av Emmeli | jul 11, 2019 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Jag strosar runt på gården.
Har precis sovit ner lillprinsen i vagnen och går ner mot lagårn för att dra fram vattenslangen. Katten Fransson följer med förstås och jag kan inte låta bli att fantisera om grejen att öppna lagårdsdörren, inte bara för att hämta någon pryl eller så, utan faktiskt för att säga hej till darlingar. Älskade djur, som skulle förgylla livet än mer, menar jag. Var sak har sin tid. Men både jag och M är peppade på att våga utveckla livet här på gården.
Så går jag runt till blomsterna. Vattnar och knipsar gamla blommor. Pysslar om. Doftar. Andas djupt. Känner blomsterlycka och inre frid.
Till sist går jag mot Gårdshuset. Schersminen, som vi grävde ner förra året. Blommar allt den orkar i år. Så liten men ändå så stark. Och den doftar himmel på jorden.
Smultronschersmin. Kan inte låta bli att fantisera om att den ska växa sig större och större för var år här.
Första luktärterna har börjat blomma. Jag nämns nu till en början bara ta in några stycken att sätta i vas på handfatet. Trots att luktärter ju bara blommar än mer, ju mer man plockar.
Men jag tänker; först njuta synen av dom där ute, sen plocka in.
Trots stöd så dignar det av pioner. Och jag har min Mormor i tankarna. Hon är rosa pion för mig. Jag knipsar av en, går in i hemmet och sätter i vas. Trädgårdsrundan i hjärtat.
…
Min trädgård, liksom.
Okej, min fyrklöver till darlingar rår också om den. Men mest. Min trädgård. Omåttligt lycklig över den som ni märker.
…
Hoppas att ni har goda julidagar!
Jag är flitig att bjuda på från-nuet-färska glimtar i foto och film, på instagram stories, så häng på där med vetja! (@lillafrunsdagbok)
Nu ska jag strax ta lilla barnaskaran och åka till sjön för att bada. Vi möter upp Storan och gänget där. M är hemma och gör ett ryck på övervåningen, plats behöver göras för dagens leverans av gips- och osbskivor förstår ni. Jamen alltså, förstår ni!? Det gör inte jag. Gips och sånt, liksom. Det betyder ju att väggar… och tapeter (!!!)… inte är så långt borta. Vi varvar husjobb, lugnt hemma-häng med att hitta på sommarlovsäventyr tillsammans. Bara vi, och tillsammans med Storfamiljen som är så till, näästan, max samlad här i norr just nu. Det är fantastiskt skönt att senaste två somrarnas brädfodringsarbete är gjort, det är inte samma ”måste-jobb”.. vi behöver inte tänka på väder osv. Så vi unnar oss väldigt lugnt renoveringstempo vissa dagar och det är så jädrans härligt!
Lillafrun
av Emmeli | jul 2, 2019 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Ska vi gå en sväng till ”Odlingstäppan”?
Det tycker jag. Häng på!
Skraltiga gamla Gårdshuset. Jag älskar det.
Med odlingstäppan. Lilla rabatten. Och rosen vi fick i inflyttningspresent, som nu fyra år senare är en härlig buske som levererar ljuvligt doftande blomsterlycka.
Tomater och petunior från Mäjadalen, Storan alltså. Lyx!
Så söt färg på petuniorna, eller hur?
Ett växhus, ja. Det vore toppen. Men alltså. Gott att längta efter något också, ju. Kanske hinner dessa gröna godingar får färg i alla fall, innan frosten nyper till…. det får vi väl hoppas!?
I ”Lilla rabatten” är det väldans grönt. Något litet blommande fänrikshjärta och stjärnflocka bara. 
Annars bara många, många knoppar.
Pionen ser jag så fram emot blomningen av. För att inte tala om mina älskade, älskade luktärter.
Och i pallkragarna, hur växer det där?
Finfint!
Någon slags böna från Storan som jag till sist lyckades hitta plats åt. Hoppas dom tar sig. Sen en massa sockerärtor och sallad.
Och ser ni så fint persiljan kommit? Liten men farligt god.
Och där då! Dom viktigaste ”löven”.
”Jag vill också ha löv på min macka”, sa Juniflickan när hon såg att Storebroren pyntat kvällsmackan med oregano en kväll.
Så nu är det där den dyrbaraste örten vi har. Storasyskonen springer ut till pallkragen om kvällarna, hämtar in oregano som nu även Lillasyster lärt sig säga. Och så lägger dom den ovanpå mjukmackan, smöret och osten och skjutsar in i micron… så blir det ”väärldens godaste oooreganomacka”, förstår ni!
En liten tur till Gårdshuset och Odlinstäppan, ja. Alltid själagott tycker jag.
Önskar er alla en god julitisdag!
Lillafrun
av Emmeli | jun 25, 2019 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Jag vet. Det kanske börjar bli tjatigt. Men alltså. Alla dessa blommor där ute i trädgården. Gör mig salig.
Den här sommaren är hittills så himla bra. För både det gröna och oss människor. Det är soligt och varmt och sommarregnigt, omvartannat. Svensk sommar. När den är som bäst.
Energigivande och vilsam i god blandning. Det är en sån lyx att leva nära naturen. Tycker jag.
Det är så frodigt och grönt. Och vet ni, något jag längtar massor massor efter?
Att få se myllret av rosenknopparna på våra New Dawn-rosor slå ut.
Dessa rosor är inte alls nya, men har bara blommat väldigt, väldigt sparsamt. Men i år. Ompysslade. Med Guldet från lagårn, ni vet. Ptja, jag tror att det har gjort susen.
Nu är det småmulna junikvällen.
Och i hjärteasken en sommarlovsdag. Med allt från byatur med alla tre småttingarna, en i vagn och två i skrinda (jo, det var tungt men det gick finfint). För Skrållans första tandisbesök gav vi oss iväg, förstår ni. Och så himla duktig lilla coolingen där var. Impad mor. Självklart blev det glassätande i skrindan på vägen hem för storasyskonen.
Så har vi varit på smultronjakt och fått jaktlycka. Studsat studsmatta och lekt i lekstugan. Ute-fikat. Så lagade jag extramycket middag och tvär-ringde till päronen som jag anade kunde ha vägarna förbi precis kring middagstid. Mycket riktigt. Så då fick vi älskat middagssällskap också. Det är dom så värda. Som dom alltid pysslar om oss.
Till kvällen sprang M med minstingarna medan jag tränade hemma på köksgolvet innan min och Minimannens date. Han älskar han-och-jag-tid. Jag med. Nu sover småttingar och en stunds vila innan kudden väntar… ikväll känns det nääästan ok, med tanke på mysmulna vädret, att göra natt innan midnatt.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jun 19, 2019 | Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Vi tar en liten titt på ”Stora rabatten”, tycker jag!
Det känns som ett själagott, grönt rum att stiga in i där under äppelträdet. Bland luktärter som börjat slingra sig, några jordgubbsplantor som blommor och så den där högt älskade rabatten som jag sköter som min fjärde bäbis, typ.
Aklejorna blommar så otroligt fint.
Linblomman växer och lyser upp så vackert bland det gröna.
Dahliorna har stöd av väldans långa bambupinnar. Jag hoppas, hoppas, hoppppppas att dom ska blomma för mig innan frosten kommer…
Några andra darlingar som börjat blomma nu.
Pionerna. Så mycket Mormor för mig. Älskar pioner.
Nu finns både röda, rosa och vita i vår trädgård, men det är bara den här djupröda som börjat blomma ännu. Jag är överförtjust i känslan av att ha gott kvar att se fram emot.
Och alldeles alldeles snart kommer här, längst ner i höger i bild, att blomma en makalöst vacker och god-doftande ros. Katharina Zeimet. Bland stjärnflocka, praktvädd och aklejor. Åh, milda makter. Trädgårdspåteri gör mig salig och mjuk i själen.
Önskar er en god onsdag!
Jag och småttingarna har full fart i köket den här morgonen. Bröddegarna står på jäsning och det vankas ”Mammabröd”.
Lillafrun
av Emmeli | jun 12, 2019 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor..
Vid vägens kant blommar midsommarblomster och smörblommor.
Livet känns i hjärtat alldeles särskilt mycket i denna tid för mig. Det är så oändligt vackert. Precis överallt.
Synen av ungarna när dom springer över grönskande gården. När Minimannen kommer med en ljuvlig bukett hundkex och räcker kärleksfullt och stolt, med rak arm över den till mamman. Han vet att jag blir glad. ”Du älskar verkligen blommor, mamma”. Han har så rätt. Och jag vet inte till mig hur mycket jag ska tacka honom.
Känslan av hennes småarmar om min hals. ”Du är min bästa mamma”. Och du är min bästa Juni, säger jag. Lillprinsen tultar på och möter mig med blicken som är magi. ”Dä!”, säger han och pekar. Överallt.
Dom är mina. Det största av allt.
Och på toppen, den skäggige. Som är min klippa genom allt.
Må det alltiiiiid få vara såhär. Varje dag är en gåva, här på vår alldeles egna plats på jorden. Gamla, gamla gården. För oss Drömgården.
Nya rabatterna har börjat ta sig så fint. Älskar det röda löjtnanshjärtat. Så fint, visst?
Lugna stunder i trägungan. På min Sommarlovsönskelista.
Förgängligheten gör sig påmind och det sköra kryper min in på skinnet än mer än vanligt, in i hjärtat och oron gör mig den här gången till bredden fylld. Fylld av rädsla. Och fylld av ångest.
Jag känner av hela mig. Alltid. Har alltid gjort.
Med ögonen fyllda av tårar. Tårar som trillar på kinderna. Och som i min tystnad gör att jag snyftar. Tänker jag. På den där mamman. Som bara blev 37 år.
Hon som sedan många, många år varit en förebild för mig.. hon som tränat med glädje, haft barnen med på äventyren och låtit det positiva, tacksamma tänket genomsyra allt. Jag minns när hon anordnade en tävling på hennes blogg. Det var när jag var gravid med Sixten. Man kunde vinna träningskläder, om man motiverade sig till varför man skulle vinna. Jag kom ihåg att jag skrev något om att jag har tränat för att vara stark och må bra, för min egen skull. Men nu växer ett liv inom mig och jag tränar för att bli en stark mamma till honom.
Jag vann. Och på posten kom träningskläder, från förebilden Terese. Terese Alvén. Även känd som ”Spark i baken”-Terese. Hon med träningsglädje upp över öronen. Som skänkt träningsSverige massor.
För en kort, kort tid sedan nåddes hon av det förskräckliga beskedet elakartad äggstockscancer. Och för några dagar sedan, var hon tvungen på grund av smärta och ångest, att tvingas säga hejdå till sin familj för att få sövas den sista tiden i livet. Natten mot igår tog hon sitt sista andetag.
Jag går av. Helt och hållet. Orden innanför bröstkorgen.
Jag tänker så mycket på henne och hennes familj och enligt hennes önskan fortsätter vi att springa. Springa för livet. #springförterese
Livet fortsätter här på jorden. Men jag känner mig än mer tacksam. Över att jag får hänga den där tvätten med småkläder och somriga sänglinnen. Bädda rent och stoppa om småttingarna om kvällen. Oändligt tacksam, där jag springer fram och känner mig stark, med barnen sovandes i vagnen. Och så känslan av Livets käftsmäll, för hur skört livet är.
Jag är alldeles slut idag efter att ha tagit hand om två små barn med nästan fyrtio graders feber, båda två. När man inte fyllt tre år ännu och just fyllt ett år, så vill man då också helst vara i mammans famn. Hela tiden. Förstås. Älsklingarna. Så jag har burit och burit. Och tröstat. Och ammat och serverat piggelin. Men inte en suck. För jag är ju här. Precis där jag vill vara. På jorden, tillsammans med människorna jag älskar mest av allt.
Akljejorna blommar så vackert och feberungarna är fria från feber idag. Lycka! Lite snor och hosta kan vi klara. I ett lugnt tempo tar vi onsdag.
Sommarlovets första dag. 
Minimannen susade till förskolan en sväng igår, bjöd kompisarna på glass och strösslade små blombuketter till fröknarna.
Efter några timmar hämtade vi, jag och sjuklingarna, hem honom och han var så glad och nööjd..
”Nu har jag Sommarlov, mamma!”. Lillhjärtat.
Å. Sommarlov. Ikväll ska vi skriva Sommarlovsönskelista tillsammans, hela familjen.
”Ingen brädfodring” är en önskan. ”Mysiga utflykter”, en annan.
Det här blev ett rörigt inlägg.
Men det är lite så det känns inom mig just nu. Rörigt. Vacklar mellan att känna mig livrädd för att någon ska bli sjuk eller att något ska hända. Är så otroligt påverkad av Tereses öde. Samtidigt, vill jag fortsätta att leva. Fullt ut. Precis som vi gör. Behandla varje ny dag som en gåva, som vi fyller med liv. 
Ta hand om er. Krama om varandra. Gå inte och tryck på ett enda ”jag älskar dig”. Säg det. Andas och lev, varje dag. Så tänker och gör jag.
Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor…
Livet är nu.
Lillafrun
av Emmeli | jun 5, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Det var dags för ettårsplanten att få flytta ut!
Och efter att varsamt ha petat ner frön i gamla plastkrukor, där i snöiga mars.. vattnat och ombesörjt. Sett fröna gro, skola om pluttarna som till sist växer ur sina krukor och bara längtar ut. Då, är det så fräsigt att till sist få plantera ut alltsammans i rabatterna, där ute i riktiga livet, och bara invänta magin efter ännu mera vattning och tid.
Som ni ser hade jag förstås min lilla Juniflicka till hjälp.
Min ettårsplant hade kunnat vara större, sannerligen. Men småvännerna fick det kämpigt i snöiga, kalla dagarna i början av maj.. när jag så glatt flyttat ut dom dit efter en så sommarvarm april… jag förmådde mig aldrig att kånka in alltsammans till varma hemmet igen, så ja.. lite för mörkt. lite för kallt. men vi har kämpat på bra ändå, tror knappt en endaste liten en kolavippat så det var en härlig mängd att plantera ut häromdagen.
Dubbla jordgubbsröda zinnior. Rosenskäror i färg jag i minns eftersom påsan hivats iväg. Praktvädd i rosa som jag ser fram emot med spänning. Och barnens solrosor i rosa-gul-röd.
Tobaksblommor storlek stor ifrån mor. Dom doftar så himmelens gott!
Så, bland perenner och rosor duttades småplantorna ner.
Ett litet spadtag, vattning i lilla gropen, ner med plantan och pytsa jord i kring. Vatten till sist också, förstås.
Det ser ut som det gör alltså, när det är nyplanterat. Men redan till kvällen syntes det att plantorna tagit sig och såg så lyckliga ut där i stora landet.
Pionknopparna gör mig pirrig i magen. Smultronplantorna likaså.
Jag fick en fråga hur vi gjort rabatterna. Dom är grävda av min papps. Friade från torv. Påfyllda med Guld från Lagårn….kogödsel alltså. Som vi tagit från gödselstacken… brunnen sedan vi vet inte hur många år. Brunnen kodynga och vanlig planteringsjord, det är vad rabatterna fyllts med. Hoppas på att det ska vara gott för de gröna darlingarna.. det verkar så redan nu, faktiskt!
Juniflickan vattnar smultronplantor.
…Fast inga köpta stora varianter i den där kanten, som i den i andra ytterkanten. Nej här, där Skrållan står har vi gjort ett försök att gräva upp vilda smultron och plantera ner. Det kan bli bra, eller inte. Vi håller tummarna! Så roligt att testa. Jag tror att det är så man behöver göra med trädgård. Bara köra och våga prova sig fram.
Vi hoppas på en härlig blomsterrabatt!
Ja. Nu är även småplanten i jorden, kvar är vattning och blomningslängt!
… och för sjutton! – Dahliorna!! Dahliorna, ska förstås också ner där i jorden.. men jag väntar i det längsta för att inte frosten ska skrämma livet ur dom.
…
Nu fortsätter onsdagen här. Jag har en lång att göra-lista för dagen, men betar av den allteftersom livet styr. Ett utav dagens absolut viktigaste att-göra, är att dofta äppelblom. Viktigt, ohhja!
Må gott fina ni så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer