Måndagshälsningen!
Och plötsligt var det måndag igen!
Trots att det ena sekunden känns så blyertsgrått och som en liten evighet tills man ”får” tända stjärnorna i fönsterna, så går veckorna i en ryslig fart. Det jag bär med mig som varmast från förra veckan, var allt härligt familjehäng som bjöds. Sånt som är sådär själagott och himmelens mysigt.
Allt från liten stund med Mormor och Bertil på kökssoffan här hemma, till Storan-Lillan-dag, fredagsmys i Mäjdadalen, Familjemiddag hos mina föräldrar och familjemiddag hos M´s föräldrar. Åh! 
Helgen bjöd utöver familjehäng, även på lyxiga renoveringstimmar där stora barnen var med Farmor medan jag och M (och sovande Bertil) jobbade på med övervåningen.
Vi har funnit ännu ett golv som vi nog ska försöka hålla kvar, ser ni!
Den där stunden var ljuvlig också. Med en liten trio av familjen.
Jag tycker så mycket om när alla är tillsammans, men ibland kan det bli så charmigt med någon liten konstellation av hela truppen, också. Jag och M hade precis ätit lunch, bara han och jag tillsammans. Sen vaknade liten prins efter timmar i vagnen. Amme-mys, kaffesörplande och chokladätande tog vid.
Innan vi tog gå-bort-och-tack-för-att-ni-finns-gåvan och farsdagspresenten med vattenfärgsmålade paketpapperet, och drog iväg för att fira älskad PappaMorfar. 
Mitt barndomshem. Och i bild, tre darlingar som huggigt in på mormors ljuvliga middag!
På toppen av veckan, en skogstur.
Prata livet, allvar och bubbla av skratt tillsammans med Storan, hon jag tycker så mycket om. Så himla härligt att jag var tvungen att slänga mig raklång på skogsbacken.
Den här veckan startar med friskförklarad mammakropp och ett efterlängtat träningspass. Förresten började den för mig med typ livets längsta sovmorgon. M lät mig sova. Hur kärleksfint? 09.20!!!! vaknade jag. Halva dagen putsveck. Men jädrans så många timmar jag har på sömnkontot nu. Och det tror jag är bra.
Vi har tillsammansmåndag med andra ord. Fast just nu är det bara jag och dom två minsta kidsen hemma. Stora pojkarna susade iväg till stan för Pappa-Sixten-tur, peppen var stor. Minstingarna sover nu och jag passar på att kika in här.
Hör just nu tystnaden, andetagen från snusande Juniflicka i sovrummet, tvättmaskinen som jobbar på, sköna musiken. Ljusen är tända, lilla kontoret på köksbordet uppställt och varma kaffet upphällt (kommer garanterat hinna kallna.. jag är hopplös och lyckas typ aldrig, hur goda än förutsättningarna är, att dricka varmt kaffe. Har ju liksom lärt mig att tycka kallt kaffe är gott också, så det går himla bra i alla fall!).
Den här veckan ser jag fram emot med pirr i magen. Såå tråkigt att tävlingen (om Årets Babyblogg 2018) pausades efter att sidan blivit för trött.. men den ska komma igen alldeles snart, jag säger till då, så får ni alltså meer än gärna rösta på OSS. För ja, ingen lillafrunsdagbok utan er läsare, vi gör den tillsammans. Vi låg topp 5 innan tävlingen pausades, vilket ju är toppen! Första fem bloggarna går till final, ju. Spännande!) Psst! Nu är tävlingen nollställd och igång igen!!
Förutom massa mys här hemma. Novemberdagar, ju. Där den ena fylls av nipprighet, pyssel-iver och energi. Medan nästa kan vara så grusig och med tröttmössa på hela dagen lång. Så får det vara. Utöver det väntar bland annat bvc-besök för Bertil och event i Örnsköldsvik tillsammans med andra inspiratörer från länet. Livets konstraster! Och jag älskar alltsammans.
Tänker att bloggen ska bjuda på bland annat ett så himmelens gott middagsrecept, ett nytt träningspass och lite annat smått och gott, förstås!
Hoppas att ni får en god start på veckan så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Farsdag!
Hjärtan, hjärtan, hjärtan. Kärlekens symbol. Väldans passande, när man vill visa kärleken för en älskad. Idag, familjens pappa. Vår hjälte. Min klippa.
Smågrusiga i ögonen klev barnen och jag upp och påtade i morse. Juni tyckte pappa skulle få ballonger och satt och försökte blåsa upp med hela kroppen till hjälp.
När allt var förberett tjavade vi in i sovrummet i ett oherrans högljutt tåg, hojtandes ”ÖVERRASKNING!!!”.
Det var Storebror som hade bestämt hur allt skulle gå till. Pappan vaknade, om man säger så. Och log. Kärleksleendet, ni vet. Till sina barn. Som glimmar om den där villkorslösa, oändliga. Kärleken.
Plötsligt var storsängen fylld av kramar och pussar och Grattis på farsdag!!. Mjölkkräkande bäbis, paketöppnande, omåttligt ivriga småttingar och tacksamhett.
Tacksamhet. Över den där fantastiska människan. Som är pappa till våra barn. Han jag delar livet med och älskar varje dag tillsammans med. Om det så är pissregn, livet-katastrofer, lätt-njutande dagar eller den gråaste dagen mitt i november. Livet med honom är det bästa jag vet. 
Ute i köket väntade softa jazzmusiken och goda frukosten. M älskar tillsammansfrukost. Och kaffesörplande. 
Himla mysig farsdagsmorgon, tyckte vi alla.
I novembermörkret knipsade jag en bild på vad som låg i ett utav paketen; en förstoring på våra tre skatter inramad i loppad vintageram. Så uppskattat.
…
Igår firade vi min papps med världsgod mammalagad familjemiddag och myskväll hemma i lilla byn. Alldeles, alldeles strax knatar vi lilla vägen till min Svärfar och firar honom. Alltsammans, en sån ynnest att jag blir gråtig av bara tanken.
Triss i älskade pappor; Grattis på er dag!
Lillafrun
Jag är nominerad till Årets Babyblogg 2018!
TÄVLINGEN ÄR NOLLSTÄLLD.
Så himla tråkigt. Vi som låg så bra till. Men! NYTT FÖRSÖK. Rösta om ni rara, så är vi med igen! Scrolla neråt för att se hur ni gör!
Ett strössel av bilder från livet,
Glimtar ur Mammalivet… som gör mig gråtlycklig och till den starkaste och sköraste, på samma gång.
Alltsammans har jag valt att dela med mig av. Till er. Och jag lägger en stor bit hjärta och själ i lillafrunsdagbok. Älskar det.
Och det finaste kvittot jag kan få på mitt arbete, är er uppskattning. Därför, gjorde det mig alldeles fladderhjärtig att jag tack vare er..
..Är NOMINERAD TILL ÅRETS BABYBLOGG 2018
hos babyshop.se …ni vet; lilla jag.. och en massa andra fina, jättestora bloggar.
För mig är det en vinst att bara vara nominerad. Det värmer hjärtat så ni förstår inte.
Röstningen pågår 10-15 november.. börjar idag alltså..
Om.. ni behöver verkligen inte, men om ni vill.. rösta på mig ..så gör ni det genom att:
___________________________________________________________________
1. klicka er in på länken HÄR!
2. Skrolla ner på sidan en liten bit, klicka i nummer 34 (lillafrunsdagbok.se)
3. skrolla lite till och klicka i ”rösta här!”
4. KLART!
___________________________________________________________________
Så himla smickrad. Och varm i hjärtat. Claudia Galli vann förra året, så nää det är inte så troligt att lilla jag skulle vinna. Men som sagt, TACK för att ni redan gjort att jag känner mig som en vinnare. Nu ska jag ta lördag med gänget här, och hoppas att ni får en härlig sådan ni med.
Lillafrun
Ljusfattig, livsnödvändig, stillhet!
(inlägget innehåller reklamlänkar) 
Novemberdagarna nu…
Otroligt mörka. Dunkla. Så, så ljusfattiga. Men, vi behöver ju det här. Visst? Hur regntungt och molntäckt det nu än är. Så är det bara så. Novemberlunken, känslan av stillhet, behövs. Som ett gråtråkigt livsnödvändigt andningshål.
… här ska inte ljugas… någon vidare lunk kanske det inte råder här hemma. Fast faktiskt, hur fartigt det än är i ett småttingliv, precis alltid, så känner man att barnen också är gäspigare liksom. En extra film, lite extralång vila, mycket pyssel och påtande. Somnar fort om kvällen, till skillnad från mitt i sommaren när det kunde ta tid eftersom solen sken för glatta livet nästan dygnet runt och precis ingen kunde ana att det ju var läggdags för någon.
Och jo, nu är det lov att börja smyga lite tycker jag. Med det där som i alla fall jag ser så mycket fram emot och längtar efter… tiden vi har framför oss nu. En hyacint fick bli mitt lilla startskott..
Äntligen porlar vattnet i bäcken igen, efter den hutlöst torra sommaren. Det är gott att höra. Och trots det grå vädret, var långpromenaden så skön i alla fall. Friskluft är som den alltid är.
-Ljuvlig.
Och någon höll med. Lillvännen, min fem-månaders-Lillprins.
Som nog hade en liten skör dag med ett möjligt utvecklingsspårng i kroppen, häromdagen. Tänk så mycket dom utvecklas under sitt allra första år i livet.
Väl hemma unnade jag mammakroppen lite, lite mage-rygg-träning. Jag är inte helt fri från snuvan och hostan ännu, så jag låter kroppen vila från mer puls än så.
Hela familjen möttes hemma sedan. Pappan och storasyskonen hade varit iväg på en kort liten tur med rymdskeppet. Någon manick som ska samla upp spånet vi ska suga ur från ovanvåningens golv, var vad dom kom hem med. Såå lyckliga så, haha! Själv piffade jag mig lite och njöt fredagskänslan.
Min dagens är så skön och ihopsatt med tre utav plaggen ur min braiga kapselgarderob.
Tisha, HÄR//Kofta, HÄR//Och ullbyxa till,HÄR
Om en liten, liten stund susar vi minutrarna bort för att ta fredagsmyset i Mäjadalen hos Storan och gänget. Istället för gå-bort-blomma, kör jag gå-bort-limpa den här gången. Alldeles nybakt och fortfarande varm. Jag tänker att det nog kan uppskattas minst lika mycket, eller vad tror ni?
Receptet på limpan hittar ni HÄR. i vanlig ordning.
Vill önska er en skön fredagkväll och start på helgen!
Ps. Imorn ska jag berätta något roligt för er. Som är tack vare er. Och som gjorde mig rödblommig om kinderna och så himla glad. Så. -Vi hörs imorn! Ds.
Lillafrun
Höjden av flärdfullhet i mörka november!
(Inlägget innehåller en reklamlänk)
Så blev det flärdfull dag!
En så himmelens efterlängtad sådan. Dimman låg vacker över åkern. Barnen var lika peppade som mamman.
Storasyskonen fullkomligt ramlade in i bilen för att få åka till Mormor och Morfar..
(Tröja, Lindex. Byxor, gamla)
Mamman gjorde en snabbkik i spegeln, en rasslig förebild av nött och slitet mammahår. Vi susade iväg; jag, lille B och Storan.. mot södra staden!
Landade. Åt lunch. Ammade bäbis. Och sen installerade vi oss hos Världens Bästa Frissa för vad som ju är så himmelens lyxigt…. en stund att bli ompysslad. Som HemmaMamma pysslar jag om älsklingar hela dagarna, allt jag bara kan. Längst ner på priolistan kommer lilla mor, inget jag lider utav ett endaste dugg, men ni må tro att det kändes unnigt att få slå sig ner där!
Och. Mormoster gullade med bäbis medan jag blev bortskämd.
Mer rutti morsa än fembarnsmorsan Storan får man ju leta efter! <3
Så härligt också att det flöt så bra.. med bebben, alltså. Om man nu gör en sån där toktur som krävde sin logistik med att alla barn skulle ha det bra och hej och hå, så är det ju härligt om det flyter alltså. B var nöjd hos moster, slurpade mjölk när han kände för det,
…
smilade åt sig själv i stora spegeln..5-månaders-prinsen..
.. och somnade precis när både Storan och jag skulle sitta och bli ompysslade samtidigt. Sen vaknade han och var bara med i någon av våra famnar.. tack för det, Bebbeälskling!
En ompysslad mor och en väldigt, väldigt trött lillprins.
Storan ska göra sig tjusig för gala alldeles snart, och bad söta frissan tipsa om frisyr. På typ tre och en halv sekund hade hon ”bara visat lite snabbt” en slarvig svinrygg. Så fint ju! Hur i hela friden ska vi få till det där… kommer ta tre och en halv timme snarare.
När mörkret lagt sig och vi haft lyxens timmar hos Frissan, lommade vi ut på mörka kullerstensgatorna, med skrattet bubblandes i bröstkorgarna och lite sådär (jätte) trötta, på ett skönt sätt..
Då fortsatte vi med middag, handling på gulblå huset och en liten shoppingtur.
Vi rullade in på gården i sena kvällen. Då hade jag sjungit halsen av mig sista milen, för då tusan menade Minsting att det fick vara nog på såna där bestyr. Mannen mötte mig på trappan, med tänt ljus i lyktan på trappsteget och en varm famn… med det där finurliga leendet på toppen av allt, förstås. Där jag småfnittrande, jättetrött ramlade in genom dörren efter en typisk Storan- Lillan-dag där vi gått loss i vanlig ordning, babblat i munnen på varandra hela dagen, skrattat yvigt och bockat av ännu en 12-timmarsdag.
En så, så härlig dag!
Jag fullkomligt dök i säng bland efterlängtade varma, sovande små kroppar.
Och idag har dagen gått i långsam fart..
Gudomligt.
Jag har njutit så det stått ut genom öronen på mig, av att vara hemma alltså. Min plats på jorden. En dag iväg på vift och det är som den största gåvan, att få komma hem igen.
Det susar i öronen av 12-timmarsdagen. Jag njuter lugnet och sörplar kaffekoppen med ögonen i kors. Vi packar upp pryttlar och pysslar, öppnar mailinkorgen och blir alldeles rödblommig av smicker (berättar mer sedan!), tar hand om blommorna i alla fönster och har musikstund i salen och sjunger Pippi Långstrump-sånger så det bara skränar om det.Morsan är fortfarande snuvig, mao. Men alltså, musikglädjen, som bara osar när lilla 2-åringen klappar sig själv på magen och säger Juuuni ä Pippi Låpptump, och så sjunger hon för fulla hjärtat… den musikglädjen, kan inte en liten förkylning stoppa liksom. Kika stories på instagram (@lillafrunsdagbok) om ni vill se lilla stunden i rörlig bild!
Ok. Nu ska jag se om jag kommer i land med dagens mycket utdragna, långsamma torsdagsrace!
Imorn är det fredag, hörreni!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
