av Emmeli | okt 19, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
(inlägget innehåller två reklamlänkar)
Åhå, tack Gud för fredag!
-Vilken smått skrattretande Bergochdalbanevecka undertecknad haft!
Pepp ena sekunden, supermelankolisk nästa. Lycklig hit, vemodig dit, älskar så hjärtat gör ont. Löven faller, känslan av förgänglighet, tröttheten som anfaller i takt med mörkret. Jag äär ju en människa med oooerhört goda tillgångar till mina känslor. Ooohlala, ej så stabilt ibland alltså. Efter att jag hade varit ute och sprungit en riktig meducirunda igår, sådär så att jag drog hemifrån opepp men landade hemma pepp igen. Jaa då toppades veckans misstänkta hormonhärva i kroppen, med ett häärligt migränanfall. Så nu har jag sovit ruset av mig och är vaken tidigare än någonsin. Av mig själv. Ganska så mysigt ändå, att vakna utvilad, tassa upp i mörkret och tända ljus och vänta in att älskade ska vakna.
Är så förbenat tacksam över ynnesten att få vara hemma med dom.
…
Storebror, så liten men så klok.
Så kär och ”stolt” som han säger, över sina syskon. Jag älskar att han trivs så med småvännerna på Förskolan dom timmarna han är där. Och det där nya torsdagsnöjet, att susa iväg en sväng på dans, är så gulligt att man dånar ju. Men tänk ändå, så stoor han blivit! Hans mesta tid är ju här hemma förstås, och här pågår pyssel och bokstavspåtande blandat med en stor byggperiod i livet. Plusplus (såna HÄR ni vet) och ”maskiner” hej vilt av bästa briogrejerna (HÄR hittar ni dom, en varmt, varmt tips!) är vad som går varmast just nu. Bädda sängen har han börjat göra själv också. För att ”hjälpa dig mamma”. Alltså.. min fina Prins Darling. x
Juni, då. Min coola, kavata älsklingstjej.
Fullkomligt älskar att få bjudas in i hennes tvååringsvärld. Vi bygger pussel, pysslar förstås tillsammans med storebror, sörplar kaffe vid lilla bordet ”inne på lumme!” (inne på rummet, för den som inte förstod!). Älskar småäventyren. Som när vi går promenad tillsammans. Stannar minst tusen gånger. Hittar en sten. Plockar upp. Går några steg till. Tittar på löven som faller från träden. 
Plockar upp olika löv från marken. Undrar tillsammans vad dom är för färg. Bär dom med oss hem.
… och slumrar sedan på kökssoffan, så trött av hela alltet.
Och så Bertil då. Gullisen.
Som strösslat hjärtenära med doptackkort. Han som mer och mer lär sig att greppa tag i saker lite mer medvetet. Som försöker ”prata och sjunga” och har så gullig röst att jag går av. Sticker jag iväg på tur själv, typ en prom eller springtur, så är det alltid med lite miniseparationsångest..
Men stackars lillvännen, har blivit förkyld. Hade igår sån hosta att jag bara ville hosta åt honom. Låter så otäckt. Igårkväll fick han plötsligt prickar i härliga små vecken på armarna och benen.. men inte värmeutslag utan något annat, typ nässelutslag. Mycket mindre idag. Men jag ringer hellre en gång för mycket än för lite, så strax ringer hälsocentralen upp och vi ska få rådgivning så får vi se sedan. Lillprinsen är sådär löjligt obrydd om hela alltet, så det gör mig också lite lugnare..
… och där, är hela gänget vaket för fredag! Alla halsband och armband, byggdelar och pussesugna kinder är redo. Även mamman, känner sig faktiskt på banan. Inte en gråtkänsla så långt ögat når. Wow!
Såå skönt med helg i sikte nu. Känns som att jag inte träffat den skäggige på hela veckan och jag kan bli vinglig för mindre, liksom. Min klippa, ju! I eftermiddag åker bara han och jag, och Bertils förstås, iväg en sväng till stan för lite ärenden. Känns ändå så mysigt, vet att chansen för samtal som pratas till punkt kommer att ges och det är så fint.
Ok. Statusen här hemma på Drömgården, där har ni den!
Önskar er en härlig fredag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 16, 2018 | Tips på träningspass, Träning
Ok. Höstmörkret. På väg. Mer och mer. Viktigt att vi fyller på med god energi. Viktigt alltid, förstås. Men jag upplever att det nu och några månader framåt är som trögast att träna, men på samma gång behöver jag det så.
En promenad. En springtur. Med eller utan småttingar. Ett gympapass.. tabata, styrka, hög puls varvat med syriga muskler eller fokus åt det ena eller andra hållet. Det spelar ingen roll, egentligen. Bara jag får min beskärda del av motion, så mår jag så gott och orkar så bra.
Jag mår så bra av att träna. 30 minuter av mina 24 dygnstimmar och jag är som om (ja oftast i alla fall) jag varit på ett par, tre återhämtningsdygn på raken. Och nej, jag motionerar inte varje dag, men vill och försöker hålla mig till att röra på mig på olika sätt mestadels av veckans dagar.
Idag gympades det inomhus. Och jag lovade er som glimtade på instastories, att posta lilla gympapasset till er. Har provat ett nytt upplägg nu ett par gånger och gillar det. Vi kan kalla det….
-30 minuter Höstgympa!
30 minuter rörelse. Kondition och styrka blandat. Tänk passet i tre block;
Block 1. Uppvärmning. 10 minuter. RÖR DIG!!! Inte svårare än så. Låt känslan och fantasin (och musiken!) styra dig. Upphopp, högaknän, spring på stället, småjogga, gör ett par utfallshopp, fortsätt småjogga, dansa järnet ett slag, gör fem djupa grodhopp, boxas, hoppsa-steg och så vidare. Håll dig i rörelse hela tiden och gör dig varm i hela kroppen. (Det här är perfekt om du är småttingförälder också, mina barn ser det här som roligaste leken!)
Block 2. Styrka. 3 övningar. 10 repetitioner per övning= ett varv. Gör 4-6 varv, med den vila du behöver emellan övningar/varv. Gärna så lite vila som möjligt, ingen fara om pulsen är hög!
Idag valde jag; Armhävningar, rygglyft och fällkniven (kika HÄR om du undrar hur den ser ut). Välj övningar utefter DIG. Väljer du armhävningar, gör dom på tå eller knä. Båda är hur bra som helst. Gör inget som känns tokigt eller gör ont på dumt vis. Mjölksyra är en sak, men ja, ni förstår!
Block 3. Pulsfinal in i mål!
Titta på klockan, du ska ta dig i mål på sammanlagt 30 minuter. Nu gör du precis som i början av passet; RÖR DIG! Men låt dig nu få upp pulsen högre än då. Jag gjorde såhär; småjoggade, hoppade 10 utfall, hoppade 10 grodhopp, småjoggade. Och lät det bli mitt pulsfinalvarv, som jag gjorde om och om igen tills klockan ringde och svetten lackade.
Andas. Pusta ut. Klappa dig själv på axeln, för att du gett dig själv 30 goda minuter av god rörelse!
…
Lycka till! Och ha det så gott så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | okt 8, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Liten hjälper stor.
En Skrålla har favoritstund.
En herrans massa bakande av olika de slag.
Kalljästa frallor (recept HÄR) ger alltid ett jubel när det finns här hemma.
En mamma som pustar ut efter en utav veckans tanka-energi-stunder.
En alldeles nybliven fyramånadersälskling i skön, skön sömn. Vacker symbol för V i l a.
…
Oohlala!
-så den där första oktoberveckan susade fram!
Det fullkomligt flödade ut energi för allt från småttingliv, till renovering och en herrans massa kalasfix. Både jag och M är såna som klarar högt tempo och mycket på agendan, men vi är inga maskiner. Så vila och återhämtning är förstås också så viktigt för oss. I helgen har vi bromsat in så skönt och vilat upp oss. Ok, lördagen var kanske inte så mycket broms. Då ägnade vi oss åt att dels städa upp efter kalas men också stöka ner… sågade klart runt fönsterna som satts in i sovrummet och spånade ner en masse. Men till kvällen var hemmet spånfritt och vi knatade iväg för knytiskalas med M´s familj, så mysigt. Igår då, var det broms på riktigt. Vi tankade energi och vilade upp oss. Löpning, spastund i pappas vedeldade bastu och middag med soft återupplivande av höstiga grytan från kalaset.
Nu väntar ny vecka. Den kommer fyllas med lite allt möjligt. En sväng till stan för att prova ut ny glasögonbåge (igen, jag vet), bvc-besök för Bertil. På onsdag hoppas vi att vädret är med oss så att vi kan maxa med målning och hinna precis allt vitt som är kvar på den allra sista väggen. HemmaMammaPyssel. Tänker att bloggen kan få sig en härlig vecka också. Inlägget med min nya kapselgarderob väntar er, funderar på att göra er en liten inblick i hur det ser ut här inne också med nya fönster och förstås blir det något gott recept. Låter det bra?
Önskar er en härlig måndag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 4, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken födelsedag det blev.
Födelsedagsmorgonen, förstås. Ja, för det första.. allt som man sätter ”födelsedags-” framför, blir hur festligt som helst. Så jag har födelsedagsgympat tillsammans med min lilla flicka. Och födelsedagstvättat (haha!), men bara lite.. skulle ju ge mig själv så ledigt som möjligt idag.
Och blivit såå gratulerad att det inte är klokt. Från älskade Storfamiljen med skönsång i luren, söta meddelanden och kort i postlådan. Och från vännerna. Och er här inne i min lilla bubbla, ni har ju liksom också blivit som mina vänner… och ibland, när jag leker med tanken ”tänk om jag skulle sluta att blogga”… så känns det smått otänkbart. Men man vet ju aldrig förstås. Det som är allra roligast är att ni är så bjussiga och ”pratar tillbaka” till mig. Det ger mig sån glädje.
Älskade såå, den där Födelsedagsturen ute på stubbåkern. Från vilken ni strösslas med bilder nu.
Solen och vinden mot kinden. Sovande barnen. Och kameran kring halsen. Underbart, tycker jag. Dagen har haft en så ompysslande känsla. Själagod.
När vi kom hem till gården igen, passade jag på att knipsa några bilder på gården och huset.
Det är Höstig och så vacker skrud på alltsammans!
Tänkte knåpa ihop ett litet inlägg med före- och efterbilder snart. Det är så peppigt med såna.
Vi är så himla nära vårt absoluta drömmål (att hinna precis lika mycket som förra året.. det vill säga hälften, så att vi därmed blir heelt klara med hela rasket innan vintern kommer).
Tredje Väggen!
Vi står varje dag och glor väderprognosen och kanske, kanske levereras några ”brittsommardagar” till veckan då vi tycker att kära linoljefärgen har det varmt och torrt nog. Och vi därmed kan sista varvet, på Den Fjärde väggen!
Men en skymt av färdigt hus ser ni här i alla fall;
.. en liten offerbräda ska till där bara (ni vet brädan allra längst ner). Och lite sladdskrufs som ska snyggas ihop. Men aaalltså, så otroligt vilken skillnad det blev med nya fönster och brädfodring..Så noggrant, idogt vackerarbete bakom detta, så det går ej att beskriva nästan. Täänk er sedan ett rött lertegeltak på det där.. oohlala!
En annan stund som förgyllde dagen?
..Det där Födelsedagsmellisfikat tillsammans med Minimannen, när småsyskonen sov. Prinsesstårta ute på verandan, i ljuvligt Födelsedagsväder.
Stilig Födelsedagskissemiss, va! (som firade mig med kräka på hallmattan…hah!)
…
…Äta Födelsedagsmiddag ej lagad av mig själv utan av den där älskade skäggige. Och till kvällen följa med lilla vännen S på sin allra första egna kvällsaktivitet.. efterlängtad prova-på-dans-kväll. Avsluta dagen, med sovande barn och bara jag och M-tid.
Så många lyckliga små stunder att stoppa i min hjärteask.
Tack, tack, tack för alla gratulationer fina ni! <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 19, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Laga, Baka, Äta, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Det är septemberdagar. Och vi fyller dom med liv. Från morgon. Till kväll. Och det finns precis inget annat jag vill göra just nu i livet, än det jag just gör. Jag är absolut helt tom på energi när jag lägger mig på kudden, men var morgon har jag ny kraft. För mina tre, som jag älskar så det nästan är larvigt.
Måndagarna är som ni vet, lyx. Alla hemma. I måndags var det som gammalt tillbaka; Hela familjen hjälptes åt att jobba på gården, husmor lagar mat och dukar fram fika, ammar bäbis och syter småttingar. Mormor och Morfar är på gården och hjälper till där det behövs. Bland små, eller uppe på ställningen med ”Husbonden”.
Det där var en dag jag tänker minnas. Så fin. Till kvällen råkade jag gå ut på en för sen kvällspromenad med Bertil, M kutade med dom andra två stjärnorna. Det hann bli alldeles för mörkt och jag var så slut när jag kom hem, så jag stupade i säng och trots att M försökt väcka mig, en sisådär fyra-fem gånger, vaknade jag ändå inte..
…förrän klockan 8.12, tisdagmorgon. Med barnen som ropade morsan i örat och tyckte att grötkokningen minsann skulle sätta igång. Jo, jo.. det behövdes, och 9.00 skulle det ju varas på Förskolan ju. Vi har hunnit bli ett riktigt Dreamteam nu här hemma, Tripp Trapp Trull. Och så jag någonstans mest överallt. Så vi hann. Men ni vet hur det är, när man försovit sig blir dagen lite upp och ner. Så var tisdagen. Ändå huuur lyxigt som helst att ”försova” sig fastän det liksom inget gör. Vi hade mysdag. 
När Storebror kom hem igen, önskades plättar och äppelmos till mellis. Hur gott? 
Fullt ös! Drömmigt. Alla är nöjda. Alla är sams. Alla har det bra. Guuudomligt!
Idag vaknade vi till onsdag. Morgondimman är så vacker!
Ledigt från Förskolan då det var Stängningsdag. Så efter frukost packade jag gott mellis (bland annat kalla plättar sedan igår, om möjligt typ ännu godare än varma!), och så knatade vi ner på byn. Mötte upp darlingarna vi bestämt lekdate med och hade så härlig förmiddag.
Lekte, plockade löv och smaskade plättar. I sommarvärme! Trötta knatade vi hemåt sedan. Världens Bästa Vagn visade vad den går för och gjorde mig lycklig ännu en gång. 
”Ha! Det finns VISST en vagn där man kan dra tre!”, tänkte jag för mig själv, till mig själv.
Vi har njutit totalt av denna ljuvligt vackra septemberdag. Medan småsyskonen sov, påtade jag och min Miniman i trädgården. 
Sen har här pysslats lövtavlor..
..åh, kolla Junis första, liksom. Jag kolavippar. Resten fick fyra, fem ögon och såg lite småläskiga men härliga ut! Fyraåringen satt med sitt makalösa pysseltålamod och gjorde så söta skapelser
.. till middag åt vi halloumiburgare med den där så goda picklade rödlöken jag (toksnabbt) gjorde i morse.. så enkelt!!
Till 2 rödlökar; 1 dl 12 % ättika, 2 dl socker, 3 dl vatten. Som rörts tills en slät lösning. Lägg i lökringarna i lagen och låt stå minst en timme innan du äter. Himmelens gott!
….
Nu är det kväll. Jag och M möttes för en stund sedan som två ugglor efter varsin lång dag. Han med jobb följt av idoga snickeritimmar. Jag; Mamma-mamma-mamma! Vi drog av ett supersnabbt träningspass och nu dunsar vi ner i finsoffan och vilar innan natten. Jag fnissar lite för mig själv när jag tänker på och berättar om dagen för M. Barnen säger ju så mycket roligt. Minimannen berättar om saker som att ”när man använder något igen, som redan är använt,så kallas det för att återanvända!”, medan Lillan säger saker som ”Åå, mamma!! Lillan är så jädd kattgälle!”. …. Lillan är så rädd för kattskrälle.. (kaan vara så att jag kallade Sallekatten för kattskrälle i morse, när han ätit frukost och sedan ”lämnade tillbaka” den igen, på köksgolvet.. bläää..
..hoppas, hoppas, hoppas att ni har goda septemberdagar! .. och TACK så himla mycket för alla fina ord om Bertils Dopdag, hans Dopfilm, lilla Mamma-Pappa-bandet och så vidare. Ni är ju bara för fina!
Ok. Nattiii!
Lillafrun
av Emmeli | aug 30, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Träning
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Lås oss prata lite mer Mammaliv, vettja… det verkar uppskattat minst sagt och är ju precis det jag fullkomligt badar i just nu!
Ni vet;
För det där lilla gänget jag har här hemma. För dom gör jag allt. Och lite till. Och önskar mig vara stark.
Stark. -I både hjärta och själ. Hela kroppen och knoppen. Vissa saker kan man inte påverka här i livet. Men mycket.
En utav mina livspusselbitar, för att jobba mot målet att må bra (ni vet; glad mamma. glada barn), är förstås min träning. ”Gympandet”, som jag säger mest för att liksom göra det så prestigelöst det bara går.
FUNKTIONELLT, LÅNGSIKTIGT och HÅLLBART..tre ledord i mitt gympande.
Jag menar; jag har iiingen längt efter, eller användning av, att till exempel kunna göra ETT lyft som väger som en elefant. Eller bli skitsnabb på 100 meter.. nog för att spurter efter småttingar kan liknas vid det ibland. Nä, jag som mamma behöver orka många repetitioner, många små, ganska-tunga lyft, varje dag. Jag behöver orka lite som ett marathon snarare. Som ammemamma; förebygga onda axlar och rygg.
På tal om det;
Till er andra ammemorsor; en sporttopp för amning. Från Boob. Helt fantastisk! Ganska så dyr i vanliga fall, men just nu nersatt i pris. Klicka hem en HÄR vettja!
…
Det är lätt att tro att en sån som jag, som ju på riktigt tycker om att träna, alltid tycker att det går så hiiimla lätt.
Så fel. Ibland kör jag bara, och vet att det kommer vara härligt när jag väl sätter igång… eller i alla fall när passet är över. Men jag vill sträva efter att det ska kännas härligt, hela vägen. Stunden där jag tar hand om mig själv. Jag är heller inte den som bangar att ta ut mig, fullkomligt. Gillar det. Men inte varje gång.. Hugaligen, nej! Balans, ni vet…
Och Japp. Här är jag. (snart) 12 veckor efter att lilla Trean kommit till världen.
Nu säger vi hejdå till Jante. För jag är så glad och lycklig för varje millimeter av min kropp. Så fantastiskt stolt. Tacksam. Och imponerad. Tänk så fräsigt den fungerar! En känsla jag vill att varendaste en av er ska känna över era kroppar. Mamma eller ej. Nyförlöst som absolut inte. Man ska vara snäll! …det säger man ju till barnen, ju. Då kan ju inte vi vuxna komma och vara elaka mot oss själva.. jag hör alldeles för ofta kvinnor som högt uttrycker sig att ”nä, nu är jag lite för lös, fyllig, mjuk, fluffig…” och så vidare.
Men, hur MÅR du? är min fråga då.
På insidan..
…det yttre är ju så himmelens sekundärt. Och visst, jag kanske kommer säkert vandra tillbaka till min vanliga kropp (min ”trivselvikt” som det så fint heter..vad nu den är för mig, det vet jag inte? Vi äger ingen våg)..och klädstorlek (skönt, då slipper jag köpa en helt ny garderob (svindyrt ju)..
.. Jag uppmanar att gå på känslan i kroppen; känner jag att jag mår bra? orkar jag vardagen som jag vill? har jag ont någonstans? ser jag stjärnor för att jag ätit lite för lite? känner jag mig LYCKLIG och STARK? .. såna frågor. Vem bryr sig i lite fluff, liksom?
Jag är så förbenat trött på alla gamla dammiga kroppsideal.. jag har själv varit där.. typ under gymnasiet. Åt morötter till lunch och sprang på livet sedan… ooooj vilka muskler jag INTE byggde då. Det hade ju kunnat gå dåligt det där, jag hade absolut kunnat utveckla något.. men tack och lov blev det inte så.
Nix. -Det där dammiga, var verkligen DÅ. NU, är jag så mycket klokare och så himla glad för det. Min kropp är ett redskap. För livet. Därför vill jag ta hand om den så gott jag bara kan.. motionera och fylla den med bra mat.
Fråga mig inte om vad jag äter….-jag äter mat!
Allt. Som jag tycker om. Utesluter inte något. Jag älskar att baka bröd, som ni vet. Älskar att äta bröd. Potatis, krämiga pastarätter och så vidare. Vi äter allsidig kost. Gillar sallad. Lagar från grunden det allra mesta, bäst och godast så ju.., men det slinker ner både fiskpinnar och köpesbröd ibland också. Det går ju fint det med, en ska inte dräpa sig..! Men ja, hembakt och hemlagat i allra högsta grad. Och så sockret; ja, det vill vi ha god balans med. Lagom. Hembakt är allra godast och allra bäst där med. Men jag kan tycka ett ballerinakex är hur gott som helst en gång också, då njuter jag av semesterkänslan det ger mig, som Bagarmamma, liksom. Och smågodis, det är det väldigt lite utav. Storebror fick börja köpa några lördagsgodisar när han fyllt fyra.. så ni kan också räkna ut att Juniflickan med andra ord inte ens fyllt 2.. så är det med småsyskon ju. Livet. Helheten räknas. Så blir det liksom ingen fara på taket sedan.
Så nu vet ni. Vi äter. Mat. …. vilket ju är en faslig viktig byggsten, för att orka med dagarna på bästa sätt!
Vi går vidare.
.. på tal om det där småklyshiga ordet; Balans.
Bilden ovan. Från häromdagen. En nytränad lycklig småttingmami! Där hade jag tankat energi och mammatålamod för många timmar framåt….
Just nu i livet är jag så himmelens mycket mamma. Emmelitiden är ganska så minimal. Jag behöver heller inte mycket sådan. Men några små halvtimmar på veckan, med eller utan småttingsällskap, det vill jag ha. Och tänker så fortsätta prioritera.
Ni vet ju att jag gympat på hela vägen även denna preggotet, med lille B alltså. Och efter ett par, tre veckor i lugn bäbisbubbla, så var jag även denna gång sugen på att röra på mig på gympasätt. Sommaren har bjudit på jag-har-just-varit-preggo-pass, blandat med många promenader. Vissa veckor har helt strukits. Bara för att livet varit så. Som att jag låg i feber en vecka. Ja, ni vet hur det kan vara. Något jag tidigare i livet skulle ha tyckt varit svinjobbigt.. att inte kunna följa träningsplanen, liksom. Men kära hjärtanes.. perspektivet är större nu! Det är underbart, tycker jag! Och om jag kunde säga till mig själv för några år sedan att ”Emmeli, om du bara visste.. fastän du vilat längre än du tänkt, så kommer du känna dig starkare sedan!”. Precis så var det igår. Jag tänkte; ”ooh, vad trögt och tungt det kanske kommer gå nu..”. Men icke!
…
Så; nu är vi igång med vardagen och jag känner nystartkänsla och tänker lite på hur jag ska lyckas hålla mina små träningsstunder vid liv även framöver…
- Börja hösten lugnt. Lugnare än Emmeli egentligen vill. Men jag bestämmer över henne.. Ju! Jag födde vårt tredje barn för 12 veckor sedan och kroppen är en bragd i sig. Jag ska vara snäll.
- Göra en liten överblick över livet just nu... vad är rimligt att hinna med, så det blir en härlig grej och inte en pressad sådan…väga in när mannen har brandjour, brandövning, att det kanske är något kalas att ordna en masa inför, att vi har mycket inplanerat, att vi lägger så mycket tid vi kan på huset..med det sagt;
- .. jag ska sätta mål som jag vet att jag lätt kan klara varje vecka. Och sen är allt annat utöver, en bonus. Visst låter det klokt och bra? Första träningsveckorna efter lille B kom till världen, där jag gjorde två pass i veckan och promenader utöver dom, har fortfarande inte ökats på. Bara just för att jag inte vill att det ska bli någon press. Nu är jag skitnöjd för varje pass jag får till och tänker att med tiden vi kommer in i trebarnslivet, så hinner jag med det där med eventuell ökning.
- Som vanligt; se möjligheterna! Jag och M kan stå vid gungställningen och hoppa grodhopp medan kidsen gungar… anpassa träningen till livet!
- Vara skitnöjd över den träning som blir av. Tänka att allt är bättre än inget. 12 minuter core är bättre än inget… till exempel.
Slutligen.. Träna sånt du tycker är roligt!! Du ska inte gå på en massa spinningpass om du egentligen avskyr det… då tror jag till sist gnistan släcks och gympandet uteblir i alla fall. Gör sånt och på det sätt du vet är hållbart för DIG! .. i vanlig ordning; struunta i vad ”alla andra” pysslar med. Kör ditt race..! …med dom orden sagda, menar jag INTE att ni ska utesluta träningssällis, för det, är prick hur härligt som helst!
Det här är min plan. Haka på du med, vettja! ..och fyll hösten (och hela livet för sjutton!) med gympande och svettig rörelseglädje!
Lillafrun
Senaste kommentarer