av nååågon anledning sällan fastnat på bild) som ändå ingen av oss jobbade vid;
Där gör sig skåpet och fotöljen mycket bättre. Röda och gröna kudden i soffan och fotöljen är gamla favvisar.
HÄR, HÄR, HÄR och är tips på tre andra tjusiga kuddfodral.
Och teveapparaten. Den fick visst också ge vika. Den fungerade ändå inte.
Barnen lyfter inte ens på ögonbrynen för hur deras föräldrar håller på, hehe. ”Haar ni ingen tv!?” frågar någon älskad som hälsar på. ”näääe, den är borta!”, svarar Minimannen som om det vore det minst konstiga och mest självklara. Pippi Långstrump, Bolibompa och så vidare, finns i alla fall att tillgå på ”Pappas stordator”, så ingen nöd.
Rummet är ljuvligt med dom tre stora fönstren. Mannen har gjort smygar så helheten är lugnare. Foder, det festar vi till det med den dagen den nya tapeten är på plats, tror vi… peppen att jobba på övervåningen är så stor, att vi lägger minimalt med tid på nedervåningen och jobbar för nya rum på övervåningen istället..
Röda filten i soffan är så mysig. HÄR finns en ganska prick likadan!
Men redan nu. Ett himla mycket vackrare rum. Utan tv. Och utan sladdigt skrivbordshak. Med nya fönster. Ny möblering. Jag älskar att tända ljus där inne när det skymmer. Antingen myser vi ner oss hela familjen i finsoffan. Ser julkalendern eller barnen-vald-film.
Eller som just precis nu, när jag har ohyggligt lyxig bloggmamma-tid.. här;
Ordnade mig ett litet hemmakontor här, för lite bloggfix, mailsvarande och så vidare. Storebror leker med småvännerna, Juni har susat iväg på eget äventyr (åh, lilla hjärtat, vara ifrån mamma på detta viiset!). Och Lillebroren snusar i vagnen där ute. Jag springer lite runt min egen svans, med andra ord…!
Tänkte också passa på att klicka hem julklapp till mannen. En världsviktig sådan. För att inte avslöja för honom när han kikar in här, så kan ni kika HÄR… gör gärna samma sak ni med till någon älskad… det här är liksom viktigt på riktigt!
En dag, ska ett rum på övervåningen få vara mitt och mannens arbetsrum. Eller en del, av ett stort rum där uppe. Det rummet längtar jag så himmelens mycket efter. Det rummet, också.
Men tills dess slår jag mig gärna ner här… inte alls så tokigt. Med tända ljus i kring och en vacker kakelugn som kavaljer.
Hoppas att ni har en härlig onsdag! Nu ska jag äta lunch med mig själv (kära nån, så konstigt) och sen ska jag och Minsting ha promenaddate ute i sooolen. Håhå, så härligt!
En kik i Salen, alltså. Så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | dec 5, 2018 | Hemmets Utsida, Jag och M, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Med stor passion och kärlek, en jädra massa vilja och tjurighet. Alltid Tillsammans. Som det dreamteam vi är. Faktiskt. Så, bygger vi vårt bo tillsammans.
Bilden ovan, är från (när vi hyrde-) julen 2014.. som det såg ut alltså, när vi sedan köpte gården fram på försommaren 2015.
Hösten 2016 kom det där drömlasset med nya fönster, ni vet..
Hösten 2017 såg ”plötsligt” huset ut sådär.
Hösten 2017 stannade vi såhär.
Två sidor av fyra var gjorda. Den allra fulaste sidan, gaveln ni ser, skulle bli tjusig härnäst..men först en massa fönstermålning igen, under hösten och vintern. 
Våren 2018..
.. skulle resten av fönsterna bytas.
Familjeföretaget!
..Mannen och Minimannen på ställningen, minstingarna sovandes i vagnen och så jag någonstans där i mitt, med försöket att göra så gott jag kunde med det jag kunde.
Några likt guld värda tillfällen var Svärfar här och hjälpte till när han hade möjligheten.
M gjorde flera fönsterbyten själv och spikade tusentals med spik, men som det gick som hejsan när ännu ett par starka armar och snickarhänder i form av svärfars, var på plats. Svärmor pysslade också om småttingar såna där guldtillfällen. Så himla, himla tacksamt.
…så att även mamman kunde vara med i husjobbet… mellan amningarna.
M tillverkade likt förra sommaren, ännu ett gäng med olika snickerier.
Krön och foder till fönster och dörrar. Midja. Offerbrädor (brädan som sitter aaallra längst ner på huset, den ljus grå ser ni?). Knutbrädor. Så vackert alltsammans.
Så imponerad av honom.
Vackraste Snickarpappan.
Min älskade pappa grundmålade alla brädfodring åt oss i år..
..det som han och jag delade på förra året men som jag, som gravid med Bertil, inte fick göra. Förstår ni, vilken lycka för oss med den hjälpen! Och sen, mitt i sommaren, kom pappa och mamma till gården när det blev slutmålningsdags..och hjälpte oss på olika vis. Så tacksamt.
Och när första, största väggen var gjord.. var M som ostoppbar. Han ville bli klar. Med hela alltet, vilket var vårt drömmål….
-Jag kände likadant, men var också lite, lite brädfodringsfransig i mina kanter…trött…less… mycket att balansera med det nya livet; trebarnslivet. Men det gick ju bra..
Så vi sa; ”äh, vi kör!”.
Vägg tre av fyra klar!
Huset är nästan tio meter högt..
Vägg fyra på väg mot förvandling…
Vi byggnadsvårdar allt vi förmår. Linoljefärgen doftar gott..
Alltsammans, gick så himla bra.. hela sommaren. Men det blev slitigt i slutet av sommaren, början av hösten och allra sista bitarna, har känts som sirap…Men alltså;
VI ÄR KLAAARA! Tjohoo!
-Vilken pärs, haha! Så himla världslig grej. Att byta fönster och brädfodra om ett hus. Men alltså.
…Bara att såga fram alla ny(gamla) hål för fönsterinsättningarna. Sätta in varje fönster. Dra ut varendaste liten gammal spik från väggen. Riva bort all gammal brädfodring. Sätta ny isolering där det behövdes. Sätta ny vindduk och luft(spik)läkt att kunna spika fast den nya brädfodringen i. Spika, spika, spika alla underbrädor. Tillverka alla nya snickerier. Bara grejen att göra ett snyggt halvrunt foder.. ej någon självklarhet. Tvätta taksprång. Tillverka ”ångestbräda” som jag säger. Den där som är allra högst upp ser ni.. den vi valt att måla ljust grå? Uuuh, det är så högt dit upp att jag ja, får ångest- är så rädd om min klättrande filbunke till make. Tänk jobbet med varendaste mätning, vinkelkapning av varje underbräda och varje ribb. Alla upp- och nerklättringar för ställningen. Allt tålamod. Alla foder och krön ska på plats. Midjan likaså. Plåtar. För att till sist spika fast dom smala, ribben, lockläkten, på toppen av allt. Följt av alla penseldrag. För att till sist, bli klara…
Före.
Efter.
Den här tiden i livet kommer vi för alltid att minnas. Det är en dröm att kunna förvandla gamla gården till hur den förtjänar att ståta och glänsa. Han, jag och våra tre småsnickare.
Tänker därmed ej låtsas som om det inte stundvis är skitjobbigt. Alltså, hur världsligt som helst att bygga och renovera, men ohlala, man kan bli trött och slut för det. Det kan i alla fall jag räcka upp handen på…. som ju inte spikat en endaste spik. Ok, bara för kul skull spikade jag någon spik i sommar. Men annars, är ju jag bara en Snickarfru… som ”BARA” sköter markservicen. Hahah… det är semester att spika, många gånger, sådetså!
Vi har fått guldtillfällen av hjälp på olika vis från älskad familj. Och det har varit så tacksamt att det är obeskrivligt. Men jag tänker inte ta ifrån oss. Särskilt M. Vad han gjort. Helt själv. Timme ut och timme in. En skäggig, älskad man. Som är så cool och trygg och bara kan saker. Ett teamwork utan dess like, oss emellan.
Sommaren var fantastisk. Vi levde livet, badade, njöt av havet och framförallt familjelivet med ännu en ny liten medlem. Och varvade det med jobb med huset. Det gick. Vi visste inte om det skulle göra det. Men det gjorde det. Puh. Så skönt! Huset är tätt och mår gott nu med sina nya kläder och vackerfönster.
Och tänk till våren…. när INTE ställningen ska upp igen…. milda makter. Så skönt.
Och hörreni! Tack för all eran pepp. Den är ju ovärderlig!
Lillafrun
av Emmeli | nov 13, 2018 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
God morgon tisdag från Drömgården!
Jo, jo.. här har vi smugit in både ett par hyacinter, en amaryllis som växer i räserfart samt en fulfin liten pyttegran. Det är lov nu. Att tjuvstarta. Bästa tiden är nu och framåt. Mysa, påta, boa, pyssla.
Men ser ni där då! Skatten jag fann under lördagens jobb på övervåningen.
I en gammal trälåda fann jag massor av gamla skrivböcker skrivna med vacker skrivstil. Andra läroböcker. Gamla foton.
Och den där; tunga boken fylld med Svensk Hembygd. Från vårt landskap, Ångermanland.
Jag blev alldeles skakis av nipprighet när jag förstod vad det var för en bok. Ni förstår, det finns liksom inget säkert årtal som vårt älskade hem är byggt… men söta tanten som bodde granne med oss, till bara för ett par år sedan tills hon flyttade till himlen, hon sa oss att gården stod klar när hennes gård började byggas. Och det var 1844. Då stod alltså redan vårt hus färdigt. Så mycket mer än så har vi inte vetat.
Men där i skatternas bok, står klart och tydligt I början av 1800-talet
Så himla häftigt. Så gammalt. Så gediget byggt. Så rejält. Så himmelens älskat, av oss.
Denna bild har vi fått sedan tidigare. Precis denna som är i hembygdsboken. Och ser ni? Ändå ganska så likt som vårt hus ser ut nu ju. Känns så fantastiskt. Samma här med gavelsidan;
Fast vi har valt ett halvrunt fönster i nock istället. Och lite annat, som en stor och härlig entré. Men känslan, i att återskapa något som varit så vackert, till sitt rätta jag igen. Det, är en mer än angenäm känsla. Här ska vi bo, hela långa långa livet om det bara vill sig väl.
Jag och mannen brukar fantisera, typ när vi är trötta och svajjar i självförtroendet om att orka mäkta med all renovering som behövs och vi liksom känner oss lite gamla och trötta. Då fantiserar vi om att något utav barnen kommer ta över gården när vi är gamla på riktigt.
Då flyttar vi ut till Gårdshuset. Precis som då… för en massa, massa år sedan. För på bilden ni såg, med mannen, kvinnan och hunden.. så sitter Farmor H, som bodde i gula gårdshuset, bredvid hennes son, som bodde i stora boningshuset.
Ja, så får det bli.
Bara så att ni vet det, barnen! –Mamma och Pappa kommer ni få släpa ifrån denna gård. Vår Drömgård!
…
En skatt, ja.
Så ohyggligt spännande att vi flyttat fokus från utsida hus, fönsterbyte och brädfodring. Till att faktiskt börja boa, bygga och pyssla om hemmet här på insidan, också. Lovar att ni ska få hänga med på resan!
Lillafrun
av Emmeli | nov 5, 2018 | Emmeli funderar, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller en reklamlänk)
God morgon måndag!
Höstlovsveckan finns i Hjärteasken och vi startade denna nya vecka med tillsammansfrukost, kökssoffanhäng och planerande av veckan. Himla fin start!
Antecknar så bra i mitt söta lilla block. Finns HÄR om du skulle önska precis lika.
Så.. veckans planer, då?
Det ser ut att kunna bli en himla härlig vecka.
– Mörk måndagsmotionsrunda med Storan!
-En tur till norra staden för att ”klämma” på ny telefon till husmor.
– Storhandling. Numera ett måste då vår älskade lilla butik fått allvarlig höstsnuva för ett slag… gått i ide, så att säga. Men som vi hoppas att den ska vakna till liv snarast. Så himmelens besvärligt att inte ha en mataffär i sin egen by.
– Storebror och Lillasyster åker på Mormor- och Morfarmys en dag mitt i veckan, när jag och Storan susar iväg för flärdfull tur med mycket, mycket efterlängtat frisörbesök, bland annat.
-Sända er (förhoppningsvis härliga) blogginlägg!
-Tänkte redan nu börja julklappstänka lite också.. har ett nytt tänk på ingång. Ska föreslå att småkusinerna ej ska ge varandra leksaker till exempel… utan istället ge varandra en mysig upplevelse.. jag har spånat på världsmysig dag som jag vet skulle älskas av små tvååringar och fyraåringar (förstår ni så mysigt, och fiffigt faktiskt, det är när M´s syster har barn i samma ålder som vi? .. dessutom nu när dom flyttat hemhem hit till norr igen och vi kan ses i massor!)
– Försöka rengöra ett tvärgammalt golv på övervåningen för att se om vi kanske kan ha det kvar eller behöver satsa på ett nytt.
-Hänga med älskad Storfamilj!
-Måla klart dom allra, allra sista fönsterbågarna… jopp, ni läste rätt. I somras spikade M ihop hittepå-bågar till ett par fönster.. eftersom dom inte hunnit bli färdigmålade. Karmarna målade och klara och på plats. Men 8 bågar utan färg. Men, hellre låtsasbågar ett litet tag, sa vi. Och ännu en färdigbrädfodrad vägg.. än att bromsa på grund av några ej färdigmålade bågar. Snart, snart är det riktiga rutor precis överallt. Längt!
-Fira farsdag!
– Härligaste av allt! En massa HemmaMammaliv tillsammans med dom jag älskar mest!
Så. Några veckoplaner. Skrivna på papper. Sen får livet ta över, likt alltid. För så fungerar det.
Önskar er en härlig veckostart!
Lillafrun
av Emmeli | okt 17, 2018 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Salen
(Inlägget innehåller reklam för Allmogesnickerier och iCell, leverantörer vi valt med hjärtat för renoveringen av vårt hem).
Nu pratar vi lite hus och hem, tycker jag!
Där ser ni en glimt av vår Sal som den ser ut just nu. Lite ”lagom” hajtjaparall, javisst. Men ändå på väg mot sitt rätta jag. Taket är minst 10 centimeter lägre här inne än i andra rummen, så tanken är, när det nu blir dags, att höja det… det är med den tanken vi satt fönsterna, som nu liksom går precis ända upp i taket.
Och alltså… vi aanade men kunde ju för allt i världen inte veta. Hur vackert sken och härlig känsla det skulle bli med ”bara” dessa nyinsatta fönster!
Vi har fått titta på ett par bilder av söta damen vi köpte gården utav, när vi höll på som mest och bestämde hur fönstren skulle sitta och så. Men vi har bara haft bild på framsidan, entrédelen och gaveln mot lagårn. Så roligt då, att nu när vi satt fönstren som vi gjort runtom i hela huset, så märker vi att vi satt dom som det en gång varit för längesedan. Så fint, ju. Precis vår tanke. Att återskapa, med snälla medel för detta gamla timmerhus. Allt med vår prägel, förstås.
Genom spröjsen sirlar ljuset så härligt! Alla våra fönster och dörrar kommer från Allmoge-Snickerier
Jag glömmer att vi har öppet till isoleringen runtom. Den där isoleringen är ju ingen fara att ha framme, barnen kan gå och gosa med den om dom så vill och den kommer inte klia ett jota oavsett. Gjord av gamla tidningspapper. 
Så bra det bara kan bli. Läs mer om iCell HÄR om ni är intresserade av denna toppklassiga cellulosaisolering, som finns i både skivor (som ni ser på bilderna här) och i lösull. Det sistnämnda kommer vi att, utöver skivorna, använda oss av på övervåningen sedan, när vi framöver ska göra det varmt och gott där.
…
För er nya som trillat in här så har vi alltså bytt fönster i hela huset. Där det en gång suttit spröjsade vackerfönster, men sedan bytts till perspektivfönster… 
… fast nu är ordningen återställd igen! 
Som smycken för hela husets in- och utsida!
Några Salsglimtar!
Lillafrun
av Emmeli | okt 15, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Så är det måndag igen. Hej på er!
Jag har precis stått utanför mitt eget hus och fönsterspanat, samtidigt som jag vaggade dom två minsta småttingarna till söms. Det är blyertsgrått och regnet småduggar, men vi har haft uteförmiddag i alla fall, alla barnen och morsan. Gungat och spelat fotboll, cyklat, klättrat på stockarna från fällda träden och lekt i lekstugan. Det var trötta minstingar som bäddades ner nyss. Storebror är näästan sömntrött han med och myser framför barnprogram. Själv passar jag på att sörpla varmt kaffe och kika in här! Vi brukar ju ha tillsammansmåndag, ni vet. Men idag är Brandispappan iväg på brandövning prick hela dagen. Så duktig. Men jag längtar efter honom. <3
Ok. Veckan som var!
Den, på ett sätt mycket världsliga önskningen, om brittsommardagar, slog in! .. och målarpenslarna har gått varma!
Titta. Jag tappar andan lite. Så gullig papps.
Och se så lycklig han är, för vår skull. Där hade han preciiis målat det sista penseldraget med vit färg av det allra sista lagret. Pappa och M hjälptes åt i onsdags och blev klara med det vita då. Vilka lyckans ostar vi är med våra päron, jag och M. Allra mest för all kärlek vi får och lyxen över att få se barnen tillsammans med sina mor- och farföräldrar.
Jag var inne i hemmet och skötte om barn och systrar och hon som håller min Minsting i famnen här ovan; min Mamma. Visst äär det vackert med händer? En liten livsoerfaren, bekymmersfri, mjuk liten hand. Ovanpå en hand som levt många år, har hjärtat fyllt av livet och är den finaste Mormorn på jorden.
…
Var var vi?
-Vi bromsade in för helg. Vandrade ljuvlig morgonpromenad med syster- och Torehunden-sällskap. Det pärlades armband och byggdes pussel i massor. Sömnkontot tankades. Och söndagen igår, med värmen, tystnaden uppe på fjället och skogsluft i massor. Det gjorde gott för oss alla. Och mellan allt energitankande har jag och M gett järnet med det sista målandet.
Igår. När mörkret lagt sig och M kom in med pannlampan lysandes efter att ha dragit sista penseldraget, barnen ätit egen middag för längesedan och jag lagat sådär riktig farmorsaktig söndagmiddag, med stek som gottat sig i ugnen läänge och sås som smakade mammalagad och så.
Då firade vi.
Åt gott. High-fivade. Och skålade för oss.
Det är knappt så vi kan ta orden i våra munnar, men ”vi är klara med brädfodringen”. Alltså. ”Vi är inte klara förrän vi är klara”, säger vi. Inte förrän byggställningen är nere och stuprören tillbaka på sina platser och så… men ja, kära hjärtanes vilken lättnad. Det är ju så vansinnigt världsligt, husrenovering liksom.. spelar ju roland i stora livet. Det glömmer vi aldrig. Men, ja.. ni förstår ändå kanske. Det är många timmars hårt arbete bakom allt. Huset är tätt och vi hann innan vintern. Puh så skönt! Lovar att återkomma med färdiga efterbilder snart. Dom längtar vi till här hemma.
Vi hörs snart igen!
vi ska fortsätta Världens Tröttaste Måndag här. Tänkte tanka mig med en promenad lite senare. Hoppas att ni har en god veckostart! – glöm inte att tanka med frisk luft och rörelse, i alla fall några gånger i veckan. Allt räknas. Och minsta lilla gör gott för kropp och knopp. Nu börjar höstmörkret göra sig påmint…!
Lillafrun
Senaste kommentarer