av Emmeli | jan 11, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En alldeles vanlig torsdagmorgon här på gamla gården.
Bestämt var; idag börjar vi dansa ut julen tillsammans.
Ni ser ju, att det började vara mer än dags.
-När stjärnan hänger på snedden och det ligger ett litet täcke av barr under granen. Ni vet, älskade julegranen barrade så mycket att den hade börjat klä av sig själv. Häromkvällen när jag var ensam hemma med barnen medan mannen jobbade sent, så fick jag nästan hybris när jag hörde hur pumlorna började studsa där inne i Salen. Fick min förklaring, puh.
Julpinaler samlades och lillhjärtat Juni hjälpte mamma så idogt. Bäddade ner tomtar varsamt och sa ”godnatt tomtajna!”
Efter några timmar ifrån Storebror som ju var iväg på älskade föristimmar, så längtade vi så mycket att vi knatade iväg fastän det var lite för tidigt… mötte en glad Miniman som jag lovade skulle få gå direkt på loppis för att leta sig en plåtburk till allt nytt smålego han fick i julklapp.
Min storlilla pojke är precis lika galen i loppis som hans mor. Där inne fann vi massa fina ramar, ett sött örngott. Minimannen shoppade en blockflöjt och lyckades på charm bli erbjuden vilken bil han ville. Men någon plåtburk fick vi inte med oss men ingen misströstade. Den härliga jakten fortsätter ju! Så knatade vi hemåt. Genom något slags piskande snöregn.
Småsyskonen sov och nån fördel ska man ha när man är fyra år och Storebror gånger två.
Vi smygplundrade julegranen, bara han och jag. Satt där i finsoffan och prasslade med smällkarameller och ni kan bara ana njutningen hos han ni ser har chokladig mustasch. Jo, jag njöt. Något förskräckligt, jag med. Inte av chokladen, den delade jag så gärna med mig utav. Men av känslan. Att få vara med om, precis det där…. stunden med honom. Där både han och jag tyckte att det kändes så förfärligt vemodigt att bädda ner julepryttlarna och börja plocka ner glittret i samma takt som barret rasade… men att lyckan ändå fanns där, för vilken fin jul det varit.
Syskonskarans små nissar. Faktiskt tre utav inte alls så många fler tomtiga inslag i vår jul. Men några få är mysigt. Som dessa som barnens Mormoster Storan kom med till jul. I övrigt var hemmet fyllt av juleröda textilier, en massa skogsfynd som formats till kransar och stoppats i kannor och vaser härs och tvärs. Julblommor och sånt, ni vet. När det blev kvällen hade vi hela familjen samlad, och vi dansade ut granen tillsammans… genom hela huset, med varendaste strumpa fylld av barr. Liksom, som för att försäkra oss om att vi verkligen skulle ha det vi gjorde sedan för att få hemmet barr-fritt..
Det blev nattskift för päronen.
Tillsammans med älskade Tripp-Trapp-Trull-gänget har hemmet även idag steg för steg gått från barrigt och julekaramellskladdigt… till ni vet, nytvättade tyger, ja hela soffan faktiskt, stormattorna som varit ute i stormen och vänt. Fast vi har inte bara fejat. Timmar vid köksbordet också med så himla roligt pyssel;
… där man av återvinningspryttlar gjorde rytminstrument. Vilken grej, va!
..
Men oh. Vi landar i den ljuvligaste fredagskänslan.. skinande rent och såpskurade golv med nytvättade trasmattor härs och tvärs. Framförallt, alla är samlade för lång helg.
Hela familjen firade vi in helgen med att susa och inhandla Fredagsmys och med en peppad Miniman i min hand, fick jag sällskap till blomsteraffären. En så himmelens underbart söt begonia fick det bli. Så mycket Mamma över den. Älskar både blomman och mamma.
Nu sover tre av tre barn efter så mysig kväll.. och jag och mannen pustar nu ut. För första gången på hela veckan, nästan. Oohlala vad dagarna varit fyllda till bredden för dessa två småttingpäron. Med HemmaMammalivet, jobb och uppdragande för M, renovering dom små stunder som funnits över… och så en himla massa undanstökande av julen till sist. Stjärnorna lyser ännu och peppishuset är kvar ännu en tag till. Alla nöjda så. Och än hur jag i eftermiddags kände mig lite som en trasselsudd som småmuttrade över Jan… den förfärliga stormen som är här alltså,… så är liksom trötthet aldrig något jag muttrar över.. det är ynnest för mig, att få fylla dagarna med livet på det här sättet. Det är ren lyx att få trötta ut sig på det som betyder mest av allt i hela livet. Men kudden kommer vara så, så skön ikväll. Måtte bara mitt älskade äppelträd stå kvar när vi vaknar i morgon…
Önskar er en skön, god och energitankande helg!
Lillafrun
av Emmeli | jan 6, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Med ett Jullov i våra hjärtan gör vi oss redo för vardagslivet igen!
Det är med både vemod och värme i hjärtat som det är över. Det blir härligt med vardag nu också, helt klart. Vi älskar ju vårt vardagsliv!
-Och vilken juletid och julelov vi har haft!
Lillebrors allra, allra första Juletid, liksom. Granen, så snygg man kolavippar ju, tycker han. Jag håller med.
Å. Jag stoppar så mycket i min hjärteask. Hela långa Adventstiden, med allt pyssel, all julebakning, all förväntan. Som vi har fejat och grejat. Prasslat smällkarameller och gräddat peppisar och limpor med full fart. Skickat julkort till älskade och pyntat högt och lågt. Längtan och Barnens tindrande ögon. Så kom den, Julen. Julehelgen. Och tacksamheten så stor. Över att få träffa älskad familj och älskade vänner. Susa till lilla byn och barnens Mormor och Morfar. Knata lilla vägen, till barnens Farmor och Farfar. Duka för mys här hemma, gång på gång för släkt och vänner. Hälsa på hos barnens kusiner. All, all den dyrbara Tiden. Tillsammans.
Julehemmet. Så älskat. Med ständigt mjuk musik spelandes och ljus tända. 
All underbar friskluft. Både i solsken och snörusk. Härligt oavsett!
Promenader. Springturer med hjärtan i vagn. Sparkturer.
Hutlöst roligt åkande i pulkabacken.
Rikedom gånger tre!
Ja. Som vi njutit av pärlbandsdagar av ledighet. Jullov.
Det är så himmelens charmigt, tycker jag. Hur det först är så mysigt med Adventstiden. Sen liksom exploderar det under Julen. Sedan lugnar ner sig i mellandagarna på ett så älskvärt sätt, för alla. Nyårsfirandet var så otroligt festligt också. Och nu, Årets alla första dagar, så lugna och sköna.
Mellandagspysslandet kring köksbordet..
Kallsongdressar, ruffsiga hår. Pärlande, pussel- och legobyggande och ingen koll på klockan ett endaste dugg. Tjutande skratten inifrån lekrummet. Vackerpappan och fyraåringen emellan… som spelar hockeyspel och jag hör kärleken ända hit. 
Dofterna. Tiden att fundera ett slag. Och ett slag till. Tvååringens lilla arm om min hals. Hennes mjuka ord viskande i mitt öra. Min bästa mamma, säger hon. Jag känner hur hela jag blir varm och ser fram emot ännu en vår som HemmaMamma.
Vi smygvänder på dygnet lite. Sovmorgnar dag efter dag. För att bryta av, kliva upp grusig i ögonen, bara för att få sörpla kaffe länga, länge, läänge bredvid den man jag älskar mest.
Fartiga bestyr, varvat med mycket långsamma. Som filmstunderna där precis hela familjen knösar ner sig i finsoffan i Salen. Eller stunderna om kvällarna när julesagorna lästs.
Krypa ner bredvid varma småttingkroppar och veta att imorn är vi lediga tillsammans, imorn, igen.
Hela Jullovet har varit så själagott och fyllt med sånt vi älskar och mår bra utav.
Och idag toppade vi pärlbandsdagarna med något så fräsigt som att överraska ungarna med biomys i norra staden. Tänk er; Hela familjen på en rörig men lycklig rad i biosalongen. En salig blanding av popcorn och chips och karameller, ammande bäbis, rödblommiga och så himmelens peppade småttingar och en alldeles underbar Bamsefilm framför ögonen på oss. Jag och mannen sneglade på varandra någon gång ibland… och än om jag veet, att både han och jag där i småttingruschen tänkte ”varför i hellskotta har vi ullkläder på oss!?”, så gick det riktigt att ta på stoltheten hos oss. Han och jag. Och våra tre små skatter. Livet.
Med smått vemod, sparar vi en ljuvlig Juletid i hjärteasken och släpper taget om ett pärlbandslångt Jullov i våra hjärtan! En sån ynnest alltsammans. Och så stor, stor tacksamhet.
Lillafrun
av Emmeli | jan 6, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Det var Trettondagsafton. Efter morgonruljangs lämnade jag hela älskade fyrklövern hemma. Och gick ut. 
Långpromenad. Me. Myself. And I. Så lyxigt!
Otroligt vackert. Så lycklig som får bo såhär. Bland skog och åkrar, berg och dal i salig blandning.
Klädd i lager på lager som alltid.
Understället som jag fått så många frågor om kommer från Kari traa,
Jackan är en suveränt lagomvarm pryl från Peak performance (finns HÄR nu till nedsatt pris)
..och mellantröjan var ännu en julklapp från mannen. Röjk, tror jag märket heter.
Älsklingsrundan. Med söta lilla kyrkan synlig mest hela tiden.
När jag bara hade vår lillväg kvar. Fick jag möte. Det sötaste jag kunde tänka mig. Lillebror hade dom lämnat i vagnen på verandan en liten bit bort.. med finurliga babyvakten på, förstås. 
Gullisarna!
Även kallad Radarparet. 
Lagom till att vi anlände gården igen, började det prassla i bebbevagnen. ”Hej mamma!”
Å. Det är så magiskt att få vandra bredvid dom där tre småttingarna, som deras mamma.
Så drog dimman in över gården. Vi drog in och dumpade allas lager-på-lager mitt på hallgolvet.
Svidade om från pyjamasar och kallsongdressar. Dukade fram ännu ett mysig julefika och så kom BästisIdan, hennes F och deras söta voffsing Leah. 
Bertil fullkomligt dök in i mjuka pälsen och han som tjatar om hund (mannen) blev förstås ännu en gång såå säker på att hund ska det vara här på gården någongång.
Efter timmar av kaffesörplande, prat om livet och massa gos med vackra hunden, så kramades vi hejdå och mitt hjärta var fyllt av dyrbar Bästisvärme.
Som om dagen inte var nog maxad med mys, susade vi sedan hem till lilla byn. Hem till Mamma och Pappa. Där min älskade mor gjort palt. Preciiis lika god som min Mormors. Så himmelens gott, för både mage och hjärta. Och vedeldade bastun som pappa serverade sedan, med marschaller i kring och den godaste värmen att bli inifrån-och-ut-varm ifrån… vilken dag, alltså.
Idag har vi söndag. Det är trettondagen. Och vi har beslutat att maxa denna Trettonhelg och ja, hela jullovet mao…med mys, alltså! Barnen är omåttligt peppade på dagens planer!
Önskar er alla en god första söndag på nya året! Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jan 2, 2019 | Norra Drömgården, Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Årets allra första dagar. Och vi fyller dom med Jullov. Helt och hållet underbart. Och så rivstartar vi Renoveringsåret 2019! Ser ni gulligaste Minstingarbetsledaren?
…
-Nu är det äääntligen dags, attans alltså vad vi längtat! -Övervåningen, med full fart!
Dagen efter att vi skrivit på Viktiga Köpepapper för gården sommaren 2015, grävdes plintar ner för nya verandan. Följt av infartsgrävande. Ivern var stor från start, men hela tiden har vi haft ett göra-saker-i-rätt-och-smart-ordning-tänk… fastän man helst vill riva ett tak här, fixa ett rum där och så vidare, så har vi försökt göra förnuftigt på alla tänkbara sätt.
Vårt första år som Drömgårdsägare, boade vi in oss, försökte skrapa ihop nya kronor till dom då tomma fickorna samt rita på hur vi ville att huset skulle återskapas. Det gjordes också en del ”småfix” inomhus. Som (Sovrummets lilla förvandling, kika HÄR!) och vissa saker i köket som ni ser HÄR till exempel.
När Liten blivit Storebror, sommaren 2016, började vi med större åtaganden (HÄR ser ni första riktigt stora förvandlingen).
Därefter har ju vårt renoveringsfokus sedan hösten 2016 till hösten 2018, varit på att måla fönster, byta fönster och sedan brädfodra om husets alla sidor.. och här på nedervåningen har M också snyggat till på insidorna av fönsterna. Alltsammans, något vi egentligen hade planerat att det skulle ta fyra år sammanlagt, med en fasadsida per sommar då huset är så stort…. men, vi ”råkade” lägga ribban högt förra sommaren och ångrar oss inte nu när allt är klart, om än vi vet att det var slitigt också (omvandlingen av husets utsida för er som är nya här inne, finns HÄR).
Nu ääär ju äntligen hela huset tätt och fräscht på utsidan och vi kan nu ääntligen börja göra större grejer.. här inne! Hurra!
Såhär såg det ju ut när vi flyttade hit… 6 meter i takhöjd när man stegat upp för trappan. 
Hela övervåningen var/är en kallvind.. förutom det där rummet som ni ser ovan.. som det nog bott antingen en piga/dräng i.. Annars, bara timmer, timmer, timmer
Små ”kafferaster” har det ju jobbats på där uppe, sådär längtande. Taket i ”Pig/Dräng-rummet” , ni såg ovan, tömde vi på spån och rev.
Nya fönster har som sagt hamnat på plats och mannen och Svärfar har reglat för nya tak, i varje rum. 
Väggen som delade ”korridoren”/hallen, har rivits.. och ljus släpps in från alla tänkbara håll..
En pilatesboll för den som känner sig manad? hehe..
Här ser ni ”korridoren” från andra hållet.
Coola Farmor sa i förrgår ”bring them on” och menade att hon var beredd på två busråttor (Storasyskonen) några timmar både i förrgår och igår, för att jag och M skulle få jobba tillsammans. Vårt allra vanligaste är ju att M husjobbar och jag hänger med småttingarna. Men det äär så roligt när vi kan jobba tillsammans också. Minsting tittade på en liten stund, men fick sedan krypa ner i sköna voksipåsen ute på bron och marathonsova.
Vi inledde Första Arbetspasset 2019…
En vindslucka skulle åbäka sig upp för att vi ska kunna ta oss till den tredje våningen (högt hus, ja).
Inställningen var INTE densamma hos de båda makarna L. Men okej, sa jag åt den där skäggiges förslag.
Ångrade mig. Där jag stod och höll i den där tunga vindsluckan nerifrån, medan M apade sig upp på takreglarna och sedan drog upp den till sig…
Min syn nerifrån golvet då?
Den där.
Och det går en il genom hela min kropp när jag tittar på bilden. Jag var tvungen att förevigade stunden. För jag trodde att han skulle dö. På riktigt. Såå idiotiskt farligt. 
Det hela slutade i tårar och panik och en vindslucka ej på plats. Okej, på plats på rätt våning men inte mer än så. Mycket ”bra” start på Renoveringsåret 2019, ja.
Vi stegade in i blivande barnrummen istället,
..och satte ångbroms i taken, på så vis är nu dom rummen redo för innertak.
”Klart!”. 
Efter några timmars arbetande vaknade Prinskorven igen och vi avslutade arbetspasset.
…och tjavade till Svärisarna. Pussade efterlängtade ungar, sörplade kaffe och åt Svärmors galet tunna och goda pepparkakor. Det är såhär vi jobbar, med livet som styr oss. Det känns bäst för oss. Ibland har vi superfokuserade dagar, där målet är många arbetstimmar och att få gjort maximalt… men vi har ingen stress att få huset ”färdigt” (kommer man någonsin bli färdig?). Barnen är våra arbetsledare och alltid med på sina hörn, precis som vi vill ha det. Team Drömgården, liksom.
Igår tog vi oss ann det där ”Pig/Drängrummet” igen. Vårt blivande Sovrum. Där är reglat och kortlat i taket och upp åkte duken. 
Och så ääntligen gjorde jag vad jag tänkt i en smärre evighet; försöka rengöra det där vackra plankgolvet som redan finns där och som vi gärna skulle ha kvar, om det går. Följt av mitt bästa, att byggstäda och göra det så tjusigt det går.
Vi får se när det har torkat…
Ännu ett rum redo för innertak.
När innertaken är på plats, ska el dras och sedan följer något vi bara fantiserat om och som jag fortfarande bara tror är hittepå…. att vi ska dundra med den där gossiga cellulosaisoleringen och få våningen varm. Förstår ni? ”Frysen” som fyraåringen kallar övervåningen. Den, ska bli varm!? Och snart. Ja inom en inte allt för lång framtid. Så kan man vaara där en vinterdag, uuutan att kallröken bolmar ur munnen? 
Idag anlände 90 kvadrat innertak till Drömgården! Evigt tacksamma för guldhjälp från både Svärfar och två Svågrar. Wow, alltså. Peppen är enorm nu!
Det är en efterlängtad renoveringstid vi har framför oss nu! Hänger ni på?
Förresten! God fredag till er! Jag sitter här och knapprar på bokstäverna, sörplar kaffe och njuter nystädat julehem… jo,jo..älskade julen får vara kvar lite till. Så mysigt så!
Lillafrun
av Emmeli | jan 1, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Det blev Årets Allra Sista Dag. Och morgonhimlen var sagolik.
Nyårsbukett inhandlades nere på byns blomsteraffär.
Mitt i dagen klädde vi oss varmt och tog fikapackningen och en massa kuligt med oss och mötte upp gänget vi skulle fira Nyårsafton med.
Ett galet snöbusigt väder blåste upp, men det stoppade inte oss minsann.
Hehe. Stora som små, åkte vi dyna och räserkälke och sörplade varm choklad och åt saffransbullar. Allt i en salig röra. Tills vi var så blöta och kalla att hemfärd var det enda rätta.
Äppelröda om kinderna landade vi hemma i Mäjadalen. Vissa bastade. Vissa donade i köket. Kattungar gosades med. En Juniflicka slumrade på soffan. Och så vidare.
Innan vi i storlilla familjen susade hemåt igen för att göra oss tjusiga.
En storliten jule-nyårsfin familj.
-Förevigad. Så dyrbart minne att sätta i familjealbumet.
Puh. Sådärja. Hastigt värre blev det ju, men en familjebild det bara skulle till! Vi det här laget är det ingen som ifrågasätter någonting. ”Okej hörrni, nu ska mamma ta en bild!”, hör jag M ”varna” småttingarna om trots att vi ju egentligen verkligen var på väg ut genom dörren… knips knips, sa det. Inget perfekt, fast alldeles perfekt, i alla fall. Fint så.
Vidare!
Tillbaka till den nu så himmelens tjusiga Mäjadalen.
Där festglada människorna samlades och kramarna strösslades, hemstöpta ljusen brann härs och tvärs och maten osade mer än gott.
Så följde en alldeles förträffligt varm, fridfull, gemytlig och så, så, sååå god Nyårsafton…
-som Storan och Storsvåggen ordnat så, så, såå fantastiskt fint! 
Mannen och Syrran slirade ut i vackra uterummet med gratinerade humrar på tallrikarna, till förrätt.
Till varmrätt serverades en makalös Pepparstekt oxfilé, med kockärtskocksstrudel och rostad vitlökssås.
Efterrätten!
Mors rullrånskorgar med Storans hjortronparfait och hjortronsylt. Oooh, finner inga ord. Så gott!
Det gullades, gosades och tävlades i Pappsens ordnade musikquiz. Par som delades på… och plötsligt satt jag mitt emot den skäggige och våra tävlingshuvuden var på topp….
…
Plötsligt började det närma sig tolvslaget och lilla bäbisen sov, men precis hela resten av gänget var vaket.. om än så trötta, så skulle precis ingen missa något!
Åh. Kvintetten L!
Minimannen var lyrisk över att få hänga med kusinen, ”miiitt i natten!!”, som ni ser på busiga ögonen.
Och så räknades sekunderna ner…
..ptjaa.. jag, Minimannen och hans kusse hade vår egen nedräkning med ni vet traddiga svt-talet och nedräkningen där.. som kaanske, kanske var lite fördröjt. Men det sket vi fullständigt i och gick efter det. Vi räknade ner med stoor entusiasm; ”tre, två, ett, GOTT NYTT ÅÅÅR!”… fastän dom andra tjurades på och sa att vi var minst en minut sena.
Ja, ja. Då njöt jag en minut extra av ljuvliga året 2018. Hah!
Nyårskyssen!
Livet med honom. Bästa jag vet. Vare sig livet är sorgligt eller lyckligt. Så är dagarna med honom guld i mitt hjärta.
…
Vi lämnar älskade året 2018, sparar det i hjärteasken. Nu är 2019 här! Så himla, himla spännande med ett alldeles nytt år.
Idag har vi, förutom att vara skittrötta och varma i hjärtana efter gårdagen, bara myst och myst. Samt varit ute på solig långpromenad hela familjen. Jag och den skäggige slog till med uppstyrt möte förstår ni. Kring köksbordet. Med fyllda kaffekoppar, block och penna och så. Skrivande av ”Våren-2019-lista” för kommande husrenovering… Alltsammans började med stoor pepp från båda håll… tills M konstaterade att hans fru fick djupare och djupare bekymmersrynka i pannan ju längre listan blev. Åhåååjaja. Men peppen äär stor nu, så nu kör vi!
…
2019. Livet. Småttingar. Pussar och kramar. Renovering. Vardagsliv. Och alltsammans i en salig blandning! – hoppas ni vill hänga på här inne ett tag till!
GOTT NYTT ÅR!
Lillafrun
av Emmeli | dec 29, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Så blev det alldeles i slutet av Julehelgen och vårt hem skulle fyllas med alla som bara kunde komma, från Storfamiljen.
Våra föräldrar, syskon, barnens kusiner och så. Rikedomen!
Jag älskar, älskar, älskar att ställa till med sånt här ståhej!
Visst, det är förstås lite arbetssamt också. Men ohyggligt roligt. Allt pyssel innan. Bakande, lagande… och bara att duka fint.
Släpa in granris och knipsa av, dra fram en drös pumlor och strössla ut och bara låta kreativiteten flöda som den vill utan att en endaste undrar varför i hela friden jag går lös..
I vanlig ordning behövs det möbleras om på ett eller annat sätt när vi ska få plats allihopa,
-julegranen släpades iväg in i hörnet och matbordet hoppade ut mitt i Salen och till sist hade vi stjärterum till varendaste gäst.
När hemmet var mer än redo, maten lagad, marschallerna tända och hela familjen julefina..
.. då började det knacka på dörren..
..och in strömmade Storfamiljen. För Julebaluns här på Drömgården.!
Mannen hälsade välkommen och sen följde mysig mingelstund …
… med Pippi Långstrump-sång och massor av småsurr. ..samtidigt som vi hade småsjåig stund ute i köket där allt skulle bli varmt och klart samtidigt. Skrattigt och härligt ändå och med Storan som vår kökshjälp då, hon tyckte själv inte att hon gjorde ett dugg men ni vet, många små små handtag kan vara så värdefulla!
Och till sist!
–
Till varmrätt serverades helstekt lax, västerbottensost-gratinerad pressad potatis, smörstekta haricoverts, rykande varm mild, men småsyrlig sås, sallad och hembakta tunnbrödet från ”Tunnbrödgubben” förstås.
Gullisar åt och syntes njuta så.
Till efterrätt hade jag chansat ihop någonting, som så lyckligt visade sig bli goda smaker ihop. Lingonparfait med salt kolasås och sega mandelflarn. Kittlade dödsskönt i kistan..
Till småttingarna hade jag gjort maränger så dom kunde komponera ihop en liten sviss hur dom nu ville!
Sovrummet förvandlades till filmmys. Kusingänget slog sig ner med varsina chipsskålar och mådde som prinsar och prinsessor..
Medan Salen förvandlades till En Magisk Musikstund jag sent glömmer.
Storan hade på äkta Musikfrökenvis förberett med en lunta allsångshäften. Så spelade pappsen och mannen gitarr. 
Storan piano. Jag fiol. Och hela älskade skaran av familj, sjöng och sjöng. 
Det är helt otroligt roligt att både M´s och min familj är musikälskare.
Vi fick sån feeling. Stilla natt. Julen är här. O helga natt. Och så vidare. 
Till sist var klockan närmare mitt i natten och oljemarschallerna brann fortfarande så vackert där ute.
Vi kramade älskade hejdå..
..och samtliga var vi överens om att det varit en riktig toppenkväll.
-”Det här är den värsta stunden”, sa Minimannen bestämt. Och mitt stora lillhjärta syftade förstås på att det är skrot och skräp när kalaset tar slut… men vi somnade i en trasselhög i storsängen så skönt, överens om att kvällen varit som magi och att det är tur att det kommer fler kalas…
Så, så gick det till. Den där Annandagskvällen, alldeles i slutet av julehelgen, när vi hade Julebaluns här på Drömgården! Minnservärt. Och mer än så. <3
Lillafrun
Senaste kommentarer