Får (!) jag lov att presentera gårdens Drömgäster!
”ööh… vilka är det där!? vad gör dom här!?”
Så kom dom idag, gull-ullrumporna, våra drömgäster!
Hitfraktade från grannbyn, direkt småtrippandes in i Vinterhagen. 8 stycken vackra, vackra gotlandsfår som vi fått äran att låna av sötaste Marie och Veronica på Lidbölegård i Nordingrå. Kika och läs mer HÄR om deras fina, kravcertifierade jordbruk med försäljning!
Åhåhå, så orimligt peppade vi är på detta påhitt. Ni förstår, ett utav knepen att hålla parasittrycket i hästhagarna nere, är att faktiskt växla djurart . Vi hade kunnat tjoffa in ett par kor likväl. Men får, kändes mer ”vi”. Så, nu ska fåren beta ner gräset i den Vinterhage som blivit angripen av parasiter. Fåren blir inte sjuka, utan kan tugga i sig gräset och masken. Perfekt. Så, till vintern kanske vi ändå vågar att släppa hästarna i den där vackra, favvishagen. Det fåååår vi se! Nu tar vi en sak i taget. Tid för ”bäää” utanför sovrumsfönstret och absolut superlyckliga stora och små här hemma, är nu.
Lycklig Lillebror!
Storasyskonen likaså, förstås.
”Nej, Fålen, VÄNTA!!!”
Så enormt härlig syn! … kanske ändrar jag min uppfattning, som jag haft utefter mina erfarenheter som yngre och gårdsarbetande E, bland hästar, höns, kor och får…. fåren var INTE mina favvisar då, dom mest rymde ju!? … hoppas innerligt att det inte blir så nu. Nåväl. Inte fälla upp paraplyet innan det regnar, Emmeli! Men ska erkänna att jag känner mig mer pirrig i magen att sova i natt än första natten med pållar utanför fönstret.
Så det var det. Får har anlänt. Drömgäster ju!
Emmeli
Måndagshälsningen!
Hej på er!
Hoppas att ni haft en god helg, fylld av sånt ni mår gott utav och att veckan startat väl! Orden har fått stanna lite för sig själva under några dagar, och tyst det blev här. Så får det vara. För så är ju livet. Kanske trillar orden mer denna vecka, det får vi se. Hoppas så. Stressar ej numer upp mig av en knuten bröstkorg för några dagar, det ger sig snart. Allt ingår. Älskar ju att skriva. Vi börjar med en liten tillbakablick av veckan som gick tycker jag! Landa och ladda om!
Den sista sommarlovsveckan fyllde vi med..
Att bada i sjön en hel hop gånger. Bara vi familjen eller tillsammans med kompisar. Jag försökte också norpa åt mig pussar av Bertilen.. lyckades ibland, ibland inte.
Vi drog till skogs, hade världsmysig eftermiddag. Plockade blåbär och kände oss rika. På två små gånger, med minst tre barn med i följe, har vi plockat närmare 30 liter. Ingen har hunnit bli less. Det säger som sagt var, en del om bärmängden! Kära nån, jag älskar att plocka bär! Härligt också, när vi kunde pytsa ut och dela med oss lite hit och dit, till nära och kära.
Vi åt middag. Jo, faktiskt. Här i bild; Fetaostbiffar, tzatziki och ”pangad potatis”… bland pannkakor och helgtacosen osv..
Vi sörplade iskall smoothie med skogshallon och lime i. Och åt mellismackor version hutlöst goda med små pyttekantareller plockade ”alldeles nyss”. Har sagt det förut, men säger det igen; fantastiska naturen! så mycket gott, för kropp och själ.
Och så allra, allra sista dagarna där vi rådde vår tid helt och hållen, jag och barnen. Plötsligt blev det skolstart. Förskoleklass, med skolplikt fem dagar i veckan. Succé enligt Miniman. Sånt gör att en mor med separationsångest skärper till sig och fokuserar på att faktiskt ha en lillvän som släpper taget tryggt. Mitt mål och önskan med detta HemmaMammaliv ju! Att få ge dom en lugn och god grund, och sedan putta ur ungen ur boet, tryggt och lugnt..
En kväll var hela grabbgänget på vift. Mamma och Juni hade ”tjejtid”. Bara hon och jag. Så hutlöst mysigt. Efter skön dusch ville J måla naglarna. Fem olika färger blev det. Kändes lagom liksom….
Så blev det fredag! Storebror och kusin E fick sin första helg efter skolstart… så förstås ordnades ”After school” för dom. Så himla härlig, alldeles ljum kväll tillsammans med svärfamiljen.
Lördagen var magi! Alla ungar levde livet hos Farmor och Farfar, tillsammans med sina ”småkusiner”. Medan jag, M och ”småkusinernas” päron hade arbetsdag på var våra håll med en gemensam lunch tillsammans. Det. Var. Så. Konstigt. Att äta lunch, fyra päron tillsammans, alltså. Inga barn med. Men trevligt och smyghärligt också förstås! På bilderna ser ni vad jag bland annat påtade med; provmålning av dörrkarm. Stora beslut går ganska så fint, säger jag… medan små beslut, som bestämmande av en färg, kan kännas kruxigt….
Till kvällen var vi bjudna till min barndomsby, för andra gången under veckan (jag vet, det är så lyxigt att ha varandra nära att det inte är klokt!). Vi firade älskade födelsedags-pappamorfar. En så ljuvligt god kväll, på alla sätt. Och päronens trädgård, går ej av för hackor. Som det blommade där!
Vi avslutade veckan med en hel del fix för djuren. Både våra egna och dom vi ska få låna(!). Rustade vinterhagen med en fjärde tråd, gjorde nytt bete till hästarna och red ut på helt makalöst vacker tur till kvällen. Ikran fick ett äpple från äppelträdet direkt vi kom hem… viljestarka, trygga, älskade stora, stora häst.
Veckan var vemodig, nymodig, spännande, kärleksfylld, uttröttande för en starkskör moder..kontentan; så tacksam som får vara med. Livet.
…
Veckans planer:
–Försöka landa i en ny vardag! …hitta små nya rutiner under timmarna som jag är hemma med bara två småsyskon… vi har också strulat om i schemat och byter ut allatillsammans-hellediga måndagar mot att istället kunna följa Storebrors skolschema, med korta skoldagar/korta arbetsdagar. Pappan kommer alltså hem tidigt flera dagar..Och jag tror att det kan bli en hit! … bara vi landat i det, alltså.
–Välkomna ett gäng Drömgårdsgäster! .. Gänget ska leva lajvet ute i vår parasit-angripna vinterhage ett tag och hjälpa oss bli kvitt elakingarna! Kan ni gissa vad det är för raringar?
–Måla snickerier! Det duttas på taklister, golvsocklar, dörrfoder etc… med andra ord börjar det sannerligen närma sig mållinjen för vissa (iiinte alla 5) rum!
–Slå två flugor i en smäll! -bjuda med min make på en vandringsdate, möta utsikt på vackerberg och samtidigt fota ett samarbete med hjälp utav honom.
-Njuta av små guldstunder, alldeles i slutet av augusti! Fortsätta skörda, plocka trädgårdsbuketter, hålla en liten hand i min och andas in luften som nu plötsligt börjat bli högre och friskare…
Önskar er alla goda i-slutet-av-augusti-dagar!
Emmeli
Livets första skoldag! .. med en hoper mammatankar på toppen!
Det var kvällen innan Livets första skoldag. Så pirrigt. Vi somnade till sist, och vaknade av att ”Sigge väckarklocka”, som han själv bestämt alarmsignalen på, ringde för fullt.
Några små frukosttuggor. Sen knöt han skorna, själv förstås som den Miniman han är. Packade äppelbitar. Och plåster, ”ifall någon kompis gör illa sig”. Kramade pappan hejdå och försökte trösta småsyskonen som var tokiga över att Storebroren skulle fara hemifrån. Deras idol, ju.
Med hans blåbärsskitiga hand i min. Tog vi nervösa men peppade steg in på skolgården. Mötte ena kusinen efter den andra, Musikfröken-mostern, Fina Fröken och Gulliga klassen. Sen blev det dags att skiljas åt. S high fivade med morsan och sa ”ses sen då, mamma!” med starkskört mod i rösten.
Mor log stolt. Och så fort hon vände ryggen till och hunnit några steg. Kände hon tårarna sakta, sakta mot kinden. Trillandes.
För att hon kände sån innerlig Stoltet. Lättnad. Vemod. Kärlek. Tacksamhet. Lycka.
Min älskade lilla pojke. Min förstfödde. Lilla Liten. Pastellkungen. Minimannen. Storebroren, ”bästa storebrorsan” om ni frågar StoraLillasyster.
Han som älskar att vara med sin mamma och inte tycker att han behöver vara ifrån mig, alls… Han, släppte nu min hand. Så självklart.
Vi firade med glass nere i byn, hela familjen, direkt efter skolhämt. Följt av bad i lilla sjön. Energiknippet maxade dagen med fotbollsträning, med Farmor och Farfar som publik. Hur lillvännen, som (tillsammans med mamman) i sommar gruvlängtats inför denna dag, såg ut till kvällen?
ÄLSKLING. Med glugg och allt. Nybadad, trött.. och NÖJD.
Kära hjärtanes.. dessa små människor är magi att få följa… och jag vill ju vara precis här, för att kunna finnas för barnen till max. Min vardag, barnens barndom. Än hur det drar åt i magen på mig, när det känns som att tiden svischar… så vill jag ju inget hellre än att se ungarna växa upp, ser hur dom släpper taget med trygghet och puttas ur boet. -Sakta men säkert.
…
Hur jag själv kände mig till kvällen?
Lite mer som Salle- Trött. Men glad. Över att det är just där, på den där hjärtevarma, mysiga, byaskolan Storebror har börjat förskoleklass. Att han möttes av två kusiner, en moster, massa småvänner och en rar fröken. Att vi kan gå och cykla dit om vi inte ids ta bilen. Att jag är där hemma, och kan möta upp direkt efter avslutad liten, alldeles lagomlång, skoldag….
… Fast fasen, vem försöker jag lura? Mig själv förstås. Jag, tycker det här är skitjobbigt. Behöver landa och vänja mig. Kommer nog gråta många tårar, över att tiden där jag och alla barnen är helhemma, styr våra dagar prick och exakt efter hur vi alla mår, är över. ….. varför ska en liten 6-åring gå alla fem dagar i skolan? Säg mig.
Men så svänger jag igen. Tröstar mig själv. Med känslan av att ha en så själavacker pojke att få äran att kalla min. Som dessutom, verkar älska att vara skolpojke.
Livets första skoldag.
”Den bästa skoldagen nånsin”, enligt lilla sparvungen.
Och nuu tusan är jag Bullmamma på riktigt, tänker jag för mig själv. Har ju fantiserat och drömt om (och strävat mot) , att få vara med om det här… -att fortsätta kunna vara HemmaMamma till små älsklingarna. Än fast dom inte bara är pyttepluttar längre, menar jag. Jag vill ingenstans. HemmaMammalivet är det bästa jag vet.
Och medan Storebror är sina små timmar på skolan, hittar jag och småsyskonen på annat stoj, sen möts vi igen. Tänk va, nu ska här bakas bullar och bjudas gullungar, SKOLBARN, på. Ser framför mig hur S bjuder hem olika småvänner och dimper ner strax efter mitt i dagen här hemma, bland skolryggsäckar och lurviga katter där på sofflocket i köket. Hur jag får smyghöra samtal dom emellan, lyssna på berättelser om dagen och hur jag serverar mellis till hungriga, växande barn. Runda polarbröd ena gången, hembakt Mammabröd en annan. Och glöm inte; nybakta bullar då och då!
Omåttligt lycklig över hela alltet. Och förskräckligt vemodig.
Emmeli
Drömgårdens Trädgård, 2020!
Inlägget är i betalt samarbete med Impecta Fröhandel
Nu tar vi oss en trädgårdstur, tycker jag!
Bertilen hakar på förstås. Storasyskonen likaså. En kär stund för hela gänget.
Året nygrävda lilla rabatt (till vänster) tog sig fint. Dundrade ju på med brunnen koskit så det stod härliga till och som det växer nu! Juli var kall och det gick trögt för trädgården. Men inte nu! Nu är prunkandet ett faktum!
Perennerna samsas med sommarblommor och rosor.
I stora rabatten längs gaveln är det så tjusigt. Rosenskäror i enkla och dubbla varianter. Blomstertobak. Praktvädd. Och så den nya favoriten för i år, koralliga astern..i den högra bilden. Så otroligt söt. ’Chamois turm’ heter den.
Sådärja! Ett stycke trädgårdsbukett.
Nu går vi vidare till stenrabatten och snabbgluttar..
Mest ett hav av rosenskäror. Enklaste, enklaste blomman att driva upp. Blommar så det står härliga till sommaren lång. Fin och tacksam, står sig väl i buketter. Och så, så vackra!
Nu går vi bort mot gula Gårdshuset och lilla odlingstäppan!
Här finns både blomster och ätbart.
Morötter och sockerärter.
Haricoverts på g. En massa örter. Ringblommor.
’Orange flash’ heter den här ringblomman. Så hejdlöst söt tycker jag!
Och där står Lillebroren och letar småtomater. Godare än godis!
Morötterna, i olika färger, är väldans uppskattade. Orange, lila och gula morötter.
Skördestunden..
Är löjligt förtjust i luktärter.. särskilt i årets, eftersom det höll på att gå åt pipsvängen, men dom tappra små blommorna kämpade tappert och ger mig nu bukett efter bukett av väldoft.
Förutom astrarna till vänster, så är lejongapen till höger, i olika färger, nya favoriter. Rosa, orange, korall, gula.. så otroligt söta. ’Chantilly mix’ heter lejongapen.
Och vet ni va!
Nu gjorde jag bara slag i saken. Som jag haft som målbild under senaste ett och ett halvt åren av rätt slitig renovering; nämligen att få ställa en blomsterbukett från trädgården i en vackersmyg i nya sovrummet…
Det är inte helt helt klart ännu där i rummet. Men se det struntar jag i.
Nu bara gjorde jag det, småflyttade in alltså.
Och kära hjärtanes så lyckligt!
Trädgården 2020. Himmel, vad den gör mig glad!
Och nya önskeplaner för nästa år, finns redan. Jag tänker mig ännu mer perenner, som liksom bara sköter sig själv och är hur vackra som helst. Så fiffigt va!
Impecta säger såhär;
”Nu är en bra tid att så och driva upp perenner i krukor utomhus. Plantorna får ett rejält försprång jämfört med förkultiverade plantor under vårvintern. Nu hinner en rot och liten bladrosett bildas före vintern och under vintern går den unga roten i vila för att vakna pigg och rask nästa säsong. Köp 3 fröpåsar men betala bara för 2 av fler än 100 sorter för tidig höstsådd t.o.m. den 30 augusti”
Perennkampanj, alltså. 3 för 2. Augusti ut. Slå till tycker jag!
Ni kommer direkt till kampanjen HÄR!
Emmeli
Lövbiffpasta med soltorkade tomater och ädelost!
Hej hopp med en glimt från en middagsstund!
Ett litet middagstips kommer här, på lövbiffpasta.
”Vi äter den här rätten som vardagsrätt då och då… meen, då oftast för att jag fått tag i lövbiff med röd lapp där det står typ ”kort datum, ät snart”. Peeerfekt, tänker då HemmaMamman som är van att tänka smart gällande kronorna, shoppar och lägger köttet i frysen. Caaatjing! I annat fall, är det unnigt med färsk lövbiff till helgen, men för tusan! var inte rädda att shoppa finkött på detta vis. Hela familjen älskar denna hittepå-pastan som mor snor ihop på två röda. Till favoritpastan och goda grönsaker är den himmelsk. Här kommer ungefär-receptet!
Lövbiffpasta med soltorkade tomater och ädelost!
Finhacka valfri lök (jag tar antingen en liten gul lök eller ett par, tre charlottenlökar)och bryn i en smörklick. Strimla lövbiffen och fräs med löken. Salta, peppra. Låt köttet bara få färg, innan du sedan häller över ett par deciliter grädde, samma mängd creme fraishe och en skvätt vatten. Ta några rejäla teskedar med soltorkade tomater-kräm och en generöst stor bit med valfri ädelost. Jag brukar tusan hiva i en hel kvibille gräddädel (140 g). Och glöm inte en näve med strimlade soltorkade tomater. Låt puttra. Smaka av. Toppa med valfri ört!
Ooohlala, så gott!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
