Pippi-Långstrumpigt sommarlovsminne!
Så äntligen blev det den där dagen, som barnen lääängtat i massor efter.
Dag tre på Gotland. En småmulen, varm dag. Ypperligt att förverkliga stora små drömmar på!
…
På tå stod dom, gullisarna, tidigt på morgonen. Och vi anlände dagsmålet, vid öppning. Kartor plockades och Radarparet glodde hejvilt.
Där började En Hejdundrande Kneippbydag!
Minimannen som varit där en gång tidigare, ja förresten Juni också men som pluttis, för honom var det självklart var han skulle susa på direkten.
…tanka bilen..
.. och susa iväg. Sooom han längtat efter dessa ”eeel-bilar”.
Så åktes det gullig karusell.
.. fräsig vattenbjörn..
.. och lillebroren hittade en grävmaskin han nog gärna sett hade följt med honom hem därifrån.
…
Någonstans här hängde tungorna på främst Mamman och Pappan och en lunchpaus togs. Så himla skrattroligt… vi och en miljard andra småbarnsfamiljer. Som liksom gått igenom grindarna kring 10.00, dom också. Rusat in på nöjesfältet och gett järnet för sina barn. Sen ser alla ut som ugglor med tunnelseende kring 12 och alllla ska äta lunch samtidigt. Ett svettigt moment med tre leksugna pluttar och bara två vuxna (trötta,hungriga) föräldrar. Men med mat i magarna, steg vi som törstiga blommor som blivit nyvattnade..lika så resten av barnfamiljerna och plötsligt var fart och energi på topp igen!
Mot radiobilarna!
Vem är egentligen lyckligast? Haha!
Kan meddela att pappan tveklöst åkte gång efter gång med både sin förstfödde och sin Skrålla!
Jag hittade en så söt ros som jag gärna skulle vilja veta namnet på.
Och så åt vi glass förstås. Men det var så varmt så den hann inte ens hamna på bild.
Så till vad som var Juniflickans allra, allra största höjpunkt på dagen.
Kan ni ana hennes känsla, hon som går Pippi-klädd dagarna i ända och sjunger pippisången och säger att hon är ”väääärdens stajkaste tjej”, när hon fick stega in i självaste Villavillekulla?
Där låg Pippi och sov med fötterna på huvudkudden. Juni skrek. ”Pippi, vakna!!!!”
Men fossingarna rörde sig inte ur fläcken och jag fick försöka förklara att Pippi vaknar om en stund..
Storebror var modig och satt upp på Lilla Gubben.
Astrid satt och läste och läste så hemtamt och härligt.
Jag beundrade Pippis trädgård.
Så äntligen slog klockan 15.00 och Pippi vaknade (läs; Pippi-teatern började). ”Miljarden” barnfamiljer samlas och börjar nu se lite små-gröna ut igen efter ytterligare ett efter-lunch-race och alla föräldrar vill att sina barn ska få De Bästa Platserna. Jag och M är sämst i världen på vassa armbågar men det löste sig fint till sist i alla fall och när Pippi entrade gastade vår Juniflicka rakt ut, så det liksom tystnade bland folket; ”HEEJ PIPPII!!!!”. Gullhjärtat.
”Mamma!? Är det här på riktigt!?”
Och det var det ju. Typ. Helt obetalbart härligt att få uppleva när Pippitokige flickan, fick träffa sin största idol.
KRAM
Tripp Trapp Trull, mamma och pappas små hjärtegull.
Lagom till stängning, sådär sju, åtta timmar av nöjesfält i kropparna, halvt vinglade vi oss ut genom grindarna. Vinkade hejdå till Villavillekulla och elbilarna och jag och M tittade lyckligt på varandra. I tystnad, omåttligt nöjda över. Över att liksom ha fått ihop hela alltet.
Julklappen vi fick av barnens Farmor och Farfar förra julen. Blev ett Pippi-Långstrumpigt sommarlovsminne! Så himla fräsigt!
Lillafrun
Sommarens sista Sommarlovande Måndagshälsning!
Nystart.
Måndag!
-Vi tar en titt på veckan som gick.
Jag inhandlade några nya rosor som ska få hoppa ner någonstans i trädgården när ettårsplanten blommat färdigt.
Vi hade ljuvligt besök av vänner. Söta familjen K. Där vi fick träffa lilla E för allra första gången. Jag hade typ oooont i kroppen. Så gullig. Mannen bara flinade åt mig.
Så blev det måndagkväll och mannen skulle på brandövning. Jag tog barnen på nattningstur med bilen. Vi blev häpna av synen av tre stora älgar precis bredvid vägen. Ingen unge somnade som tänkt. Konstigt va..? Mäktiga djur, alltså.
Vi hade det där urmysiga dygnet hos Mammamormor och Pappamorfar. Jag plockade smultron på strå och kände barndomen bulta inom mig.
Så kom vi hem till gården igen
och jag hade mycket energi. Städade och fejade, bakade bröd och grejade.
… och jagade lilla Vilda Babyn.
Vi åt risotto och började smygfantisera om sånt som är mysigt med hösten. Alla goda maträtter att mumsa till exempel. Njuter nuet, och ser fram emot vad som väntar. God känsla.
Så fick vi finbesök från norrnorr. Vännen C anlände och fick hoppa in i trebarnslivet för ett slag.
När det blev fredag tog jag barnen och C på höga kusten-utflykt. Brandispappan fick stanna hemma, medan vi andra åkte till Gårdsbutiken i Nordingrå. Firade vännen i efterskott på hennes födelsedag med att bjuda på finlunch där. Så otroligt gott alltså!
Allt är så vällagat med så fina råvaror.
Så tog vi en loppisrunda och ett ställe, var nästan bara för mycket. Jag måste dit igen. En antikbod, väldans nära oss, som jag aldrig varit till tidigare..!
Jag ska i veckan sända er ett middagstips, som jag provade i fredags. Gudomligt gott blev det! Tänk er körsbärstomater, vitlök, basilika, potatis, sötpotatis, ännu mer örter, citron… så goda smaker tillsammans!
Jag fick lyxen att kuta solo, trots att mannen hade jour. Det hela tackar jag vännen C för!
Helgen fyllde vi med gott att äta och mysiga bestyr. Som att plocka två berg av rödvinbär.
Vi donade i köket. C introducerade oss i Krusbärspaj-livet och har vi tur, kanske jag får ge er det receptet!
Storasyskonen gjorde chokladbollar också. Väldans kladdigt, men det var det värt när lyckan är total. Ni ser ju själva.
Så tog vi söndag. Kramade vännen hejdå, skjutsade till tåget i norra staden, lyssnade på regnet, tränade ett litet pass på köksgolvet och somnade som en trasselhög i storsängen. Vilken vecka. Tacksam är bara förnamnet. <3
…
Ny vecka nu! Vi ska njuta det allra, allra sista av detta långa, långa Sommarlov. Skörda, vandra längs lillvägen och plocka sockerärtor från åkern. Kanske prova något nytt sensommargott recept. Det stora i det lilla, ni vet.
I övrigt har vi ett helt gäng lösa planer inför veckan. En önskan om väl vägd blandning mellan att göra och att bara-vara-vara.
Efter två renoveringslediga Gotlandsveckor har vi sedan dess haft mycket bra renoveringsenergi, så roligt då!
Förra veckan hann vi ett stort renoveringsmål, att lägga färdigt golvet i hela stora hallen där uppe. Den här veckan hoppas vi hinna förbereda helt klart i själva trapprummet, så att trappan (som förhoppningsvis snart är färdigsnickrad) ska kunna komma på plats. Jag lovar er att det under hösten kommer dugga mer tätt på renoveringsinläggen, i perioder är det liksom inte så mycket roligt, synligt som görs där (som det varit ett tag nu med dragning av elslang och sånt, ni vet), men vänta ni (och vi) bara!
…
Både M och jag drömmer om en bastukväll. Vi får söta kusiner på besök och får prova på fembarnslivet för ett litet slag, kan tro det blir fräsigt! Så ska jag blomsternjuta, pyssla om mina småungar och så tänker jag att det är på sin plats med en härlig Höstlista! Hus och hem, livet-tankar, renovering och vad som kan tänkas hamna här inne. Jag älskar ju listor!
Skriv gärna här nedan i kommentarsfältet vad ni vill läsa och se, vetja. Så har jag ett hum, liksom!
Önskar er en god veckostart, ta hand om er!
Lillafrun
Småfunderingar om ditt och datt!
Det är söndag och idag faller regnet.
Det känns så himmelens vilsamt.
En intensiv, god helg landar i kroppen. Småglimtar har ni kunnat se i stories. Men berättar med om det imorn, i Måndagshälsningen. 
Nej, det har nog inte undgått något av er att jag är salig i vår trädgård.
Luktärterna är en favorit. I år blommar dom som bäst där i zinkbaljan. Fint vid gårdshuset också, men som mest där vi södergaveln av boningshuset. Tidigare år har det varit tvärtom.
Den här synen får mig att (förutom att luktärtsnjuta) trappfundera.
Den här sommaren är renoveringsfokuset på övervåningen. Där finns att göra, i massor ju. Följer ni mannen på instagram? @housebym , där får ni ta del av renoveringen ur snickarmannnes perspektiv.
…
Ok, projekten för sommaren. Uteprojekten var trädgårdsfix, med rabatterna. Och matjordshögen ligger fortfarande och väntar på att skyfflas ut här och där, på den sedan-fibergrävningen-luggade gräsmattan. Men det sparar vi med tills det sommar-sprungits färdigt som mest. I övrigt, förutom trädgård och övervåning, hade vi tänkt bygga en trappa precis där ni ser ovan… meen, vi kan inte alls bestämma oss för vad vi vill ha där.. ?
..när vi kom hem från Gotland skulle vi plötsligt gjuta en trappa. Eller ha en i sten. Men det känns inte heller rätt, fint men passar inte till vårt hem. Det får nog bli en trätrapp, i kärnfura.. tills dess funkar hittepå-trappan finfint.
Var tror ni, trätrapp blir bra visst? En sån med steg åt sidorna och rakt fram.
Det doftar så gott när det regnat. En dofttur är ett måste. Och lite blomsterplock.
Bland det bästa med luktärter, är att ju mer man plockar desto mer blommar det.
Småfunderingar. Om hittepåtrappor och luktärter. Alltsammans med en söndag som får landa mjukt i kroppen. Just så.
Hoppas att ni haft goda helgdagar!
Vi hörs imorn igen!
(Fantastiska ni alltså. Som ni överöst mig med värme det senaste. Tack. <3)
Lillafrun
Helgblommorna!
Trädgårdslyckan bara stiger för var dag.
Det är så omåttligt festligt att tjava runt bland rabatterna och plocka sig en småstökig, alldeles underbar bukett.
Tänker också, förstås, ett varv till (som den tänkare jag är liksom)… på hur jag i våras, med till exempel ringblommorna… hur jag då fantiserade om hur det skulle komma att kännas där i sensommaren när jag äntligen skulle få skörda efter pysslet där på vårvintern och våren.. jag anade att det skulle vara mysigt att plocka persikofärgade ringblommor. 
Anandet stämde. Och mer därtill. Fröjdfullt, minst sagt!
Hoppas att ni får en god fredag!
Lillafrun
Sensommaren!
Å. Den här tiden. Som en varm kram, tycker jag.
Jag står verkligen fast vid att jag tycker att var årstid har sin charm och fyller sin funktion, för kropp och själ.
Sommaren ser jag lite som i tre delar.
Försommaren, när det fullkomligt bubblar i mig och sömn är så himmelens överskattat. Behövs liksom inte. Juniljuset är magi. Allt är så vackert att det värker i mig.
Så kommer högsommaren och semestertider och efter familjekalasen som duggat tätt så är en stunds Husmorsvila gott. Varva ner på ett vis, men leva väldigt sommarintensivt på ett annat. Så har det varit nu i någon vecka. Absolut ljuvligt alltsammans.
Men nu då. Sensommar. Att återigen på något vis få boa in sig i hemmet efter ivriga sommaren.
Jag är så pepp på att dona och greja här hemma. Plocka bär att fylla frysen med. Skriva listor inför hösten. Strukturera. Fundera. För att inte tala om att baka och sylta och safta. Rota bland gamla recept och prova nya. 
Och samtidigt börjar naturen lugna ner sig lite, lite och allt är så förgängligt vackert att jag går av lite. Japp, nu också.
Fast på ett kärt sätt, den där hjärtevärken. Det är en del av mig liksom. Och så länge det är som nu, ”åhåå så vackert!” och liksom inte slår över och blir tungsint, som det kan bli för mig när ljuset återvänder efter vintern. Ja, så länge det inte är så, så är det liksom bara hur underbart som helst. Att känna.
Det mysiga med denna tid också, är att barnen ju också tycker om såna där bestyr. Som att plocka bär, skörda i trädgården och få vara med i köket.
Det går finemang att parkera ettåringen vid rödvinbärsbusken, där står han och äter och äter. Och Storasyskonen varvar finfint samarbete med att få vinbären i hinken, förstås varvat med att jobba heeelt emot varandra och låta likt ett förbenat osmörjt tröskverk… nåväl.
Idag har vi haft en himla härlig dag.
Jag klev upp i morse och bakade bröd med barnen. Följt av städ-il deluxe, rejsa genom kylskåpet, rensa skafferiet från mögliga korvbröd från sommarens tidigare utflykter, vädrande så spetsgardiner vajar i vinden, linoljesåpadoft från skurvattnet och på toppen färska blommor i vaserna. Så, så himla kär känsla! Redo för helgen, mao!
Önskar er en god torsdagkväll!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
