av Emmeli | okt 15, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Så är det måndag igen. Hej på er!
Jag har precis stått utanför mitt eget hus och fönsterspanat, samtidigt som jag vaggade dom två minsta småttingarna till söms. Det är blyertsgrått och regnet småduggar, men vi har haft uteförmiddag i alla fall, alla barnen och morsan. Gungat och spelat fotboll, cyklat, klättrat på stockarna från fällda träden och lekt i lekstugan. Det var trötta minstingar som bäddades ner nyss. Storebror är näästan sömntrött han med och myser framför barnprogram. Själv passar jag på att sörpla varmt kaffe och kika in här! Vi brukar ju ha tillsammansmåndag, ni vet. Men idag är Brandispappan iväg på brandövning prick hela dagen. Så duktig. Men jag längtar efter honom. <3
Ok. Veckan som var!
Den, på ett sätt mycket världsliga önskningen, om brittsommardagar, slog in! .. och målarpenslarna har gått varma!
Titta. Jag tappar andan lite. Så gullig papps.
Och se så lycklig han är, för vår skull. Där hade han preciiis målat det sista penseldraget med vit färg av det allra sista lagret. Pappa och M hjälptes åt i onsdags och blev klara med det vita då. Vilka lyckans ostar vi är med våra päron, jag och M. Allra mest för all kärlek vi får och lyxen över att få se barnen tillsammans med sina mor- och farföräldrar.
Jag var inne i hemmet och skötte om barn och systrar och hon som håller min Minsting i famnen här ovan; min Mamma. Visst äär det vackert med händer? En liten livsoerfaren, bekymmersfri, mjuk liten hand. Ovanpå en hand som levt många år, har hjärtat fyllt av livet och är den finaste Mormorn på jorden.
…
Var var vi?
-Vi bromsade in för helg. Vandrade ljuvlig morgonpromenad med syster- och Torehunden-sällskap. Det pärlades armband och byggdes pussel i massor. Sömnkontot tankades. Och söndagen igår, med värmen, tystnaden uppe på fjället och skogsluft i massor. Det gjorde gott för oss alla. Och mellan allt energitankande har jag och M gett järnet med det sista målandet.
Igår. När mörkret lagt sig och M kom in med pannlampan lysandes efter att ha dragit sista penseldraget, barnen ätit egen middag för längesedan och jag lagat sådär riktig farmorsaktig söndagmiddag, med stek som gottat sig i ugnen läänge och sås som smakade mammalagad och så.
Då firade vi.
Åt gott. High-fivade. Och skålade för oss.
Det är knappt så vi kan ta orden i våra munnar, men ”vi är klara med brädfodringen”. Alltså. ”Vi är inte klara förrän vi är klara”, säger vi. Inte förrän byggställningen är nere och stuprören tillbaka på sina platser och så… men ja, kära hjärtanes vilken lättnad. Det är ju så vansinnigt världsligt, husrenovering liksom.. spelar ju roland i stora livet. Det glömmer vi aldrig. Men, ja.. ni förstår ändå kanske. Det är många timmars hårt arbete bakom allt. Huset är tätt och vi hann innan vintern. Puh så skönt! Lovar att återkomma med färdiga efterbilder snart. Dom längtar vi till här hemma.
Vi hörs snart igen!
vi ska fortsätta Världens Tröttaste Måndag här. Tänkte tanka mig med en promenad lite senare. Hoppas att ni har en god veckostart! – glöm inte att tanka med frisk luft och rörelse, i alla fall några gånger i veckan. Allt räknas. Och minsta lilla gör gott för kropp och knopp. Nu börjar höstmörkret göra sig påmint…!
Lillafrun
av Emmeli | okt 14, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Vi släpper målarpenseln för ett slag. Barnen rusar i kring och ivern är stor. Korvmackorna och kaffet. Festliga festisar och kakan från smått glömda burken i frysen. Tripp Trapp Trull. Fleecetröjor till alla tre. Graderna är varma. Smått overkligt. Det är fjortonde oktober, solen skiner och höstdagen är inte hög och klar. Istället, så drömmigt brittsomrig.
Vi slår följe. Med tre hjärtenära. Och så åker vi iväg. Lämnar byn. Åker upp på höjden. Till fjället. Som vi säger. Undra om det är ett fjäll på riktigt, eller om det bara alltid kallats så? Nåväl. Vackert så det förslår. Och småsjöarna dånar ihop med lövens fyrverkerier. Det är så andäktigt vackert. 
Vi stannar vid en stor, stor sjö. 
Det är stundvis så lugnt att skog och vatten bildar spegel. Annars bara lite lite krus.
Alla njuter.
-Djupa andetag. Tystnad. Skogens brus. Barnens bus. Tre syskon i blåbärsriset.
Livets stora välsignelse. Våra skatter!
En sten som kastas i vattnet av barnahand. Sörplande kaffetår. Amma bäbis i varma solens sken. Dofta granskog och björkens lövtäcke på marken. Känna oktoberstunden. I hela kroppen. 
Själagott!
Lillafrun
av Emmeli | okt 12, 2018 | Emmeli funderar, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Salen, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Ammemyset!
Har svassat runt i mjuka kläder dagen lång. Vi har mest tänt ljus och donat med ditt och datt. Ni vet, en sådär sirapsseg, blyertsgrå dag. Som är härlig, men som blir på gränsen till tråååkig. Nyttigt med såna här lugna dagar, absolut!
Och. Sköna men fina myskläder är souperviktigt, ju! Eller hur?
Jag älskar att svassa runt i leggings och lite längre stickad tröja eller kofta till.
Min tröja är några år, men HÄR, HÄR och HÄR finns andra fina varianter.
Vi har förstås fredagsmanikyrat. Juniflickan och Minimannen älskar nagellack båda två. Idag en favoritfärg från Essie. Den HÄR.
Mina leggings kommer från Lindex och hittas HÄR.
Tofflorna har jag fått många frågor om. Supersköna. I ull, förstås. Dom kommer från Ulle, och finns HÄR till lite härligare pris just nu.
”Min mamma pussar på mig så mycket att jag nästan blir less!”-minen. ”Men bara nästan. Jag ääälskar när vi pussas. Faktiskt”. //Bertil
…
Ja. En riktig mysfredag.
En liiiten minipromenad togs. Med långsamma steg, bäbis i vagnen och Torehunden i kopplet. Andas in hösten. Så blyertsgrå idag att det inte varit klokt. Och jo, jo. Vi har finbesök här i början av helgen, förstår ni. Torehunden, mamma och pappas hund. Och barnens moster. Så nu pågår fredagsmys och jag ska kila till Salen nu där dom andra hänger. Ville bara kika in här en snabbis och önska er en skön helg!
Lillafrun
av Emmeli | okt 8, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Liten hjälper stor.
En Skrålla har favoritstund.
En herrans massa bakande av olika de slag.
Kalljästa frallor (recept HÄR) ger alltid ett jubel när det finns här hemma.
En mamma som pustar ut efter en utav veckans tanka-energi-stunder.
En alldeles nybliven fyramånadersälskling i skön, skön sömn. Vacker symbol för V i l a.
…
Oohlala!
-så den där första oktoberveckan susade fram!
Det fullkomligt flödade ut energi för allt från småttingliv, till renovering och en herrans massa kalasfix. Både jag och M är såna som klarar högt tempo och mycket på agendan, men vi är inga maskiner. Så vila och återhämtning är förstås också så viktigt för oss. I helgen har vi bromsat in så skönt och vilat upp oss. Ok, lördagen var kanske inte så mycket broms. Då ägnade vi oss åt att dels städa upp efter kalas men också stöka ner… sågade klart runt fönsterna som satts in i sovrummet och spånade ner en masse. Men till kvällen var hemmet spånfritt och vi knatade iväg för knytiskalas med M´s familj, så mysigt. Igår då, var det broms på riktigt. Vi tankade energi och vilade upp oss. Löpning, spastund i pappas vedeldade bastu och middag med soft återupplivande av höstiga grytan från kalaset.
Nu väntar ny vecka. Den kommer fyllas med lite allt möjligt. En sväng till stan för att prova ut ny glasögonbåge (igen, jag vet), bvc-besök för Bertil. På onsdag hoppas vi att vädret är med oss så att vi kan maxa med målning och hinna precis allt vitt som är kvar på den allra sista väggen. HemmaMammaPyssel. Tänker att bloggen kan få sig en härlig vecka också. Inlägget med min nya kapselgarderob väntar er, funderar på att göra er en liten inblick i hur det ser ut här inne också med nya fönster och förstås blir det något gott recept. Låter det bra?
Önskar er en härlig måndag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 7, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ammemys innan festliga kalaskvällen!
Någon väntade. Och väntade.
Allt var liksom färdigt. Recept på baguetterna finner ni HÄR.
Mannen grejade med bubbligt i glasen till allihopa.
Favoritgrytan stod och puttrade på spisen. Recept HÄR i ”Det Stora Middaggainlägget”.
Snuviga Juniflickan chillade på Storsängen… med något man bara får låna ibland och som då är så festligt så det förslår. Rör ni så dör ni. Typ.
Alla ljusen tändes..
Äntligen, äntligen slog kalastiden in och hemmet fylldes av älskade människor.
Systrar, mostrar, kusiner, svärföräldrar, älsklingspäron, syskonbarn som är som småsystrar, svågrar.. en ynnest alltsammans.
En hjärtevarm kväll att spara i hjärteasken.
Ja. En ynnest. Att vi har varandra. Att vi, Storlilla familjen har vårt hem och kan få bjuda hem hela hopen för att ha trevlig kalaskväll tillsammans. Vårt hem, som är så perfekt operfekt det bara kan bli. Ständigt någon slags renoveringsröra. Skavanker i oändlighet. Men det spelar ju precis iiingen roll. Vi älskar varenda millimeter av detta gamla hus. Det är kärlek innanför väggarna. Och vi fullkomligt älskar att få öppna dörren och säga välkommen till våra hjärtenära. Få kramas ”heej!”. Äta gott. Utbyta livet i stort och smått. (Öppna paket, håhå, bortskämd, igen!). Njuta synen av lekande kusingäng.. som till sistens somnade härs och tvärs. Och till natten, kramas hejdå och känna sig mer än hjärtevarm efter en kväll i början av oktober när vi bjöd hem till höstigt födelsedagskalas. Tacksam, är jag.
Ps. Jag lovar, ni är redan en drös som frågat nämligen, efter att ha kikat små händelserna på instagram.. ni ska få receptet på den där glasstårtan! Alla älskade den! Ds.
Lillafrun
av Emmeli | okt 5, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är kalasfredag.
Vi öppnar dom gamla, älskade småskavda köksskåpen. Drar fram porslin hejvilt. Loppat och nytt i salig blandning.
Lägger på vår dukningsspecial på borden; vitt underlakan och spetsgardin… inhandlades massor (billigt på blågula huset, ni vet!) till vårt bröllop och det blir så himmelens fint att duka med… bara att kasta in i tvättmaskinen sedan, utan krusiduller och larviga gradtal. 
Tjavar ut på åkern och plockar in löv, som piff till dukningen. 
Småttingar och mor är ett sammansvetsat team. Och det dukas. Högt och lågt. 
När Storkalas ska till är det mycket att tänka på, men med listor och alltid väl tilltaget med tid, så har vi det liksom mysigt hela vägen.
Kalas ska vara kul, jag vill att barnen ska få vara med och fixa och greja, utan en tokstressad mor med stressig rök ut genom näsan. Kommer ihåg att jag var tokstressad innan Sixtens 1-årskalas…. nu, tre år senare, med tre ungar som min ”hjälp” i köket, är jag lugn som en filbunke (typ). Coolt, tycker jag!
Vi är pirriga i magarna och förväntansfulla hela gänget, förstås! Särskilt den lille Minimannen. Han äääälskar kalas, förstår ni. Är så rar och berömmer sin mor för hur fint han tycker att hon dukar och så. Och har idag räknat ner timmarna tills kalastiden…. lång dag, mao.
Ikväll fyller vi det- dagen till ära -solbadande hemmet med 21 älskade människor. Känns som ett så ypperligt sätt att starta denna första helg i oktober på.
… och som pricken över allt, fick mannen preciiiis in våra nymålade (jo torkade, förstås) fönsterbågar till salen, som liksom legat lite på eftersläp.. vi har haft tältfönster där inne till alldeles nyss, alltså. Men mer om det en annan dag!
Nu?
-Höstigt födelsedagskalas!
Önskar er en god, god start på helgen fina ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer