av Emmeli | sep 2, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Bara det där att få vakna, med sängen full av människor. En skäggig och två persikolena skapelser. Dessutom med helgbuketten nära nosen. Himmelskt.
Lördagsfrukost. Tillsammans. Det var typ… ja, alldeles för längesedan vi hade helgmorgon tillsammans. M var inte ute och snickrade i ottan eller så, menar jag. Mycket uppskattat hos oss alla fyra.
Efter att mamman morgongympat sedan, och alla pinaler för dagen var packade. Så snofsade vissa till sig lite. 
Jag tog ungarna i bilen och drog norrut. Mannen lämnades lycklig över vetskapen av att få ha snickerilördag i vackraste sortens septemberväder. Och vi andra såg fram emot fart och fläng och luftande på stan, vilket var sisådär typ hela sommaren sedan. Idag dessutom tillsammans med Mäjadalenkompisarna; kusinerna och Storan. Timmar av full, full fart där på kullersensgatorna. Mammorna som skulle checka av diverse ärenden medan busungar lekte sig igenom det hela. Puh, alltså.
Så mysiga timmar, med shopping och god-lunch-ätande på reeestaurang! och allt. Fasligt skönt sedan, att komma hem till vacker gård i eftermiddagssol. Sovande barn i bilen, så päronen grejade lite i lugnan ro. Pappan tränade ute under äppelträdet medan Mamman kikade på dagens inköp och fångade en del på bild.
Vi beslöt sedan att ta ledigkväll. Hur härligt som helst. 
Brandisjourande Snickarpappan tillsammans med två småttingar. Gulligaste synen jag vet.
Vi åt så god middag. Grillad ryggbiff. Följt av chokladätande och discodansande. Sen blev vi trötta. Allihopa. 
Nu har vi flyttat från kökssoffan och istället krupit ner i sängen, minsta lillhjärtat och jag. J, som plötsligt är febrig, tillsammans med sin snuva som smugit sig på. Storebror har likis snuva. J var sjuk i början av sommaren men för S var det längesedan. Men ja, vi kan helt sonika checka av höstens första Basiluskansväng. Det hör till terminsstart, liksom. Hej höst!
Lördagsmysigt. Hela dagen lång, med lite Basiluska på toppen. Det är så förbenat skönt med helg. Det bara är så.
Hoppas att ni haft en god lördag!
Ps. Vill bara påminna om att ni fortfarande kan vara med och tävla om en personlig almanacka! Klicka HÄR för att komma direkt till tävlingen. Ds.
Lillafrun
av Emmeli | sep 1, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Sådär lämnade jag receptboken uppslagen igårkväll….
Jag och S hade ju pratat om att baka något gott till fredagsfika, så jag bläddrade lite recept när barnen sov och äntligen tvätthögarna var vikta och så vidare. Att lämna augusti, känns också lite som att lämna sommaren, på något vis. Än om det kan komma det ljuvligaste av sensommardagar fortfarande. Men ni förstår nog vad jag menar. I hjärtat summerar jag sommaren som väldigt, väldigt fin. Dock med en smula jättetråk och flygande livspusselbitar som en liten kantning. Livet.
Men mest minnena från Sommarlovstid, Semesterdagar med precis hela Stor-lilla familjen samlad. Alla Storfamiljekalas, den där fantastiska Ettårsdagen med Junis Ettårskalas, Vackerpappans födelsedagskalas, Vår 5-åriga bröllopsdag och mysiga firandet ute på Ulvön. Bara dom där små-stora äventyren tillsammans med småttingarna. Som att plocka smultron vid vägens kant, ta cykeltur efter vår lillväg, plocka luktärtor, äta vinbär och krusbär från våra buskar eller dra ut till skogen för hallonplockning. Och så det där goda, goda som att få umgås extramycket med våra nära och kära. Det vore en stor lögn att säga att det varit en vilosommar, för tusan vad vi också jobbat med gården. Det höll jag nästan på att glömma nu! Fasligt roligt, men vi jobbar på nu allt vi kan för att kunna ta det lite, lite lugnare, i alla fall i en period här framöver. Och kära, kära nån så himla tacksamma vi är över den hjälp vi fått på olika vis. Allt från Snickeri (Svärfar. Så fantastiskt snäll!!) och Måleri (Världens bästa pappa! Snabb och noggrann och mysigaste målar-pratkompisen.. och vännen C, också! Vilka roliga dagar det var!), till Kids-syteri (Mormor och Farmor. Love you <3). Och så minns jag den där Taikonsdagen med skratt i magen; då när stora delar av Taikonsfamiljen kom hit, med hjullastare och armar taggade på att bära och liksom bara typ tömde hela vår övervåning på saker som skulle tagit mig och M sisådär tre månader i tid. Typ så. Tacksam, är bara förnamnet.
Smutronställestid, i Sommarstugan där vid havet och huset på Gotland.. dom stoppar jag extra, extra varmt i Hjärteasken. Tack Sommaren. Du är alltid så speciell.
….
Och idag? Första September. Jag älskar denna månad. Dessutom Fredag, och bara så skönt att nu med tre dagar med, få ta morgon utan väckarklocka. Och så vidare. Och utan att vi hade det på planen, så blev det här en riktig kalasdag! 
Efter utelek, där blåsten kommit och löven singlade ner från träden, så drog vi in till köket. Bakade och lagade. Storebror är så duktig där i köket att jag blir alldeles gråtig när jag ser honom. Så roligt att han tycker att det är kul att vara med!
Efter mycket söl och disk, stod där chokladmuffins…
..och dessutom, preciiis som hos Pettson och Findus, ni vet;
En Pannkakastårta!
Fylld med grädde och alldeles nykokt blåbärssylt. Tokigt god fredagslunch! Vi bjöd hem VackerPappan och han kom mer än gärna hem till oss. Så ni kan ju bara ana vilken kalaskänsla. Några väntade och väntade på att alla skulle ha satt sig till bords..
Stämningen var liksom precis som om någon fyller år! som den klookaste Minimannen jag känner, sa. Ja, så då sjöng vi Ja, må han leva…! och hurrade för Herr Höst.
Till eftermiddagen gjorde vi klart våra chokladbakelser. 
Kletade på dom ännu mer choklad, en frosting, och toppade med ett skogshallon.
Juni åt hallon så det stod ut genom öronen och S var mer än taggad på bakelserna. 
Chokladälskaren S var i heaven som ni förstår.
Som pricken över I:et, kom Mormoster Storan och Kusin H också, och fredagsfikade med oss. Så himla, himla mysigt. 
Så kom pappan hem ännu en gång, men denna för att checka in för helg. Underbart! Lillan var mer än överlycklig när den skäggige bytte av morsan (vars tunga typ hängde utanför munnen vid det här laget..) för att fortsätta åka rutschkana med henne. Full fart hela dagen lång, mao!
Och Ja. Det finns alltid något att fira. Och peppen över att september är här och luften känns god att andas, att dimman lättat lite från livets senaste veckor och så vidare. Det känns gott.
Så vi har firat Herr Höst idag. Precis så.
Önskar er en trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | aug 31, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
En allra, allra sista augustidag för denna sommar.
Vår började snortidigt. På ett sånt där ”super-superkrispigt” sätt. Med lätet från en katt som hade fullt sjå att lägga små pölar på golven med snuskigt begagnad kattmat. Håhå, god morgon, Emmeli! …. jaja… Dagen var igång där efter och det bestämdes att det faktiskt var skönt att kliva upp och starta torsdag. Mattorna åkte ut på en gång och vi tog oss en lång och skön morgon här hemma, kidsen och jag. Svisch iväg mot Föris sedan, sista dagen för denna vecka. Mor och dotter drog iväg och handlade för att sedan landa hemma på gården igen. Utelek innan sovstund för Lillan. En älskad MammaMormor svängde in på gården för några minuters prat och surr, sånt där som är så värdefullt, innan hon åkte vidare för sitt ärende. När Juniflickan sov, hann jag precis hur mycket som helst. Så skön känsla. Kylskåp blev urtorkat och fräscht och fylldes därefter med helghandlingen. Blommororna blev näringsvattnade, var sak hamnade på sin plats i hemmet och så drog städracet igång med väldig fart. Och någon timme senare njöts Nystädatkänsla för fullo. 
Tycker så mycket om vårat gammkök. Minimannen kommenterade dock häromdagen att han tyckte köket såg ”liite traasigt ut, mamma?” … och det var jag såklart inte sen med att hålla med om. Men, så småningom är det på planen.
Lite smyghöstigt med rönnbär på köksbordet.
Man vet att det är nyskurat när småtting blir blöt i rumpen av ett rumpplask. Lilla Älskade Juniflicka.
….
Jag och Lillan lämnade hemmet och kutade iväg. Rundan och hämtning av älskad på väg hem. Ett stopp för mellis och lek på Lekparken därefter. After Föris. Och sen spring hemåt igen, för ännu mer mysigt After Föris. Innan Pappan rullade in på gården och den där mysiga vardag-kväll-stämningen infann sig. 
Jag njuter nu av torsdagsfrid, nystädatkänsla, att alla är samlade och av att dessutom ha vetskapen om att vi imorn tar tillsammanshelg. Så efterlängtat.
Nu ska det Pettson-och-Findus-läsas och bäddas om två små. Kvällen som sedan var tänkt för spikande blir nog inte av, regnet öser ner. Kanske någon mening med det… det får bli en göra-ingenting-kväll!
Ha det så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 30, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
”Mamma, det här var velkien mysigt! ”, sa han.
Precis sådär, önskade treåringen ta vara på den där stunden och sommarvärmen. Att efter Föris få svischa förbi macken och välja precis vilken glass han ville. För idag var det tusan glassväder, och som ni anar var det en oerhört nöjd Miniman som satt där på Verandatrappan och njöt. Bus-onsdag, liksom.
I övrigt har det här dagen bara varit så god.
Känner mig så glad för det.
Jag och Juni började morgonen med BVC-besök, så fint och hjärtinnerligt att det liksom satte ribban över dagen. Vidare därefter till Mäjadalen. Lillan snusade i vagnen och jag och Storan onsdagsgympade tillsammans. För första gången på deras finfina gym. Prick hur härligt och roligt som helst! Och så den där eftermiddagen med glassätande för en Liten och rutschkaneåkande i massor för hon som är helt all over the place just nu och hur busig som helst. ”Modig… eller dumdristig och helt utan överlevnadsinstinkt”. Jag och S var inte riktigt på det klara med vad vi tyckte, när den där coolingen till lillasyrra klättrade upp för klätterställningen och bara kastade sig framåt och svischade nerför. Mamman var förstås på plats precis överallt och hela tiden… och till sist hade vi lärt lillhjärtat att det ju var superfiffigt att sätta sig ner innan man började åka… Kära hjärtanes alltså. Lilla Skrollan. <3
…
Å. Vilken himla härlig eftersläntare av sommaren det blev idag. För nog har den allt varit lite utav en sölkorv!
– Nu ska jag lämna dom två precis-nattade små pruttungarna, som var så trötta ikväll att jag tror att det hördes över hela byn där ett tag. Nu snusar dom lugnt och sött och jag ska smita ut till den skäggige. E-&-M-stund väntar…ute i mjuka kvällssolen. Vi ska hjälpas åt att skruva midja på huset. Faktiskt förfärligt trevligt och vår Renoveringsresa är lite som vårt tillsammans-korsord. Som terapi, alltså. Hur fint som helst. <3
God kväll!
Lillafrun
av Emmeli | aug 29, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Sommarlovets sista dag.
Och den där stunden är svårslagen, alltså. Då vi satt på Gårdshustrappan, i varma solen. Njöt av lugnet och tuggade egenodlade morötter och sockerärtror så det nästan stod ut genom öronen på oss. 
Så himla, himla mysigt det har varit att kunna gå dit till lilla odlingstäppan i sommar, och äta och plocka in till middagssalladen och så vidare. Sockerärtor äter vi ungefär morgon, middag, mellis, kväll. Alla älskar dom! 
Helt underbart att veckan börjat såhär också;
En hel familj hemma på Drömgården.
Det har varit och är helt galet intensiva veckor just nu…mycket på precis alla fronter. Som livet ju är; ibland lite lugnare, ibland alldeles finfint, ibland nästan bara för mycket. Längtar något ofantligt till helg och tillsammanstid. Att krama M massor och bara vara vi fyra. Jag och barnen känner mest av det hela på det där viset att vi inte sett Vackerpappan särskilt mycket. Men allra tuffast tänker jag nog att det är för han som är iväg åt alla möjliga håll. Ritar hus, släcker bränder, brädfodrar om ett skitstort hus och plötsligt drar iväg till Huvudstaden ett gäng dagar för att sända tv världen över. Så beundrande den mannen och allt han kan. Och är. Den finaste människan på jord. 
För så kommer han hem. Så längtig i blicken. Med det största hjärtat för sina barn och sin fru och fyller upp det där tomrummet som varit när han inte varit med oss. Veckan kunde omöjligt ha börjat bättre!
Och så idag då!
Förskolestart!
Ryggan på och nya snabbskor dagen till ära. Ni må tro att peppen var total här i morse. Minimannen var så, så taggad på att få träffa sina småvänner igen. Vi har haft ett extralååååångt och mysigt sommarlov tillsammans, och nu var Herr Liten redo för Föris igen….det har vi fått klart för oss senaste dagarna. Kära nån, vilken nedräkning vi har haft… igår svarade jag för typ tvåhundrade gången på frågan ”men när äär det fööris, mamma?” …och då kunde jag svara ”om tretton timmar och fyrtio minuter!”. Ja, ni förstår ju.
S har typ haft sommarlov extralänge, senaste veckan, för mammans skull…. han är min hjälte. Säger inte att det inte kan ryka ur både hans och mina öron ibland, att vi kan vara prick hur osams som helst och så vidare. Men för det allra, allra mesta så är det bara så otroligt fint att få vara nära-nära barnen såhär, deras första tid i livet. Älskar det. Och kan liksom inte (även denna höst) vara helt fine med det där att lämna på föris när jag är hemma med J. Men samtidigt vet jag att det finns massa gott med det, att det dessutom är världens bästa föris och så trivs ju S så bra där.. .så jag skulle känna mig knäpp om jag inte lät honom susa iväg för sina Förskoletimmar på veckan. Jag och mitt känsliga hjärta, alltså. Ibland nästan önskar jag att jag skulle kunna stänga av några känslor…. skulle säkert vara lättare ibland, men ack så underbart det är att känna!
Jag och Lillan har haft jättemysigt hemma också. Varit ute och snott Bjossans tramptraktor, åkt rutschkana och myst på kökssoffan.
I övrigt?
Ptjaa…
Jag börjat träna igen. Mer än bara promenader, menar jag. Efter två veckor ifrån. Känns alldeles underbart och som ännu ett steg åt rätt riktning. Idag har jag prick hur mycket träningsvärk som helst efter igår, och hade nästan svårt att få kroppen att dra kidsen runt långrundan idag. Älskar ju när det är så.
Så det småbarnsfamiljelevs, brandisjouras, hallondejtas, gäspas, längtas, skrattas och gråts. Livet lever. Helt enkelt. Och det finns inget att vara mer tacksam över.
Ha en fin kväll, alla ni <3
Lillafrun
av Emmeli | aug 20, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ja, ibland piskar motvinden i ansiktet och hjärtat kan plötsligt kännas precis hur ledset som helst.
Att ha nära och kära. Två små barn och en man. Storfamiljen runtomkring. Och vänner som bryr sig till bredden. Det finns liksom inget så fint och räddande, som precis just det. Jag är evinnerligt tacksam. Skulle vilja krama alla i en hop.
Den här veckan har varit en tårfylld dimma,
..men mitt i allt så har det glimtat så många fina stunder.
Jag tittade i kameran och hittade en drös sensommarminnen.. dom vill jag spara här i ett dagboksinlägg. Och genom dom, minnas tillbaka på den här tiden som ledsen, men vacker mitt i allt. En tid som också måste få sin plats här i livet. Tiden där jag tänkte på mig själv så mycket som aldrig någonsin. Klappade ömt. Den där Sensommarveckan när livet tryckte på paus. Åt mig.
Jag är inte vanliga Emmeli. Inte än. Men allt är ändå många steg bättre än för en vecka sedan, när det kändes som om livets alla pusselbitar bara låg huller om buller och ingenting var i sin ordning. Nu faller bit för bit på plats och jag har dom finaste människorna med mig. Tacksamheten och ödmjukheten inför livet kanske aldrig har varit större.
Att få vara liten. Bara dotter. Ligga raklång i hammock, äta mamma-lagad mat och bli serverad pappas nyplockade hallon och äta smultronglass. Fastän inget smakat det minsta gott, så var det just det, precis där och då. 
En Storebror som på det allra drömmigaste sätt har avslutat sin Sommar; genom att plötsligt känna sig så sugen på att ”flytta utåt i två dagar”. Och liksom bara packa väskan, bli gladeligen hämtad av Morfar och sedan åka för mys i dag+natt+dag… så stort när man är tre. Och mamman fick både svälja gråten att släppa iväg, och sedan vara hur stolt som helst över den där storlilla människan med sånt mod och varmt tryggt hjärta. Han slog till på en natt hos Farmor och Farfar också, när han ändå var igång. Härnäst tänker han ”flytta utåt” till Mäjadalen och kusinen, säger han.
Två gånger har jag varit till skogen tillsammans med Storan. En gång tillsammans med en massa barn. Och idag bara hon och jag. Som hon stöttat mig igenom dessa dagar. <3
Jag och M har satt oss själva högt på priolistan. En kväll låg vi i gräset på filten, tuggade choklad och bara var. Barnen sov gott i vagnen bredvid. Vi har också gått fot-om-fot-promenad, åkt på vackervägar med bilen medan ungarna gjort natt i baksätet och gett oss tid att prata och prata. Och så har vi målat. Tillsammans. Där ser ni utsikten vi hade en kväll. 
Vardagen har smygit igång. M har börjat jobba och när Storebror dragit på egna sommarloviga äventyr, har jag och Lillan varit alldeles ensamma och myst mycket på kökssoffan. Ett så gott botemedel mot motvindssvackor. 
Att plocka luktärtor… 
…och titta på regnet. Det är också vilsamt. 
Servera någon man älskar till månen och tillbaka, varm choklad och nybakt limpa. Det kändes gott i mammahjärtat, det med.
En dag var vi också på ett så fint 70-årskalas. Kalasklänning på som ni ser. Funkar finfint att köra traktor i om ni frågar Juniflickan… även nu kallad Skrollan samt Vilda Babyn…. 
Nattafika med den skäggige. Vad vore jag utan honom?
Många, många ligga-raklång-stunder har det blivit. Med katt i sällskap. Och han går all in för det där med raklång. En gång också sällskap med min älskade ”Norge-Bestemor” A sittandes på sängkanten.. Mannens gulliga Norge-Morfars A. Hon är helt underbar och har med åren blivit som en farmor-mormor för mig. Så himla, himla värdefullt. Vi har både skrattat och gråtit tillsammans den här veckan.
Småttingar framför barnprogram. Så gosiga med varandra. En underbar syn för två päron. 
En älskad PappaMorfar har firats. Med ett hejdundrande kalas. Kräftskiva och Födelsedagskalas, i ett. Det var en jättefin kväll, sannerligen.
Och jag är barnsligt förtjust i köpes-Prinsesstårta. Det vet mor, och där stod prick en sån. 
Alldeles nyss gick jag en liten sväng över gården. Knipsade in några blommor. Mest luktärtor såklart, men också några rosenkära. Sitter och tänker. Och känner. Att det här varit en förfärligt jobbig vecka… men som på samma gång, innehållit så mycket gott. Det finns så mycket att vara tacksam för.
Lillafrun
Senaste kommentarer