Att trygga sin flock!
Näe, vet nån vad!
Nyheter och uttalanden från början av denna vecka, när ÖB gick ut med orden att vi i Sverige behöver förbereda oss för krig (inget nytt för nu, inget nytt som har hänt)..- Fy fasiken, säger jag bara. FÖRSVINN, äckelpäckelkrig!
För två år sedan, när krigshelvetet bröt ut sådär skakande nära oss, gjorde världsläget mig sjuk. Sjuk, av oro. Inte särskilt konstigt. Ej heller ovanligt, jag vet. Men, till vilken nytta!? -ingen. Så, där tänker jag ICKE hamna igen. Till fullo istället göra vad jag kan.
Livet pågår NU, egentligen precis som vanligt om du missförstår mig rätt. Här ska INTE sluta levas, tvärtom! Nu står vi upp för dom som kämpar, jordar oss och ser till att leva så gott vi kan. En dag i sänder.
Ja, världen drömmer om fred och ro, men läget ser annorlunda ut just nu. Jag hör min Lena i himlen sakligt säga; ”vi får förhålla oss”. Och det ej, genom att bli förlamade av oro. Däremot! Kan vi göra oss förberedda, på alla möjliga scenarion… tänker på var vår hemberedskap, som ju är himla klok att ha, alltid. Något vi egentligen ju har en skyldighet att ordna oss, faktiskt.
Oavsett om det handlar om att det blir snöstorm och längre strömavbrott eller att KNALLHATTEN(min systers sötare ord för idiot) i öst jäklas med oss på annat vis, så behöver vi alla se till att vi kan klara oss ett tag utan samhället till hjälp… detta, för att det då möjligt haltande samhället, ska kunna hjälpa dom som verkligen hjälpen behöver.
Att trygga sin flock, liksom! Det vill man ju. Vi lever redan mycket så, hushållande, men vi kan göra mer.
Vi stampar ner fötterna hårt i marken nu, hörreni! Tar en väldans massa djupa andetag, ÄNDA ner i MAGEN! Och så ser vi till, att ordna det för oss lite extra. Utan panik och med känslan att vi är trygga och starka, tillsammans. Ok!?
Känner scouten i mig koka av iver. …. ”Var redo! ” – ”ALLTID REDO!” .
Så, hur tänker vi preppa oss här hemma på Drömgården? En bit på väg är vi förstås redan.. men slutmålet är, att vi kan klara oss ett bra tag, aaallra minst en vecka, på vår hemberedskap. Tänker såhär;
- Utrustning av olika slag! Vi har en nödradio, powerbank, pannlampor, ficklampor, stormkök, täljknivar, sovsäckar, ullfiltar.. redigt med både tändstickor, batterier, lampolja (plus fotogenlampor) , fotogen och ljus av olika slag. Kläder för alla väder. Tält.
- Vatten! 200 liter är lagom för vår flock att bunkra om man tänker att vattnet ska räcka i en vecka ( 3-5 liter vatten per person och dygn är lämpligt)
- Skafferimat! Bunkra sånt som håller länge i skafferiet/matkällaren (enbart sånt som vi vet att vi äter annars! såsom bönor, linser, krossade tomater, matvete, buljongtärningar, havregryn, hårdbröd, pasta, mjöl, socker, salt, nötter, ost på tub)
- Fryst mat! Så smått bunkra för frysen, men ej i samma utsträckning som torrvaror. Så, lite mer som vanligt egentligen; ha lite extra mejeri i fryslagret helt enkelt.
- Odlingsstrategi! Odla potatis såsom vi redan gör, årsförbrukningen är en guldgruva. Odla exakt bara sånt som vi vet att vi äter! Mycket morötter, rödbetor, grönkål, zucchini och potatis, som sagt. Med det inte sagt att annat kommer att drivas upp, men det är dessa grödor som enkelt kan lagras i matkällaren. Och grönkål, ja det skördar vi ju fortfarande färskt (häftigt, va!? tåliga, tåliga grönkål!).
- Husapoteket! Det är ständigt proppat här hemma, med allt från febernedsättande, första hjälpen-kit, sårtvätt, tandkräm, tvål, plåster till annat vi kan tänkas behöva, som våtservetter och blöjor..
- Pengar! Lämplig mängd kontanter, bra att ha.
- Värme! vårt hem är fortfarande extremt sårbart om strömmen går. Vi har nyborrad bergvärme, men det hjälper ju ändå inte då. Nu är tid att ge oss i kast med att ge kakelugnen i salen liv igen! En egen liten skog har vi, så ved finns alltså.
- Hjärtevänner! .. en så ofantligt viktig och vacker del, alltid. Grannar, vänner, familj och för vår del; bybor. Vi är ett team!
… har vi glömt något, tycker du? (tillägg; ni kan nu läsa i kommentarerna, så goda ord och tillägg ni gjort. TACK!)
Jag tänker hålla fast vid scoutkänslan, den gör mig laddad med god energi.. nu när Lillminsting blivit så pass stor, så vore det ju på sin plats att vi äntligen ger oss ut på en riktig hike tillsammans. Så himla härligt det vore! Och dessutom, bra träning.
…
Jag är PEPP på prepp. Känner mig stärkt och lugnad av att dona istället för att sluta andas och bara bli rädd.. att istället göra oss beredd.
Och du! Gör INTE som jag gjorde för två år sedan; jag höll tyst om min oro, svalde den då jag var så rädd att oroa någon annan… men det är ju tvärtom jag borde tänkt! – att höra att någon annan är orolig kan faktiskt både lugna och stärka, ingen är ensam i det här. Vi gör det här tillsammans.
Till sist, några ord som bara byggde bo i mitt hjärta med ens jag fick läsa dom (tack fina läsaren Anneli för dom orden, som du berättade ursprungligen är ord som psykolog Anna Tibelius skrivit );
”Den stora världen kan kännas mörk och hopplös, men det är i den lilla världen vi kan få vår motvikt till hopplösheten.
Det som ger trygghet, lust, frid, motivation, hopp och livsglädje kommer oftare från vad vi gör, tänker och känner tillsammans med dem och det som är nära.
Om den stora världen känns mörk – gör din värld mindre och fokusera på det som är nära och kan upplevas i din fysiska närhet”
…
TA HAND OM ER!
EMMELI
Drömgårdsrapporten!
Jullovet i våra hjärtan..
..och idag sa vi hej till vardagen! Låt oss blicka tillbaka till vad vi fått fylla jullovsdagarna med efter den fantastiska julveckan som ni ju redan fått läsa om …
Kan vi börja här? V ä d r e t. Har vi någonsin haft ett så vackert jullovsväder? Långturer i detta vackra. Och min själ har jublat.
Nyårsmiddag på ”Ristorante Mama Birgit”. Med inledning av firandet i PappaMorfars vedeldade bastu. Hallelujah!
Hejdå 2023, hej 2024! Någon timme innan tolvslaget var vi hemmavid igen, hos djuren. Jag kutade i numer sedan fem vintrar tillbaka vanlig ordning, ut till hästarna. Pojkarna är så coola men tycker det är gott med ”hästmamma” som har gottigheter med sig, nära… då går det enklare att tänka bort dom där nedrans raketerna.
Just det! Vår diskmaskin sa tack och godnatt för evigt också. Men äsch. Handdiska kan vara himla trevligt om man får ta det i godan ro!
Vi har haft sådant disk-teamwork så ni anar inte. Allt går så lätt om man leker sig fram.. här hade vi disk-fabrik.. bråttom hade vi också. Att ha bråttom på riktigt är fruktansvärt. Men att leka bråttom, är vansinnigt roligt!
Vi har lekt ute i timtals också förstås. Barnen har gjort varsina snögrottor. Vilket väckt sådan utelek-iver att inget lockat mer än att få ge sig ut och fortsätta i kojan… även kvällstid, när snön yrde och femton kallgrader härjade. Fantastiskt ju! Exakt såsom jag minns min egen barndoms vintrar.
.. och att få komma in till värmen sedan, sörpla varm choklad till kvällsfika.
Vi har lagat och bakat för fullt, perfekt sysselsättning OCH gott med lite extravärme….. burr så kallt vi haft. Tre lager ull har känts lämpligt. Här inne, alltså….
Fylla hemmet med Hjärtevännerna från norrnorr, värmde också på det godaste vis, både hjärta och hurven kropp.
Vi hade som jullovs-mål, den skäggige och jag, att barnen skulle få åka skridskor så det stod ut genom öronen på dom under lovet. Barnen äälskar att åka skridskor. Och tack Gode Gud för att vi fått vara friska, kunna träffa älskade människor som vi önskat och göra allt det vi önskade…som att åka skridskor gång efter annan. Här på isen har jag tappat räkningen på hur många gånger vi varit. Sån lyx att bara ha denna fina is några minuter hemifrån. Nu är frågan om tvååringen ska få prova på skrillor också..han verkar redo, visst?
Strax innan den allra värsta kölden slog till, mötte vi upp Familjen B ännu en gång under lovet, pappor och ungar lämnades hemma efter skridskoåkande medan mammorna tjavade promenad tillsammans. Sen blev det limpa-fika för hela slanten när vi kom hem. Lycka att ha så fina vänner här i byn!
Lite sånt här har vi hunnit också! Heja M som gjort att bergvärmen jobbar på i ännu ett rum nu. En redig radiator är satt i köket nu.
Denna röra ovan…
… var som borttrollad några timmar senare, då vi bjudit över Svärisarna på trettondagsaftonsmiddag. Lilla MiniMe var med och hjälpte mig fixa och greja, såsom hon älskar.
Hönsiga Hästmamman har kutat ut till hästarna och hönsen och pysslat om lite extra när det under några dygn var som allra iskallast… sett till så det varma vattnet hålls i schack, strösslat ut extra lös-hö i småtussar i hagen så hästpojkarna har kunnat äta sig varma och goa..och småhönorna har också bäddats om extra. Här var jag påväg in efter en kvällstur ute hos djuren. 25 kallgrader och så vackert. Tänkte på lyxen att få gå in i ett tryggt och varmt hem.
Trettonhelgen blev en lugn variant för oss som var på hemmaplan. Vi tog hand om gård och djur i svinkylan. Tog oss också en mysig tur till bibblan. Familjens storpojkar var iväg på hockey-cup hela helgen.
Jullovsavslut i syn! Pussel på rad och ännu mera snölek. Så otroligt tacksamma för detta helt sanslöst njutbara jullov. Så tacksam att vi nu också ser fram emot vardagen. <3
…
Önskeplaner för vecka 2
-Låta jullovet kroka arm med vardagen! .. med allt vad det innebär och i det schvung/o-schvung livet önskar… ingen riv-start i sikte, nej.
-Gå på ”tyg-loppis!” med barnen! … jo förstår ni; var det möjligtvis så, att jag och M fick en symaskin i julklapp!? Att sy-peppen är större än någonsin!? .. –JA! Tänker att på loppis kan vi hitta tyg att övnings-sy olika grejer utav.
– Försöka masa igång jobbhjärnan!.. ta tag i den där efter-jullov-röriga mailen, tacka ja/tacka nej till samarbetsförfrågningar, svara på den där intervjun till tidningen som vill uppmärksamma Drömgårdslivet.. och så vidare. KUL! … känner bara att orden är i januari-mode… lite gömda sådär. Det kommer, det kommer….
-Ha hovis på besök!
-Tacka och dansa ut julen för den här gången!
-Möta januarihelg med hockeymatcher och annat.
….
Jag hoppas så att ni haft det gott, fått ladda batterierna lite extra. Önskar er nu en fortsatt god januarivecka! Ta det varligt, känn in naturen.. inte är det vår än, inte!? Tror inte det är meningen att vi bara ska kasta oss från julens iver och försöka sjåa igång någon slags vår som är månader bort. Ta´t lugnt vill jag säga. Eller för tusan, gör som du vill! Men känn att det är okej att starta januari i sakta mak, med djupa andetagen, lagom fart och fortsatt vintervila.. känna in läget, liksom. Du vet.
Ta hand om er, allt ni kan. Så hörs vi snart igen!
Emmeli
Så börjar vi det nya året.
Det är den femte dagen på det nya året..
och i minnet jag hör, sådär väldigt hemtamt och värmande, Farmor Gertruds sägning om att nu är Trettonhelgen här. Vi håller i Julen och njutandet av den, till fullo. Tar en jullovsdag i sänder. Sällan minns vi ett så sagolikt vackert midvinterväder som nu. Vi varvar friskluftande med påtande inne. Tinar saffranskrans efter saffranskrans från frysen och tänder ljus högt och lågt. Är inte ens nära att hiva ut julgranen, den håller ju på att bli sitt allra vackraste i detta nu.. snart skjuter den små illgröna skott. Ur granngårdarnas skorstenar bolmar rök och är det något vi önskar oss, så mycket, så är det att kunna elda här i gamla drömgården. Det går ingen nöd på oss nu heller, inte alls. Men tänk, så otroligt trevligt och gott det hade varit att kunna tända en eld idag. En dag, då tusan ska röken bolma ur vår skorsten också!
Januarisolen gör vinterlandskapet så otroligt vackert. Vi pysslar om hönsen lite extra, sticker åt hästarna extra mycket hö. Det är tjugofem kallgrader här i Höga Kusten idag. Värmebölja ju, om man jämför med fyrtio minus som norrnorr- vännerna hade härom morgonen.
Önskar er en god Trettonhelg! <3
Emmeli
Att summera det gångna året!
Det är dags, att summera..
Året som gått.
Efter att ha haft ett tufft slut på 2021 samt ett utmanande 2022.. bad jag, rysligt matt, om att få ett återhämtande 2023.. med många ”bara vanliga dagar att få fylla med det liv vi älskar”. Låter mig summera..
…
Januari
Äntligen, fick vi utrymme för att riktigt landa, vila och ta igen oss. Utrymme, att inte bara hinna kippa efter andan och ”på’t igen” med något nytt jobbigt, som det hade varit under mer än ett års tid. Tid nu, att komma till ro. Prick hela familjen njöt. Kallt och soligt, hästgos ute och inne lades golvet i badrumstvättstugan som vi väntat på så länge.
…
februari
Jag HemmaMammade för fullt, tog ungarna till isen med fikapackningen och fyllde frysen med hembakta hönökakor som Bertil bakat med mig av en deg storlek grande. Alla tillsammans-tid spenderade vi i vanlig ordning gärna ute, med olika gårdsbestyr och gärna lunchen i en snöhög.
…
Mars
Vårvinter. Massor av snö. Vi skidade, HELA familjen (Lillminsting i pulkan jag själv slumrade i som barn) på sportlovet. Ungarna levde lajvet här hemma. Vi jobbade stenhårt med badrummet. Odlingsrummet var fullt av förodling. Och så provade vi på att vinterså spenat i lilla Pettson-växthuset(succé!). Inom mig gnagde också ett beslut jag inte visste om jag skulle våga ta… men hjärtat talade starkt..
…
April
Vintern höll i. Och vi njöt av långsam vår. Kompishäng. Påsk och små kattflickorna började bli hemmastadda här, nosade lite friskluft ute på bron men fick vända inåt sedan. Jag och M red långtur åt nytt håll. Och under tre intensiva dygn på påsklovet, bodde jag och barnen hemma hos mina föräldrar, då hallen där hemma genomgick en rockad; avlopp skulle kopplas ihop, gamla lilltoan rivas, nytt golv i hallen läggas… Svärfar var med värdefulla timmar när han hade möjlighet, Svärmor mötte sonen med lagad middag.. och den skäggige, slet i det närmsta dygnens alla timmar under dessa dagar. Men himmel, så bra det blev!
…
Maj
Våren kommer så sakteligen. Vi ägnade första veckorna av maj-månaden till att preppa allt vi kunde, för till syttende mai, åkte vi till Norge med min Svärfamilj. En helt SAGOLIK resa. Till M´s Morfar, där vyn ni ser, helt enkelt är Moffe och Astrids ”köksfönstervy”, förstår ni!? Helt otroligt. Minns också vår utflykt till Kälsviken, med vännerna. Eller när Småbrorsorna hjälpte mig att anlägga det nya jordgubbslandet. Å just det! Morsdagsmiddagen var en trerätters, där vi bjöd hem både mannens och mina föräldrar… förrätten? -Nässelsoppa! Med ett gott snurrigt bröd till. Kul att testa göra något av alla brännässlor som poppat upp..
…
Juni
… det blir inte ljuvare än såhär. Junimagi. Lilla växthuset var proppat med plant som önskade få komma ut, helst ”igår”. En del brändes bort av solen men det mesta hamnade där det var tänkt. Men så torrt det var! Potatisen sattes tidigt på månaden medan sådden blev sen, pga livet och mycket pga torkan. En helg hade vi otroligt efterlängtat besök av våra älskade vänner som vi bor alldeles för långt ifrån. Vi tog i kapp livet tillsammans under några intensiva dygn och så fick vi guld värd hjälp att ordna större bete till hästarna. Vi badade i sjön och firade Midsommar med en Brandispappa i tjänst. Och… nu blev allt klart, kära lärartjänsten som väntat på mig under alla hemma-år, fick skickas vidare och med ens kände jag hur andetagen blev djupare än på länge. Läskigt att fullt ut ”stå på egna ben” … men, livet är för kort för att inte följa hjärtat. Just nu i livet, ett så rätt beslut. Vad som händer ”sedan”, det får vi se. Men just nu i livet vill jag inget annat. HemmaBondMora… med en hel hoper av trevliga skriv och fotojobb som jag kan göra utefter livet. Ypperlig kombo.
…
Juli
Utöver att jag bloggar, skriver för mig själv, skriver ”Livetböcker” till varenda unge och utöver fotoalbumen som är dyrbara med bilder och ord…ja, utöver allt det där, så brukar jag föra en liten Årsdagbok, sådär månad för månad, sammanfatta hur vi haft det. (Ja, jag ÄLSKAR att skriva, NOLL av allt det där, är något måste). Julimånaden, var sannerligen skral men tydlig i sin beskrivning; ”Fantastisk Gotlandstur med vännerna. Svintrög odling. Inget höväder”. Så var det med det, juli!
…
Augusti
Årets åttonde månad innehöll så väldigt med spänning, vi gick som på nålar, dag för dag jag och den skäggige.. ”kan det bli några dagar höväder snart?”. Odlingarna levererade, ääntligen, fint. Vi njöt av sommarlov och jag nattade Lilla Lillebroren under många vackra kvälls-löpturer. Och tänk! Den tjugonde augustidagen, bara puttrade gården av liv. Dagarna innan också, men då ”av bara oss”.. dvs; Årets slåtter gick ÄNTLIGEN av stapeln. Höet hade slagits, fått lite regn i sig, men torkat väl till den där lördagen när det vällde in kära människor som hjälpte oss från start till mål med bärgandet. Känslan efteråt, helt otrolig!
…
September
Det här har blivit en utav årets absoluta favoritmånader på senare år.. i år var inget undantag. Vi fortsatte skördadet, tog upp pärer, plockade äpplen och mustade och gjorde mängder av äppelmos. Den skäggige byggde stor hönsgård till våra nya vänner; Hönapönorna och Tuppen Ture. Och! Ja kanske det fräsigaste på hela månaden, var att jag, Isabell (@livetpabacken) och Ida (@sodra.byvag) gjorde slag i saken att äntligen ses och den dagen, var helt, helt fantastisk på alla sätt och vis (läs mer om den HÄR, vetja!)
…
Oktober
Årets tionde månad.. och både natur och människor saktade ner i sin fart, markant. Jag minns morgonstunderna hos hönsen tillsammans med småpojkarna. Turerna upp på berget. Tänk att det gick att plocka trädgårdsbukett till min födelsedagsmiddag. Och tänk.. att vi äntligen blev klara med vår (oss så löjligt kära) Badrumstvättstuga! Familjens Lillminsting fyllde två ljuvliga år. När oktober gick mot sitt slut, tog vintertidsmörker och det första snötäcket sitt fokus.. Björnmamman i mig, gick i ide.
…
November
Det här blev en oerhört tuff månad, som ändock började så gott med Höstlov.. som mer liknade vinterlov. Jag minns dagen tillsammans med mina systrar, ute vid havet. Höstlovsdagarna med barnen. Vi firade Farsdag, med järnmackor grillade över elden. Och mysiga påtet när vi gjorde hemgjord fågelmat. I mitten av månaden började sjukstuge-utmaningarna köa, med en väldigt otrevlig influensa… varje barn, förutom det ena, checkade av 9-10 dagars feber, var. Det hela toppades också med att även päronen i familjen blev dåliga. Så väldigt krångligt. Men vi klarade det, älskade team Drömgården… men ej förutan att vi var helt knäckta efteråt, i många dagar. <3
…
December
Årets allra sista månad och jag bestämde mig så, återigen, för att prioritera liv framför julestress. Det är en sådan succé-grej. Å, som vi har haft det gott. Påtat och bakat när andan fallit på och det passat. Pysslat på lämplig barnanivå, hängt med kompisar och hurrat över att små unghönorna börjat värpa. Ett extra kärt minne är också när vi hade Kyrkkaffe här hemma hos oss, efter Första Adventsgudstjänsten.. ja, och alla andra små och större julebalunser vi haft här hemma och hos våra nära och kära.. sannerligen julens höjdpunkt, att få må gott tillsammans! Jullov pågår och fy farao, så gott det är!
…
… idag är det årets allra sista dag och jag känner mig så otroligt tacksam. Året har varit så mycket gott. Glimtarna viskar om det. Men jag vet också, att året innehållit både stor oro och stor sorg. Ni vet, livets alla nyanser. Med ödmjukhet, tackar vi för att få möta ett nytt år nu. Det känns pirrigt. Det puttrar en hel del drömmar och idéer hos dom där två här ovan… men också, en längtan efter att bara Här-och-Nu:a.. bara vara i det som är vårt liv, just just nu. Vi har inte bara hamnat där vi är idag, utan ansträngning… tvärtom! Nu är tid att fortsätta landa och omfamna det vi har, ännu ännu mer. Varje dag, är en gåva. Så är det.
TACK för att ni följer, peppar, hjärtar. Vi önskar Er ett gott slut på 2023 och ett….
Gott Nytt År!
.. önskar oss alla ett fantastiskt 2024!
Emmeli
39 glimtar från Julen 2023!
Vilken julbubbla vi hamnade i. Vilken jul det blev! Hoppas att ni också haft det gott!
Här kommer några glimtar, närmare bestämt 39 stycken, från Julen 2023… håll tillgodo, många bilder, några ord!
Julaftonsmorgonen! Med småungar som vaknar i iver och fann varsitt paket under lillgranen.
Barnens pirriga småmagar och stora iver bara osade genom hemmet. Vi gladdes åt avslutet på julkalendern och suckade lite vemodigt åt att lilla Nissen hade flyttat ut.. så fint att han avslutade med ha förberett kaffebryggaren till mamman och pappans morgon-julekaffe..
Nu var hela gänget i sina julstassar (den ena köpt på secondhand, resten ärves från syskon, eller kusiner, fina va!? .. utbrister morsan, hundra procent partisk).
Gottebordet fick flyttas upp på höga skänken i Salskammaren.
Väntan.. ”kommer dom snart….?”
En koncentrerad finfarsa fixade nytt kaffe!
Jag bar min mors klänning… och min Lillminsting i famn.
Tjohoo! Nu kom MammaMormor och PappaMorfar, med klappar i säck och stora kramar.
Nu var det dukat och klart i Salskammaren!
Innan vi högg in på kakor och sötebröd, åts julgröten och skinka på ”Mors juliga rågsiktslimpa”, ni vet.
Efter ivrigt paketbytande tog vi oss ut. För i år var det Bertils tur att finna en alldeles egen spark, som stod med rött snöre där nere i lagårdsstallet. Hästarna fick sitt julgodis av PappaMorfar också. Sen susade vi en snabbsväng till lillbyn på andra sidan vattnet. För att önska fler familjemedlemmar God Jul.
1800 eller 2000-tal… det vet man inte riktigt. Tacksamhet så det förslår, det råder det inga tvivel om, i alla fall!
9-åringen förevigade sina päron som stod och halvfrös ute. Vi vinkade Morfars hejdå.. och gav visst varandra årets julkyss. Hoppsan!
Nu var det dags för en ivrig timme för husfolket. Barnen önskade förstås att vi skulle haft tid att slå oss ner med nya leksakerna och bygga och greja.. men se, det hade vi inte. Det hade däremot vår älskade Pinglan-granne… som vi ringde upp för lite fika och häng med barnen, uppskattat av samtliga parter.
Husbonden tog hand om djuren..
Och Husmor donade i köket med maten som skulle tas med till aftonens knytiskalas. Nu började klockan närma sig tre och vi bylsade på oss…
för att gå lilla vägen hem till Farmor och Farfar..
Kramar och Kalle Anka, Dignande julbord och en hel klase med småkusiner och dess päron samlades hemma hos mina fina Svärföräldrar.
Farmor läste och spred Julens budskap och stora barnen lyssnade igenkännande…
..ni må tro att det fnissades högljutt när ena lillungen mitt i läsningen av Julevangeliet, tittade storögdt på sitt ena storasyskon och med sin minsta, ändå väldigt tydliga röst viskade; ”Viiissst äre tjåkigt!?”.
Störst och minst i vår familj, i lika julstassar, sittandes på prick samma vis, ser ni? Jag kolavippar.
Ätandes efterrätt, den där kakan jag gjorde som experiment av årets sista succhini, ni minns? Falsk ostkaka, med saffran och extra mycket mandel.. en sådan otroligt god kaka det blev. Till nykokt hallonsylt och vispgrädde.
Vi tjavade hemåt till kvällen. Med en så otroligt bortskämd och rik känsla.
När juldagsmorgon glimmar… i ottan Emmeli till kyrkan gå. Så är det. Min julestund. Från mig själv, till mig själv. Övriga flocken snusade gott medan jag susade iväg.
Och sen, var det Juldag hemma med barnen, för hela slanten. Bygga, sörpla kaffe, leka. Lite friskluft och djurfix.
För att till kvällen åka hem till min barndomsby och mina föräldrar, få äta Mammas julmat… jag blir helt rörd bara jag tänker på det. Dela kvällen tillsammans, med mina ena Storasyster med familj också.
Annandag Jul!
En timme med barnompysslande av Farmor blev till en timmes prommis med den skäggige. Otroligt härligt!
Så blev det Tredjedag Jul!
Och jag dukade i hela hemmet, för nu skulle det bli julebaluns här i gamla gården!
Assistenten åkte fram. Rimmat fläsk inhandlades, ja för någon gris har vi inte (ännu). Men pärkällaren leverade potatis som skalades.
.. och stora Paltkitteln fylldes med vatten som saltades väl.
Hemmet fylldes med älskade Storfamiljen. Nästan alla mina syskon med näästan alla i sina familjer. Och så mina päron, förstås. Vi var cirka tjoget människor. Bästa jag vet! Att få samlas och må gott tillsammans.
Medan det makades palt i köket, spelade några gitarr i Salen. Småttingar lekte och värmen osade från både ljus och människor… vem saknade radiatorer i något rum då? Ingen.
”Mostes Mia” (som Olof säger till sin Moster), min Mellanstorayster, är helt feeeeenomenal på att maka palt likt vår Mormor Syrena gjorde. Det är alltså inte blodpalt vi pratar utan pärpalt med vete- och kornmjöl i och rejält med tärnat rimmat fläsk. Smörklickar, Mors lingonsylt och redigt med iskall mjölk..
Det blir inte godare än såhär. Och ni ska höra hur vi låter och mår när detta inmundigas. Löjligt mm-ande!
Efteråt har vi sånt paltkoma att det knäpps upp brallor och pustas… jag hade förberett små mini-pannacotta med syrliga skoghallon och limesocker på toppen. Sen följde en hop timmar av det ljuvligaste slag.. när samtalen avlöser varandra och när klockan slog midnatt och fullmånen lyste så kraftigt, så kramades vi hejdå och stöp i säng.
Fjärdedag Jul! Och detta ljuvliga gästande. Vår senaste familjemedlem. Ännu en liten stjärna att älska. Så rikt. Om jag njöt av att få gosa bäbis, få lilla M att somna i famn? VAD får dig att tro det!? …. 😉
Till kvällen lämnade jag man och barn hemma, drog på mig kappan jag inte haft sedan Bertil låg hemligt i magen.. susade till grannbyn med Mor, syrror och syskonbarn.. till kyrkan, för en sagolikt vacker Julkonsert.
Idag är det Femtedag Jul… och jag går bara runt här hemma och gottar mig, i känslan av denna jul. Enorm tacksamhet. ”Tänk, att vi fick en jul där alla bara äntligen fick ses, kramas och umgås”. Sannerligen årets största julklapp!
Hoppas så att ni haft det gott i julen, att ni har en liten stund över att bara slå er ned och sakta in lite nu.. knyta ihop 2023-säcken och våga drömma, inför det nya året.. det är något jag lägger lite extra krut på just nu.
Tills vi hörs igen; ta hand om er!
Emmeli
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
