av Emmeli | feb 12, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Snicksnackande vid köksbordet.
Paj-makeri!
Lördagsfamiljestass.
Ett solbadande kök.
En Juniflicka.
Tullisar.
Och två färdiga pajer.
Till sist var allt inpackat och pajerna klara och vi gav oss ut och hade skön utestund innan vi åkte vidare för att fortsätta vår lördag i Lilla byn.
I det där hemmet jag kallar för hemmahemma och som är mitt barndomshem. Finaste jag kan tänka mig!
Någon sov, någon började leka på en gång, två päron passade på att träna- morsan i hardcoregymmet, cylandes intervaller på den där gammcykeln. Och mannen sprang. Sådär så att han kom hem med rosiga kinder och var alldeles frostig i skägget. Dögullig!
Själv såg jag mest bara galen ut. Men svettig, nöjd och ja; glad!
Sen ramlade hela Mäjadalen in genom dörren och med ens var festen igång! Det är alltid en fest att ses, Familjen. Det lagades palt och allesammans som ville, drog ut till den vedeldade bastun och barnen lekte och sen dundrade vi ner vid långa bordet och åt palt så paltsvimman var ett faktum.
Sköna suckar och pustar och sen orkade vi sörpla kaffe och äta den där ljumma ananaspajen med vaniljglass. Någon somnade i mosters knä..
Det var en så, så trevlig kväll. I lavv majj taikonsfamily!
…
Och idag vaknar vi till söndag.
Med solen utanför sovrummet och storsängen full av gäspande, busiga, skäggiga människor. Och en Sallykatt!
.. som bara sitter och väntar på att hennes favoritmänniska ska börja klappa i kapp efter en natt utan. Min keliga goskatt!
Så himla skönt med en hel dags helg kvar.
Ha en fin söndag alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | feb 8, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Livet går liksom mer än i full fart just nu här hemma.
På alla fronter.
Och vi är smått höga på det här med huset, som ni vet. Och framfart gör att man blir än nipprigare. Ja, det upptar verkligen mycket tid av dygnet. Om vi inte håller på rent fysiskt, så tänker man renovering. Främst gäller det här för mannen, eftersom det är han som jobbar mest där uppe. Jag tycker att jag är en lyx-fru som får vara med barnen och göra sånt jag tycker om; sköta barn och städa och tvätta och laga och dona. Men nä, precis; det är ju egentligen inte så ”bara”, det heller.
Igår fick vi oss en riktig ringklocka. Jag tolkar det som ett; ”Tänk er för nu, var klok i tid. Ni måste vila ibland också”.. Lite så.
M höll på att råka illa ut på väg till jobbet. Men som tur var, blev det bara en backspegel som krossades och inte den vackraste människan jag vet. Tack gode Gud för det. Mardrömmen mardröm höll på att hända. Gårdagen var bara en dag av töcken. Alla tänk-om, som poppade upp därefter. Jag längtade hela dagen efter att han skulle komma hem. Och han längtade hem också. Och till slut var han hemma igen. Vi nattade barn tillsammans och sen parkerade jag honom i finsoffan. Han bara fick inte gå upp och jobba. Medan jag tränade satt han och bläddrade i fotoalbumen som jag gjort i ordning. Det var bra. Så tog vi kväll före midnatt också, för en gångs skull.
Vi vaknade till onsdag idag.
Fortfarande med stor å-kära-nån-vilken-tur-att-det-gick-bra-igår-känsla. Gårdagen fick vara en ringklocka. En viskning om att dra i Nödbromsen och börja tänka lite klokt. Också. Inte bara gå på feeling, för då kan man nog jobba sig galen här hemma. Åh. Det är så svårt. För det är ju så roligt. Vi glömmer bort lite, att vi inte är några maskiner…
Onsdag, ja;
Morgonen var lite för kaosig. Vi vaknade till svinkalla grader. Mannen hade jour innan han skulle iväg på nästa uppdrag. Så det var bara för mig att pälsa på båda ungarna för att packa in dom i bilen mot Förskolan. Inga konstigheter. Har inte M jour, kan jag ju lämna Juni hemma den lilla stunden jag är borta.
Men i alla fall.
..RäserBilen vägrade starta (!). Men mannen fixade fort med start-kablar och fick igång den gamla Pärlan.. som då plötsligt visade ”noll bensin”. Det visste jag, att så inte var fallet, men jag vägrade ändå chansa. Stressad deluxe började jag känna mig, för det var lite extraviktigt att komma i tid idag till Föris. Barnen flyttades över till mannens bil istället och M var då tvungen att följa med han också, för att vi, om det skulle gå ett larm, skulle måsta åka först till Brandstationen och släppa av honom där. Äsch, vad snurrigt för den som inte är inne i snurret.
Skit samma.
Mitt i allt, när vi äntligen ska åka, så är plötsligt mannens radio borta. Den som tjuter arslet av en, gör att mannen får en jädra fart och drar iväg. Själv får jag hög puls och så pirrig mage att allt jag endast får ur mig, är ett Lycka till älskling! och så blir jag på något konstigt vis alldeles lugnt så fort han åkt.
Åh. Jag tappar tråden hela tiden.
..Ut det bar, i snön alltså. För att leta den där plötsligt försvunna radion. Och mycket riktigt, hade den ju åkt ut i bilfixandet, in under släpvagnen… och låg där i snön. Mitt i alltets allt, springer Sallykatten in i huset med en jädra fart och en nyfångad näbbmus i munnen…
Jamen. Lite kaos, va?
Underbart ändå. Att känna att man lever liksom!
Behöver jag förklara hur oerhört skönt det var, när vi till sist landade hemma igen och jag satt där på kökssoffan och sörplade kaffe och gosade bäbisflicka?
Nä, tror inte det.
Dock väldigt synd om lilla Juniflickan idag, som fått hemsk hosta och sin livs första lilla feber. Hugaligen. Men sen började den här onsdagen räta ut sig. Mannen tränade och stack sedan iväg på dagens uppdrag. Jag tvingade honom att inte tänka en sekunds renovering på vägen mot jobbet. Han bara flinade åt mig och pussade mig hejdå. Han är hopplös. Men jag älskar honom ändå.
När J somnat kom Storan hit till oss och efter några minuter av tokbabblande, tränade vi sedan ett lite smågalet ”Februarigympa”-pass. Gympa låter så festligt och farmor, tycker jag. Jag blir glad av ordet. Det var visserligen allt annat än ett Farmor-pass det där, och jag och Storan var mer än nöjda när det var klart.
När vi var klara, rullade våran papps in på gården. Världens bästa Pappa. Idag hjälpte han oss att elda allt bråte som blev förra veckan då mannen och Svärfar jobbade med dörr- och fönsterinsättningarna. Vi är så tacksamma för all hjälp vi får. <3 Allt, allt är guld värt!
Lagom till S hämtats hem från föris, var solen framme och det var en himmelskt stund där ute. Bredvid PappaMorfar och elden och gullungarna.
Nu har timmarna bara sagt svisch och det är mörka kvällen. Köttbullemiddagen är undandiskad, barnen nattade och tvätten hängd. Nu ska jag bara slänga mig i finsoffan och inte göra ett skvatt mer. På heela kvällen. Maj gadd, vad skönt det ska bli!
Lillafrun
av Emmeli | feb 5, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Så var det plötsligt veckans sjunde och sista dag… Söndag. Och vi vaknar till ett Riktigt Vinterlandskap. Så himla härligt tycker vi alla här hemma!
-Men kära nån, vad den här veckan har svischat fram! Vi har absolut nått rekord på arbetstid lagd på gården, under en och samma vecka alltså. Jo precis, vi har ju på ett sätt hållit på med någonting, sedan dagen efter att vi skrev på papper för Drömgården. Dagen efter var käre Grävar- M här och grävde för en blivande entré och infarten kom också till. Minns det som igår! En drös projekt, i varierande storlek, har gjorts sedan dess. Men nu har vi ju sedan en tid tillbaka, barkat igång med det absolut största projektet; Övervåningen. Och fönsterinsättningen har startat med ivrig fart denna vecka. Fem fönster och en pardörr till balkongen är nu på plats. Det finns liksom ingen hejd på längden till att-göra-lista där uppe och det är precis hur roligt som helst och kräver också precis hur mycket helst. Den där våningen kan sin konst att sluka både tid och kraft, liksom. Men det äär så roligt!
(Funderar på att ha en läsarträff här på gården… fatta vad mycket vi skulle kunna hinna på en dag då!!! Ni skulle kunna hjälpa mig att måla Lagårn, till exempel… ett penseldrag var, typ? 😉 ).
..Söndag, alltså.
Jag vaknade likt igår, bredvid mina två stjärnor, till ljudet av såg-genom-timmervägg. Mannen och Svärfar jobbade på och barnen och jag hade morgon här nere. När Lillasyster sov sin första lur för dagen, tog jag och S och bakade blåbärsmuffins tillsammans. 
Det gick i en väldans fart det där bakandet, med en überpeppad snart-treåring som hjälp!
Vi fikade sedan ute på bron, han och jag. Omåttligt nöjda över vårt blåbärsmuffinsbak. Bra utsikt över vad som hände där uppe hade vi också!
Han ville ha saft i syrrans bäbismugg, som han kommit på är så himla bra… man kan liksom hoppa och studsa samtidigt som man dricker, om man så vill. Jättebra…
Därefter; räserdynaåkande, facetime-pratande med både älskade systerfamiljen i Thailand och med Mormor i lillabyn. Ännu en lunch tillsammans med både stora lilla familjen och Farmor och Farfar kring bordet. Och också några såna där mamman-har-god-lust-att-checka-ut-för-en-stund-bryt, då någon älskad ibland förvandlas till en minitonåring och man faktiskt, som morsa, kan få tuppjuck för mindre. Nåväl, uuuuteveeeecklingsfas, mumlar jag för mig själv, sliter mig själv lite i håret och så går det ganska bra, i alla fall.
Sånt där har också söndagen bjudit på. Ljuvlig stund på kökssoffan, med liten bäbisflicka fram på bröstet. Hon jag och mannen tittade på som precis-nyfödd och kände som En Sann Junidröm. Vår lilla Juni.
Nu har vi söndagkväll här. Kom hem för en stund sedan efter att ha fått varit över till Svärisarna och ätit middag. Så lyxigt!! Nu har barnen nattats och här ska likt igår, tränas ett skönt träningspass, hoppas in i skön dusch och vidare in i mjuk stass.. som betyder soffhäng.
Hoppas att ni har haft en bra helg!(?)
Lillafrun
av Emmeli | jan 31, 2017 | Emmeli funderar, Gårdshuset, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Efter att ha påtat med lite ditt och datt här hemma.
-Som att mysa med en liten Lillasyster (som i och för sig sov typ tre och en halv evighet) och hinna sätta in 8 månader älskat dokumenterat liv i fotoalbum. Då, bäddade jag ner Lillan i vagnen (joo, hon hade varit vaken en stund där emellan, jag lovar. Hon sover inte bara, bara faktiskt. Men har det lätt som en utav favoritsysslorna fortfarande. Den andra favoritsysslan är att vara ute och spatsera med någon som håller henne i småhänderna. Eller att säga ”ma-ma?”,”ma-ma?”. Hjärtat smälter hos mig då. Det där sista har hon lärt sig supertidigt, tycker jag… men så har hon ju sin megapladdrande 1000-gånger-om-dagen-mamma-sägande idol att ta efter…).
Vart i hela friden var vi?
-Jo. Jag och J tog syskonvagnen och gick till Förskolan och hämtade hem den där lilla filosofen. När vi kom hem igen, ringde vi till pappan som varit jourande/snickrande idag. Han klev ut där uppe på balkongen och vi önskade oss lite mellis ner till Gårdshustrappen.
Den skäggige var inte sen att haka på…
Några minuter senare kom han ut med gott mellis till oss alla.
Varma frallor och svinsura apelsiner, varmt kaffe och ”mammas saft” som Minimannen beställde och faktiskt fick trots att det inte alls var lördag överhuvudtaget.
Det här är livet, sa jag. Älskade Livet på landet. Ja-ha-a!, sa Sixten så medhållande. Lillan snusade gott i vagnen och mannen satt och nynnade på det-ska-va´-gött-å-leva-melodin.
Det var en alldeles ljuvlig stund. Jag satt kvar längst av alla. Funderade en stund. Bara för mig själv.
Ordet Tacksam, är liksom bara som ”en piss i Nilen”, som min coola syrra brukar säga. Tacksam Deluxe. Är bättre.
Tvättberget har skrämts till lite mindre, mannen har sopat sågspåsen från ögonbrynen, morsan är nöjd efter det där träningspasset. Nu väntar Pettson-och-Findus-läsning i storsängen bland massa duntäcken, kuddar och småsnoriga gullungar!
Januari fick ett fasligt fint avslut.
Lillafrun
av Emmeli | jan 29, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 7-9 månader, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det där var igår morse. När Minimannen var så otroligt taggad på dagen.
Den här helgen känns liksom som en endaste varm kram.
Dagar som gett massa härlig energi. Tillsammans med mina pojkar och gulligaste Juniflickan på jorden. Dagar som varit hjärtehärliga. Roliga för både stora och små. Innehållit häng med både barnens Mor- och Farföräldrar. Vi har fått sol på nosarna. Det har också varit alldeles grådassigt men inte gjort ett endaste dugg. Det har getts utrymme för sköna sörpla-kaffe-på-kökssoffan-stunder, måleri-stunder. Och så vidare. En sista Januarihelg fylld av massa gott.
Ska vi kika några fler bilder som kameran fångat?
Sidär. En skitglad morsa. Som precis varit ute och sprungit med favoritmusik i öronen och med solen i fejjan. Kräkjobbig, alldeles fantastisk tur.
När jag klev in i huset såg det ut såhär;
haha! Hejja mannen!
Det är bra det där!…så fick han lite omväxling mot sina flashiga gym-pass under veckorna! (Ja, M brukar passa på att träna på hotellens gym, när han iväg på långuppdrag).
Och sen då?
Jamen, titta!
Världens Bästa Mormor och Miniman. Där, alldeles precis innan dom drog iväg på brandbilsåkning. Ni må tro att det var fräsiga timmar för en liten Miniman, det där. Ja, vi andra tyckte också det var fasligt fräsigt, faktiskt.
Såklart att jag och pappsen också skulle åka en tur.
Mannen instruerade olika grejer.
Och coola, älskade kusin H, var inte sen att testa!
Alltså. Jag smäller av. Sötaste Brandmannen jag har sett.
….
Sen föll mörkret och Mormor och Morfar följde med oss hem till Drömgården. Det fikades och mystes, innan jag och M och Junflickan gjorde oss festfina och drog iväg på god middag tillsammans med hela Brandkåren. Ja, eller Räddningstjänsten, som det heter nuförtiden. 
Alltså.. <3
Minimannen hade världsfestlig kväll här hemma tillsammans med sin Mormor och Morfar, medan jag och M var iväg. I stjärnklara kvällen mötte vi sedan gänget här hemma. Storebror sov som en liten björn efter dagen.
Och så blev det söndag.
Och titta rosorna! Helt och hållet makalösa.
Idag har det varit svingrått väder men ändå skönt, liksom. Pojkarna har varit ute och fixat med olika saker. Kört lite skoter fram och tillbaka på lägdan, inspekterat senaste inköpet (En spånsug. så himla roligt köp!! Skulle jag inte tyckt för några år sedan. Fast nu betyder det liksom att vi ska börja suga gammalt spån från golven där uppe)..
Där ser ni en nöjd, men ganska så skittrött liten pojke.
Jag har utnyttjat att M varit hemma och dessutom inte haft jour..så jag gav mig ut på en löptur idag igen. Så förutom lite målning och massa mys med gänget, har morsans ben kutat ännu en gång. Uuuunebaat!
Nu är det söndagslunk som råder här. Ja, förutom den där skäggige som testar ett pass han fått av sin fru (njuutbart att sitta och titta på när någon tränar, haha!). Lillan sover ännu en långsovning och Bjossan är lika taggad som vi andra, på att alldeles strax få gå lilla vägen till Farmor och Farfar och njuta Söndagmiddag.
Älskade Helgdagar.
Hoppas ni haft det gott ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jan 27, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
”Ett, två, trre, fyra, fem….
….”nu kommer jag, mamma!” … ”men vaaat kan hon vaara”… ”mamma?…mamma??? …. M-A-M-M-A!?!?!?!”.
(Mamman hittades och det var istället hennes tur att räkna och leta. ”Ett, två, tre..osv”…)
”Men vaaar är Sixten nu då, tro?, gick jag i min tur och mumlade varpå jag sekunden senare fick ett klart och tydligt och inte det minsta tveksamt;
-HÄÄÄR ÄR JAG, MAMMA!
Ärliga lilla Miniman.
Och i vagnen, en Lillasyster som fått prova sitta upp en stund och varit med på så vis, men som liksom inte orkade mer än en liten stund av utelek innan det blev så fasligt tröttsamt.
Ja. Det där var sannerligen en helt ljuvlig stund idag. Vi pausade innestökandet med att gå ut i det helknasiga januarivädret. Vädret som inte alls stämmer med en riktig vintermånad, men som liksom omöjligt kan låtas bli att älskas i alla fall. Det var helt underbart. Typ vårkänslor i luften!
Med den goda friskluften och rosiga kinderna fick vi sedan raketfart här inne (läs; Lillan sov, Minimannen var trött och vilade i Finfotöljen framför TV-n och mamman snodde på med städningen). Jag firade toknystädat med ett skönt fredagsfyspass. Innan det lagades middag och så. Och ni må tro att det var glada tre som stod i dörröppningen när våran M rullade in på gården här ikväll.
Hela familjen samlad. Bästa som finns!
Vi har haft skitmysig kväll tillsammans. Innan sedan nybadade barn nattades framför Pettsonläsning i renbäddade Storsängen (som jag bara läängtar att få krypa ner i). Nu sover barnen och jag och mannen ska slå oss ner i finsoffan. Har ju inte sett veckans Mandelmanns! Det, och den (förmodligen) goda chokladen M hade med sig, blir hur nice som helst nu.
Åh. Den här fredagen, alltså. Kan inte önska mig något mer.
Trevlig helg till er!
Lillafrun
Senaste kommentarer