En ny morgon tillsammans med alla barnen. Känns som den största av gåvor, varje dag.
Kaffebryggaren harklar sig samtidigt som vi sveper gröt och yoghurt och mjukmackor. Det är ganska så geggigt till sist då han till vänster om mig har en tendens att avsluta måltiden med att KASTA iväg resterna, dit dom vill, med vinden. Storasyskonen skrattar gott åt sin Lillebror.
Efter dagens första diskröj, går vi ut på gården. Det är strålande sol och vi har hela dagen framför oss. I lagården är jag nästan överflödig. Lillebroren står och öser foder i hinken. Lillasyster skruvar på vattenkranen och Storebror håller i vattenslangen så vattnet hamnar i värmebaljan och ingen annanstans. Hästar kommer och säger hej. Och mumsar vad som bjuds.
Dagen fylls med livet. Vårvinterdagen är mer än god. Vi kilar in för lunch och semmelfix.
Tar fram semmelbullarna från frysen (vi bakade alldeles vanliga vetebullar, där smöret var rumsvarmt och förstås hivade vi i ett par ägg i dubbelsatsen deg också).
Snor ihop Mandelmassa (Mixa 200 gram sötmandel och 200 gram florsocker till så grovt hackat du önskar och rör sedan i två äggvitor. Kart!) och vispar grädde.
Gojsar ihop innanmäte från bullarna, mandelmassa och en skvätt grädde som jag fyller semlorna med. Spritsar grädde och duttar på locket. Pudrar till sist lite florsocker över. Så, klart!
Vi stoppar semlorna i kylskåpet innan vi ger oss ut igen. Klädkaoset i hallen känns inte ett dugg jobbigt. Vi viiill så gärna ut. Till eftermiddagen kommer älskade Mammamormor och Pappamorfar. Jag får presenten att ge mig ut på egen tur, något som under jourveckor ju inte kan ske egentligen. Så gofikar vi tillsammans. Chokladbullar till vissa. Semmelbakelser din andra.
Hujedamig så förskräckligt gott.
Skulle ge er alla en varsin gräddig semmelbakelse från ”Drömgårdens Semmelbageri”, om jag bara kunde. Ofta slår det mig, att den här lilla bubblan inte vore något utan er. Tack för att ni läser och finns här.
Norpa åt dig den där, i tanken i alla fall!
Så efterlängtat, himlagott litet bakverk!
Magarna står som tre hörn. Vi pustar ut, där i solbadande hemmet med skavanker i oändlighet, lika många som kärleken är stor till detta gamla timrade hus. Så kramar vi älskade fikagästerna om och om igen innan dom susar vidare, hemåt lilla byn.
Solen tänker snart gå ner bakom berget, men vi ger oss ut en tredje sväng. Ljuset ger oss alla sån energi. Vi gosar med hästarna, möter pappan som kommer hem från jobbet, tar ut lilla ponnyn på promenad-, och joggtur efter lillvägen. Till sist går vi in genom den där tunga ytterdörren jag alltid är så rädd ska klämma någon litens finger. Känner tröttheten krypa fram, på det där sköna sättet. Efter en dag med massor av friskluft. Vi lagar middag. Samlas kring bordet. Det var inte en minut för tidigt som samtliga fick mat i sina magar. Kurr och gäsp. Och snart väntar nattasagan…
Det är decemberkväll och bara några dagar kvar till jul.
I gamla gården i norr, närmare bestämt i Salen. Där vackra kakelugnen, finsoffan och trasigt-efter-fönster-insättningar samsas om plats. Allt och alla får plats. Där, pågår livet.
Hela familjen klär granen och munterheten och förtjusningen går att ta på. ”Nu blir det jul, hörreni!”…
Det är klassisk småbarnslivsröra, granpynt överallt, ivriga storasyskon och en ettåring kastar pumlor det första han gör för att testa studsen, liksom. Sen stillar sig lugnet ..
Storebroren försöker styra upp saker och ting i vanlig ordning; ”alltså.. vi kanske inte ska hänga alllla pumlorna på en och samma gren?”. Småsyskonen lyssnade noga… eller föga, snarare.
”Har ni sett så vackert!!”
Lillebror var ohyggligt koncentrerad där han stod och vinglade på stolen. Tror jag det, livets allra första gång, där man faktiskt kan vara med själv på ett riktigt litet hörn.. inte bara som bebbepluttis. En stor kväll för Lillebror, med andra ord.
Någon i rummet har ont i hjärtat. Av kärlek. Hela alltet är som en stund tagen ur någon slags blandning mellan det varma i Bullerbyn, Junibacken och Katthult… min romantiserade livsinspiration.. skulle aldrig påstå att jag blundar för sånt som skaver eller problem som dyker upp, inom mig och livet jag lever, ryms precis allt, jag lovar.. men finns en endaste chans att känna tacksamhet och njuta av det goda i stunden, här och nu. Då tar jag den. -Ögonaböj!
Så tacksam över att få uppleva ännu en jul, tillsammans med min livets rikedom.
Och du, som ser det här och tänker ”fy farao vad orättvist, jag har inte en så stor familj.. jag sitter här ensam”… till dig skickar jag kramar i massor, säger att vi finns här med god jul så det räcker till dig med.. och, boka in minst ett besök i kyrkan under julhelgen. Jag lovar att det kommer värma ditt hjärta. Ingen ska behöva vara ensam.
Nu står vi alldeles mitt emellan vad vi har som vårt Sovrum nu. Och vad som är och kommer att förbli, den tjusiga Salen.
Timmerväggen är redig, som ni ser. Hela huset är ett endaste imponerande hantverk. Jag får ofta frågan hur stort vårt hus är och det är ungefär 10 x 12 meter, och 9 meter högt. Ett väldigt, väldigt stort hus. Där vi just nu compact-living-bor på endaste en våning.
Eftersom övervåningen enbart var/är en ”skrytvåning” och ej inredd ett endaste dugg (för er nya, kika in i renoveringskategorierna för att se övervåningen.HÄR till exempel) så huserar vi på endast den nedre våningen. Som är kring 110 kvadrat, så nej inte det minsta compact-living-levernet.. men ändå. I bilden ovan ser ni vad som är vårat sovrum. Hela ”Familjefemmans” (som femåringen säger) sovrum.
Nu är alla barnen så små och vill helst sova med oss och vi med dom, och så gör förstås. Så än så länge går det tipptopp.
Sovrummet är piffat med loppade prylar och finaste sortens konst. Där sover vi gott.
Den maffiga 2,30 m höga pardörren är god att öppna för ljumma sommarvindar eller frisk höftluft.
Det här blir vårt matrum sedan. I fil med Salen. Vi går in dit istället, vetja..
Allt är lite på härsan tvärsan där nu. Men hyfsat rent och med färska blommor så känns det härligt i alla fall. Fastän det är sågat kring fönstren (gömt bakom en gardin på ett ställe i alla fall..). Här kurar vi mer och mer nu, under en stund om smyghöstiga kvällen. Om dagarna får barnen ha det där rummet som sitt just nu, då det är mer än kaos i deras Lekrum. Det byggs lego och tågbanor hejvilt i Salen.
Och spelas. Och sjungs. Dom stunderna är fantastiska tycker jag. Musikfrökenhjärtat jublar när vi sjunger tillsammans.
Och nog är kakelugnen vacker?
Den gör att jag glömmer att taket är snett och vint och fönstren saknar smygar och så vidare.
Men alltså… kära kära nån (!), vad jag längtar tills om några månader. För det är vad det nog kommer att ta innan vi börjar bo där på övervåningen. Så (nästan) oändligt mycket arbete och så många arbetstimmar att det är svårt att förklara. En häftig resa att få göra. Nu börjar det ”likna något” där uppe.. och jag ska visa er, alldeles snart.
Så länge. Under tiden vi längtar. Lever vi Compact living i ett väldigt stort hus!
(Inlägget innehåller två tjusiga reklamlänkar från Jotex) En titt in i Salen!
När solen sken in genom dom där vackra fönstren som inte satt där för ett år sedan och som nu är så andäktigt vackra att få ljusinläpp från.
Alla penseldrag och allt jobb med dessa darlingar till fönster börjar så sakteliga suddas ut och kvar är bara fönsterkärlek..Förutom fina fönster. Garanterar en kurrande, vansinnigt gossig kattunge också gemytlighet.
Ofta ligger kattpojkarna i varsin fotölj och ser ut som två gott mående kattprinsar. En god syn, minst sagt. Om balansen är god och vi är duktiga på att prioritera en stunds vila om kvällen, jag och M. Då slår vi oss ner där. I Finsoffan. Tänder ljus och pratar livet. Älskar dom stunderna. Något annat hjärtegott. Är dessa tullisar som jag njutit otroligt av senaste veckan. Dom blev liksom bara vackrare och vackrare för varje dag.Mycket är loppat i salen. Men kuddfodralen går faktiskt att få tag på liknande..
HÄR inne hos Jotex finns kuddfodral i sammet.
Och HÄR i vackert lin.
Och titta där!
En älsklingstavla jag fann i en hög av grovsopor för en drös år sedan.
Jag är en sån där galning som blir som tokig när jag ser att människor hivat iväg finheter som sopor. Då går jag och frågar om jag får ärva och kommer hem lycklig…. min man har slutat att ens lyfta på ögonbrynen.
Att kika på loppis är kanske mitt hetaste tips för att hitta vackra oljemålningar!
När vi får fler väggar att hänga konst på, ska jag också hänga upp någon Morfar-tavla. Han målade de vackraste av tavlor. Blomster och landskap, så otroligt vackra.
En liten kik i Salen, alltså.
…
Nu ska vi fortsätta onsdagen här!
Vi gjorde ett äventyr av vägen mot onsdagens kompislek för Storebroren nu till morgonen. S susandes på räserkälken och Småsyskonen i vagnen. Svettigt och härligt för morsan och alla ungarna supernöjda. Älskar såna turer! Igår gjorde vi till-fots-hämtning, med morsans tabbe att inte ta med någon räserkälke.. det hade ju att göra med att vi gått långprommis i anslutning till hämtningen. Vägen hem tog en timme då, med två ungar i vagn och bitvis också en femåring på ryggen. Haha, vilket tokeri. Men precis ingen led och melliset smakade himmel hemma sedan. Ute-äventyr som kanske innebär lite extra varm päronkropp, förkärleken till sånt har min älskade far lärt mig. Tacksam för det. Visst är det mysigt att tänka på hur ens barndom gör sig påmind i ens egen föräldraroll?
Ok. Den lovade snön har börjat falla och jag tror bestämt att vi söker oss efter lite jord och fröpåsar härnäst.
Må så gott idag, alla ni!
Och tack för så roliga svar på frågan i måndags, vad ni önskar läsa mer om.
Välkommen in i vår ommöblerade Sal i adventsskrud och decemberljus!
Det här rummet har senaste tiden gått från; äääh, där vill man knappt vara. Så rörig arbetshörna. Så uttröttande att se isoleringen spreta kring fönsterna efter sommarens insättningar. Och så vidare. Därifrån, till att nu har rummet som ett favorum. Nej, det är inte klart på något sätt. Men det är så klart som det kan vara klart, just nu.
Taket ska höjas. Men vi kan inte riva detta lägre tak, förrän vi tömt spånet i golven på ovanvåningen, är ni med? Så, i vanlig ordning. Var sak har sin tid. En sak i taget. Och nu njuter vi av det här rummet på det här sättet. Älskade Salen. Så tjusig, tycker jag.
Nu finns precis ingenting nytt i salen. Jag är en sån som gärna skyltar om med hjälp utav att ta ”något nytt” ur linneskåpet bara.
Den där adventsljusstaken i fönstret har jag lånat av mor. På obestämd tid, tänker jag… såg däremot att ny variant finns HÄR hos Jotex.Loppad, röd virkad duk. En julestjärna. Så ombonat och härligt, tycker jag. Mysiga flera år gamla ljuslyktor i guld.
HÄRkan ni fynda andra favoritljuslyktor, till 60 % rabatt dessutom. Mina bästa året-runt-lyktor.
Fast det absoluut vackraste jag vet att tända ljus i, är min loppade kammarljusstake, som om du inte hittar en loppad, kan kika på den HÄR och dreggla lagom… jag önskar mig en sån, av tomten.
Ni vet, tidigare hade vi möbleringen så annorlunda. Finns en bild HÄR, vetja. Ganska precis tvärtemot för hur det ser ut nu. Men nu med nya fönster tänkte vi; ”Fokus på myyset. Finsoffa. Uuut med den där ratiga skrivbordshörnan (som av nååågon anledning sällan fastnat på bild) som ändå ingen av oss jobbade vid;
Där gör sig skåpet och fotöljen mycket bättre. Röda och gröna kudden i soffan och fotöljen är gamla favvisar.
HÄR, HÄR,HÄR och är tips på tre andra tjusiga kuddfodral.
Och teveapparaten. Den fick visst också ge vika. Den fungerade ändå inte.
Barnen lyfter inte ens på ögonbrynen för hur deras föräldrar håller på, hehe. ”Haar ni ingen tv!?” frågar någon älskad som hälsar på. ”näääe, den är borta!”, svarar Minimannen som om det vore det minst konstiga och mest självklara. Pippi Långstrump, Bolibompa och så vidare, finns i alla fall att tillgå på ”Pappas stordator”, så ingen nöd.
Rummet är ljuvligt med dom tre stora fönstren. Mannen har gjort smygar så helheten är lugnare. Foder, det festar vi till det med den dagen den nya tapeten är på plats, tror vi… peppen att jobba på övervåningen är så stor, att vi lägger minimalt med tid på nedervåningen och jobbar för nya rum på övervåningen istället..
Röda filten i soffan är så mysig. HÄR finns en ganska prick likadan!
Men redan nu. Ett himla mycket vackrare rum. Utan tv. Och utan sladdigt skrivbordshak. Med nya fönster. Ny möblering. Jag älskar att tända ljus där inne när det skymmer. Antingen myser vi ner oss hela familjen i finsoffan. Ser julkalendern eller barnen-vald-film.
Eller som just precis nu, när jag har ohyggligt lyxig bloggmamma-tid.. här;
Ordnade mig ett litet hemmakontor här, för lite bloggfix, mailsvarande och så vidare. Storebror leker med småvännerna, Juni har susat iväg på eget äventyr (åh, lilla hjärtat, vara ifrån mamma på detta viiset!). Och Lillebroren snusar i vagnen där ute. Jag springer lite runt min egen svans, med andra ord…!
Tänkte också passa på att klicka hem julklapp till mannen. En världsviktig sådan. För att inte avslöja för honom när han kikar in här, så kan ni kika HÄR… gör gärna samma sak ni med till någon älskad… det här är liksom viktigt på riktigt!
En dag, ska ett rum på övervåningen få vara mitt och mannens arbetsrum. Eller en del, av ett stort rum där uppe. Det rummet längtar jag så himmelens mycket efter. Det rummet, också.
Men tills dess slår jag mig gärna ner här… inte alls så tokigt. Med tända ljus i kring och en vacker kakelugn som kavaljer.
Hoppas att ni har en härlig onsdag! Nu ska jag äta lunch med mig själv (kära nån, så konstigt) och sen ska jag och Minsting ha promenaddate ute i sooolen. Håhå, så härligt!
En titt in i Salen!
Förutom fina fönster. Garanterar en kurrande, vansinnigt gossig kattunge också gemytlighet.
Om balansen är god och vi är duktiga på att prioritera en stunds vila om kvällen, jag och M. Då slår vi oss ner där. I Finsoffan. Tänder ljus och pratar livet. Älskar dom stunderna. 
Något annat hjärtegott. Är dessa tullisar som jag njutit otroligt av senaste veckan. Dom blev liksom bara vackrare och vackrare för varje dag.
Mycket är loppat i salen. Men kuddfodralen går faktiskt att få tag på liknande..
Loppad, röd virkad duk. En julestjärna. Så ombonat och härligt, tycker jag. Mysiga flera år gamla ljuslyktor i guld.
Senaste kommentarer