Att leva med Naturen!
Det som inspirerar mig allra, allra mest i livet?
-Naturen.
Förut, så försökte jag (till viss del omedvetet, till vis del medvetet) att leva i samma tempo, året om. Nu har jag tre små barn, och skulle förmodligen bli olycklig på riktigt och känna fruktansvärd stress om jag gjorde på samma vis. Alltid har vi våra måsten, förstås. Men utöver dom, vad händer om vi låter oss tänka ”Var sak har sin tid”, släpper på ”borden” och kontrollen över dom och lär oss att lyssna inåt, mer och mer?
Jag tänker att hela livet är en utvecklingsfas och det kan kännas skavigt periodvis, vilset, men ur sånt kommer oftast något härligt, eller hur? Nuförtiden, vågar jag lyssna på mig själv, mer och mer. Så oändligt tacksam för det.. och vad som, utöver måstena, får styra mitt livstempo, är Årstiderna.
Låter det flummigt? Kanske förstår du precis?
Det är Junidagar. Ljust dygnet runt här i norr. Och allt är så förskräckligt förgängligt. Och vackert. Sommaren står för dörren och livet känns lätt och skört på samma gång.
Barnen springer barfota dagarna i ända och rosorna blommar. Att sova, är knappt viktigt för mamman. Energi finns, i överflöd. Och jag låter den få leva ut.
Vill inte att den ska ta slut, Blomningen. Så jag njuter, allt jag bara orkar. Kan inte tänka mig något härligare, där och då, än att gå genom trädgården och plocka en bukett. Det gör mig lyckligare än alla materiella ting i världen.
Så plötsligt färgas rönnbären röda, luften blir klar och högre för varje dag. Sensommaren är här, sommarvärmen suddas ut och mot oss, kommer hösten.
Vi skördar och boar in oss. Hösten känns mysig. Till en början, alldeles pirrig. Årstiden är så sanslöst vacker tycker jag, när den är i sitt esse..
Lika härligt som det är, när grönskan kommer. Lika vilsamt är det, när den räfsas ihop. Tycker jag.
Så faller mörkret. Tidigare och tidigare för varje dag. Och jag börjar min förvandling, från Energiknippe, till Björnmamma. Går i ide, liksom.
Frosten nyper tag. Naturen drar en stor suck. Somnar in, för långvila. Och jag tror att vi människor, för att må som allra bäst, ska följa med i det tempot. Sakta in, sakta ner, sova mer, klappa oss ömt på kinden.
Novemberregnet faller och färgerna suddas ut. Kanske lite vemodigt? Kanske tid för mer eftertänksamhet? Bara vi låter oss bara-vara-vara så mycket vi kan… kan det här vara en underbar tid, det också.
Nu behövs lite extra fett inför vintern, värmande choklad med grädde och vila på sofflocket.
Björnvilan upphör för ett slag. Kring Juletid. Då spirar pysseliver och inspiration igen. Men så snart Julhelgen är över och det långa jullovet är framför- då fortsätter den låga energin. Vintervilan.
Det är nytt år. Midvinter. Ljuset har precis vänt. Sägs det. Men jag, nästan vägrar, känna någon iver. ”Låt mig bara vara i denna vila”, tänker jag och skiter fullständigt i att det i butikerna matas med ”vårnyheter” och alla ord om att ”snart är det vår”. För en hop år sedan, var det också jag… att pressa fram vårbubbel i januari.. Sen lärde jag mig, att det bara stressade mig. Jag ville vara i nuet. I varje årstid. Vintertiden. Är vilans tid.
Plötsligt! Så kommer det en februaridag, mitt i allt det där mörka och vilsamma, och bara TVÄRVÄCKER oss. Solen skiner in. ”Låt mig få sova lite till” säger min kropp. Ljuset känns nymodigt men Tröttheten är enorm. Jag har lärt mig nu, att här tvingar jag mig inte till någon Plötslig superpepp. Sträcker på mig sakta. Blundar mot den där starka solen. Den är god, ju.
-Men är det någon gång på året, som uppror kan ske inom mig. Inte bara sådär som livet är, någon dag hit eller dit. Utan dag efter dag?. Ja, då är det nu! När själen nästan får en chock innan den förstått vad som pågår. Men vet ni, i år kisar jag inte och har Skoskav i själen.. (förra året, det var mitt allra värsta själaskav. Avskyr ordet ångest. Men det var förstås det det var. Läs HÄR)
I år gör Vårvintern bara mig alldeles bubblig.
Både mitt Snäll-mot-mig-själv-jag (tack B, min trea som gjorde mammas snäll mot sig själv. Läs mer HÄR) och det faktum att det står tre hästar utanför fönstret och frustar.. det är obeskrivligt gott. På riktigt. Jag är så oerhört lycklig tillsammans med dessa djur. Dom ger mig så himla mycket energi. Djur, överhuvudtaget, tror jag är lyckoframkallande.
Nu är det alldeles i början av mars. Jag är snart helt vaken efter vintern. Fågelkvittret, ljuset och hela alltet, likaså. Det ger hopp! ”Vi klarade det!”. Mörkret är besegrat. Än om det var vilsamt till en början, så blir det ganska så tungt mot slutet.
Tänk, va. Vilken tid som väntar oss. Vintern ska tinas bort och våren tinas fram..
Till skillnad från vinterns gräddiga pastarätter, finns nu suget efter färgglad mat igen, fräscha sallader och morotsrårakor. Goda juicer, smoothies och fruktsallad. Men lugn, längtet finns också efter korvgrillning ute på gården med Nylén & Hugosson-korv i bröd. Sörpla varm choklad med ryggen lutad mot varm södervägg.
Ser fram emot att sätta första fröna i jorden. Springa på vårgeggig grusväg. Längtar efter att hoppa i vattenpölar av smält-isen, tillsammans med barnen och leta vårtecken dag för dag. Önskar att få rida på åkrarna tillsammans med Fjödur.
Att få gå ännu en Odlingssäsong till mötes..
Ännu en vår i Blåsippsbacken…innan Försommaren förtrollar oss in i naturens ivrigaste tid..
Och den allra högsta drömmen; att bara få fortsätta. Leva. Det är en sån gåva i sig. Allt jag vet, är att jag mår som bäst och lever fullt ut, när Naturen är min ledsagare.. inga materiella ting i världen kan köpa min lycka såsom naturen, alldeles GRATIS, ger oss. Dag efter annan.
Vad jag vill med alla dessa ord?
Jo. Efter en helg i en Storstad med sus och brus och väldigt mycket påverkan till att rusa och köpa…då vill jag bara väcka tanken, om att långsiktigt välmående, nog är omöjligt att köpas för pengar, ordnas med saker, fixas med diverse sminklager, smycken eller flådiga resor.. så tror jag. Men jag är tusan ingen vetare. Däremot en beprövad Leva med naturen-typ. Som vill påminna om, att Naturen bara väntar där ute, och finns där. För oss alla. Kostar noll och ingenting.
Är du också någon som använder naturen som din alldeles egna må-bra-meducin? Vilken är din favorittid på året? Eller är du som jag, kan inte välja och tycker att var tid har sin charm?
Ta hand om er, allt ni bara kan! Susa inte bara fram genom livet, och fyll livet med dagar. Gneta inte fram, stressade, bara för att uppnå så höga siffror på kontot som möjligt. Försök stanna upp, i alla fall några gånger per dag. Andas djupt, känn in var du är, vad du gör, hur det känns. Fyll dagarna, med liv. Allt du bara kan!
Vi har bara var och vår endaste stund, här på Jorden. Mer vet vi inte…
Emmeli
Måndagshälsningen! … med lureri- och överraskningshelg på toppen!
Tjohoo! Vi lever! Har ej gått under jorden. Har saknat er. Hoppas att ni mår fint!
Och, förlåååt.. men förra veckan var jag bara ”tvungen” att småljuga för er lite, angående planerna och så.. ni kommer förstå varför..
Förra veckan fylldes med..
Livet. Och när dagen ligger i hjärteasken och jag tittar på dom där tre som sover tätt intill varandra. Då känner jag mig rikast på jorden.
Hästarna hade ganska så bråkiga dagar. Lite ”bakslag”, som vi nu denna gång tog med betydligt mer ro än när två första hästarna anlände oss och hade sitt lilla efter-två-veckor-bakslag. Fjödur var skygg, så skygg mot oss människor och ganska så sur på pojkarna i hagen. Men inte mer än så. Inget argande mot någon människa. Då var Hästmamman nöjd. Och för det mesta var det frid och fröjd, med nyfikna, glada hästar med öronen framåt. Älsksklingarna våra!
Vi hade Världens mysigaste Fettisdag. Jag och barnen fyllde semlor och dukade för semmelfika tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar. Vi umgicks i friskluft och februarisol och semlor på toppen!
Succé! … och här i bild; ett sånt där ögonblick som får mina ögon att tåras. Av tacksamhet. Juniflickan i sin Morfars famn. Strax efter hon sagt till sin Morfar; ”Alltså Morfar! Jag ÄLSKAR dig!”.
Det där var en utav veckans höjdpunkter. När jag var ute och lekte med lillponnyn. Vi tog oss joggturer längs lillvägen och ponnyplutt gjorde glädjeskutt.
Vi gladdes åt ljusets återkomst. Känslan av ”jaa! Nu är vi igenom mörkertunneln”. Utetimmarna samlades till många, många. Solglajjor på!
Storebror bjöd oss alla på så god fruktsallad.
Barnen och jag hade mysdag med min äldsta systerdotter. A, som är som min Lillasyster då det ju bara skiljer 5,5 år på oss. Barnens storkusin, som snarare är som deras lillmoster. Älskade A. En dag jag sparar i hjärteasken. Barnen likaså.
Det blev torsdag och vi kände viss separationsångest här hemma. Minimannen skrev kärleksmeddelanden till sin mor. ”Jag älsGar dig” och sånt där. Som man blir gelé i hjärtat av, ni vet.
Vi tog oss en tur, efter torsdagsstädningen, ner på byn. Ungarna fick Tom & Jerry-kex (livets fest om ni frågar dom!) och mamman njöt av fina blommor på söta blomsteraffären. En mårbacka följde med oss hem!
När vi vandrat från byn och nästan var helt hemma, hade jag denna syn framför mig. Två små bröder som vandrade bredvid varandra. I vagnen rullade jag en trött StoraLillasyster. Snart, snart hemma på vår plats på jorden. En sån där nyp-mig-i-armen-stund.
Så blev det fredag, efter en natt med kaos. Jag hade näästan helt bestämt mig för att säga hejdå till alla barnen över helgen. Men mitt Mammahjärta klarade inte det. Bland annat för risken att B skulle vara ledsen och sakna sin amning för mycket, så sent på torsdag kväll började jag packa för honom för en helg på vift. Under natten vaknade han och gallskrek över tandsprickning (så typiskt, en natt vi hade behövt typ extra sömn). Vi hade en vakentimme med skrik. Som sedan byttes mot en ny vakentimme när pappan åkte iväg på brandlarm. Och nästa timme, ja då skulle vi kliva upp. 04.15. Men häpp häpp! Det blev fredag. Brandispappan han preciis hem från sitt larm, logga ut sin jour och iväg det bar för mig och Lillebroren. Vi mötte upp Storan och hennes två småpojkar. Mot tåget. 05.42 satt vi, gänget, tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och tuffade genom landet. Söderut, Mot huvudstaden! Bertan fann sin plats, som ni ser.
Det var helt enormt roligt, att få kliva av tåget som Den Stora Överraskningen, för älskade födelsedags-storasystern som fyllde 40 år i helgen. Hon visste om att mor och far och Storan skulle komma. Men inte mer än så. Så hon blev enormt överraskad (kika in på min story nu vetja, så ser ni hennes min när vi klev av tåget. ”Överraskning!”, döpte jag höjdpunkten till). Hela helgen har varit överraskningar, blomster, spaande, goda middagar och massor av Kärnfamiljehäng.
En oförglömlig helg! En upplevelse, tillsammans med min Lill-B.
Veckans sista dag, packade jag och B ihop oss. Maj gadd som vi längtade hem då. ”Pappa? Chippe?”, undrade Bertilen. Längtandes efter Pappa och sin ponny. Syskonen också, förstås. Och hans morsa, kan omöjligt förstå att hon stod ut med huvudstadslivet ett helt år, året efter gymnasiet när jag gick ett år folkis i Bromma!? Men det var en skyddad bubbla, tror jag. Alltså..Allt rännande och det höga tempot, stressen, avgaserna, bullret, alla MÄNNISKOR, all o-frisk-luft, all TRÄNGSEL, alla AFFÄRER, alla MASSA, av ALLT. Min själ SKRUMPNAR ihop, sakta men säkert. Ett par dygn var nog. Tack Gud för att vi får bo och leva som vi själva mår bäst utav!
Vi avslutade veckan med Magi. Pappan mötte upp mig och B på perrongen. Storasyskonen var hos Farmor och Farfar. Men till sist var hela familjen samlad. Alla hade vi haft en panghelg på var våra håll. Och wow, så härligt att få samlas igen. Jag snabbpussade mannen, kramade om barnen som somnade bums.. och formligen kutade ut till hästhagen och gnuggade händerna hästdoftande och pussade mule. Hemma!
…
Alla veckor kan inte vara sådär superfräsiga. Men oh, vad tacksam och glad jag är som fick vara med. <3
Nu är det ny måndag!
Veckans planer:
-Jag har sån pustande skön känsla inom mig. Ääälskar att vara hemma igen och NJUTER så. Men, jag har också förskräckligt ont i halsen och är långt ifrån kry. Inte låtit det få ta plats i helgen, pepprat med alvedon men kommer nu hem och slappnar av och hej och hå. Honungsvatten, strepsils och vila väntar..
-Få äran att vara HemmaMamma ännu en vecka, inom Team Drömgården. Jag och M pusslar och grejar för att få livet att gå ihop på det sätt vi önskar.
-Sportlovsveckan pågår här i norr. Och nog ska vi ordna oss Sportlovsmys!
-Vi har minsann också en Födelsedagsvecka! I slutet av veckan får vi en 6-åring här hemma. Kära nån, så fräsigt! Vi ska kalasfixa tillsammans jag och barnen. Sånt gillar vi ju!
-Jobba i kapp i mailen. Och svara på oändligt med kommentarer från er. TACK för att ni är så fina och engagerade!!
-Här på bloggen får ni hänga med på Födelsedagsfix, bland annat. Vad sägs om Vårt bästa Vetebullerecept? Jag tänkte också sända er en hälsning om ”Att leva med Naturen”. På instagram händer det också alltid grejer… livet styr, helt och hållet. Men, I filmformat, på instagram stories, har jag förberett för att skicka er ett gympapass, på onsdag! Håll utkik då om du är gympasugen, vetja!
-LEVA! Dag för dag. Stund för stund. Här och Nu:a. Allt det bara går.
…
Önskar er alla goda alldeles-i-början-av-mars-dagar!
Emmeli
Hästarnas Lösdriftsleverne & Ritning till Foderbordet!
- Utevistelse i god miljö, en härlig hage där hästen kan röra sig fritt i alla gångarter, ha möjlighet till väderskydd osv.
- Sällskap, med hästkompisar förstås!
- Möjlighet att tugga, tugga och tugga… I frihet betar hästen 14-18 timmar per dygn.
Tre behov att uppfylla för hästen, för att nå målet Glad, Välmående Häst.
Lägg förstås till vatten, salt, mineraler, fysisk och psykisk stimulans, hov-verkande och annat kolijox. Men dessa tre grundbehov är Stora ABC. Så tänker vi. Säger inte att det här är Det Rätta. Bara att, såhär gör vi. Och knusslar inte så mycket mer än så. Utan försöker erbjuda våra hästpojkar ett så naturligt liv vi bara kan.
Tugget…
Helst, hade jag haft en stor bal med (energisnål) foderhalm som hästarna fick tugga bäst dom ville och gett torrhö/hösilage för hullet. Men B-planen, torrt, hösilage har fungerat väldigt bra också.
Våra hästar har tillgång till tugg dygnet runt. Men som ni ser, så låter vi inte hästarna tugga med fulla munnar dom där 14-18 timmarna om dygnet. Vi sätter ett slowfeedingnät om hösilagebalen. Tre gånger tre centimeter är maskorna och pojkarna har sån imponerande teknik på att fånga höstrån, dra ut strå för strå, vara världsnöjda över att få sitt tuggbehov stillat men (!) får inte i sig på tok för mycket hö.
VI ”hissar upp” nätet i taket på Foderbordet och släpper ner nätet eftersom, så hästarna kommer åt balen även när den blir mindre.
Foderbordet byggde Snickarmannen i ett nafs och ni är många som undrat över ritning/beskrivning av den.
Den kommer här, varsågoda!
Våra hästar går ute, jämt och ständigt. Lever i en så kallad lösdrift. Vi tar aldrig in dom på box, om inte någon hästpojke skulle bli sjuk och vi därmed är tvungna.
Hästarna strövar nu runt i en kuperad vinterhage, som både har träd, stenar och ”spring-ytor”. Ställen för skugg- och vindskydd. Tillgång till en stor ligghall med öppningen mot söder och bäddad med en tjock spånbädd att gossa ner sig i. Där hästpojkarna kan gå in och ut som dom vill. I stora vattenbaljan finns färskt, ljummet vatten jämt och ständigt. Vi ger salt och mineraler. Och också (vid pälssättning/pälsfällning) en dutt av ett funktionsfoder, Primero TOTAL, ett spannmålsfritt energi- och fiberrikt koncentrerat foder, lågt i stärkelse och utan tillsatt socker. Hästpojkarna ääälskar det!
”Hej hej hej!”
Att berika med rödgran från skogen, är också finurligt och något som uppskattas att få pilla på med (om inte ett äpple står inom en meters avstånd förstås ;)) . Grantugg ger både tankeverksamhet… oooch så får det tuggas. Och det, äär ju så härligt om man frågar en häst!
Vi umgås väldigt mycket med trion i hästhagen. Det är inga vildhästar vi vill skapa, liksom. Nä, vi hänger tillsammans, löser världsproblem ihop. Knyter ann och skapar ömsesidig kärlek. Hästarna uppfyller något helt enormt viktigt inom oss. Än om det främst var en tanke att denna hästlängtande, hästmule-törstande mor skulle få tanka energi med dessa djur igen. Så har det här blivit ett familjeintresse. Och även den lugnaste filbunken jag känner, min älskade make, erkänner att han också mår väldigt gott av att samarbeta med dessa djur.
Häst är bäst. Så är det bara.
Emmeli
En sån Semmeldag!
Vi vaknar en efter en, helt otvunget, av ljuset.
En ny morgon tillsammans med alla barnen. Känns som den största av gåvor, varje dag.
Kaffebryggaren harklar sig samtidigt som vi sveper gröt och yoghurt och mjukmackor. Det är ganska så geggigt till sist då han till vänster om mig har en tendens att avsluta måltiden med att KASTA iväg resterna, dit dom vill, med vinden. Storasyskonen skrattar gott åt sin Lillebror.
Efter dagens första diskröj, går vi ut på gården. Det är strålande sol och vi har hela dagen framför oss. I lagården är jag nästan överflödig. Lillebroren står och öser foder i hinken. Lillasyster skruvar på vattenkranen och Storebror håller i vattenslangen så vattnet hamnar i värmebaljan och ingen annanstans. Hästar kommer och säger hej. Och mumsar vad som bjuds.
Dagen fylls med livet. Vårvinterdagen är mer än god. Vi kilar in för lunch och semmelfix.
Tar fram semmelbullarna från frysen (vi bakade alldeles vanliga vetebullar, där smöret var rumsvarmt och förstås hivade vi i ett par ägg i dubbelsatsen deg också).
Snor ihop Mandelmassa (Mixa 200 gram sötmandel och 200 gram florsocker till så grovt hackat du önskar och rör sedan i två äggvitor. Kart!) och vispar grädde.
Gojsar ihop innanmäte från bullarna, mandelmassa och en skvätt grädde som jag fyller semlorna med. Spritsar grädde och duttar på locket. Pudrar till sist lite florsocker över. Så, klart!
Vi stoppar semlorna i kylskåpet innan vi ger oss ut igen. Klädkaoset i hallen känns inte ett dugg jobbigt. Vi viiill så gärna ut. Till eftermiddagen kommer älskade Mammamormor och Pappamorfar. Jag får presenten att ge mig ut på egen tur, något som under jourveckor ju inte kan ske egentligen. Så gofikar vi tillsammans. Chokladbullar till vissa. Semmelbakelser din andra.
Hujedamig så förskräckligt gott.
Skulle ge er alla en varsin gräddig semmelbakelse från ”Drömgårdens Semmelbageri”, om jag bara kunde. Ofta slår det mig, att den här lilla bubblan inte vore något utan er. Tack för att ni läser och finns här.
Norpa åt dig den där, i tanken i alla fall!
Så efterlängtat, himlagott litet bakverk!
Magarna står som tre hörn. Vi pustar ut, där i solbadande hemmet med skavanker i oändlighet, lika många som kärleken är stor till detta gamla timrade hus. Så kramar vi älskade fikagästerna om och om igen innan dom susar vidare, hemåt lilla byn.
Solen tänker snart gå ner bakom berget, men vi ger oss ut en tredje sväng. Ljuset ger oss alla sån energi. Vi gosar med hästarna, möter pappan som kommer hem från jobbet, tar ut lilla ponnyn på promenad-, och joggtur efter lillvägen. Till sist går vi in genom den där tunga ytterdörren jag alltid är så rädd ska klämma någon litens finger. Känner tröttheten krypa fram, på det där sköna sättet. Efter en dag med massor av friskluft. Vi lagar middag. Samlas kring bordet. Det var inte en minut för tidigt som samtliga fick mat i sina magar. Kurr och gäsp. Och snart väntar nattasagan…
En sån Semmeldag!
Emmeli
Måndagshälsningen!
Vi landar i måndag och på sin plats, en liten tillbakablick på veckan som gick, innan vi landar och blickar framåt!
Vi startade med Tillsammansmåndag i vanlig älskad ordning. Vi spelade hockeyspel, friskluftande oss och spelade fia med knuff tillsammans. Magiska stunder!!
Jag tog min premiär-ridtur med Fjödur. Turen gick fint. Galoppen över snöiga åkern, var magi. Vad som hände vi sadlingen (att F blev rädd, slet sig, hamnade ut på mellanstora vägen och orsakade smärre hjärtsnörp i några sekunder..) det låter vi hamna i kapitlet ”sånt här händer när man är en rädd liten Fjäder som hamnat på ny plats, bortryckt från sin trygghet, och nu med alllllt och alllla nya för honom”. Pappa M grejade med vår lilla högt älskade hästpojke och från att vi första dagarna knappt kunde klappa F, så har det redan hänt mycket.
På tisdagen hade jag och alla barnen Kulturdag. Jo, jo! Vi tjavade ner på byn med små och stora ben, hamnade i mamman och pappans ”gamla giftasfestlokal” och bjöds in till en underbar föreställning av den bästa Kulturskolan på jorden. En Musikalisk Resa bjöds vi!
Sen knatade vi hemåt och jag bjöd älsklingar på våfflor och nykokt hallonsylt. Tror ni på barnajubel?
Barnen hade lekstunder långa och röriga som jag vet inte vad. Men jag ÄLSKAR det. Är absolut en städnissa som älskar ordning och reda. Men lika mycket älskar jag synen av och ljuden från barnen när dom är inne i en riktigt härlig lek. Ordning räcker om jag har en stund på morgonen och kvällen innan natten.. där emellan ser det mer eller mindre ut såhär i hela hemmet. Barn ska få leka. Sådetså.
Nej, gråt inte. Det gjorde inte jag. Jag skrattade rätt gott, faktiskt när jag hade omplantering. Av mina ”övervintrade pelargoner”. Superfrodiga redan nu. Verkligen.
Jag gjorde två rysligt fina loppiskap. Kandelaber och söt kopparkittel.
Jag tog en utav Bertils långa sovningar till att sitta ute i vårvintervädret som likande april, för att jobba mig genom mailkorg, skriva utkast för samarbete osv.
Bertilen åt äpple ute i stormen och hade två kompisar som inte alls var intresserade av sitt granris utan på sitt sätt bönade om bad. Om äpplet, förstås.
En endaste femtimmarssväng var storasyskonen på förskolan. Och det räckte för att haffas av Herr Äckelsjuka. Det är tusan inte en schyst tid, Vabruari. Lilla hjärtat. Så tapper. Och tack och lov en lindrig variant och med ingen annan i familjen som blev sjuk.
Fjödur fick stanna själv i hagen för första gången medan dom andra två hästarna var på tur med alla familjens människor. Det var hopp i luften. Magis-snusket verkade ha coolat ner sig, Juniflickan var piggare. Alla var ute och tjavade runt åkrarna, solen sken och det var goood fredagsstämning.
Hade aldrig kunnat ana hur trevligt det här hästlivet skulle bli, där samtliga är så involverade.
Helgen inleddes med hästtur följt av fika ute på bron. Helgen blev så mysig. Fylld av sånt vi tycker om. Framförallt; frisk familj. Endast någon snorkråka som vägrar ge sig iväg. Tacksamt!
Vi avslutade veckan med stort Vetebullebak, jag och barnen. Den ni! Svettigt som ett gympapass! Men så himla trevligt.
Och mitt i allt där vi höll på att baka blivande 6-årskalasbullar, så kom jag på att ”men jädrans!! jag rullar några släta bullar också så haar vi ju semmelbullar till på tisdag!! hurra!!”
Farmor och Farfar kom och grillade korv med oss och provsmakade nybakta bullar. Så gott veckoavslut!
En vecka fylld med livet.
…
Nu väntar den sista februariveckan på oss…
Veckans planer:
-Mysa skiten ur sista dagarna av februari. Hujedamig som vi varvat med sjukor bland samtliga familjemedlemmar sedan sista veckan i januari. Vi satsar på hemmamys med små kära besök här hemma under veckan. Försööker hålla oss ifrån baciluskorna… och har det gott på kuppen, förstås!
-Gå på Utvecklingssamtal för Storasyskonen.
-Fira Semmeldagen! Längtarrrr! Det blev ju liksom inget finfika i helgen som var men semmelbullarna ligger beredda i frysen.
-Sända er hälsningar. Tänker mig ett inlägg med En Liten Vitaminkick! En hälsning med ritningen av Foderbordet till hästarna som så många frågat om. Och känner jag livet rätt så bjuder det på sina inslag utan att jag kan planera. Som det ska vara, tänker jag.
-”Leka” med hästarna. Varken jag eller M är ute efter någon ”härskande” position gentemot våra hästar. Vi vill mer än så. Vi vill skapa er ralation, en vänskap och en vilja där hästarna har lust att samarbeta med oss. Vi använder oss av ”De sju lekarna” (googla du som är intresserad) väldigt mycket. Just nu är jag och Lilla Fjädern alldeles i början och han är en fortfarande ganska ung, väldigt känslig själ som tycker det mesta är jätteläskigt. Så just nu jobbar jag stenhårt för att visa honom att så ej är fallet… tålamodskrävande, milt sagt. Lika utvecklande och en helt fantastisk känsla för varje steg framåt.
-Unna mig en tur till Blomsteraffären nere på byn. Hoppas att dom fått in några Mårbacka! Ni såg ju hur mina såg ut.. jag behöver nog fylla på med någon fräsching, haha!
– Njuta av livets guldstunder. Alla dagar är inte balans och superhärliga, rakt igenom. Ofta, så bjuder dagen på lite av varje, eller hur? Men med gott fokus och positiv inställning, så kan mycket påverkas till det bättre.
-HemmaMamma-njuta. Små härliga stunder tillsammans med dom där tre som är halva-halva mannen och mig. Älskar att få vara med.. mitt i samtalet ute i hästhagen tillsammans med vår femåring, .. när han pratar om hur mycket han älskar hästarna, för att i nästa sekund fråga ”vad är en stjärna egentligen?… är solen en stjärna?” varpå jag vässar mina geniknölar och försöker svara på allt så gott jag bara kan. Jag nyper åt mig av pysselstunden med Juniflickan där hon plötsligt avbryter och säger ”mamma..? jag ÄLSKAR dig!”.. eller goset med den där lilla plutten som nu är närmare 1 år och 9 månader som ena sekunden hänger under mammas underställströja och sörplar mjölk, nästa kastar yatzytärningar och försöker hänga med i spelet och tredje sekunden säger ”mamma? Klaaam!” och ger mig den mysigaste kramen jag kan tänka mig.
Önskar er en fin sista februarivecka! Ta hand om er. Som alltid; – allt ni bara kan!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
