Smultronstället i mitt hjärta!

Det var Kristihimmelsdfärdsdag. Ännu en solig dag i maj.

Barn och pinaler packades in i Rymdskeppet och preggomorsan trampade på gasen och drog iväg. Brandispappan behövde pga jour stanna hemma, men fick drömmig hemmatid som jag törs lova att någon inte mådde dåligt utav, ett endaste dugg.

Dagen för oss andra tre, spenderades ute vid havet.

Vid den där lilla stugan, ni vet. Som betyder så mycket, som har en alldeles särskilt plats i hjärtat. Som förknippas med Snickarmorfar, Målarmorfar som målat dom finaste tavlor jag vet (och också målningarna på stugan som ni ser) och Älsklingsmormor så.

Alla barndomssomrar där. Alla midsommarfiranden. Jag har fortfarande minnena… från sommarlovsmorgnarna som barn.. ljudet av morfars småsläpande fötter mot golvet, tidiga morgontimman. Ljudet av kaffepannslocket. Smärre rädslan över att kanske råka kliva i Mormors potta som stod nedanför sängen efter natten… Mormorskisset som tömdes i rabatten och var den bästa av gödning, menade hon. Så rätt.. men jag har ännu inte gått i Mormors fotspår, på det viset. Hujedamig.

Där sover man gott. Och morgnarna, när havet ligger stilla och fåglarna kvittrar högt. Är smått svårslagna.

Det var allt annat än sig likt där igår, när Morbror S tittade på oss från himlen, istället.

Men älskade lilla somriga gård. Du var ljuvlig, som vanligt.

Tystnaden. Lugnet. Havet.

Barnen fullkomligt älskar stället och rusade runt, in i lekstugan, genom lilla Trollebo (stugan min Morfar byggde för längesedan), ut igen, över kottar, gräs och häll…mumsandes på sin Mormors nybakta sockerkaka.

En släktgård jag så önskar ska finnas kvar i familjen. Länge. Och helst för alltid.

Och längs med slingriga grusvägen, den alldeles vid havet. Vandrade vi bortåt. En underbar tur, allra särskilt för blomtokige modern, till Vitsippsbacken toppade det hela.

Fågelkvitter, vitsippshav, blå himmel, sol och vågskvalpet mitt i allt.

 

Så åkte vi hemåt. Havsluftströtta. Rullade in på gården som är Vår plats på jorden.

Och i hjärtat; Mitt Smultronställe.

 

 

Lillafrun

Drömgården fyra gånger om!

                                     29 mars                                                                   6 april

                                      27 april                                                                  9 maj

 

Nääjö, jag är ingen väderdagbokare..

…men jag, särskilt i år när vi haft så hiskeligt mycket snö, fascineras så enormt. Av naturen. På några dagar har vår gård gått från brun och tråk, till illigt grön. Knoppar har brustit här och där, jag har fladderhjärta som vanligt över det och önskar i vanlig ordning att dagarna ska gå max hälften så fort. Så himla glad över att få vara Hemmamamma nu. Alltid en tacksamhet, men den här tiden och framåt är helt klart en belöning efter långa vintern, med kylan, snöstormarna, småttingar som ska kläs i många lager och så vidare.

 

Idag känns det lite som om jag varit på spa. För att jag, ganska mycket i alla fall, brutit av mitt vanliga (älskade) tempo med vad som känns som en väldigt lugn dag. Morgonkaffekopp, sittandes i solen med småtting lekandes i sandlådan bredvid. Bara lite, lite tvätt- och hemmetfix. När Skrållan sov, slumrade jag också (!).. alltså, man anar ju nästan ugglor i mossen, jag vet. Utemellis på bron med ungarna i eftermiddagssolen. En skön stund i finsoffan (!) med dom samma. Ikväll har mannen varit på brandisövning igen och vi här hemma har smålekt, sett på bolibomba, preggogympat och tvagat oss. Preggot toppade det hela med nära-döden-upplevelsen att göra fötterna sommarfina..  och höll på att tuppa av på kuppen. Typ. Att vara dubbelvikt, är ingen lek nu.

 

Och tänka sig. Nu är det långhelg, igen. Hujedamig så förskräckligt härligt!

 

Lillafrun

Jag nyper mig i armen och undrar om det verkligen är på riktigt.

Det är både maj- och preggoiver, på samma gång.

Dagarna fylls med bara en massa mysigt, hjärtefladdigt och vårhärligt.

Jag nyper mig i armen och undrar om det verkligen är på riktigt.

En ny vår. Så vackert, bara det. Det är så nymodigt att hänga den första tvätten ute. På toppen av allt, var det dessutom en massa små bäbiskläder i tvätten, bland dom andra småttingkläderna…

..jag får fjärilar i magen. 

Så idag sorterade jag tvätt…. för fem personer. Vem är du lilla femte hjärtat? 

Bebbekläder från Minstings storasyskon är framsorterade, tvättade och vikta.

Jag mår mer än gott i förberedelserna. Noppriga ärvespyjamas kan vara det mysigaste, alltså.

 

Vandrar sedan vårig promenad. Miniman leker med sina småvänner. Lillan sover gott i vagnen. Det är otroligt mycket tussilago och vattnet i ån är högt, så högt. Till kvällen när alla är samlade igen, möts vi för middag. Pratar om dagen, hur alla har haft det. Sen går vi ut på gården. Älskade trion hjälper Preggomamman ihop med högarna som krattats ihop under dagen. Nu kan här checkas ”Vårkrattning” från vårlistan också.

Solen är mjuk, luften stilla. Småttingarna ser ut som två solstrålar där dom sitter framför sin pappa på fyrhjulingen. Jag kommer på mig själv med att le så det nästan gör ont i kinderna… inte så mycket annat att göra, när det där småfolket tjoar och lever lyckligt.

Nu är det kväll.

Barnen sover gott. Jag hör hur mannen bökar på ute på lon. Röj och städ, för att få plats med vårens brädfodringslass. Solen har precis gått ner. Himlen är alldeles rosa. Och det ska bli mer än gott att krypa ner bredvid småttingarna, i den alldeles nyss-renbäddade Storsängen.

En tisdag i maj.

 

Lillafrun

Att vara alldeles rysligt stennöjd över något!

Det där var i söndags…

När jag, förutom att pyssla om ungar och svassa med fikabricka till arbetarkarlarna och ordna med mat och så vidare, hade några saker på pyssla-inför-bäbis-listan. Den listan glömdes dock totalis, för plötsligt fann jag mig själv i diket istället. Barnen lekte i sandlådan bredvid eller var med dom också…

Jag tycker det är så fint med sten. Och som inramning av vår gård har vi en liten stenmur… ja, eller stenröse som M säger (han har fel. en mur är det. mycket prydligt!). Bara det att den knappt synts som ni ser längst till höger i bild. Så ja, jag tyckte det var en förträffligt bra (smått ironisk kanske) snart-högpreggo-syssla av hacka, rensa, lyfta stenar, dra rötter, kratta och böka lite till.

En bra bit hanns med den där dagen.

Igår skulle jag fortsätta.

.. men då hade ju Snickarmannen lite mer koll på mig och höll på att kolavippa på sin fru… läs: han smått skällde på moi. Med mycket kärlek. Men ändå.

”Älskling! Du ska plantera nån liten blomma. Gunga barnen. Eller nåt. INTE stå dubbelvikt i ett dike och lyfta stenar och skotta jord”.

Ahapp. 

Så det sista fick jag hjälp med; lyfta allt upp på vagnen och dra iväg med det. Himla trevligt med sällis av hela storlilla familjen, tyckte jag!

För nä, det där var en alldeles för härlig syssla för att jag skulle kunna låta bli. Jag är så städig och ordningstokig nu att allt som har med det och göra gör mig smågalen. Jag funderar ibland på om jag ska ta krattan med mig på promenaden… Jag har ju typ bara en badboll i knät.. annars inget annorlunda (typ… förutom att jag väger jagvetinteriktigthurmånga-men drygt 10 i alla fall-kilo mer än vanligt… och vankar lite, flåsar och så..)!

Den där bilden ovan är förresten så mycket Småbarnsmorsa.. när man försöker göra någonting men ständigt alltid vill ha 100 koll på vad småttingarna är och gör.

Darlingar!

Och titta då!

Såå rysligt Stennöjdt preggo här. Tycker det blev så himla prydligt! …

Älskade Drömgård!

 

Ok. Majtisdag nu då! Det grönskar för fullt, samtidigt som det ligger lite, lite snö längst ner vid lägdkanten. Snart, snart har vi nog små illgröna blad på stora björken… vilken tid det är nu!

Ha en god dag så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

 

 

18 check, 7 kvar…

Mamman; ”Sixten, snäälla kom ner till mamma. Du får choklad då!? (ungen älskar choklad)”

Sixten; ”vad ä det för choklad då?”

Mamman; ”vilken du vill, bara du kommer ner. Mamma kan inte andas när du är där uppe!” (än om hon vet att pappan står precis bakom)

Sixten; ”…mmnä, jag vill inte ha choklad. men taack, det var snällt att du frråga!”

Den där ungen, alltså. 

Ok.

Det går framåt här på Drömgården. Så härlig känsla! Än om vi tycker att vi har det så bra här hela tiden.. så är det så skönt att få känna att saker checkas av, såklart. Det här med att byta fönster på ett helt hus och brädfodra om är förstås ett utav dom större projekten vi har på renoverings-att-göra-listan. Det kommer kännas himmelskt när det är klart.

18 nya fönster är insatta.. 7 kvar. Entrén och dom två pardörrarna (balkong-, och altandörrarna) är inte inräknade då. Så joo, huset kommer ha fått sig en rejäl förvandling inom någon månad när vi förhoppningsvis är i mål. Svärfar är med i alla fönsterbyten och det är som ni kan ana, hur mycket värt som helst för oss. Dom är typ världens gulligaste team dom där två, Farfar och Vackerpappan. Jobbar så sammansvetsat på far-och-son-vis. <3

Ständigt med den tredje generationen Snickarman i hälarna.

Igår sågades det för tre nya fönster som ni ser. Åhå, så roligt! 

 

Nu väntar måndag. Jag ska kila ut och fortsätta med tokigheterna jag började med igår och har sån träningsvärk efter idag att det är löjligt. Ett barnmorskebesök väntar i eftermiddag också. Det ska bli så mysigt att få lyssna på lillhjärtat igen!

 

Ha en god majmåndag, alla ni!

 

 

Lillafrun

 

Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.

Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas! 

Följ Drömgårdsliv

Inga resultat hittades

Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.

G-VMBJT57ZE4