Det är Sommarlovets allra sista dag!
En ömsom småregnig, ömsom smygsolig dag.
Luften är sådär kvav som den kan vara i augusti. Och varm. Det är skönt, alltsammans.
Jag vaknar och hör små liven prata med sin pappa, Bertilen kommer och lyfter på mitt täcke och roffar åt sig det godaste och mysigaste han vet, Mammamjölken. Tänk, jag fick sovmorgon och det var hur skönt som helst.
Det är frukoststök och pyssel vid pysselbänken. Barnprogram på teven, syskonkiv och syskongulligt. Kaffesörplande och smyggäspar. Jag möter M´s blick för första gången på dagen och han är lika fin som alltid. Jag tänker; Tänk att just jag, fick honom och allt det här, barnen, vår livets skatt.
Livet pågår.
-Det är Sommarlovets allra sista dag.
Jag funderar, sammanfattar, rundar av…
Tänker med värme tillbaka på Sommaren. Med älskade småongar i åldrarna 1 år, 3 år och 5 år.
Inte sommaren jag nuddade min supertjusiga vilstol som stått beredd där ute i trädgården dag efter dag. Nej, mannen har förstås inte nuddat den heller.
Men! Det här var Sommaren vi verkligen landat i att vara en 3-barnsfamilj. Alla har fått må bra och för det mesta har energin varit väldans god, en ynnest att få leva sånt sommarliv för både stora och små.
Förra sommaren var allt så nytt. Så ljuvligt redan då, men jag minns att jag också vissa dagar i början av trebarnsmammalivet, tänkte;”nähäpp.. vi kommer aaaldrig komma ut på gården ens, med alla samlade”… ni förstår vad jag menar.. det tar sin tid att komma in i ett nytt liv liksom.
Poff så var vi på rull med det nya livet då, men nu ett år senare är vi ett så himmelens sammansvetsat gäng. Och som vi har njutit av guldstunder i massor. Allesammans. Hela ”Familjefemman”, som Minimannen säger.
Jag-och-barnen-Sommarlov här hemma på Drömgården. Jag minns småturerna till sjön, där jag sjåade fram med badpuffar och festis och njutarsynen där alla barn hade det så gott. Ganska så ruschasamt också, som ni anar. Följt av många på ett sätt intensiva (högsommar-farten liksom!), på ett sätt lugnare (hej! två päron hemma, betyder lugnare tider ju!) alla-tillsammans-semesterveckor. Ljuvliga sommarveckor som pågått ända till nu.
Tid tillsammans. Att göra. Och att bara vara. Trädgårdslyckan. Känslan av att vi har tids-råd att göra saker tillsammans om dagarna och inte behöver spika på hemmet utsida som ska bli tätt innan hösten, som vi ju också haft det två somrar i rad. Många renoveringstimmar har det blivit men inget som känts jobbigt eller pressat, bara kul. Så ljuvligt att se lilla bäbisen förvandlas till en liten tjavande lillprins som är nyfiken på precis allt. Älskade dagen där vi vandrade/klättrade uppför Skuleberget. Sommarkalasen här hemma. Höra klokskap från vår femåring, han som sammanfattar sommarlovets bästa med orden ”Gotland, Kneippbyn och att vi fått vara tillsammans”.
All familj, släkt och vänner vi träffat. Gotlandsresan, säger vi alla. Familjedaten i Visby. Och tänk att Juni fick träffa Pippi Långstrump. Sommarkvällarna med ”sommarnattandet”, där jag och M haft ljuvlig prat-tid och barnen snusat gott. Morgonrundorna där jag sprungit alldeles själv och hunnit tänka egna tankar och andas i min egen takt.
Nu börjar en hel hop alla-tillsammans-veckor lida mot sitt slut. Det känns lite vemodigt förstås, men ändå inte särskilt sorgligt.. än om vi ju gärna skulle fortsätta att ha Vackerpappan hemma såhär mycket, precis alla veckans dagar.. men annars, inga drastiska förändringar. Vi återgår till Den Älskade Vardagen tillsammans. Jag ser så fram emot ännu en höst som HemmaMamma med våra småttingar.
Så evigt tacksam över den här Sommaren och så innerligt tacksam att få fortsätta leva vidare på det sätt som vi i vår familj, mår allra bäst utav.
Hoppas så, att ni också känner att ni haft en god sommar och får/fått landa lagom mjukt i vardagen..
Lillafrun
Sommarminnen i våra hjärtan.
En utav Sommaren 2019 allra bästa bästa..
-Att få visa dig jordens älsklings-ö, älskade Lilla B.
Du trivdes så bra där, bland busande storasyskon och havsplask
Vi håller hårt om sommaren, samtidigt som det så tydligt känns som om hösten smyger på..
..Men minnena. Känslan att plocka fram. Från då. Till nu. Är kvar.
Sommarminnen i våra hjärtan.
…
Har du något sommarminne du sparat i hjärteasken?
Lillafrun
Här-och-nu:a, Husglimtar och Höstens mål!
Det är lätt, att bara tuffa på. Visst? Vad än det gäller, liksom.
Absolut bra och härligt med mål och drömmar och känna sig pepp på nya utmaningar. Små för dagen eller stora på längre sikt.
Men också väldigt gott och viktigt, att stanna upp, bara vara, här-och-nu:a.. och också titta lite i backspegeln och låta sig förnöjsamt bli påmind om olika saker, som tidigare var dom där stora drömmarna och målen men som nu är uppnådda och var dags lycka.
Jag pratar förstås till mig själv nu. Men kanske träffar orden någon fler av er?
Jag är en målmedveten skapelse (min make likaså), drivs av målbilder och tycker på riktigt att det kan vara peppande trots att det på vägen mot ett mål, kan vara tufft. Inte tufft som i att någon far illa på riktigt. Men jag är liksom inte rädd för att kämpa, svettas, ta i. När det tar emot, pressar vi på ännu lite till. Så kan man inte hålla på med prick allt man tar sig för, prestera överallt liksom. I perioder får fokus ligga på olika saker. För att kunna hålla balansen mellan att göra, målinriktat och att energitanka och bara-vara-vara. Hänger ni med?
Några morgonfunderingar som bara landade och blev till ord här. Jag skulle ju egentligen bara visa er några husglimtar!
… och det var väl kanske där tankarna började. För ooh, vad vi målinriktat jobbat för att få huset att se ut som det gör nu.
Jag får ofta frågor om fasaden, kulörer, verandan, verandaräcket osv.. HÄR finns ett inlägg som svara på dessa frågor!
…
Tycker så om dom handgjorda träfönstren, kommer från Allmogesnickerier och gör sig som smycken. Kan absolut fortfarande frysrysa av tanken att M har handmålat allesammans. Hujedamig vilket arbete det var. Jag gjorde inte många penseldrag i det stora hela, ”tog bara hand om barnen och hemmet”, ni vet.
Varje fönster, med sina fyra bågar plus karm. Alltsammans målade med tre lager av linoljefärg. Smått psykande arbete alltså, hah. Men nu är det gjort. Så vackert!!
Kultrulglasen är så vackra, både från insidan med sin sommarstugekänsla och utifrån med tavlan som blir med speglingen från omgivningen. Och, vi älskar att se penseldragen och ångrar inte beslutet att penselmåla för hand, än om det var ett väldans göra.
Om vi nu i dessa rader fortsätter att inrikta oss på mål gällande gården och renoveringen, så väntar i höst en rad önskningar och uppfyllda mål.
Kan vi flytta upp till jul? Är det ett rimligt mål..?
Med tre småttingar som vi vill ge allt och lite till. Och framförallt, är det rimligt med tanke på att Snickaren, både är trebarnsfar, jobbar näst intill heltid som huskonstruktör, är deltidsbrandman och ror eget företag.. där han heller inte har en outtröttlig fru som kanske behöver andas egna andetag stundvis och som ju har sina egna små uppdrag också?
Mmm.. vi får se. Vi är otroligt peppade och konstaterade nyss att trebarnslivs- och renoveringskondis nog aldrig varit bättre.
Vi gör prick allt själva (med undantag för någon, (ovärderligt tacksam förstås!) punktinsats av någon älskad ibland, som i vintras när vi isolerade övervåningen på en dag).. och det tar förstås längre tid än om vi hade fler händer som jobbade med oss, men teamkänslan mig och den skäggige, är på topp.
Vi tittar bakåt, på vad vi klarat av hittills och peppar framåt. Och så är vi så himla överens om att det här med renovering är en lyxgrej att få göra, att det är så jädrans oviktigt egentligen, men väldigt roligt. Men inget som får ta plats om inte livet vill, liksom. Livet är vår vägvisare!
Jag längtar massor tills det börjar handla om moment där jag känner att jag kan hjälpa oss framåt. Som att susa upp och måla (kanske tapetsera!?) när barnen somnat om kvällen.
Ok. Vilket fasligt spretigt inlägg. Om ”Här-och-nu:a, Husglimtar och Höstens mål!”.. typ så. Helt enkelt, svaret på en mycket vanlig fråga; ”när tänker ni vara klara? har ni någon tidsplan?”.. så svarar vi bara; Liiivet får utvisa, det här är en renoveringssaga med kärlek.. både när det gäller att ta hand om hus och familjemedlemmarna som ingår i drömgårdsteamet. Häng på!
Ta hand om er!
Lillafrun
Fläskfilé på ljummen salladsbädd!
Augustihelgen närmar sig med stormsteg och här kommer ett riktigt, riktigt smarrigt recept som kanske kan bli en del av er helgdagsmat, vad vet jag…
Fläskfilé på ljummen salladsbädd!
Ingredienser (4 portioner):
300 g tomater i valfria kulörer
2 vitlöksklyftor
2 + 2 msk olivolja
400 g potatis, helst färskpotatis förstås
400 g sötpotatis
1 tsk flingsalt
150 g sugarsnaps eller haricoverts
50 g småbladig sallad
3 msk hackad färsk basilika
600 g fläskfilé (svensk givetvis och helst så närproducerad som möjligt!)
salt och peppar
ÖRTSÅS:
2 dl crème fraiche
0,5 dl färsk basilika
1 dl ruccolasallad
rivet skal av 1 citron + saften från ca halva (smaka av så syran blir efter ditt tycker och smak!)
0,5 msk flytande honung
2 rivna vitlöksklyftor
Gör såhär:
- Sätt ugnen på 150 grader. Dela tomaterna, finhacka vitlöken. Blanda tomat, vitlök och 2 msk olja i en långpanna med bakplåtspapper. Baka i ugnen, 18-20 minuter
- Ta ut tomaterna och höj värmen till 225 grader. Tvätta och halvera eller kvarta potatisen. Tvätta och skär sötpotatisen i 1 cm tjocka skivor, dela skivorna i bitar. Lägg potatis och sötpotatis i en långpanna med bakplåtspapper. Tillsätt 2 msk olja och flingsalt. Rosta i ugnen ca 25-35 minuter.. allt beroende på ugn och hur välrostade du önskar potatisen.
- Örtsås: Mixa samtliga ingredienser. Förvara svalt till servering.
- Fräs sockerärtor/haricoverts, salta och peppra.
- Blanda potatisen, tomaterna, sockerärtor/haricoverts, sallad och basilika på ett fat.
- Putsa köttet och krydda med salt, svartpeppar .. (och rosépeppar för den som tycker om det.. jag skippade det..)
- Antingen bryner du nu köttet och låter det gå färdigt på låg värme under lock. Eller så gör du som jag gjorde, som hojtade till min skäggige att han skulle grilla köttet. För att sedan vira in det i alluminiumfolie, låta det vila lite innan alltsammans skärs i ganska så tunna skivor och i lagom stora munsbitar.
- Lägg sedan köttet ovan den ljumma salladen och servera örtsåsen till.
- Alltså, alltså, alltså.. njut!
Mmm…!
…
Lillafrun
När rosendrömmen blev sann!
År efter år här på gården, ja nu är det ju inte hundra utan fyra, men ändå. Varje sommar har den där klätterrosen växt och varit stor, så stor.. för att sedan inte få ens en endaste knopp.
Sån blomsterbesvikelse alltså. I det mått jag tillåter mig deppa över en ros som vägrar blomma. Nej, inte så mycket depp. Mest en undran; ”vad äär det för knas?”.
Så i våras. När vi strösslade koskit över allt och lite till här på gården, så fick också rosen sig en skvätt. Och kan det vara den, älskade kodyngan, som ordnat mig den mest magnifika blomningen av vackra, vackra klätterrosen New Dawn?
Oavsett. Jag är så lycklig. Alltså saligt lycklig. Att få ha en klätterros som dignar av blommor. Den klättrar in i trappan och kring räcket härs och tvärs.
Juniflickan, i ”nattalinnet”, försöker norpa åt sig en.
En Sommarlovssyn jag sent vill glömma.
Sommarlovsungar alltså. I nattasärkar. Sommarkvällar eller alldeles nya dagar, sommarmorgnar. Så ljuvt.
Rosendrömmen blev sann!
Idag är det augustionsdag.
Morgonens springtur viskade om höst.
Vackerrosen blommar ännu.
Jag tar barnen med mig på en mysig dagstur till min Mamma och Pappa. Kära hjärtanes. Dom två människorna. Älskar dom så hjärtat värker.
Tänker mig mamma-och-pappa-prat, mys med ungar, en loppistur och hammockgungande likt när jag var liten… medan mannen riktar väggar på vår övervåning…
Det blir en bra dag. Hoppas att ni får en fin dag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.