av Emmeli | nov 19, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Köket här på Drömgården, så som det såg ut vår allra första jul här på gården. Året var 2014.
Vi hade hyrt gården över sommaren. Blivit blixtförälskade. Och med känslan, här, är vår plats på jorden, så jobbade vi allt vi kunde för att köpa stället sommaren därpå, 2015. Lyckligtvis, så lyckades vi med det, och drömmen blev sann. Sedan dess, är det här vår gård. Vårt hemma. Som vi älskar av hela hjärtat.
Hela året 2014/2015 hade vi lyxig tillgång till vårt ”Sommarhemma”, som vi kallade det. Åkte hem från Norrnorr (Piteå) och firade jul. Det var jag, mannen och Minimannen. Lilla familjen. Vi stormade in på gården och gjorde oss hemmastadda.
Bjöd in familjen till adventsmys och jag vet att jag tyckte att det var så himla lyxigt att kunna bjuda hem våra älskade, som dom flesta av dom bor väldigt, väldigt nära oss. Den lyxkänslan hänger i än!
År 2014, ovan. Julen 2015, nedan!
.. och Drömgården hade varit vår i några månader. En rejäl veranda var bygd, en infart grävd, inomhus var heltäckningsmattor bortrivna och hemmet hade plötsligt vackra trägolv istället för dom. Men framförallt; vi var hemma!
Jag gjorde ett drömmigt samarbete med Nyblom Kollén
Vyn från gården var magisk.
Vi klädde vår allra första, egna julegran och i Mammamagen, bakades en liten Lillasyster. 
… och julen därpå, 2016, var hon ju här. Hos oss.
Det stora i att fira sin allra första jul. Kanske framförallt, det stora i att få vara med som mamma (och pappa) och skapa julefrid och värme, för dom små älskade liven. Att få vara med och dela lyckan i att för första gången se vackra julgranspumlan glimma i granen.
Baka lussebullar tillsammans!
Fika tillsammans.
Ha Jullov, tillsammans.
Och så Julen 2017, ovan.
När jag mått så illa och varit så trött senare delen utav hösten att känslan var så himmelsk, när det började lida mot jul och nypreggodimman lättade. Mamman. Med liten Lillebror i magen. 
Jag och barnen adventspyntade på vackraste vis. Enkelt.
Hyacinter och lite mossa. I loppad skål. Kan liksom inte bli bättre än så, tycker jag.
Isiga ljuslyktor och nyfallen snö.Dom magiskt goda lussebullarna. 
Doften av nejlikor i apelsin. 
Lusselelle…
Och nu är det 2018… och vi går ännu en advents- och juletid till mötes, i livet, här på den fortfarande så älskade gamla gården.
Bertils allra, allra första juletid. Jag blir nästan vimmelkantig när jag tänker på det. Att min flickedröm blev sann.. den om att få dela livet tillsammans med den där människan jag beundrar så. Och dessutom på toppen välsignas med tre små barn. Tripp Trapp Trull. Det är så stort att orden inte räcker till.
.. Och det allra, allra viktigaste för mig med Advents- och Juletiden. Är Den varma känslan. Barnens tindrande ögon. Dofterna. Tända ljusen. Mjuka musiken. Julepysslet. Pepparkakshuset. Julekaramellerna. Glimmande julgranen. Tillsammanstiden. Gemenskapen.
Med andra ord bara gratis- och nästintill-gratis-grejer. Ni vet, så tvärtemot black friday det bara kan bli. För visst är det så, att det där som är det allra innerligaste, det allra viktigaste och betydelsefulla… det kan inte vilket black friday-shoppingrace ordna hur det än vill….
Min önskan är att skapa julefrid och vackra minnen för mina barn (och samtidigt njuta själv av det) och bidra så mycket som möjligt, till att även barnens barnbarn kommer att ha en jord att fira jul på…
Med detta minnesinlägg förklarar jag härmed årets Advents- och Juletid startad! Åhåhå! Ser så fram emot allt pyssel och mys som väntar, och förstås får ni också ta del av det. <3
Lillafrun
av Emmeli | nov 19, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
En glimt från helgens postöppnande.
Å. Lyckan i att ha en Moffe och Norge-A, som skickar post. Med vackerskrivet kort och en så himmelens fin virkad filt till Bertil. Mina ögon var tårfyllda av hela alltet. Jag doftade i filten och fick sån Astridlängt. Hon är som en FarmorMormor för mig. 
Medan min fina Svärmor tog sitt flickebarnbarn i vagnen för härlig lördagspromenad, med solljus för den ena och sömn för den andra. Och medan Farfarns hade sin lille Miniman, storögd med sig på sina uppdrag för dagen. Såå var det bara jag och Bertil hemma. Vi spisade jazz, gjorde premiär för saffransbakandet och njöt lugnet i hemmets trygga vrå. 
Vila, tanka, ladda om. Helgens fokus. Löpning är bland det bästa jag vet. Och turen igår, var som magi.
Att sitta på köksbänken med mina två söner, där den ena fullkomligt bubblade över av skratt åt sin Storebror. Det, är också magi. På en alldeles obeskrivligt hög nivå.
Sparar den där långa läsestunden till kvällen i min hjärteask…den, med Astrid-Lindgren sagor en efter en tills dom låg där som Tripp, Trapp, Trull och sov så gott. En av dom, alldeles avdomnad av modersmjölk.
…
Glimtar från helgen. Som var en så välbalanserad sådan, mellan att göra saker, tom-glo, få chans till att sakta in, vara alla Tillsammans och lite var för sig. Känner mig varm i hjärtat.
Och nu är det måndag, igen!
Och här är veckans Måndagshälsning, ja! Jag har till och med gjort en ny kategori som heter precis så; Måndagshälsningen! Tycker om att samla ihop mig lite såhär på måndagmorgonen, tänka tillbaka på helgen, fundera lite, planera veckan och så. Samla alltsammans i en Måndagshälsning, liksom. Berätta lite vad som väntar och så. Den här veckan är ganska så blank, faktiskt. M jobbar bara (!) med två utav sina tre jobb och vi kommer ha varendaste kväll tillsammans. Förutom ikväll, då. Men då har vi ju istället hela dagen idag tillsammans. Och just i detta nu är arbete i full gång här på gården. Mannen hivar ut säckar med spån från övervåningen som Minimannen och Farfar kör iväg med traktorn. Lillebror slumrar vagnen men jag och Juniflickan ska susa iväg och se om vi också kan vara till någon hjälp… såklart vi kan! Mm..Det känns som att den här veckan har goda chanser att bli väldigt mysig.. både i älskade livet och här inne på bloggen! Senare idag kan ni förvänta er ett inlägg om något som i alla fall gjorde mig alldeles nipprig av längt..
Ps. En liten rundvandring i film, från vår övervåning, finns nu på instagram, instastories. Ni vet, när man trycker på min profilbild så får man ta del av små händelser. @lillafrunsdagbok heter jag där! Ds.
Önskar er en god veckostart!
Lillafrun
av Emmeli | nov 16, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det passar sig så himmelens bra idag,
..att dimman legat som ett täcke runt gården precis hela dagen.
Så vackert. Och så vilsamt.
Det är fredag, och vi har tagit den i sakta mak. Vi bromsar in, låter veckan komma i kapp och ser fram emot helg och tillsammansdagar med hela familjen samlad. 
Jag lommar runt med skön fredagskänsla samtidigt som jag har gårdagen i mitt hjärta.
En HemmaMammatorsdag först. Fylld med såna där små guldstunder tillsammans med barnen, ni vet. Som när Juni och jag påtade tillsammans och gjorde vinterfint ute på verandan. När vi gungade tills vi kikande av skratt (hon skrattade åt mig och jag skrattade åt lyckan över att ha henne i livet). Eller den lilla trehjulingsturen längs lillvägen. 
Juniflickan!
Sedan förbereddes det mysigt här i hemmet med tända ljus och inhämtande av ”Mammas baguetter” från frysen. När mörkret föll hade jag tränat ett träningspass, svischat igenom badevarelset och rosat kinderna, och allt som behövde roddas med, var ordnat. Älskade Mammamormor kom till gården och tog vid myskväll tillsammans med fyraåring och tvååring. Storan hade också erbjudit sin hjälp. Mina hjärtan, som stöttar. <3
För att mannen, Minsting och jag skulle kunna susa norrut. För mammans skull allting. Så himla, himla märkvärdigt. Mil för mil genom mörkret, över skuleskogen och ända tilI stan. Där jag med fjärilar i magen pussade M hejdå, tog min lillprins med mig och knatade iväg för att träffa vad som visade sig vara ett helt fantastiskt gäng med kvinnor.
En hjärtegod träff tillsammans med andra inspiratörer. Där vi alla hade gemensamma nämnaren att vi jobbar med sociala medier, i större och mindre skala. Att driva en blogg är lite som att ha en egen tidning, där du är projektledare, skribent, kundansvarig, fotograf och så vidare. Själv. Förbenat roligt, tycker jag. Som älskar att trolla med ord och bilder. Min blogg är som mitt fjärde skötebarn.
Det var så himla härligt att träffa detta gäng av ”kollegor” inom denna värld. Så tacksam för kvällen. Nya erfarenheter, bekantskaper och fantastiskt utbyte. (Tack M som var med som Bertil-backup och tack mor för småttingarnas mysiga torsdagkväll).
Två trötta men tacksamlyckliga småttingföräldrar.
I eftermiddag checkade M ut fredagstidigt. Vi lämnade det precis-nystädade hemmet, allihopa. För friskluft. Dagens sista ljus. Kurrragömmma-lek, både vuxna och barn. Och småttingpäronlyx… sörpla kaffe tillsammans, medan bäbis sov i vagnen och storasyskonen lekte så fint tillsammans. Alltsammans kunde ju svänga fort, så ni ser ju som vi njöt!
Nu har solen gått ner för dagen, dimman lättat och mörkret åter fallit. Vi checkar in för helg!
Önskar er en skön fredagkväll,
-ni har gjort mig alldeles rörd av allt ert engagemang denna vecka. Jag sparar alla era peppande, värmande ord i min hjärteask. Tack fina, fina ni <3.
Nu är vi en drös röster ifrån att vara fem i topp (och därmed kvala till final) i tävlingen om Årets Babyblogg 2018, men än finns några timmar (fram till 23.59) kvar att rösta.
Röstar gör ni HÄR, på nr.34!…
Tack för att just ni kikar in här!
Lillafrun
av Emmeli | nov 13, 2018 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
God morgon tisdag från Drömgården!
Jo, jo.. här har vi smugit in både ett par hyacinter, en amaryllis som växer i räserfart samt en fulfin liten pyttegran. Det är lov nu. Att tjuvstarta. Bästa tiden är nu och framåt. Mysa, påta, boa, pyssla.
Men ser ni där då! Skatten jag fann under lördagens jobb på övervåningen.
I en gammal trälåda fann jag massor av gamla skrivböcker skrivna med vacker skrivstil. Andra läroböcker. Gamla foton.
Och den där; tunga boken fylld med Svensk Hembygd. Från vårt landskap, Ångermanland.
Jag blev alldeles skakis av nipprighet när jag förstod vad det var för en bok. Ni förstår, det finns liksom inget säkert årtal som vårt älskade hem är byggt… men söta tanten som bodde granne med oss, till bara för ett par år sedan tills hon flyttade till himlen, hon sa oss att gården stod klar när hennes gård började byggas. Och det var 1844. Då stod alltså redan vårt hus färdigt. Så mycket mer än så har vi inte vetat.
Men där i skatternas bok, står klart och tydligt I början av 1800-talet
Så himla häftigt. Så gammalt. Så gediget byggt. Så rejält. Så himmelens älskat, av oss.
Denna bild har vi fått sedan tidigare. Precis denna som är i hembygdsboken. Och ser ni? Ändå ganska så likt som vårt hus ser ut nu ju. Känns så fantastiskt. Samma här med gavelsidan;
Fast vi har valt ett halvrunt fönster i nock istället. Och lite annat, som en stor och härlig entré. Men känslan, i att återskapa något som varit så vackert, till sitt rätta jag igen. Det, är en mer än angenäm känsla. Här ska vi bo, hela långa långa livet om det bara vill sig väl.
Jag och mannen brukar fantisera, typ när vi är trötta och svajjar i självförtroendet om att orka mäkta med all renovering som behövs och vi liksom känner oss lite gamla och trötta. Då fantiserar vi om att något utav barnen kommer ta över gården när vi är gamla på riktigt.
Då flyttar vi ut till Gårdshuset. Precis som då… för en massa, massa år sedan. För på bilden ni såg, med mannen, kvinnan och hunden.. så sitter Farmor H, som bodde i gula gårdshuset, bredvid hennes son, som bodde i stora boningshuset.
Ja, så får det bli.
Bara så att ni vet det, barnen! –Mamma och Pappa kommer ni få släpa ifrån denna gård. Vår Drömgård!
…
En skatt, ja.
Så ohyggligt spännande att vi flyttat fokus från utsida hus, fönsterbyte och brädfodring. Till att faktiskt börja boa, bygga och pyssla om hemmet här på insidan, också. Lovar att ni ska få hänga med på resan!
Lillafrun
av Emmeli | nov 12, 2018 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Och plötsligt var det måndag igen!
Trots att det ena sekunden känns så blyertsgrått och som en liten evighet tills man ”får” tända stjärnorna i fönsterna, så går veckorna i en ryslig fart. Det jag bär med mig som varmast från förra veckan, var allt härligt familjehäng som bjöds. Sånt som är sådär själagott och himmelens mysigt.
Allt från liten stund med Mormor och Bertil på kökssoffan här hemma, till Storan-Lillan-dag, fredagsmys i Mäjdadalen, Familjemiddag hos mina föräldrar och familjemiddag hos M´s föräldrar. Åh! 
Helgen bjöd utöver familjehäng, även på lyxiga renoveringstimmar där stora barnen var med Farmor medan jag och M (och sovande Bertil) jobbade på med övervåningen.
Vi har funnit ännu ett golv som vi nog ska försöka hålla kvar, ser ni!
Den där stunden var ljuvlig också. Med en liten trio av familjen.
Jag tycker så mycket om när alla är tillsammans, men ibland kan det bli så charmigt med någon liten konstellation av hela truppen, också. Jag och M hade precis ätit lunch, bara han och jag tillsammans. Sen vaknade liten prins efter timmar i vagnen. Amme-mys, kaffesörplande och chokladätande tog vid.
Innan vi tog gå-bort-och-tack-för-att-ni-finns-gåvan och farsdagspresenten med vattenfärgsmålade paketpapperet, och drog iväg för att fira älskad PappaMorfar. 
Mitt barndomshem. Och i bild, tre darlingar som huggigt in på mormors ljuvliga middag!
På toppen av veckan, en skogstur.
Prata livet, allvar och bubbla av skratt tillsammans med Storan, hon jag tycker så mycket om. Så himla härligt att jag var tvungen att slänga mig raklång på skogsbacken.
Den här veckan startar med friskförklarad mammakropp och ett efterlängtat träningspass. Förresten började den för mig med typ livets längsta sovmorgon. M lät mig sova. Hur kärleksfint? 09.20!!!! vaknade jag. Halva dagen putsveck. Men jädrans så många timmar jag har på sömnkontot nu. Och det tror jag är bra.
Vi har tillsammansmåndag med andra ord. Fast just nu är det bara jag och dom två minsta kidsen hemma. Stora pojkarna susade iväg till stan för Pappa-Sixten-tur, peppen var stor. Minstingarna sover nu och jag passar på att kika in här.
Hör just nu tystnaden, andetagen från snusande Juniflicka i sovrummet, tvättmaskinen som jobbar på, sköna musiken. Ljusen är tända, lilla kontoret på köksbordet uppställt och varma kaffet upphällt (kommer garanterat hinna kallna.. jag är hopplös och lyckas typ aldrig, hur goda än förutsättningarna är, att dricka varmt kaffe. Har ju liksom lärt mig att tycka kallt kaffe är gott också, så det går himla bra i alla fall!).
Den här veckan ser jag fram emot med pirr i magen. Såå tråkigt att tävlingen (om Årets Babyblogg 2018) pausades efter att sidan blivit för trött.. men den ska komma igen alldeles snart, jag säger till då, så får ni alltså meer än gärna rösta på OSS. För ja, ingen lillafrunsdagbok utan er läsare, vi gör den tillsammans. Vi låg topp 5 innan tävlingen pausades, vilket ju är toppen! Första fem bloggarna går till final, ju. Spännande!) Psst! Nu är tävlingen nollställd och igång igen!!
Förutom massa mys här hemma. Novemberdagar, ju. Där den ena fylls av nipprighet, pyssel-iver och energi. Medan nästa kan vara så grusig och med tröttmössa på hela dagen lång. Så får det vara. Utöver det väntar bland annat bvc-besök för Bertil och event i Örnsköldsvik tillsammans med andra inspiratörer från länet. Livets konstraster! Och jag älskar alltsammans.
Tänker att bloggen ska bjuda på bland annat ett så himmelens gott middagsrecept, ett nytt träningspass och lite annat smått och gott, förstås!
Hoppas att ni får en god start på veckan så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | nov 11, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Hjärtan, hjärtan, hjärtan. Kärlekens symbol. Väldans passande, när man vill visa kärleken för en älskad. Idag, familjens pappa. Vår hjälte. Min klippa.
Smågrusiga i ögonen klev barnen och jag upp och påtade i morse. Juni tyckte pappa skulle få ballonger och satt och försökte blåsa upp med hela kroppen till hjälp.
När allt var förberett tjavade vi in i sovrummet i ett oherrans högljutt tåg, hojtandes ”ÖVERRASKNING!!!”.
Det var Storebror som hade bestämt hur allt skulle gå till. Pappan vaknade, om man säger så. Och log. Kärleksleendet, ni vet. Till sina barn. Som glimmar om den där villkorslösa, oändliga. Kärleken.
Plötsligt var storsängen fylld av kramar och pussar och Grattis på farsdag!!. Mjölkkräkande bäbis, paketöppnande, omåttligt ivriga småttingar och tacksamhett.
Tacksamhet. Över den där fantastiska människan. Som är pappa till våra barn. Han jag delar livet med och älskar varje dag tillsammans med. Om det så är pissregn, livet-katastrofer, lätt-njutande dagar eller den gråaste dagen mitt i november. Livet med honom är det bästa jag vet. 
Ute i köket väntade softa jazzmusiken och goda frukosten. M älskar tillsammansfrukost. Och kaffesörplande. 
Himla mysig farsdagsmorgon, tyckte vi alla.
I novembermörkret knipsade jag en bild på vad som låg i ett utav paketen; en förstoring på våra tre skatter inramad i loppad vintageram. Så uppskattat.
…
Igår firade vi min papps med världsgod mammalagad familjemiddag och myskväll hemma i lilla byn. Alldeles, alldeles strax knatar vi lilla vägen till min Svärfar och firar honom. Alltsammans, en sån ynnest att jag blir gråtig av bara tanken.
Triss i älskade pappor; Grattis på er dag!
Lillafrun
Senaste kommentarer