av Emmeli | okt 4, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Tacksamheten är större än ord kan beskriva.
Den här morgonen blev jag väckt, alldeles förskräckligt tidigt, av den sötaste födelsedagssången, sjungandes av två pojkar jag älskar så. Lilla flickan, som tydligen hade legat typ på mitt huvud och därmed inte vågat flyttas på för att jag då skulle vakna. Hon, satte sig upp på en gång och var med i mammafirandet med detsamma. En födelsedagsmorgon så himla mysig.
Tillsammans med dom där tre människorna jag älskar så, är så förbenat rädd om och bara önskar få fortsätta leva livet tillsammans med, länge, länge, länge. Varje dag är en gåva. 
Och ja, lilla Sallekatten, Mamma tycker om dig också. <3 … än om du var smått ohövlig och ville äta upp frukosten..
På tal om gåvor, så fick jag inte bara söta sången, kramarna, dunderfrukosten på sängen…
..någon tyckte att det var heltokigt att sitta och äta i sängen. Utöver allt det där, så blev jag bortskämd med fantastiskt god parfym, ansiktsvatten från favoritmärket, födelsedagskort från Minimannen och dessutom det här;
”…Här är en lite platt present men jag tror inte att innehållet känns lika platt. Öppna nu då!
Inuti, en så vacker bild på ett mycket vilsamt ställe. Och en drös ord..
”…Jag tänker såhär… Vi åker först till södra bergets spa, ”Spa Vida Vyer” där du får avnjuta Vida Vyers Lyxspadag…. Efter detta avslutas dagen med middag……. puss! ”
Alltsåå…Ja… ni förstår ju. Det finns bara en. Älskade M.
… barnvakt och hela baletten är tydligen fixad..Åhåå, som jag längtar!!
Nu ska vi ha Mamma Födelsedag hela dagen lång! 27 bast, liksom. Coolt.
Ha en god dag, alla ni. Kanelbullens dag och allt!
Lillafrun
av Emmeli | jun 5, 2017 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Sovrummet
Idag öser regnet ner över Drömgården.
Faktiskt lite smygmysigt och skönt.
Barnen och jag startade måndagen med skön sovmorgon. Gudomligt. Sen har tvätt- och diskmaskin jobbat på och inne på lon har älskade PappaMorfar målat dom sista målartimmarna som fanns att beta av idag. Så värdefullt. Medan tråkvädret pågick och det inte direkt var något uteväder att tala om, så packades ungar in i bilen tillsammans med insamlingen som fulllkomligt svämmat över sista tiden. Vi tog turen ner på byn och sorterade på sopstationen. Astråkigt, men döskönt när det var gjort.
Nu är det skynda-skynda-känsla här och vi är hela familjen på väg norrut mot stan. För tusen ärenden och sedan tvärvända hemåt för att kanske, kanske hinna se en vacker-som-en-dag-vacker Systerdotter gå på bal.
Äppelkvistarna i sovrummet har slagit ut och jag bara älskar äppelblom. Doftar på knopparna där ute så mycket jag bara kan. Om några dagar kommer vårt stora, stora äppelträd vara som en enda vi blomboll. Längtar!
Ville mest bara kika in och säga hej! och önska er en fin start på veckan! Lite fredagsfeeling idag faktiskt, då pappan jobbat halvdag och det imorn är röd dag.
Ha det så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Utsikten från vårt sovrumsfönster. Storm och träd på svaj…
…
Som det har stormat i natt.
Jag tycker inte om storm. Känner mig otrygg och är alltid rädd att något träd ska rasa åt fel håll.
I morse, när vi precis vaknat och jag tittar ut genom sovrumsfönstret. Så ser jag hur åbäket, Studsmattan, står på högkant ute på lägdan.
Hej, hej.. du känsla av Rådlöshet som jag alltid stöter på när M är iväg. Det slår aldrig fel. Sjuka barn, plötsligt snöyra, huvudsäkringar som går, bilar som krånglar. Sånt. Händer allllllltid, när jag är själv med barnen.
Det var helt enkelt bara att klä på dom nyvakna småttingarna och packa ner dom i Snabbvagnen. Med vindrutan på hade dom det kungligt där inne. Men jag kunde faktiskt inte göra ett dyft själv. Ringde och väckte Stackars Storan som skulle komma så fort hon kunde, men då kom precis gulliga grannarna från vår ena granngård här i Bullerbyn. Dom hade sett hur studsmattan stod där ute på lägdan och förstod att jag var ensam med barnen. Så fint så jag får ont i hjärtat.
Grannfrun tog hand om småttingarna som satt i vagnen och inte alls tyckte att det var särskilt roligt.
Så vi hjälptes åt. Välte upp åbäket. Som var vågigt och dant. Kanske inte något att hoppa på mera. Band fast allt i lä och sen får vi se hur det går. Det var himla skönt att komma in från stormen och äta frukost sedan. En bättre fredagsstart kanske man hade kunnat få, än med förstörande storm, två ledsna barn i vagn och känsla av rådlöshet. Men hey! Ingen kom till skada och det är det viktigaste!
Men nä, nu skiter vi iden där morgonen som var allt annat än nice. Hoppas bara den där studsmattan går att räddas… annars är det såklart inget att göra. Men himla sura kronor då tycker jag. Som liksom bara blåst bort. Nåväl. Inget skit uttaget i förskott. Vi lever på hoppet….! (HÖHÖ).
Till något trevligare; 
Hon, där. I fradagsmorgonsolen den 21 april. Den där lilla, näpna, flickan. Familjens Lillan. Sixtens Lillasyster. Juniflickan. Vår sanna Junidröm.
Idag blir hon 10 månader.
Den där koladoftande, lena lilla flickan. Den gosigaste bäbisen på jorden. Som är en cool tjej, som också är alldeles galet mamma-kär. Och till och med än mer kär i mamma-maten än sin Storebror. Hurra säger mamman, i alla fall än så länge!
Du sover gott om natten. Nattad med samma saga som Storebror. Så rar som ligger och lyssnar och bara är i min ena armkrok, medan Bjossan ligger i den andra. Och så slumrar du en drös timmar om dagen också. Där är ni så oförskämt lika, du och din Storebror. Att sova är sköönt, säger ni. Och ute i vagnen är det ju bara så himmelskt. Du är nyfiken, älskar att riva ut saker ur skåp och lådor och är gärna uppe på dina små ben och spatserar runt möbler. För att ibland stå helt själv några sekunder innan du liksom kommer på att du faktiskt står själv och då böjer på dina små knän.
…
J har såklart Storebror som sin stora, stora idol och hans leksaker verkar alltid roligare än vilka andra leksaker som helst. Det är en fin balansgång det där. Att för Storebror lära sig att dela med sig, men samtidigt måste han också få ha vissa saker för sig själv. Men tunnan med duplolego till exempel, det är en typisk tillsammansleksak och det funkar fint. Medan J till exempel absoluut inte får lägga små händerna på den där Stora Gula Traktorn… och tydligen var dom där böckerna Juni sitter och drar i; Spejalböcker. (specialböcker). Jo, jo. Så var det med det..
Fast luras inte! Den där lilla flickan har också skinn på näsan. Det är, oftast inte i alla fall, utan morr man tar något ur hennes händer. Det är bra, det!
Medan Storebrorsan är mer en mini-me; pratar så orden bara sprutar, gestikulerar och kan gå från jag-äääälskar!- känsla till att det plötsligt ryker ur öronen. Så känner man, redan nu, att Juni mer är mannens lilla avbild. Så himla fint. Att två syskon kan vara så lika, men ändå så olika.
J och M, är liksom lugnet själva. Fast lite otippat är J en riktig Up-and-go-bäbis. Hon har absoluut inte tid all ligga stilla på skötbordet vilket hennes fartiga Storebror inte brydde sig alls i. Som en Snurresprätta ska J bara iväg, och det är typ alltid vi kommer ut från ”Blöjhuset” (som S säger), med kläder halvt påtagna och blöjan likaså. Med bäbisen som ett busigt solsken och med tungan i mungipan.
I den här familjen finns både fart och fläkt och filbunkelugn i en salig blandning, hos oss alla. Några har lite mer av det ena och tvärtom. Vi är en kvartett i balans, om man säger så. Och det är så makalöst fint, att få vara en familj tillsammans.
<3
Nu ska jag och Storebror försöka hjälpas åt att reda upp det här hemmet lite inför helgen. Mattorna är ute i stormen och dammsugaren och skurtrasan väntar. En fredagsstädning ska nog kunna städa bort morsans dåliga start med stress- och argkänsla.
Hoppas ni får en fin fredag!
Lillafrun
av Emmeli | mar 24, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Salen, Sovrummet
Puh. Nää… alla dagar är inte lätta lycko-rally-dagar. Många. Men inte alla. Som den igår. Som jag skrev ner i dagboken innan jag skulle somna. Som för att lämna den och gå vidare….
”
V i l k e n d a g!
Det känns som att det varit majbrasa inne i mitt huvud, typ. Som att dagen har varit 3 ljusår lång. Minst. Dagen har varit lite allt möjligt, kan man säga. Lite körig, men med sina guldstunder. Så kan man säga.
Våren fick sitt startskott. Vårstädningen är igång! Håhå, det är peppigt! På förmiddagen när Lillan sov, hann jag börja. Ni vet, storstäd. Lister som torkas, fönster som putsas, tyger och trasmattor tvättas, finmattor vädras, lampkronan glimmas. Och så vidare. En sån där riktigt gedigen städning. Som tar tid. Men så härligt det ska bli när det är klart!
Ljummet vatten, några droppar diskmedel och ett par korkar ättika. Det är bästa fönsterputsartipset från mig till er! Det receptet bär jag med mig med värme i hjärtat. Och tänker på min älskade Farmor där uppe ovan molnen.
…Men nä, det blev det inte riiiiktigt klart! (Allvarligt. Inte alls. Såklart). Lillan vaknade ur sin långsömn, tidigare än vanligt och hjälpte mig en stund. 
Med merinoull och luva på, då Hönsmorsan var rädd att det skulle dra när fönstret var på glänt.
Älskar våra förstoringar som vi fotades för i höstas.
…
Efter lunch drog vi sedan iväg med bilen för att åka och hämta Torehunden, för att snabbt vända om hemåt igen och svänga förbi Föris och hämta hem en liten pojke som glatt ropade treeevlig heelg! till fröknarna.
Men sen började kaoset. INGENTING var rätt.
…Hos en älskad, älskad liten pojke som saaannerligen är tre år nu och som stundvis kan bli prick hur förkrossad som helst. Om det inte blir precis, precis som han tänkt sig.
Men det var inte bara det. Livet var en fars.
Vi hade tagit oss ut, i småblyga solskenet. Men sekunderna senare drog himlen ihop sig och plötsligt var vi typ på Antarktis. Snön fullkomligt piskade oss i ansiktet där vi gick i lervällingen på lillvägen. Bebben, en pinkande hund och en treåring som lät som sju svåra år…. ”Jag fryyyyyser!!!! Baaaahhhaahhaha!!!! MAAMMAAA!!!! Jag vill gå iiiin!!! Det är för lååångt heeeem!!!!”. Och så jag. Där i mitten nånstans. Försökte få hunden att skita räserfort samtidigt som jag helst, om jag uppfyllt någons önskan, skulle ha burit treåringen på ena armen, hållit i hunden med munnen och dragit vagnen genom lervällingen med nån annan hand. Men jag håller med S, det var faktiskt jädrigt kallt! Och väl inne. Så var det frid och fröjd igen.
…Och, solen började lysa igen! Självfallet. På fars-vis. Morsade pustade ut.
S somnade och sov som en liten björn en skön stund. Båda barnen sov alltså, så då passade jag på med lite mera städning och också sno ihop en pannkakssmet och skicka in i ugnen. Väcker sedan S och han blir tokig att jag börjat Våååårstääda utan honom. Och droppen var såklart att jag lagat middag, UTAN HONOM!! Förstår ni en sån dum mamma!? Som dels inte låter ungen vara med på prick all städning. Och som inte låter honom slafsa i köket, för en dag.
Haha, jag måste skratta!
Så sjäälvklart påbörjade vi ännu ett rum. Vi gör ett fösök, mamma! sa han. På farbrorvis. Så då gjorde vi det.
Samtliga var med och det gick ju finfint. Lite småsvettigt för morsan, men ändå fasligt trevligt!
…
Efter middagen skulle vi ut igen. På vägen ut genom dörren lyckas en ljuslykta rivas ner och falla rakt ner i kattens matskål. Vilket resulterar i glassplitter och kattmat över hela hallgolvet, typ. Men vi tar oss fort ut. För ja, det måste gå fort.. när katten och hunden ska byta plats med varandra menar jag. Den ena måste vara ute när den andre är inne och tvärtom. SalleBalle skulle lätt klösa ögonen ur Torehunden, det vet jag. Och sen blev det tjurig utmaning igen. Hela promenaden faktiskt. Juniflickan tittade på sånt där coolt Juni-och-Mannen-vis, på mig och Minimannen. Hon tyckte nog att vi lät väldigt mycket, att vi borde sansa oss lite och typ hålla truten, och bara gå. Eller nåt.
Vi kommer hem igen. Och Storebror är så nöjd. Sekund två hör jag däremot hur Lillasyster börjar gny. Då har hon på en grisblink lyckas ta sig till kattlådan, hällt den över sig och sitter där med ääääääääckligt kattsnusk över hela sig.
Då, vill jag typ checka ut.
Men. Det gick ju såklart inte. Och en scout möter ju svårigheter med gott humör, visst?
Ja kära nån. Idag har jag haft skratt som vapen.
Slutligen, när barnen nästan somnat och kvällen var mörk. Så gick vi ut i kylan, till varma bilen. Pyjamasungarna tyckte det var mysigt, och jag var alldeles längtpirrig i magen. Äntligen skulle våran älskade MammaMormor komma hem, efter veckor på vift. Det blev ett fint avslut och bästa belöningen på dagen; Att få Mammakramar. <3
Och nu är vi i mål. Barnen ligger och sover och katten kurrar bredvid. En sista tvätt är hängd och jag ska gå och skölja av mig en milt sagt småhektisk dag och sen krypa ner bredvid dom där varma småkropparna, jag med.
”
Jo, jo. Det där var en torsdag som en dag också kan se ut.
Och idag är det fredag och jag hoppas, hoppas på goda nyheter från en älskad vi tänker så på, samt en mysig dag med barnen… vi har startat på viset att Minimannen ropade till mig, mycket enstusiastiskt; ”Maaamaaa!! Jag har hittat kattspya!!” som att det var världen guldfynd….. i min nystädade sal.
Äh. Nu kör vi. Fredag!
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | mar 19, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Bästa sortens helgmorgon. Är den när man vaknar i storsängen, bland en massa armar och ben som trasslas huller om buller. Bäbisen ligger och tuggar på nappen lite sådär på snedden och ger samtidigt ifrån sig gulligaste morgonmonologen. Det är av det ljudet vi vaknar, liksom. Ljuvt.
Så busar syskonen tillsammans och är sådär päron-smäller-av-gulliga. 
Barnskratt är ett ljud som är som den ljuvaste musik, det också. Och så äts det frukost i minst en mindre evighet. Det är lugn och ro och alla är nöjda och glada. Mamman sitter på kökssoffan och funderar på att dra bort gardinerna helt och hållet. Det är förbenat härligt med det där ljuset man bara inte kan få nog utav. Så syns också en alldeles, alldeles nyutslagen pelargonknopp.
Den sortens helgmorgon.
Det kan ju också vara så att man vaknar av redan-från-morgonen-trötta-darlingar som låter som gnisslande gammdörrar. En frukost som bara är ett enda fläng och söl och katten som bara man vänder ansiktet till, har snott halva filtallriken eller i alla fall skinkan som låg på mackan. Och så vidare.
-Men inte idag. För idag, var det en sån där helt-och-hållet-god söndagmorgon.
Kontrasterna. Att uppskatta. Både det ena. Och, det andra. Det är det, som gör tjusningen.
I hela livet. Faktiskt.
Ha en god söndag alla ni!
Jag ska ta Storebror i handen nu och knata ner på affären för att köpa grillkorv och korvbröd. Det blir dagens utelunch. Vi ska njuta av vinterdagarna in i det sista. Så glad att det blev en riktig vinter till slut, så att dessa nippriga snart-är-våren-här-dagar blev såhär härliga.
Lillafrun
av Emmeli | mar 8, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen, Träning
För idag fyller vår älskade, älskade Sixten 3 år.
Vår Prins Darling, Liten, Junis Storebror, Minimannen… Han. Fyller 3 år idag. Tre år. Åh. Inte klokt, alltså. Världens bästa tre år. Jag och M är tappar-orden-tacksamma, stolta och så fyllda av kärlek för den där lille pojken och hans Lillasyster. Vilken ynnest det är, att få vara mamma och pappa just till dom. Livets Största Lycka.
Här hemma på Drömgården var det sån där precis-som-det-ska-vara-när-man-fyller-tre-födelsedagsmorgon i morse. Med morgonrasslig födelsedagssång och lilla frukostbrickan på säng och massor av paket. En födelsedagsmorgon som pågick från tidiga, tidiga ottan tills det tills slut ljusnat. Lugn och ro att öppna alla paket och hinna leka och äta den där lilla traktor- och hjärtemackan och säga ”åå tack hörni, allihopa!” många gånger om. Fina, fina S.
I paketen var det både såna där lite nyttosaker, som mössa och strumpor och nån ny tröja. Men också flera nya böcker och pennor och ritblock och glass och tårta så att vi kan utöka menyn inne i hans lilla kök i Lekrummet. Det där fiskspelet som ser, var en riktigt höjdare också. Lyckan var total när han lyckades få napp. Likväl som han, precis likt sin mor, fick ett smärre tuppjuck när det trilskades lite. Höjdpunkten var helt klart dom där vågi-tågisarna (walkie talkies:arna) som han verkligen ,verkligen önskat sig och nu fick. Som vi ska snick-snacka i dom, åka på brandlarm också såklart. Och ropa på Snickarpappan när han är uppe och snickrar. Perfekt.
Födelsedagsmorgon när man fyller 3 år, alltså. Det bästa till den bästa.
Idag har den här mamman fladderhjärta, såklart. Ni vet ju hur jag är vi det här laget. Älskar honom så att hjärtat nästan inte vet vad det ska ta sig till. Och idag är det ju en så speciell dag. Den här dagen kommer för evigt att vara precis så. Den här dagen för tre år sedan, gjorde ju mig och M till världens lyckligaste päron och Liten visade oss från första stund, livets mening.
Så ja, idag har vi treårsdag och hurrar för en älskad Miniman. Han som nu är iväg på Förskolan och bjuder småvännerna på chokladbollar och saft med sugrör. Mycket viktigt det där med sugrören! Jag längtar tills vi ska hämta hem honom om ett par timmar och fortsätta födelsedagen tillsammans. Tills vidare susar vi på här hemma. Lillan sover nu, så jag skottar och traskar ner på byn och postar kort och slänger in tvätt efter tvätt och ett svettigt träningspass har också hunnits med.
Äntligen blev det 8e mars. Som han väntat och längtat, alltså.
Lillafrun
Senaste kommentarer