Middagstips och lite annat.
Pasta rosso med parmesan!
Till 4 portioner.
(receptet kommer från ica.se!)
Tomatsås:
- 1/2 rödlök
- 1 vitlöksklyfta
- 2 morötter
- 2 msk olivolja
- 1/2 dl tomatpuré
- 1 dl torra röda linser
- 1 tsk torkad timjan
- 500 g passerade tomater
- 2 msk japansk soja
- 3 dl vatten
- salt
- peppar
Till servering
- 4 port pasta
- 150 g haricot vert
- 1 dl parmesanflarn
Tomatsås: Skala lök, vitlök och morötter. Hacka löken och riv morötterna grovt. Bryn det i olivoljan i en gryta. Pressa i vitlöken och rör ner tomatpurén och låt fräsa med någon minut.
Tillsätt linser, timjan, tomater, soja och vatten. Koka sakta ca 15 minuter. Smaka av med salt och peppar. Mixa eventuellt såsen om du vill ha den slät.
Pasta rosso med parmesan.
Så, ett så fräscht och gott middagstips till er, från en som just nu känner sig så matless (som alltid den här tiden på året) och har såå svårt att komma på middagar och blev prick hur glad som helst över detta mannen-ny-funna recept.
…
Annars?
Torsdag. Jag vaknade med sån oskön känsla i morse. Orolig i kropp och själ. Tror mig vara lite ”känslobakis” efter igår och så lite annat som skaver i livet. Plus att jag också kände mig sådär ovärt tokstressad över vissa saker som egentligen är världsliga men som ändå känns viktiga. Ja, ni hör ju. Och så två darlingar som vaknade trötta, den ena tokförkyld (igen!!) också. Suck. Men hur det var så blev det dag av det här också. Vi klev upp, tände ljus och kokade grahamsgrynsgröt. Det blev en bra start visade det sig. Sen gav vi oss ut och hade förmiddagen ute. Långpromenad i snöfall och sparkåkande därefter. Till eftermiddagen har vi haft besök av barnens Morfar och Storstads-Moster. Nu är det snart kväll, pappan kommer hem när som helst. En kväll av tomteverkstadsjobb väntar sedan… det kommer lugna ”Tomtemors” hopphjärta.
Hoppas ni har det gott. Tack så himla mycket för att ni är så fina och stöttar och skickar varma ord här och där.
Lillafrun
En Luciadag, både så vacker och sorglig.
Luciamorgon hos oss.
Med änglaspel, luciasånger i bakgrund och såklart lussebullar… som en del av frukosten. Busigt och gott så det förslog, tyckte samtliga.
Kring bordet satt mina två nissar jag älskar till månen och tillbaka… vi var lite grusiga i ögonen några av oss, då natten varit lite som en cirkus under en stund. Barnen är som minigrisar när det kommer till sömn, väldigt tacksamt. Brukar aldrig vakna fastän det går larm mitt i natten och den där mackapären tjuter livet ur en (mig). Men i natt, då vaknade vi minsann. Den ena av oss var det förstås bra att han vaknade och kunde susa iväg för att vara någon Räddare i Nöden.. men nä, inget att föredra med nattcirkus kring 03.
Barnen somnade såklart om. Eller det var bara S som vaknat förresten. Men jag, Jordens Räddaste Människa.. låg som på nålar och bara kände mig så vansinnigt rädd för att det skulle hända mannen något. Tack och lov gjorde det ju inte det, allt blev lyckat och bra och ja, Lussefrukost var kanske bästa starten på denna Luciadag.
Nissan och TärnaNissen. På väg mot föris för Lussemysdag.
Vi som återvände hem igen försökte samla oss på allra bästa sätt för dagen. Övade pianospel. Busade. Plockade fram den bundna lingonkransen. Tränade lite. Och klädde oss så fint vi kunde.
Innan vi, då hela familjen samlad, gav oss ut i vackra dagen och svischade iväg.
Och så har vi nu varmt, tårtrillande, kärleksfullt, musikfyllt och så Han, det bara kan bli, sagt Hejdå. Till vår älskade Morbror S. En stund så otroligt fin och sorglig.
Vi har så funderat hit och dit inför idag, om barnen skulle vara med eller inte.. Juni sov ute i vagnen som vi förstod. Men med S, sim förmodligen skulle vara vaken, har vi fått fin rådgivning och orden ”han är så medveten, att jag tycker det för hans bearbetning”. Och dom orden tog vi. Jag och M är måna om att inte, fastän det såklart vore härligt, visa att livet bara är glatt. Livet är så mycket mer än så. Sorg är en del.
Och Sixten var helt fantastisk. Lingonkransen lämnade han från han och sin Lillasyster bland annat. Och tände ljus med sin Morfar.
Vi har avslutat dagen med att hoppa i pyjamas tidigt. Värma såna där färska ica-pizzor till middag, sörpla iskall cola zero (något nytt för mig som typ blivit ett begär..) och norpa juleskum på toppen av allt. Så busigt det kan bli!
Ett alldeles perfekt avslut på denna Luciadag, som varit så vacker och sorglig. På samma gång. Livet.
Lillafrun
Vinterglimtar!
Det är en ny decembervecka!
Kalenderpaketöppnande. Julpysslande. Snölek. Djupandning av pepparkakshus som slänger mig tillbaka till barndomen igen.
Juleblomster. Sovande små. Och Vinterns Första Sparktur.
Långpromenerande. Mammatränande. Och massa njutande av vår vintervärld som är så vacker att man nästan får dåndimpen.
Vår plats på jorden.
…
Just nu sitter jag i ett knäpptyst kök. Har precis ätit en så himla god lunch; rester från gårdagen… jag hade då tvärslut på idéer och bad M både komma på och fixa middagen. Såklart han gjorde. Supergod pasta med linser och massa gott i. Jag var skeptisk men tji fick jag. Ungarna slevade in och vi vuxna också. Riven parmesan ovan. Mums! Kände mig så bortskämd och roddade kvällen med badande av barn, renbäddade, städrejsande, tvättvikande, nattande och så vidare, i ett svisch därefter medan Brandispappan var på brandövning. Så himla härligt att vara två och teama på bästa kärleksvis.
I detta nu väntar jag på att liten flicka som sover gott ute i vagnen, ska vakna. Innan vi susar iväg och hämtar hem han jag längtat efter sedan vi sa hejdå till varandra i morse. Ändå väldigt mysigt att bara vara med Juniflickan lite, måla med hennes egna tuschpennor tillsammans, gosa massor, träna sig svettig med Mini-PT och vandra vagnspromenad i vackra vintern.
Den här veckan är både sådär julemysig och härlig, lucia-vacker och också ledsam och sorglig och innehåller ett farväl vi såklart helst av allt aldrig skulle ha behövt ta. Jag är sådär extra Emmeli-känslosam och jag vill mer än vanligt inget annat än att ha hela stor-lilla familjen samlad, prick hela tiden.
Några glimtar från vår gamla gård i norr, ja. Hoppas så att ni har det gott där ute i landet!
Lillafrun
En Andra-Advent-helg.
Å. Dagar som dom här.
När det blir fredag och familjen samlas. Päronen fredagsfysar och hela familjen fredagsmyser därefter, med lite sådär extragott till middag. Vi firade livet och njöt småplock. Som dom där skagen-toast-på-MammaMormor-vis-mackorna.. rent ljuvliga. Olika lufttorkade skinkor och ostar och kex och massa gott. Fruktsallad och vispad grädde till efterrätt. Alla älskade.
Och så helgiga påhitt;
..som att se julkalendern i Storsängen alla fyra om morgonen, äta långfrukost och sedan klä på oss varmt för att åka på trevligt lördags-hittepå.
Julemarknad i sagolika Bönhamn.
Tillsammans med Bästis-Idan och hennes darlingar. Bland eldar, hästar, julekransar, tomtar och massa gott att äta..som sån där god rökt fisk som såklart fick följa med hem och bli en del utav lördagmiddagen. Rökt sik. Smäller av.
.. och att ”smälla av”.. var precis vad vissa gjorde likt en Miniprost på sofflocket. Timmar av ljuvligt snusande. Vi var sådär skönt trötta hela gänget resten av lördagen. Tjejerna badade och gjorde natt tidigt. Pojkarna hade grabbkväll och såg mysig disneyfilm och nattafikade på tumis. Värdefullt alltihop.
Och så blev det Söndag och Andra Advent.
Dom två ljusen tändes till morgonen och sen spenderats dagen mestadels ute i snön, som äntligen fallit igen. Jag och Juni vandrade långpromenad, plockade ännu mer lingonris till pyssel och bara efter att att ha varit hem för lite lunch, vände vi och tog boben ner på byn. Lilla Skrållan är så cool där hon sitter och ”kör”. Ej heller mindre söt när hon svajsar runt genom affären med sin egna lilla kundvagn. Storebror hade älskad Farfar- och Farmor-tid.
Ännu en tur blev det också till kvällen..efter tidig middag tillsammans med mina älskade päron här hemma.
Julskyltning i vår rara by väntade oss! Och så spännande, för vår stor-lilla treåring att få träffa T O M T E N. Få alldeles egen godispåse och önska God Jul. Stolt och pirrig pojke vill jag lova.
Vi värmde oss alla med glögg och pepparkakor när vi kom hem sedan.
…
Kommer så ihåg den där julskyltningssöndagen, från en annan tid. Som fjortonåring typ. Då var det fasligt pirrigt, förstår ni. Hade jag tur kunde jag ju få en skymt av den finaste pojken jag visste. Sicken tur. Att jag är gift med honom nu. Och får titta på honom varje dag. Och vara den, som han tar om nacken och kysser, i förbifarten att tömma en blöjhink, hjälpa en unge eller bara kvista ut för att sätta upp ännu en stallampa på en knut av vår gamla gård.
En Andra-Advent-helg, alltså.
Hoppas ni haft det gott, alla ni.
Lillafrun
Att ha ett stycke Prinsig säng!
Jamen, titta! Där är den ju;
Prinsens säng.
Målad i jag-vet-inte-hur-många-lager-det-nu-blev, 7 % Grön Umbra. Jag tog en färgburk vi hade hemma redan och det blev ju himla bra. Pillrigt var det med alla speglar och krumelurer, men det var det värt. 
Nattningen just nu är så himla mysig. Båda barnen och ett eller två päron, kryper ner i den där prinsiga sängen. Och så lyssnar vi på julig Astrid Lindgren-saga, innan barnen somnar tillsammans.
Där sover dom sedan, tillsammans. Halva, lite mer än så eller hela natten. Ibland är det Lillasyster som sover kvar där längre, ibland tvärtom. Allra, allra mest vaknar vi alla fyra i Storsängen. Men ändå! Så himla härligt att vara tre år och ha stortäcke, storkudde och Ett stycke Prinsig säng!
Som allra drömmigast kommer det förstås bli när barnen får var sitt rum där uppe. Men det är ett tag innan det kan tänkas bli verklighet, så tills dess sover vi alla fyra i Sovrummet. Som ju faktiskt är dansa-vals-stort och alldeles för stor för bara en säng. Sicken tur! Dessutom, om jag får tala ur mitt Mammahjärta… så kan jag inte tänka mig något mysigare än alla fyra samlade prick så. <3
…
Hoppas att ni har en god helg!
Just nu sitter jag på kökssoffan i vårt gammkök. Ljusen är tända härs och tvärs och det är så tyst, så tyst. Kikar ut i mörkret och ser en Lillan på bob där pappan drar henne framåt. Dom håller på och fixar lite ute.. och finns det en möjlighet att få vara ute, då tar man den. I vilket väder eller ljus som helst, om man frågar Juni. Jag och Liten myser skavfötters under ullfilten. Han sover och sover. Och jag kikar på honom och smälter varvat med att förvandla bokstäver till ord här. Varför måste man dö? Frågade han mig i morse. Och just nu, både njuter jag så av stunden här och nu. Och undrar just detsamma. Jag vill att livet tillsammans med mina stjärnor ska få vara långt, långt, långt. Det är min högsta önskan i livet.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
