av Emmeli | maj 18, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Det där molntäcket sprack upp och efter natten och morgonens regn, var luften sådär ljuvlig att andas och det doftade så gott. Och det bästa av allt; V ä r m e n hade kommit på besök. Äntligen!
Efter några timmar av klistrande i album, satte jag mig tvärt ute på trappan och vände ansiktet mot solen. Väntade in att J skulle vakna vilken minut som helst. Det blev en lika kort, som underbar stund.
Och där ser ni en riktig Drömbild. För mig.
Två ungar i en sån där räservagn som det går som hejsan att springa med. Vagnen står på en gammal, gammal gård som vi dessutom får äran att kalla för våran. Vårt Hemma. Det, är så fint att det inte är klokt.
I förrgår tog jag och J rundan först, och hämtade S på hemvägen..full-last bara nån kilometer alltså. Igår blev det tvärtom. Det är den tyngre varianten av Förishämt, mao..men himla trevlig!
Vi kan ju verka ganska krångliga av oss i den här familjen. För oss är det inte krångel, såklart. Det är något vi trivs med. Tycker är som allra godast, på alla sätt. Annars skulle vi ju inte leva så. Det knäskuras och målas med linoljefärg och så vidare. Men den där vagnen alltså, den tusan underlättar min vardag så jag blir alldeles salig. För alternativet att hoppa över springturerna med barnen som en slags ursäkt.. det finns liksom inte på världskartan.
Världsgulliga när dom sitter och håller varandra i handen där i vagnen. Och Juni lutar sig mot sin Storebrors axel.
När vi kom hem sov Storebror så gott. Han fick fortsätta med det en stund, det såg så himla skönt ut. Jag och Juniflickan hade After Run ute. Geggade med banan över hela världen, hällde i oss vatten och hade det så skönt.
Eftermiddagen och kvällen fortsatte helt makalöst härligt. Jag och barnen lekte ute massor, medan Den skäggige och barnens Farfar monterade den där byggställningen som mannen kommit hem med. Det var så spännande att S fick sitt kvällsfika ute på släpvagnen. ”Vad trevligt!”, sa han på farbrorvis. Och konstaterade att det var en sån bra ”fikavagn!”. Det var en sån ljum och varmvårig kväll.
…
Idag vaknar vi till torsdag. Och hurraa idag är jag ute ur gårdagens tröttdimma. Jag somnade visst med barnen igår, glömde ställa väckarklocka åt oss till morgonen.. .sååå.. vi hade inte jättemycket tid på oss i morse, men hann på något vis i alla fall. Utan att behöva stressa…?.. så ologiskt. J sover förmiddagsluren och jag ska gå ut och skura utemöblerna vårfina.
Ta hand om er! <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 17, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Svisch sa det. Så var det onsdag!
Storebror är och leker med småvännerna, Lillasyster sover ute i vagnen. Regnet hänger i luften och det är riktigt sjusovarväder idag. Ett tjurigt molntäcke på himlen, som gör att den här mamman, som satt uppe och klatrade och krånglade med en grej på datan till aaaaldeles för sent i natt, behöver en drös koppar kaffe för att inte tröttvingla allt för mycket.
En mycket skön stund är det nu i alla fall.
Jag har precis dragit fram album och sax och lim och pennor och alla dom där bilderna som inte är insatta. En liten bit kanske jag hinner i alla fall. Det är så hejdlöst många bilder. Så blir jag ju stannades också. Kärlekssuckandes. 
Bilder på älskade Liten, Mamman och Pyret i magen. Och plötsligt var visst bäbisen ute och på ett papper fanns några bläcksvarta fotspår. Från en flicka, som liksom tog andan ur oss alla. Hon som heter Juni Syrena. Och är vår sanna Sommardröm.
….
Kära nån, alltså. Vilken ynnest det är att få vara med om det här. Mammalivet. Med precis allt vad det innebär. Allt ifrån att vara så ordförsvinnande fötjust, tycka att det bara går precis hur bra som helst och är så mysigt att det gör ont i hjärtat. Till att vara prick så slut som en urvriden disktrasa och ha minst ett par, tre tusen gråa hårstrån på huvudet efter att ha dividerat med någon galet viljestark (vet ej vart hen har fått det från…) som pratar i kull päronen vilken dag i veckan som helst…
Småbarnslivet i ett nötskal. Älskar det!
I övrigt innehåller veckan i vanlig ordning ett svischande småbarnsliv och annat hittepå.
När det gäller huset och renoveringen har vi inte ”gjort någonting” senaste dagarna.. däremot beslutat och beställt olika saker, vilket också behöver göras och är så skönt när det är gjort. Det där med att ta beslut kan ju göra en knasig ibland. Än hur världsligt det är, liksom.
Idag åker mannen och hämtar hem något som är så peppigt att det inte är klokt (en byggställning, så att vi kan sätta in dom två sista fönsterna på södra gavelsidan och sedan börja med vårens och sommarens största projekt; brädfodra och måla! Hurra!). Det kutas med ungar i Springvagn, Bebbegruppas och igårkväll var vi ute på en utflykt som innehöll både gallskrik och gapskratt och jag är fortfarande varm i hjärtat efter den.
Nu ska jag sörpla kaffe, lyssna på tystnaden och klistra in bilder på det dyrbaraste vi har, jag och den där skäggige. <3
Ha en fin onsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | maj 14, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Det blev inte prick lika vackert väder som det där igår.
Där man visst bara kunde sno pappans tofflor och dra ut och undrandes ropa; mamma, hur går det för dig? till den där mamman som grejade ute på gården. 
Men det blev en bättre sortens dag, i alla fall. För idag har i alla fall ingen insjuknat i nån äckelpäckelsjuka, sååå.. kan det här bara få vara över nu?
Vi har haft Söndag här hemma på vår Drömgård;
Röjt ute på lon för att få plats att måla brädfodring. Gått drömma-sig-bort-runda på gården. Sörplat kaffe och ätit glass. Minimannen har både hjälpt till med arbete och också haft sån där stund han älskar; pysslandes med stora Pyssellådan. Och Lillan har marathonsovit under äppelträdet och lekt i sin favorithörna i Lekrummet; vid spisen.
Morsan har målat och målat och njutit så det nästan stått ut njut genom öronen på henne. Så avkopplande. Bara jag och penseln liksom. Pallkragarna är färdigmålade och så målade jag färdigt ett utav dom två fönsterna som är igång. Fyra bågar och en karm. Det tog en drös timmar, och jag var löjligt nöjd som nästan hade snudd på Martin-mycket tålamod. Målat med hela kroppen verkade jag ha gjort också. ”Mamma har gått all in, Sixten” sa den skäggige när S undrade varför jag hade färg i håret, vid munnen som om jag ätit pensel, på glasögonen och för att inte tala om händerna som det såg ut som om jag hade stoppat rakt ner i färgburken. Äsch. Sa jag…Drog till med ett core-pass och tvagade mig, så var allt i sin ordning igen.
Gullbarnen sover gott. I renbäddad säng för typ femte gången på bara dryga veckan. Jo, jo. I dessa sjukstugetider har jag fått äta upp det där att jag inte har något emot att tvätta och älskar att hänga tvätten ute…..
Snart, snart kommer M in från sin vända i målarverkstaden. Sista varvet på det halvrunda fönstret. Och efter det, förstår ni. Ska vi skåla i nattafikasmjölken…. för nu är vi klara med fönsterbetinget vi haft; att bli klara med hälften av alla fönster till denna vår, alltså. Delmål, delmål! Hurra, så skönt! …Och vilket härligt avslut på den här helgen som blev alldeles onödigt kort.
Tack då, helgen. Vi ses snart igen. Nu är jag omåttligt peppad på en ny och helst superfräsch vecka!
Hoppas att ni har haft en fin helg!
Lillafrun
av Emmeli | maj 14, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Mamma? Kommer du snart, eller?
…
Å, nä…
-Ibland blir det verkligen, verkligen, verkligen I N T E som man har tänkt sig. Så startade våran helg. Men inte så mycket värre än så. Inga allvarligheter. Och då får man ju vara mer än glad, såklart. Men nä, fy fasiken vad sura vi blev.. särskilt jag och mannen alltså. När vi vaknade natten mellan fredag och lördag, av att den där älskade skägige var grön som en gurka i fejjan och vi på en gång förstod vem som kommit på återbesök. Jädra Herr Äckelsjuka. Den är överallt och än fast vi höll oss hemma en drös med dagar.. så betyder det ju inte att vi inte kunde råka ut för den igen. Tack och lov verkar vi i alla fall köra en-i-taget-stilen. Så denna sväng blev det jag som kokade blåbärsoppan och servade man och barn så gott jag bara kunde.
Men vi hade ju såna drömmiga planer igår. Så det var lite surt. MammaMormor och PappaMorfar skulle komma tidigt på morgonen. Med rullade köttbullar, arbetararmar och leka-med-barnbarnen-lust. Det var en Arbetsdag inplanerad. En mycket dyrbar dag för mig och M, alltså. Vi jobbar på här hemma så mycket vi bara hinner. Balanserar småbarnsliv med renovering och jobb och så vidare. Så två par extraarmar en dag, är liksom mer än guld värt. Men.. köttbullarna är frusna och mina älskade päron kommer nog en annan dag i stället.
Det var lite motigt i början av dagen… fast inte lång stund. M hade ju avverkat nattens äckelpäckel och låg sedan bara och sov och sov och sov och sov där på sofflocket. Och jag njöt på knasigt vis, av synen. Han är lika o-bra som jag på att dra i handbromsen, så det var skönt att se honom vila. Samma knas-sköna känsla var det för mig förra veckan. Så nu har vi haft varsin sån där sväng; varit nere i Kloakerna och vänt tillbaka, med vår-iver och arbetsglädje deluxe. Det är det bästa med att ha varit sjuk; att man är så förbaskat glad över att vara sig själv igen. Sån lyx och lycka!
…
Och Hurra!!. Vårens Första Dag. Så kändes det. Det var heelt ljuvligt väder. Jag och S drog till och målade våra pallkragar.
Och ja, det kan tänkas att det stundvis fullkomligt flög färg i luften, att gräsmattan var läskigt röd här och där och att morsan var meeer än nöjd (och småsvettig) när dom där fyra pallkragarna var färdigmålade. Han har fart, den där Minimannen. Om man säger så..
Och sen var det bara jag och Lilla Juni för en stund. Storebror hade smitit till Farfar… fastän vi sa att Basiluskan kunde hoppa till honom också. Men S blev lovad av Farfarn, såklart. Dom är ju som ler och långhalm dom där två.
Jag och J roade oss fint. Hon njöt lång stund i gungan, medan mamman puttade på och samtidigt blundade mot solen då och då. Så spatserade hon med hennes småhänder i mina, längs efter grusvägen. Och så lektes det i sandlådan. Himla trevligt. Allt, förutom ett Salle-Balle-bajskorvar som jag just skulle göra sandkaka utav..
Vid middagstid gjorde jag jordens softaste, men mycket uppskattade middag; ugnspannkaka. Skjutsade in den i ugnen och medan M passade den så var jag och J ute på ljuvlig vårpromenad. Sen väntade pannkaksfest, med vispad grädde och varma hallon och en ytterdörr som stod på glänt.
Pojkarna somnade tidigt och jag hade kväll med Lillan. Hon som egentligen hade somnat för natten men blev väckt… av den där lilla, lilla människan med den stora, stora viljan. Som var så trött att han inte visste vad han hette. Så, det lät för mycket, kan man säga. Sådär för-mycket-att-till-och-med-ej- lättväckta-J-vaknade efter tag. Med Bästa Sortens Powernap i lillkroppen…. nåväl. Hon var med mig och grejade bara, och somnade sedan om igen.
Då dejtade jag mig själv där på kökssoffan under sena kvällen. Njöt av tystnaden, lugna stunden, det ordningplockade hemmet och nyskurade köket, vetskapen av att det där tvättberget var undanvikt och smaken av dom där digestivekexen med brie på. Vilan innan natten, helt sonika. En himmelsk stund för en mor.
Idag vaknar vi till söndag. Natten har varit god. Så skönt. Fast, jag vågar inte ropa hej! alls… det känns som att den där Herr Äckelsjuka retar oss. Har stått i en och en halv vecka efter morsans insjuknande och sen bara lurat bakom knuten och nu säkert inte alls ha släppt taget.. även om det känns så nu. Vi kan ju hoppas, i alla fall.
Pappan är mycket piggare idag, så idag kanske vi kan få lite tillsammanshelgkänsla. Om vi har tur!
Ha en fin söndag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | maj 9, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Bland snö och rusk och stundvis skönväder och sol. Har jag fortsatt med vad jag och S började med igår; Vårfixa i trädgården.
Trädgården som inte hunnit bli särskilt avancerad alls, under bara våra snart två år här på gården, men som vi hoppas och tror ska växa lite för varje år. Till en början planterade vi om basilikan, jag och min lille trädgårdsmästare.
Festligt och gott att kunna äta, bara sådär liksom.
Lillan snusade gott i vagnen medan. Världssnorig, dock.
Därefter började vi gräva i rabatter, kantskära och fylla på med mera jord här och där. Minimannen åkte lyckligt i skottkärran hit och dit. Tills han var så trött att han var ”alldeles trött i huvudet”. Då pausade vi. Och idag har jag fortsatt. Med precis samma.
Fast alldeles själv. Så konstigt det kändes. Storebror lekte på Föris, efter flera flera veckor av bara någon enstaka dag där. Kul att träffa småvännerna och bästFröknarna, tyckte han. Och ja, Lillan sov just då, så därför var det bara jag och kalla majtisdagen, där bland rabatterna.
Men det äär ju så underbart sånt där. Påta och gräva och bli skitig och fixa fint. Jag känner mig himla okunnig ännu. Men jag tänker att jag nog lär mig med tiden. Och så frågar jag mamma, Storan och Syrran. Roligt, det är det i alla fall!
Vips var det lunch och efter den packade jag ner sova-igen-Lillan i Snabbvagnen. Kutade. Idag igen. J somnade gott. Och innan vi var hemma igen hade vi en älskad Storebror med oss hem. Älskar dom där turerna!
Nu är det kväll och kvällsljuset är magiskt. Lillan har redan gjort kväll, S och M är nere på byn och hämtar ut paket och jag sitter och mumlar för mig själv; ”Det här är ett helt nytt liv”. Syftar på en vanligvardagkväll, där alla samlats till sist…
Kära nån. Så fint.
Ha en fin kväll, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | maj 9, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Äntligen. Äntligen Blåsippor.
Den här veckan har startat himla bra.
Blåsippan ute i backarna står. Niger och säger att nu är det vår.
…. fast, än är det vinter kvar, säger mor.. 
Det där är min absoluta favoritblåsippsbacke. Så mycket barndom. Både i själva stället, Bergsviken. Och att vara omringad av dom där vackerblommorna. Kanske, kanske. Kan det vara så, att några blommor fick följa med hem till lilla mor. Både min egen och jag själv. Det gick bara inte att låta bli. 
Så himla fint att kunna ta med hela familjen dit. Se Juniflickan sitta och prassla i löven och tycka det är hur spännande som helst. Och njuta av synen av dom där tre människorna tillsammans. Ingen pappa som är i något land långt bort, vilket han varit precis dessa maj-veckor tidigare år. 
En drömstund.
Och nu är den här mamman lycklig i blåsippshjärtat. Det behövs inte mycket för att undertecknad ska känna lycka. Himla finurligt. Om jag får säga det själv. Det finns så mycket att glädjas åt då, liksom. Det stora i det lilla.
Ta hand om er!
… här singlar snöflingar då och då. Fem minusgrader i natt. Penséerna får fortfarande sova inne om natten. Alltså, våren? Nu längtar vi efter dig. På riktigt.
Lillafrun
Senaste kommentarer