Sommarens sista Sommarlovande Måndagshälsning!
Nystart.
Måndag!
-Vi tar en titt på veckan som gick.
Jag inhandlade några nya rosor som ska få hoppa ner någonstans i trädgården när ettårsplanten blommat färdigt.
Vi hade ljuvligt besök av vänner. Söta familjen K. Där vi fick träffa lilla E för allra första gången. Jag hade typ oooont i kroppen. Så gullig. Mannen bara flinade åt mig.
Så blev det måndagkväll och mannen skulle på brandövning. Jag tog barnen på nattningstur med bilen. Vi blev häpna av synen av tre stora älgar precis bredvid vägen. Ingen unge somnade som tänkt. Konstigt va..? Mäktiga djur, alltså.
Vi hade det där urmysiga dygnet hos Mammamormor och Pappamorfar. Jag plockade smultron på strå och kände barndomen bulta inom mig.
Så kom vi hem till gården igen
och jag hade mycket energi. Städade och fejade, bakade bröd och grejade.
… och jagade lilla Vilda Babyn.
Vi åt risotto och började smygfantisera om sånt som är mysigt med hösten. Alla goda maträtter att mumsa till exempel. Njuter nuet, och ser fram emot vad som väntar. God känsla.
Så fick vi finbesök från norrnorr. Vännen C anlände och fick hoppa in i trebarnslivet för ett slag.
När det blev fredag tog jag barnen och C på höga kusten-utflykt. Brandispappan fick stanna hemma, medan vi andra åkte till Gårdsbutiken i Nordingrå. Firade vännen i efterskott på hennes födelsedag med att bjuda på finlunch där. Så otroligt gott alltså!
Allt är så vällagat med så fina råvaror.
Så tog vi en loppisrunda och ett ställe, var nästan bara för mycket. Jag måste dit igen. En antikbod, väldans nära oss, som jag aldrig varit till tidigare..!
Jag ska i veckan sända er ett middagstips, som jag provade i fredags. Gudomligt gott blev det! Tänk er körsbärstomater, vitlök, basilika, potatis, sötpotatis, ännu mer örter, citron… så goda smaker tillsammans!
Jag fick lyxen att kuta solo, trots att mannen hade jour. Det hela tackar jag vännen C för!
Helgen fyllde vi med gott att äta och mysiga bestyr. Som att plocka två berg av rödvinbär.
Vi donade i köket. C introducerade oss i Krusbärspaj-livet och har vi tur, kanske jag får ge er det receptet!
Storasyskonen gjorde chokladbollar också. Väldans kladdigt, men det var det värt när lyckan är total. Ni ser ju själva.
Så tog vi söndag. Kramade vännen hejdå, skjutsade till tåget i norra staden, lyssnade på regnet, tränade ett litet pass på köksgolvet och somnade som en trasselhög i storsängen. Vilken vecka. Tacksam är bara förnamnet. <3
…
Ny vecka nu! Vi ska njuta det allra, allra sista av detta långa, långa Sommarlov. Skörda, vandra längs lillvägen och plocka sockerärtor från åkern. Kanske prova något nytt sensommargott recept. Det stora i det lilla, ni vet.
I övrigt har vi ett helt gäng lösa planer inför veckan. En önskan om väl vägd blandning mellan att göra och att bara-vara-vara.
Efter två renoveringslediga Gotlandsveckor har vi sedan dess haft mycket bra renoveringsenergi, så roligt då!
Förra veckan hann vi ett stort renoveringsmål, att lägga färdigt golvet i hela stora hallen där uppe. Den här veckan hoppas vi hinna förbereda helt klart i själva trapprummet, så att trappan (som förhoppningsvis snart är färdigsnickrad) ska kunna komma på plats. Jag lovar er att det under hösten kommer dugga mer tätt på renoveringsinläggen, i perioder är det liksom inte så mycket roligt, synligt som görs där (som det varit ett tag nu med dragning av elslang och sånt, ni vet), men vänta ni (och vi) bara!
…
Både M och jag drömmer om en bastukväll. Vi får söta kusiner på besök och får prova på fembarnslivet för ett litet slag, kan tro det blir fräsigt! Så ska jag blomsternjuta, pyssla om mina småungar och så tänker jag att det är på sin plats med en härlig Höstlista! Hus och hem, livet-tankar, renovering och vad som kan tänkas hamna här inne. Jag älskar ju listor!
Skriv gärna här nedan i kommentarsfältet vad ni vill läsa och se, vetja. Så har jag ett hum, liksom!
Önskar er en god veckostart, ta hand om er!
Där;
Vi startade veckan med att njuta allt vi bara ooorkade av sista dagarna på älsklings-ön! Samtliga lyckliga över Gotlandsdagar.
Så stoppade vi alla pinaler och ljuvliga gotlandsminnen i resväskor och hjärtan. Och susade hemåt. Hela långa resan gick helt otroligt bra. Tacksamma rullade vi in på gamla gården i norr.
Barnen lyckliga över att återupptäcka Lekrummet.
Mamman salig i trädgården!
Kvällsprommisar vandrades.
Vi var nere i lagården och rekade. Det är väl på tiden att den fylls med liv snart. Ju!
Bertilen åt Livets Jordgubbe. En sån som är solvarm och hemodlad.
Men om Bertilen får välja på allt gott i världen och mamma-mjölk… så väljer han gladeligen ammemyset. Och oj som jag älskar det! Såklart Lillebror äter allt möjligt nu, men vi amme-myser vidare han och jag. Mitt i skogen under hallonturen till exempel.
Lördagsnöjet då! Micromaran i grannbyn. Minimannen. Gulligaste marathonlöparen jag sett. Nöjdaste och stoltaste.
Sen paket och presentfix. För på kvällen blev det dags för kalas. Fira älskad J och träffa storfamiljen. Passa på att säga ”TAAACK för all hjälp med gården medan vi varit borta”, och så vidare.
Två stycken som längtat efter varandra. Mormor och Juniflickan. Magi att se deras kärlek.
Vi var ute i tre timmar. Susade hemåt. För att äta lunch och amma Minsting. Sen drog vi iväg igen. Tre timmar till. Massor av hallon i hinkarna. Och samtalen. Dom tog i vanlig ordning inte slut. Mina Storasystrar, är en sån ynnest för mig. Så tacksam för dom alla tre.
När vi rullat runt på småvägar en stund, var vi så fikasugna att det enda, enda rätta. Var att börja med fika. Så klokt. Och gott.
Somliga slog sig ner på en stubbe, åt bokstavskex utan hejd, medan andra målmedvetet travade framåt och letade dom där efterlängtade bären. Hallonen.
Det sjöngs och gastades och skrattades om vartannat.
Det var teamwork på hög nivå under dessa skogstimmar.
Och det finns få saker som gör mig så lycklig som det där,
Det tar sin tid att plocka, men så rik man känner sig när frysen öppnas under vintertiden och fram plockas skogshallon att koka sylt av eller göra iskalla smoothies till lördagsfrullen.
Vi liksom bosatte oss där på hygget under några timmar. Lillebroren gillar skogen, han också.
Och så underbart det är, med dessa familjestrapatser.
Så susade vi hemåt. Med typ fem riktiga samarbetslitrar hallon. Möra kroppar. Både stora och små. Och till kvällen somnade vi gott, gott med skogsluft i lungorna och hallon i drömmarna…
Så rullade vi in på gamla gården.
Raka vägen till Odlingstäppan!
Vilken ovärderlig hjälp vi haft, av älskade. Som tagit hand om gård, blommor och katter på det allra, allra finaste sätt. Vi är så tacksamma.
I bilen på vägen hem, sa jag till M att ”äsch, vi kanske väntar till imorn med att börja reda i packningen”… ”mm..”, svarade M. Bara för att han känner mig så väl och inte brydde sig i att säga emot.. när vi kom hem agerade jag i vanlig efter-resa-ordning; Duracellkanin. M är (förståerligt!!) trött efter att ha kört alla mil och jag har energi för fem… och är längtig på att göra annat än att köra enmansshowen Mor underhåller ungar i bil och samtidigt vara någon slags servitris i farten.
.. plockar blommor, förstås!
Häromkvällen drog vi till Högklint!
Ståendes här, blir det nästan för mycket alltså. Pulsen höjs och adrenalinet rusar i mig.
Huuu, det är så högt. Och havet är så mäktigt.
En maffig och lite småläskig plats, som samtliga i familjen tycker är väldigt, väldigt häftig. Och vacker!
Och synen av det där; när darlingar är på väg från häftigheterna och åter mot skog och lugnare land. Den synen är ljuuv för en hare som jag.
Senaste kommentarer