av Emmeli | jan 26, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården, Salen, Träning
Prick det där;
-30 rosor i min absoluta favoritfärg. Prick det, var jag så himla värd just idag. Bestämde jag mig för i morse när jag och Lillan var på affären efter att ha lämnat Storebror på Föris.
Så från mig själv, till mig själv. 30 rosa rosor. Alltså, tack Emmeli!!
Alla är vi ju var våra chefer, visst? Över oss själva, menar jag. Och jag vet att jag är en ganska sträng chef, mot mig själv. Driver på mig själv, som mot ingen annan. Och så det jag pratade om förra veckan, ni vet. Att det är så lätt att hela tiden bara, bara tänka på andra och vilja att dom ska ha det bra och sen smått skiter man i sig själv. Jag tror i och för sig att det är supersupervanligt att leva lite så, särskilt mitt i småbarnslivet. Och jag kan inte påstå, att jag lider. Inte det minsta, faktiskt. Men nog är det lätt att glömma sig själv, kära nån ja.
Men jag brukar nypa åt mig dom där småstunderna som är som guld värda och bara för mig; Den där snabba men varma och sköna duschen, svettiga träningspasset, lilla stunden alldeles själv på kökssoffan. Och idag klappade jag mig själv på axeln och sa att du gör det bra, hörredu morsan! och tog det där fånget med rosor under armen, matkassen i andra och lilla bäbisflickan i nån för-stunden-uppfunnen-arm. Ni vet; Bläsckfiskarmarna. Dom som liksom bara poppar upp, för att dom måste.
Njöt så av pysslet att fylla vaser med rosorna och strössla ut här och där.
Där är inne i Salen, ja. 
Lillan sov och jag trippade upp till målarrummet och målade ännu ett varv på stokken. Och sen fick den här mammakroppen äntligen ett träningspass igen, efter några dagar av bara promenerande, för att riktigt få bort den där nedrans Basiluskan. Det blev för övrigt ett roligt och svettigt pass, kanske skulle jag ha delat med mig av det om någon är sugen? 
Mera lim är inköpt också, så idag skiter vi i torsdagsstädningen här hemma. Jag och Bjossan ska pyssla tillsammans i eftermiddag istället. Klippa och klistra, stöka och slira ner lite till. Så tar vi snyggatillandet av hemmet imorn istället. Vilken bra plan, va!
Näpp. Nu ska jag och Lillan ta ”Mammas Räserbil” och dra mot Föris och hämta hem en Storebror som checkar ut för helg! –Uuunebaat!
Och du! Klappa dig själv på axeln vettja, du med! Gör något gott. Bara från dig själv. Till dig själv. Det är du värd. Liksom. <3
Lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Titta där då;
flickorna redo för kalas.
Vår älskade lilla Juniflicka, där på dagen prick 7 månader. Älskade, älskade 7 månader. Kära nån vad jag är tok-kär i livet med mina två småttingar. Och den där skäggige, förstås.
Lördag, sa vi?
-Det var en god sådan, rakt igenom. God på alla sätt, liksom. Jag kände bara hur jag som gick på moln. Över den där grejen att faktiskt ha helg, när det är helg. Att mannen hade jour just igår, ja det gjorde ju inte så mycket, vi hade han ju hos oss i alla fall förutom när han var ute på vift, förstås.
Vi fick skön nytta gjord, typ en insamling som totalt svämmat över. Den, hamnade där den skulle. Och det målades balkongdörrsfoder. Och päronen tränade. Mamman kände sig världslyxig som fick, nästintill, några minuters hemmaspa. Haha. Ja, alltså; duscha i lugn och ro och packa in håret i inpackning och därefter hinna rosa kinder och till och med torka håret torrt. Ta på sig den där nya blusen. Ja, det behövs verkligen inte mycket eller många minuter innan det känns som om man varit iväg på tre dagars spa. Typ så. Underbart!
Sen följde en kväll i Mäjadalen. Hos den där familjen vi älskar så, med den där purfärska 10-åringen som hade ett så hjärtemysigt och kalasigt kalas.
Minimannen och födelsedagsbarnet i full färd med att fixa det sista på den där goda, goda tårtan.
Vi åkte sedan proppmätta och hjärtevarma hemåt i stjärnklara natten.
…
Idag är det söndag,
…och jag vill typ gasta M E N!! NÄÄJ! när jag och barnen vaknar som tre kraxande kråkor. Igen. Vi hade ju lämnat den där Basiluskan bakom oss. Och visserligen. Hon drog. Men nu är det en ny variant här. Jag tror visserligen inte att jag träffat en endaste människa senaste tiden, som inte varit Basiluskig på något vis. Så det är väl helt sonika bara att acceptera. Vi kör ett race till, när vi ändå var igång, liksom…
Äsch. Det ska nog bli söndag av det här nys- och- kraxhaket, också!
Mannen åkte iväg i morse och är just nu i kyrkan med våran gospelkör och sjunger på gudstjänst. Jag tittar och njuter härifrån datan och livesändningen som ordnats så fint. Lillan sover gott ute i vagnen oc..,hoppsan! nu ropar min andra darling inne från ”Pott-huset”! Måste kila, mao!
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 19, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Träning
Åhå!
-Vilken (som Minimannen säger) grrrryyym dag, det här har varit! Grym, som i grymt bra, alltså.
Vaknade i morse och bara kände i prick hela kroppen att; det här blir en bra dag!
Där; Ett mycket torsdagsmorgonkrispigt hem… mitt i morgonbestyr.
Vissna tullisar men med en bäbis som också kände peppen och satt mitt bland städracets start med discokulalampan och hade det party.
Vi hivade ut mattorna och sen var det dags för Lillan att sova dagens första lur. Jag och S blev tvärsugna på att gå ut en liten sväng medan hon sövdes. Vi tog oss ett litet äventyr runt gården. 
Någon skjutsade sin Lillasyster mot den där stora björken vi tänkt norpa lite ris ifrån.
Alla var med, såklart.
Det blåste ganska bra, så efter en stund gick vi in igen.
Jag hade kunglig hjälp i städningen.
Fick i ärlighetens namn knappt röra den där dammsugaren. Jag tyckte såklart att den där bestämda lillfisen var så söt där han gasade fram i ett redigt tempo,
..så galet lik någon annan här på jorden (undertecknad, mao), att jag fick skrattet innanför bröstet.
Han var noggrann, det var han.
Självklart tog vi oss pauser också. Många.
Lekte.
Hade apelsinpicknick på köksgolvet.
Piffade lite. Och så vidare.
Till sist var dammsugarvarvet klart.
Då mystes det med Lillasyster som vaknat. 
Kolavippar.
…
Efter lunch var alla mätta och småttingar sovtrötta, så då kläddes samtliga i varma kläder.
Plötsligt hade det visst blivit storm av den där blåsten, men vi var pepp på sovstund, helgblommor och att kanske, kanske möta Farfar på jobbet. Så vi gav oss ut i alla fall.
Först till affären. Där någon det första han gör när vi kommer innanför dörrarna, är att ropa ”Jag vill söpa helgblommor!”. Sagt och gjort. Sen vandrade vi långrunda i blåst och sol. Det droppade i räserfaert från taken och jag ville bara tjoa. Och tjoa, det gjorde vi också när vi faktiskt fick träffa den där efterlängtade Farfarn. Nöjda och glada rullade vi sedan in på Drömgården igen.
Kidsen snusade. 
Och titta! Fina tullisar, va?
Minimannen väcktes efter en stund. Oftast sover han inte om dagarna nu, men en liten lur kan det ju bli ibland, som idag. Han och jag drog på vår favoritlåt just nu; ”Snacket på stan”. På repeat.
Vi dansade och diggade och morsan gjorde samtidigt ett överkroppspass, som kändes prima. Men jag kände ändå efter en del (till en början) så det var sant att den där Baseuluskan i halsen dragit helt.
Sen har här lekts jaga runt, runt, runt. Och när jag fick en bra chans gjordes dammtorkning och skurandet av golven.
Och nu; bara en så, så skön Kvällsfridssuck.
-I ett såpdoftande hem med pyjamasklädda småttingar, ett pussel på köksgolvet som viskar om dagens lek och en mamma som känner sig lycklig över en underbar, vanlig dag. Allt, med stormen som tar i så det knäpper i husknutarna.
Ha en god kväll!
Lillafrun
av Emmeli | jan 18, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Där;
En för mig så himla dyrbar syn. Vackerpappan som kramade sina kids hejdå innan han drog iväg på jobbet i morse. Vad dom där hörselkåporna var med i allt, det vette katten. Älskar den där leveransen av ”baaamsekram”, som S säger. Älskar också, att jag fick se precis samma syn, ikväll igen. Så lyxigt att M stuvat om i sitt uppdragande en del nu sedan det nya året. Något som blev klart redan i höstas men som trätt i kraft nu. Kommer bland annat innebära att han inte kommer behöva bo borta sådär tre och fyra nätter per vecka, som det har kunnat vara vissa perioder. Samt att vi på vanligt vis, kan längta till helg vilket vi inte kunnat på sisådär fyra år, kanske? Nu kommer vi ha helg (i alla fall nästan alltid) när precis alla andra våra nära och kära också har det. Om det känns nymodigt, lyx och megamys? – JA!
Annars?
Tjaa… vi verkar ha en Basiluska som är här hemma och härjar. Lillan snorar. Bjossan likaså. Jag blev tvärsvidig i halsen igårkväll och small av tillsammans med barnen vid nattningen. 12 timmar björnsömn och sånt där supersnuskigt gurglande i vatten med heroiskt mycket salt i, verkar dock ha gjort susen för mig (det där med saltet är ett superknep!). Men jag har ändå känt mig lite 98-inte-helt-100 idag. Och försökt leva som jag lär…. vilket jag kanske inte alltid gör, ska erkännas. Det vill säga; tar ut mig för hårt fastän man borde ta det lugnare. Tycker att det är lite viktigare att alla runtomkring mig mår bra men driver istället på mig själv som vilken tjurig arbetshäst som helst. Jag är garanterat inte ensam om beteendet.
Men det bidde till exempel inget som-planerat-träningspass idag. Hade inte tänkt mucka så mycket med denna Basiluska så kanske hon faktiskt ger sig här och nu, och inte blir värre. Då är jag nog på banan imorn igen istället. OM jag får önska.
Minimannen gav sig själv Storebrorsledigt från Föris resten av veckan så vi har haft mysigt här hemma, alla tre. Det cirkulerar nämligen både den ena och andra sjukan runt oss, som jag liksom gärna försöker hålla oss ifrån. Så vi har roat oss här hemma. Kritritat och trolldegsdegat och så var vi ute på en skön långpromenad så morsan fick lagomjobbig motion samtidigt som barnen fick sin sköna vila. Sen har här städads ur kylskåp och torkats ur skafferi och nåt annat köksskåp. En sväng i eftermiddags var vi till Mäjadalen och morsade på kusinerna och fick ”luggarna klippta” (Minimannens ord) av Världens Bästa Klipp-L. Så nu har vi också en alldeles nyfrissad Miniman här hem, som lyckligt säger att nu seer jag bra igen, mamma! på sitt lilla farbrorvis med R:en rullades långt fram i lilla munnen.
Nu är det kväll och jag ska gå in till dom där tre darlingarna som surrar i köket och kvällsfika lite innan nattningsrace. Mannen har säkert, likt alla andra kvällar/nätter något på g där uppe på övervåningen!
Hoppas ni mår bra? Eller snorar ni också?
Lillafrun
av Emmeli | jan 16, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Förskräckligt vilken trött måndag det här har varit!
Men det har förstås tuffats på, i alla fall. Så funkar det ju, liksom. Särskilt när man är mitt bland älskade småttingar som behöver en åt alla håll och kanter. Och, än om man kan bli så ohyggligt gäspig ibland, och typ vilja ta ett liggunderlag och gå in i lagårn och sova en kvart eller två i nån gammal spilta. Ja. Oavsett den tröttheten, som jag tror är typisk för att vara småbarnsmorsa, så är det så förbenat mysigt hela alltet. Och jag vet, jag borde hålla klaffen, för jag får sova hela nätterna… men, jag hinner trötta ut mig på en dag i alla fall!
Till morgonen sattes en stor deg och sen har vi skrotat på med allt möjligt. Varit ute. Nyfikentittat på när pappan börjat tillverka dom där fönsterramarna som han kommit på kommer bli smidiga att ha när fönsterna ska sättas in så småningom. Lekt. Småbråkat om den där grejen att dela med sig av leksaker. Tvättat. Bäddat rent. Sytt och bytt. Ätit bondomelett till middag. Och ikväll har den där mastodontdegen bakats ut. En deg av tre liter vätska tar sin lilla tid att baka ut, så att säga.
Så under tiden bröden gräddades och jag och mannen turades om att ta hand om plåtarna. Då, hann en liten flicka lära sig ännu ett partytrick. 
Att ta sig från liggande till sittande alldeles själv. Hon tar sig åt alla håll nu och sitter sedan ett tag tillbaka. Vår lilla älsklingsLillan. Som nu bara lär sig saker varje dag.
Och den där morsan som haft vilovecka tränade sitt första pass för den här veckan och det var prick hur jobbigt som helst. Gick knappt att kliva upp efteråt. Kaan ha något att göra med vad busen på ryggen…
Den där busen som sedan sov ner sin långkalsong-pappa med en Pettsonbok, och istället hittades jättevaken med dom där radiohörselkåporna på sig.
Nu är det där brödet i alla fall äääntligen färdigräddat och jag och mannen ska njuta knäpptyst hus och världsgott kvällsfika.
Receptet på mitt absoluta favoritbröd hittar ni HÄR!
En veckostart här på Drömgården, alltså. Inget konstigt alls.
Hoppas ni haft det bra idag, ni med.
Lillafrun
av Emmeli | jan 12, 2017 | Frågor och Svar, Tips på träningspass, Träning
Läsafrågadags!
Jag försöker ju alltid i den mån jag bara kan och hinner med, svara på era frågor och kommentarer i kommentarsfältet. Jag blir alltid, alltid så himla glad när ni lämnar spår efter er.
Då söööör vi! (Som min peppiga snart-treåring säger)…
Läsarfråga:
”Hejsan! Och tack för en super mysig och inspirerande blogg! Är imponerad över hur du får ihop din hemmaträning med två små, jag har själv tre barn och det är inte det lättaste att prioritera sig själv med hus som ska städas och tvätt som ska tvättas mm. Jag fick barn i slutet av september och vill gärna nu bli starkare och få bättre kondis. Jag vet att du inte har en träningsblogg men nu under viloveckan kanske du skulle kunna dela med dig av några tips, på att få träningen att bli av, bra övningar och var man ska börja efter en graviditet. Om du har lust så klart! ☺
Ha en toppendag! /Cecilia”
Svar. Typ såhär:
Hej Cecilia!
Tack, tack, tack vad roligt att höra att du gillar, och STORT GRATTIS till ännu ett underverk! <3
1.För mig är träningen väldigt viktig och därmed något jag prioriterar högt på Emmelis-egna-behov-lista. Som du säkert märkt är jag också en riktig städoman och älskar också att pyssla i hemmet. Jag brukar tänka såhär; ” var och en gör som en själv vill och mår bra av” (får man hoppas i alla fall.. annars borde man börja tänka om lite, tänker jag). När jag till exempel ibland på fredagkvällen, när barnen somnat, hellre drar fram gröna mattan och tränar mig svettig och varm i hela kroppen. Än att slå på tv:n och ser på det där programmet som det känns som att hela Sverige sitter och ser på. Dels för att jag bara har en och en halv kanal, typ. Och dels för att jag hellre vill träna än att se det där programmet. Nu säger jag inte att DU prioriterar exempelvis tv:n framför träningspasset. Jag säger bara hur JAG tänker. Jag prioriterar helt enkelt vissa saker. Vissa dagar kan jag tycka att jag vill lite föör mycket och trycker in saker så jag nästan är andfådd när dagen är slut. Jag är sån. Gillar att göra. En massa. Men jag har mina latare dagar också. Jag lovar!
Så. Prioritera din träning. Det, är mitt första tips och tanke.
2. Innan barnen kom till världen, kunde jag helt planera min dag utefter mig själv och bara mina egna behov (Heeestegud, jag kan knappt stava den meningen nu, haha!). Nu, är det barnen som går i första och första hand och dagen planeras utefter deras behov. Vill jag träna, så gör jag det när kids sover eller när jag vet att det passar i den vakna delen av mat-och-sov-klockan. Och är vi hemma båda två, jag och mannen, så är det ju plättlätt. Jag brukar bestämma precis innan ny vecka, ganska säkert vilka dagar jag kommer träna och vad jag kommer träna. Som när mannen är hemma, tar vi oss båda gärna löpturer. Alltså; Planera in din träning (så gott det går)!
3. Låt barnen vara med dig! Det som kan hända, är att du får typ 15 kilo extravikt vid upphoppen, eller så. Men man klarar alltid mer än man tror. Och nånstans var ju grundtanken att det var en starkare kropp man ville åt.
4. Välj övningar utefter om du är själv, eller tränar med barnen;
Vet jag att jag ska träna alldeles, alldeles själv och ostört, så kan jag välja precis vilja övningar jag vill. Men tränar jag tillsammans med barnen är det lättare fria vikter och, mestadels, olika typer av kroppsviktövningar som gäller. Inga 12-kilos kettlebellsvingar med en småtting springandes runt mig, alltså (!). Men att stå och steppa bredvid en minimänniska, kan vara bland det peppigaste du gör! Och att göra olika typer av hopp, är skitroligt att göra tillsammans. Du känner dig lite ägd bara, när den där lätta lilla minikroppen kör över dig i antal. Men det är sånt man får ta!
5. Hitta DIN typ av träning. Tycker du bara att det är pest och pina kommer träningen inte att bli av. Hitta det du gillar. Jag tycker ju om dom där tabatapassen när jag är skitsvettig och smått illamående efteråt. Får en kick av det, som jag gillar. Men jag vill inte ha precis varje pass på det viset. Passet efter är kanske en löptur, där jag springer utan tid och press på mig själv överhuvudtaget. Så, variation! Inte bara nyckeln till resultatframgång utan också motiverande. Tycker jag.
6.Se möjligheterna! Man behöver inte en massa yta eller avancerad utrustning för att få till ett bra träningspass. Man behöver ju bara sin egen kropp! Sen kan jag träna inne i barnens rum, likväl som i salen (bästa GympaSalen!) eller under äppelträdet om sommaren.
7. Ladda ner en Tabata-timer eller annan slags timer. Med tidtagning och några bestämda övningar, kan du få till hur bra pass som helst. HÄR har du beskrivning och tips på tabata-pass.
8. Tänk kort och intensivt! Tänk inte att ett träningspass behöver vara långt, för att det ska vara ett bra pass. Förutom när jag springer långt, och det då tar längre tid. Så tar oftast min pass kring 30-40 minuter och hela kroppen är spagetti därefter. Den träningsform vi (menar nu jag och han jag lever med, som positivt nog ju också tycker om att träna och vi alltså gärna tränar tillsammans och också hjälper varandra till att hitta träningsstunderna) tränar mest, är högintensiv intervallträning. Med olika typer av intervaller. Tabata-timern är som sagt något jag råder dig att ladda hem. På 30 minuter kan du göra dig tokslut och drippdropp-svettig, eller alldeles lagom trött och superdupernöjd. Man väljer själv hur jobbigt det ska bli! Men en timer där du på bestämd tid ska göra så många repetitioner du orkar, är souuper!
7. Ge dig själv presenten!
Att bli:
- Starkare. Gladare. Piggare. Få än mer tålamod. Få höra orden ”Du är väääädens starkaste mamma, mamma!”. Känna dig helt och hållet yeah-yeah. Och så vidare! Listan kan göras lång.
…. say no more. Han är livet den där.
…
Mycket handlar det om att få träningen till en vana. Precis som man går och handlar mat varje vecka.
Nu när du är ny-mamma igen, är det största, största fokuset på att du ska bli stark, inifrån och ut. Inte tänka springa fort eller lyfta tungt. Börja lätt och öka allteftersom det känns bra. Utgå från din egen nivå. Gå promenader och ha sedan största fokuset på att träna ihop magmusklerna för att undvika diastas. Jag har fokuserat extra, både under och efter graviditet, på att stärka baksidan. Så skönt att vara stark i rygg och så vidare, när man lyfter och bär hela dagarna. Jag vill inte ge dig några större specifika råd, då jag känner mig alldeles för okunnig. Jag känner bara min kropp och kan bara säga hur jag har gjort. Då jag tränat både innan och under hela mina graviditeter, har vägen tillbaka inte varit så svår att ta. Men jag är alltid noga med att känna efter så att allt känns bra. Jag är rädd om min mammakropp, den har gett mig det finaste jag har.
Tips på passupplägg:
Jag tänker ofta hälften-hälften när jag gör pass-upplägg. Tycker om att träna helkroppspass. Hälften övningar jag får puls av. Hälften styrkeövningar. Sen får man ju både styrka och puls av många övningar, men du förstår vad jag menar. Bestäm sedan ett gäng övningar.
Till exempel fyra pulsövningar (knäböj, utfallshopp, burpees och upphopp) och fyra styrkeövningar (rygglyft, armhävningar, rak planka och dips).
Välj att sätta ihop två övningar per tabatablock eller ta en övning ett helt block igenom. Kul och jobbigt både ock! Mina tabata-pass är oftast mellan 6-8 block.
En massa pass jag skrivit ner, finns under rubriken ”Tips på träningspass”.
Stort Lycka Till.
Och-
HEJJA DIG!
… jag blev lite nostalgisk och kikade lite träningsbilder. Sänder peppen till er alla!
2 veckor innan Storebror föddes. 
Efter intervallpasset i vad som är en utav dom jobbigaste backarna vi vet. Minimannen, var där 2 månader och låg i vagnen och sov gott.
Där; med en peppande 1,5-åring bredvid.
Prick hela familjen.
Eller på det där viset som känns så oerhört lyxigt. Att få springa iväg, med fågelkvitter, vinden eller favoritmusiken i öronen. Alldeles själv. 
Men det är fasligt trevligt med sällskap! Det där är jag och J för några dagar sedan.
Ja, som ni ser är mina barn vana det där med rörelse och svett och en hoppande morsa, från att dom legat i magen till att sedan nästan sövas till tabatatimern (haha) som pyttisar. Och som nu för Storebror; vara med själv och vilja hoppa och leka precis mitt ibland allt. Lillasyster sover antingen, eller är med på det sätt som passar henne där och då- ovan låg hon på golvet och lekte.
Hopp och lek!
Lillafrun
Senaste kommentarer