av Emmeli | feb 20, 2017 | Norra Drömgården, Övervåningens Renovering, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Där;
Sovrummet.
… vars tak vi senaste veckan, spenderat många timmar på…
... efter X antal timmar och fyllda plastsäckar senare, var allt spån samlat.
… det är så högt i tak där uppe att det faktiskt går att göra en tredje våning. ”Det tar vi då”, säger jag när mannen för det på tal….
Så, bland ett par stabila stockar och ett instabilt innertak och en herrans massa spån. Där, har det krupits och jobbats på. Tittar man ner därifrån så ser man ett rum fullt av massa möbler. En stor del av dom var där uppe på sovrumstaket. Som den där himlasöta, gröna skrindan.. 
…
Till slut var vi klara och omåttligt peppade på att få börja riva nån himla gång..
Det gick fort!
Vips var Sovrummet utan innertak. 
..Och skåpet som hängde där i högra hörnet och bänken, eller vad man kan kalla det, rivdes också. Där ska sedan platsbyggas garderober.
...vi skickade ut gamla taket genom fönstret..
Teamwork. <3
Och vips var alla plankor ute..
…Och vips fick någon idag feeling och började riva ännu mer och hennes man var inte sen att haka på.
Och vips, liksom! Typ så. Helgens renoveringsdagbok i ett bildregn.
Idag är det Hemmamåndag för hela familjen igen. Jag vet, dessa måndagar, alltså. Obeskrivligt underbara. Bara som dom är, rätt upp och ner. Världslyxen i att en måndagmorgon få kura under täcket en extra stund tillsammans med en sovande Miniman, och samtidigt höra hur Lillasyster och hennes pappa har det tumanhandtrevligt i köket.
Vi äter god frukost och smider planer för dagen. Jag och S drog till och bakade ännu mer matbröd igårkväll så att vi inte riskerade tom brödfrys. Och ni förstår; Vi har haft frysarna på övervåningen, tills för bara någon vecka sedan då vi beslöt att det där med bekvämlighet fick gå före vacker-het. Så, nu står frysen typ mitt i köket, eftersom den inte har någon plats där det är kylskåp + sval. Men så vansinnigt skönt det är, att varken behöva ta på sig själv eller bäbis toppluva, bara för att hämta frukostbröd, köttfärs till köttbullarna eller bär till smoothien. Vardagslyx!
Efter frukost ska vi ge oss ut. Vi tänkte göra lite utefix idag. Skönt med friskluft och bra syssla som alla kan vara med på. Röja lite sly kring lagårn. Någon är pepp på att använda sina starka muskler och hjälpa sina päron att dra ris. Och så ska det knackas bort ännu lite mer av murstockens onödiga påbyggnad där i Sovrummet, samt bäras bort allt tegel och…
ja, dags att sätta fart.
Hemmamåndag och Arbetsdag. Vi är redo!
Ha en fin veckostart, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | feb 19, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Så Storebror drog till Mormor och Morfar för Myslördag, ja. Och här hemma var det bara den där überperfekta renoveringsbäbisen på bilden, mannen och jag. Timmar av arbetstid under förmiddagen. Lillan sov och vi jobbade med Sovrummet.
Det som är där inne..
Klättrade upp på taket för sista dagen denna vecka och jobbade med att få bort allt spån.
Det där är ju det enda rum som är isolerat, och alltså har spån i taket.
Lagom till att vi höll på att hungra ihjäl så vaknade Lillan och vi drog till med lunch alla tre.
…och fira-halvlek-kaffe-sörpling. Med chokladhjärtan och allt.
Sen fick mannen fortsätta uppe en stund själv medan jag och Juniflickan myste här nere. Hade sån där favoritstund. Där vi sitter vi pianot och sjunger massa braiga låtar, alltså. Efter en stund skulle det sovas igen och då blev det åter arbetstid för mig. När J sedan vaknade igen, klunkade hon mjölk och drog sedan till med en premiär. Att vara hos Farmor och Farfar alldeles själv. I lite mer än en timme. Låter ju helfjuttigt. Men, jag hade sån Juniabstinens när vi sedan hämtade henne, att det inte var klokt.
Det braiga var, att vi då hann hela vårt beting; att suga bort allt spån från det där taket, samt riva taket. Och dessutom, skjutsa ut alla plankor genom fönstret och ut på gräsmattan och börja röja upp. Hej vilket bra teamwork!
Kvällen avslutades i Lilla byn, hos Mormor och Morfar. Där vi mötte en liten pojke som hade haft världens drömlördag. Med lek och korvgrillning och sockerkakabakande och gudvetallt dom hunnit med. Jag och M blev ompysslade med middag och en varm bastu. Det är ju så man skäms, så lyxigt liksom!
Glad, bastuvarm, mätt, mör och så, så trött familj åkte sedan hemåt och rullade in på Drömgården och gjorde natt. 
Så blev det söndag.
Mina ben ser ut som stryk. Eller som att dom fått stryk. Och kroppen känns lite så också. Kära nån. Att brottas med en spånsug är ingen lek förstår ni. Men farligt peppande. För varje steg, varje arbetstimme vi gör. Så kommer vi närmare målet.
Vi hade Hela-familjen-fixar-morgon. Takplanken som var hela bars in på lon och sådär.
Minimannen drog sedan till Farmor och Farfar, så kunde jag och M jobba på lite till med sånt som är för farligt eller för dammigt för en liten älskling. Lyxlyxlyx med Farfars bara en grisblink bort!
Där ser ni någon som har kommit på en idé om att hon, om det går, vill ha kvar det där vacker-breda sovrumsgolvet… kanske, kanske kommer det att gå. Jag hoppas!
Och sen avrundade vi allt vad Arbetshelg hette. Gick ner. Jag och mannen tränade ett tabatapass. Tillsammans. Vilket var typ hundra år sedan sist.
Svinjobbigt. Och apkul. Med liten gullMyra bredvid…
Sen svidade vi om. 
Någon hoppade i kalaskjol och var prick hur söt som helst. Så har vi sedan haft eftermiddag hos Farmor och Farfar. Firat farmorn som fyllt år, ätit god lunch och tårta. Och blivit precis hur trötta som helst, sådär som man blir när man varit igång fysiskt i massor och sen liksom lugnar ner sig. Så, himla, himla skön känsla tycker jag.
Det var några glimtar från helgen, det. Så himmelens fin.
Nu ska vi ha söndagkväll här, i så lugnt tempo vi bara orkar. Och vågar, för att inte somna på kuppen. Typ så.
Ha det så gott, ni med! <3
Lillafrun
av Emmeli | feb 13, 2017 | Norra Drömgården, Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat
Det där var förra helgen..
Nu har vi redan måndag igen och ännu en helg ligger i Hjärteasken.
-Unnnnebaaat!
Det där är alltså vår södergavel och mannen är där i full färd med att såga upp ett gammalt fönsterhål. 
Där;
Far och Son. Ler och Långhalm. En grym duo, faktiskt.
Som sagt, den där veckan resulterade i att fem ”små” fönster och en balkongdörr kom på plats.
Ska vi kika lite inifrån? Bilderna är nu precis en veckal gammal, och från den där dagen då jag och pojkarna var där uppe och hade alla-hjälper-till-så-gott-man-kan-dag;
Där har ni Minimannen.
I en ohygglig röra, inne i blivande Badrummet. Det blev en hel del att elda efter förra veckan, men Svärfar körde bort allt med traktor och Pappsen kom ju och eldade bort allt. Så vad är det för sak då, liksom. <3
Den där dagen, på bildena, stod det STÄD på schemat. 
Det behövdes..
Bilden ovan nu, kan man låtsas att jag precis har kommit upp för trappan. Den framtida trappan alltså. Går jag i genom den där dörröppningen så hamnar jag här..
I vad som kommer bli Den Övre Hallen. Och där ser ni balkongdörren också! Alla fönster och dörrar är fantastiskt hantverk från Allmoge-snickerier. Och vår nya käre vän, Spånsugen!
Och där i spånet, kan man hitta så spännande saker. Jag kan bli helt fast av att bara sitta och försöka läsa gamla tidningsurklipp. Som det där från juli 1885. Det är häftigt att bo i ett hus som bär på en historia. 
.. och här;
Där ser ni någon som var hög på livet. Spånsugen, alltså. Vilken grej! Och efter en stund tyckte vi att Badrummet var alldeles otroligt i ordning…
Typ klart, ju!
Fönstret här rakt fram, är ju helt nytt. Det vill säga, det har inte suttit något fönster där senaste tiden. Men eftersom vi vill återskapa Drömgården, så tar vi upp gamla fönsterhål. Där till vänster, ganska-nära fönstret, ska jag ha ett badkar och ligga och titta på stjärnhimlen…. 
Och där är dom två andra fönsterna där inne. Det blev sån otroligt skillnad, bara av att få ut fönsterna till fasaden. Inte ha dom inne i timmerstommen som dom varit nu.
Mannen har ritat upp huset i ett program på macen. Kommer ihåg när han ritade Verandan och sedan känslan av att kolla på den ritade bilden och ha verkligheten framför sig. Maffigt! Vi har gamla bilder som vi går efter. Så det kommer vara två olika storlekar på fönster. Jag längtar som en galning till vi börjar sätta in dom högre fönsterna. Det är sannerligen fönsterkärlek på hög nivå.
Nu ser vår hus lite Hajtjapparall ut, men det gör inget.
-Fortsättning följer…
Nu ska vi ta måndag här hemma!
Lillafrun
av Emmeli | feb 12, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Alltså, vad himla fort den här helgen har gått!
– Och vad alldeles märkvärdigt fin den varit. 
Och söndagen idag, Helgavslutet. Kunde liksom inte bli bättre, med våra mått mätt. Där ser ni förresten våran Lillan som håller på att förvandlas från en cool bäbisflicka, till en cool OCH äventyrlig bäbisflicka.
Det är på fötterna man ska vara, prick hela tiden. Det är så förfärligt roligt, förstår ni!
Söndag alltså;
-Mysig familjetid. Blandat med att jag och mannen fått så skitbraiga, überpeppiga timmar uppe på övervåningen. Tillsammans, dessutom. Löjligt roligt! Vi har tömt den där målarverkstan och förflyttat den till annat ställe här på gården. Och sedan börjat suga bort allt spån ovanför det rummets tak (det som var målarverkstad förut, alltså). Det rummet är ju det enda rum där uppe som är isolerat överhuvudtaget och därmed lite annorlunda mot dom andra ”rummen”. Jag som är höjdrädd och aldrig klättrar på stegar, har idag varit och klättrat ovanpå det där sovrumstaket med den där spånsugen som är som en endaste stor dammsugare och därmed riktigt Heaven för en städfreak. Jag glömde min höjdrädsla, mao.
Storebror har då varit hos Farmor och Farfar och haft det världsbäst. Och Lillasyster har som ni anar; sovit ute i vagnen. Prima skinka!
Då och då under dagen, har vi mötts vid köksbordet. För inmundigande och planerande av storheter. Storheter som till exempel handlar om huruvida vi ska fortsätta spånsugandet där ovanför sovrumstaket. Eller något än viktigare; att vi absoluut inte får glömma ballonger i taket på hans treårskalas. Minimannens alltså. Och att det är choklad som gäller, när det kommer till tårtan!
hej hej! säger Juniflickan! med smörgåsrån över hela världen. Och ja, disktrasan är alltid beredd i mitt liv…!
Ett litet träningspass och en kvällsstund hos Svärisarna och har också söndagen bjudit på. Och kvällsläsning av Mamma Mu-bok så att tårarna rann på mig. Jag har helt missat hur rolig den kossan är! Måste leta upp fler Mamma-Mu-böcker, pronto!
Och det bästa med hela alltet nu?
Att vi har har sån där Lyxmåndag att se fram emot imorn.
Hoppas ni haft en fin helg, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | feb 8, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Livet går liksom mer än i full fart just nu här hemma.
På alla fronter.
Och vi är smått höga på det här med huset, som ni vet. Och framfart gör att man blir än nipprigare. Ja, det upptar verkligen mycket tid av dygnet. Om vi inte håller på rent fysiskt, så tänker man renovering. Främst gäller det här för mannen, eftersom det är han som jobbar mest där uppe. Jag tycker att jag är en lyx-fru som får vara med barnen och göra sånt jag tycker om; sköta barn och städa och tvätta och laga och dona. Men nä, precis; det är ju egentligen inte så ”bara”, det heller.
Igår fick vi oss en riktig ringklocka. Jag tolkar det som ett; ”Tänk er för nu, var klok i tid. Ni måste vila ibland också”.. Lite så.
M höll på att råka illa ut på väg till jobbet. Men som tur var, blev det bara en backspegel som krossades och inte den vackraste människan jag vet. Tack gode Gud för det. Mardrömmen mardröm höll på att hända. Gårdagen var bara en dag av töcken. Alla tänk-om, som poppade upp därefter. Jag längtade hela dagen efter att han skulle komma hem. Och han längtade hem också. Och till slut var han hemma igen. Vi nattade barn tillsammans och sen parkerade jag honom i finsoffan. Han bara fick inte gå upp och jobba. Medan jag tränade satt han och bläddrade i fotoalbumen som jag gjort i ordning. Det var bra. Så tog vi kväll före midnatt också, för en gångs skull.
Vi vaknade till onsdag idag.
Fortfarande med stor å-kära-nån-vilken-tur-att-det-gick-bra-igår-känsla. Gårdagen fick vara en ringklocka. En viskning om att dra i Nödbromsen och börja tänka lite klokt. Också. Inte bara gå på feeling, för då kan man nog jobba sig galen här hemma. Åh. Det är så svårt. För det är ju så roligt. Vi glömmer bort lite, att vi inte är några maskiner…
Onsdag, ja;
Morgonen var lite för kaosig. Vi vaknade till svinkalla grader. Mannen hade jour innan han skulle iväg på nästa uppdrag. Så det var bara för mig att pälsa på båda ungarna för att packa in dom i bilen mot Förskolan. Inga konstigheter. Har inte M jour, kan jag ju lämna Juni hemma den lilla stunden jag är borta.
Men i alla fall.
..RäserBilen vägrade starta (!). Men mannen fixade fort med start-kablar och fick igång den gamla Pärlan.. som då plötsligt visade ”noll bensin”. Det visste jag, att så inte var fallet, men jag vägrade ändå chansa. Stressad deluxe började jag känna mig, för det var lite extraviktigt att komma i tid idag till Föris. Barnen flyttades över till mannens bil istället och M var då tvungen att följa med han också, för att vi, om det skulle gå ett larm, skulle måsta åka först till Brandstationen och släppa av honom där. Äsch, vad snurrigt för den som inte är inne i snurret.
Skit samma.
Mitt i allt, när vi äntligen ska åka, så är plötsligt mannens radio borta. Den som tjuter arslet av en, gör att mannen får en jädra fart och drar iväg. Själv får jag hög puls och så pirrig mage att allt jag endast får ur mig, är ett Lycka till älskling! och så blir jag på något konstigt vis alldeles lugnt så fort han åkt.
Åh. Jag tappar tråden hela tiden.
..Ut det bar, i snön alltså. För att leta den där plötsligt försvunna radion. Och mycket riktigt, hade den ju åkt ut i bilfixandet, in under släpvagnen… och låg där i snön. Mitt i alltets allt, springer Sallykatten in i huset med en jädra fart och en nyfångad näbbmus i munnen…
Jamen. Lite kaos, va?
Underbart ändå. Att känna att man lever liksom!
Behöver jag förklara hur oerhört skönt det var, när vi till sist landade hemma igen och jag satt där på kökssoffan och sörplade kaffe och gosade bäbisflicka?
Nä, tror inte det.
Dock väldigt synd om lilla Juniflickan idag, som fått hemsk hosta och sin livs första lilla feber. Hugaligen. Men sen började den här onsdagen räta ut sig. Mannen tränade och stack sedan iväg på dagens uppdrag. Jag tvingade honom att inte tänka en sekunds renovering på vägen mot jobbet. Han bara flinade åt mig och pussade mig hejdå. Han är hopplös. Men jag älskar honom ändå.
När J somnat kom Storan hit till oss och efter några minuter av tokbabblande, tränade vi sedan ett lite smågalet ”Februarigympa”-pass. Gympa låter så festligt och farmor, tycker jag. Jag blir glad av ordet. Det var visserligen allt annat än ett Farmor-pass det där, och jag och Storan var mer än nöjda när det var klart.
När vi var klara, rullade våran papps in på gården. Världens bästa Pappa. Idag hjälpte han oss att elda allt bråte som blev förra veckan då mannen och Svärfar jobbade med dörr- och fönsterinsättningarna. Vi är så tacksamma för all hjälp vi får. <3 Allt, allt är guld värt!
Lagom till S hämtats hem från föris, var solen framme och det var en himmelskt stund där ute. Bredvid PappaMorfar och elden och gullungarna.
Nu har timmarna bara sagt svisch och det är mörka kvällen. Köttbullemiddagen är undandiskad, barnen nattade och tvätten hängd. Nu ska jag bara slänga mig i finsoffan och inte göra ett skvatt mer. På heela kvällen. Maj gadd, vad skönt det ska bli!
Lillafrun
av Emmeli | jan 23, 2017 | Norra Drömgården, Övervåningens Renovering, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Här på Drömgården är det isgata, skinande sol och måndag. Och det känns helt underbart att ljuset håller på att återvända. Lite för varje dag. Det märks så väl.
Jag och mannen vaknade som två frågetecken strax efter 05 imorse. ”Hoppsan då”. Två trötta småbarnspäron hade visst somnat med barnen igårkväll. Så, vi var tvärpigga där tidigt, tidigt. Klev upp och gjorde söndagkvällens röjning i huset, någon snabbtorkade kladdigt köksgolv i gristidiga morgonen och vi funderade på att börja vår dag där. Fast, det kändes fasligt lyxigt och skönt att kunna gå och lägga sig och sova en stund till, också. Så det gjorde vi, bredvid dom där snusande småttingarna.
Världslyxigt och mysigt att många av våra måndagar, kommer vara hemma-hela-familjen-dagar. Två gullungar och två päronlediga päron. Inte prick alla måndagar, men ofta.
Nu är det i alla fall måndag och dagen är igång sedan länge.
Det är en spännande dag idag, förstår ni.
Ni ser där någon som i morse bara väntade och väntade på att dagens snickar-date mellan Pappan och Farfarn skulle dra igång. När dom har sina dater, då händer det alltid spännande saker. Senaste tiden har det dejtats några gånger här. Det mesta vi jobbat med i höst och vinter är att. Just det; måla fönster. Men en del har också hänt i övrigt där uppe.
Jag tänkte att det är dags att visa lite hur det egentligen ser ut där uppe på övervåningen?
Dels för att ni kanske tycker att det är lite kul, och dels för att vi själva vill börja dokumentationen av den våningen då det nu börjar hända synliga saker där uppe.
Öppnar man den där dörren i hallen, hittas trappan upp. Står man på första trappsteget och tittar uppåt. Då såg det, till bara för ett litet tag sedan, ut såhär;
6 meter i takhöjd, ja. Och helt O. Timmer, timmer, timmer.
Jag tycker vi går upp för trappan!
Kikar direkt till vänster;
Mäh! Ser ni inte vad det där är!?
(skojjar bara)
Såklart ni inte kan ana vad det där rummet ska bli.
Men, det ska i alla fall bli ett badrum någon gång i framtiden. För att på något sätt känna att övervåningen inte är för övermäktig, har vi valt att börja göra i ordning en halva i taget som sagt.
Efter första snickardaten reglades det tak och plötsligt tyckte vi att det började kännas som riktiga rum där uppe;
Där; Reglat för innertak. Och slang dragen för ny el.
En duk med ångbroms har häftats fast och nu är det fritt fram för innertaket. Det som är speciellt med den här vita duken ni ser, är att den andas till viss del. Diffusionsöppet, kallas det tydligen. Vilket gamla hus mår bra utav. Som till exempel vår gamla Drömgård.
Och idag ska stora motorsågen fram och den där kraftiga timmerstommen kommer troligtvis återigen göra oss imponerade och Svärfar och M kommer säkert svettas en del.
Vi frukostbordet diskuterades än det ena, än det andra. Till exempel om vi verkligen nu bestämt oss för avståndet mellan den där balkongdörren och fönstret bredvid. Det är galet många beslut att ta, när det gäller en våning som i princip är helt och hållet O. Varje beslut tas med många, många funderingsvarv. Men idag ska det ju sågas och därmed har vi bestämt oss! Bra så.
Det är alltså här, precis rakt fram vid trappan som det ska hända grejer idag;
Yes box.
I princip färdigt, ju.
Men om ni visste vad vi är peppade!
Jag och kidsen hejar på, både från utsidan i solens sken och här nerifrån. Så, då vet ni lite hur det ser ut där uppe och vad vi pysslar med idag; Njuter sol och lyssnar till motorsåg.
Lillafrun
Senaste kommentarer