Det bästa i livet!
Att få hålla er i handen.
Att se er växa, utforska livet och i lugn och långsam takt puttas ur boet.
Att finnas här för er. Alltid med en öppen famn.
Att alltid ha tid för en kram och lyssna till era funderingar. Att få leva livet, med er. Det är det största och mest underbara för mig.
Det bästa i livet, är att få vara eran mor, Tripp Trapp Trull. Tack livet, för er och den vackraste människan jag vet, eran pappa. Att en liten Lillminsting buffar för fullt där inne i bebbemagen också, är nästan för stort för att förstå.
Jag är så evigt tacksam och ödmjuk inför livet. Idag förvandlades våren till försommar av det varmaste slag. Äppelblommorna slogs ut och jag fick fira dagen med dom jag älskar mest. Inget av det här, är något jag tar för givet. Tack livet, för att jag får vara med.
…
Och grattis, alla alla mammor på våran dag. Då räknar jag in småttingmammor, bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3
Emmeli
Vår sommarveranda!
Just nu lyssnas det väldigt mycket på Majas Alfabetssånger här hemma.
Jag och barnen småsjunger och nynnar dessa söta sånger som handlar om allt från stora trädet Ask, till Blåklint, Daggkåpa, Förgätmigej och Kaprifol. ”Iris som är gula, och Iris som är blå”. Vet du vilka vi menar? I alla fall, mor här i huset blir väldigt inspirerad av dessa och ville också skapa Ett grönt hörn, precis som Maja. ”då går jag till mitt gröna hörn, där har jag ställt en stol. Å sitter där en stund och snusar, doft av kaprifol…”, så sjunger hon. Så klokt att slå sig ner och vila ett slag. En sån plats skulle vi ordna. Fast ute på vår veranda.
Så häromdagen fick jag feeling och skurade och skurade, räcken, golv, trappor, i tiimmar.. för som det var skitigt. Hjälp hade jag förstås. ”Akta du halkar Bertil”, sa jag till lillvännen som jobbade på med sin skurtrasa likt Pippi Långstrump.. varpå han svarade, ”neeh… akta DU halkal!”.
Amplarna från barndomshemmet fylldes med söta hängpetunior. Vi sådde det själva.. men det kom inte upp en endaste en av dom fem fröna som var i påsen. Nåväl. Nästa år försöker vi igen, och är det bara dessa vi behöver handla så är jag väldans nöjd med självförsörjandet på egna sommarblommor i år!
Sen doftade det såpa och alla var nöjda över att slippa gå i vårens ”lergocker” mer.
Jag redan ställt ut en skön gammfotölj, perfekt för när preggomamman behöver slå sig ner för ett slag mellan sysslorna. Var därför noll sugen att flytta den och ställa dit den där lite för stora utemöbeln ännu ett år.. verandan är 2,5 m gånger 5 m.. så nej den är inte liten, men ett jättestort bord blir klumpigt och i vägen.. så jag gick på egen gårdsloppis.
Och så här blev det!
Vad tycks? Jag är skitnöjd, haha! Man kan VISST ha innegrejer, ute. Sådetså. Gammfotöljer, uddastolar och bordet som stod gömt i Gårdshuset. Jag veet.. jag ska komma på ett smart sätt att tvärt täcka alla textilier ifall regnet är på intåg.. en stor plast jag bara hivar över alltihopa, tror jag. Det är ju tusan enklare och smidigare än att måsta bära in och ut kuddar och filtar. Sådetså, sådetså.
Vår sommarveranda, alltså!
På bordet, dom allra allra första nyutslagna häggblommorna som doftar himmel och lyckan över att kunna känna doften är enorm. Där står också en nyplanterad Årets Pelargon 2021, ’Astrid’. Och plåtburken fylld av vad vi ska påta med i helgen..
Vi hoppas på härliga timmar med sådd, mao.
.. och sköna stunder i vårt gröna hörn.. dom allra sista dagarna i maj..
Och idag, hyllar jag mina päron lite extra.. kärleksförebilderna, livetförebilderna, har varit gifta i 50 år! Grattis älskade mamma och pappa. Och tack för att ni visat oss hur kärlek ska gå till!
Må gott så hörs vi snart igen!
Emmeli
TACK! .. och det där att bromsa och njuta av drömmarna…
Kära hjärtanes, som ni överöst oss med grattisar och lyckoönskningar! Tusen tusen tack, världens bästa läsare, följare, släkt, vänner och familj. Tacksamma är vi, för er alla.
Nu ska jag sätta mig ute på bron, verandan mao… min sedvanliga majkvällsstund. Där sitter jag och tänker och klappar mage, njuter vackernaturen, känner bebbebuffar och vilar innan natten för ett slag.
Himmel och plättar alltså, vad vi sjåar just nu.. skrattar lite åt att vi hade på planen att bygga ett hönshus också denna vår. Förnuftet dök tack och lov på oss (för en gångs skull) och sa; nämen ge er nu, ni har redan så många drömmar igång nu redan, det ska vara njutbart också annars seglar allt bara förbi… drömmar är till för att förverkligas, ja.. men allt behöver inte ske på en gång!
Vi har tre småttingar vi ger vårt allt till. Tre hästar likaså. En stor gård, som vi just nu gör mer levande än den varit på många, många år. Förutom renoveringen.. är det förutom den trädgård vi skapat oss under åren, också nu stort pärland igång och maffiga bäddar att ha min lilla blomsterodling i som jag förhoppningsvis ska få många blomsterbuntar från att också låta er ta del av..och hela familjen är längtiga på allt gott som också ska bli till där i köksträdgården. Det är vårbruk på alla fronter.. hagar byggs, hästar vänjs in på bete och vi mockar och mockar. Det är förstås också arbete på andra fronter också, denna vår extramycket för Konstruktörspappan och Brandismannen.. och mamman som superjobbar här hemifrån utöver HemmaMammandet. Sen har vi andra projekt på agendan också… på toppen la vi till ”och så väntar vi på Lillminsting också!” … och den resan vill vi så hinna njuta av, inte sjåa igenom. Fine om det är en ivrig tid nu, innan alla frön är där dom ska, småplanten fått flytta ut och en massa annat.. det är så mycket härligt!! …men sen får det lugna ner sig en aning och vi ska njuta pärlbandslångt Sommarlov, tillsammans.. med lagom sjåande, förhoppningsvis massa badande, glassätande, blomsterplock och sommarnjuteri. Tillsammanstid.
Så, vad vill jag säga med allt svammel? Jo.. att det känns himla fint, att stanna upp.. se oss omkring, toknjuta av allt som händer just nu.. att jag förespråkar ”följ hjärtat, drömmarna och köör!”.. men också ”stanna upp, känn tacksamheten och njut”.
God kväll då!
Emmeli
Vandra till Själandsklinten!
(Inlägget är i betalt samarbete med Naturkompaniet)
Ni vet att vi tycker om att ge oss ut i skog och mark för familjeutflykt. Den här gången bar det av mor Själandsklinten!
Vi parkerade vid gårdsbutiken i Nordingrå, Själand och sen började vi vårt tjavande. 1,1 km bara… men denna stigning är märkt som ”krävande”. Vi tog det som en utmaning, alla fem var vi väldigt taggade!
Bra kläder för ändamålet, som rejäla vandringskängor som både är stabila för fötterna och vattentäta. Och förstås en riktigt bra ryggsäck fylld med förnödenheter. Det är ett par punkter som är viktiga på utrustningslistan när man ska ge sig ut på vandring, kort som lång. Ett gott, tappert humör också, förstås!
Det vaar väldigt brant bitvis. Småbenen gjorde det hutlöst bra, alltså.
Den branta stigen är en del av Världsarvsleden här i vårt vackra Höga kusten. På vägen upp finns en kallkälla med dricksvatten. Fräsigt är också, att tidigt på våren så blommar purpurbräckan, som endast är känd, förutom i fjällen, på Själadsklinten och Ringkallen i Nordingrå.
Till sist var vi famme vid den söta, otroligt välskötta toppstugan på klinten. Ni må tro att den grillade korven, chokladbiten och drycken smakade gott, så gott. När en hagelskur blåste in över oss gick vi inte i lilla stugan och skrev i gästboken och åt upp det sista av matsäcken.. sen försvann ovädret och solen kikade fram!
Själandsklinten sticker upp ur ett skogsklätt bergsmassiv och wow vilka svindlande vyer. Där uppe finns stigar till flera olika utsiktsplatser. Hisnande! Så himmelens väl värt ett besök, hälsar vi alla.
Ett vandringsminne vi spar i Familjehjärtat. Själandsklinten!
Och ni! ALLT ni kan tänkas behöva inför ert frilutsliv och vandringar, korta som långa, det finner ni hos Naturkompaniet. Kom direkt till deras hemsida HÄR!
Emmeli
Lillminsting, vi längtar efter dig!
Vi ska bara njuta av en massa sommar först. Men sen, lagom till skördetiden är över, löven färgas röda och gula och kanske har den första frosten kommit? Om allt går väl, så ses vi då älskade lilla vännen. Familjens Lillminsting, som vi längtar efter dig!
Livet. Och att få bli mamma och pappa till en alldeles egen Fyrklöver. Det känns alldeles overkligt. Alldeles underbart.
Minimannen, Juniflickan och Lillebror ska få ett litet syskon.
Jag njuter så nu. Av att få bära detta lilla liv. Av vetskapen att ultraljudet sa att det verkar vara en väldans livlig liten en där inne där allt som man kan se, ser fint ut. Och festligast är nu, dom små puffarna som säger ”hej mamma!”. Så lugnande. Annat var det om ni skulle mött mig i mars. Hujedamig. Så pisspotta jag mådde första tiden. Vi snackar kämp dygnet runt. Många trötta, oroliga tårar. ”Tänk om det blir missfall som innan Lillebror?”. Illamående konstant. Magkatarr som gjorde att jag inte visste vad jag kunde äta. Kravlande ur sängen. Knappt vaken på hela dagen. Följt av covidhärva där det kändes allt annat än roligt att ha blivit sjuk. Ett mission att få HemmaMammalivet att gå ihop. Men det gick. Vi gjorde det tillsammans. Och vi klarade det. Än om jag ska vara ärlig och säga att jag nån gång sa; ”men Martin, huuur kan vi utsätta oss för det här frivilligt!?”…. det säger en del om måendet. Nu kommer jag inte ihåg att jag mått som en spyfluga. Är så himla tacksam. Jag mår prima, älskar att dela detta med barnen som nu är så pass stora att alla tre förstår. I varierande mån, förstås. Storasyskonen har så kloka funderingar, lurar på namn och är rädd om mamma. Lillebror pussar mage, processar att någon annan ska snutta på mammas ”nån” och säger ”äääälskar din mage, mamma!” för att i nästa sekund undra ”men, när kommer bäbisen!? jag vill leka med den!”.
Ikväll tänkte jag pula med lite luktärter. Så glad över att få må bra. Orka. Är jag bara klok så slipper jag ont. Men vissa dagar sjåar jag kanske lite väl i dessa tider och då känns det längst ner i mammaryggen. Och jag njuter till och med av det… att vara gravid, bära på ett liv.. det är en sån ynnest. Och med fjärde lillungen, lika häftigt. Om än annorlunda.. jag tror att jag är mer orolig nu (”kan det gå bra en gång till!?”)och samtidigt än mer ödmjuk till livet nu än när jag bar vårt första barn som ung, oerfaren, novis 23-åring.. det är en fin känsla, att ha vuxit inifrån och ut. Tack barnen för det. <3
Lillminsting, vi längtar efter dig! Och älskar dig redan så.
Mamma Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
