Att leva livet och sånt.
Sommarlovets sista dag.
Och den där stunden är svårslagen, alltså. Då vi satt på Gårdshustrappan, i varma solen. Njöt av lugnet och tuggade egenodlade morötter och sockerärtror så det nästan stod ut genom öronen på oss. 
Så himla, himla mysigt det har varit att kunna gå dit till lilla odlingstäppan i sommar, och äta och plocka in till middagssalladen och så vidare. Sockerärtor äter vi ungefär morgon, middag, mellis, kväll. Alla älskar dom! 
Helt underbart att veckan börjat såhär också;
En hel familj hemma på Drömgården.
Det har varit och är helt galet intensiva veckor just nu…mycket på precis alla fronter. Som livet ju är; ibland lite lugnare, ibland alldeles finfint, ibland nästan bara för mycket. Längtar något ofantligt till helg och tillsammanstid. Att krama M massor och bara vara vi fyra. Jag och barnen känner mest av det hela på det där viset att vi inte sett Vackerpappan särskilt mycket. Men allra tuffast tänker jag nog att det är för han som är iväg åt alla möjliga håll. Ritar hus, släcker bränder, brädfodrar om ett skitstort hus och plötsligt drar iväg till Huvudstaden ett gäng dagar för att sända tv världen över. Så beundrande den mannen och allt han kan. Och är. Den finaste människan på jord. 
För så kommer han hem. Så längtig i blicken. Med det största hjärtat för sina barn och sin fru och fyller upp det där tomrummet som varit när han inte varit med oss. Veckan kunde omöjligt ha börjat bättre!
Och så idag då!
Förskolestart!
Ryggan på och nya snabbskor dagen till ära. Ni må tro att peppen var total här i morse. Minimannen var så, så taggad på att få träffa sina småvänner igen. Vi har haft ett extralååååångt och mysigt sommarlov tillsammans, och nu var Herr Liten redo för Föris igen….det har vi fått klart för oss senaste dagarna. Kära nån, vilken nedräkning vi har haft… igår svarade jag för typ tvåhundrade gången på frågan ”men när äär det fööris, mamma?” …och då kunde jag svara ”om tretton timmar och fyrtio minuter!”. Ja, ni förstår ju.
S har typ haft sommarlov extralänge, senaste veckan, för mammans skull…. han är min hjälte. Säger inte att det inte kan ryka ur både hans och mina öron ibland, att vi kan vara prick hur osams som helst och så vidare. Men för det allra, allra mesta så är det bara så otroligt fint att få vara nära-nära barnen såhär, deras första tid i livet. Älskar det. Och kan liksom inte (även denna höst) vara helt fine med det där att lämna på föris när jag är hemma med J. Men samtidigt vet jag att det finns massa gott med det, att det dessutom är världens bästa föris och så trivs ju S så bra där.. .så jag skulle känna mig knäpp om jag inte lät honom susa iväg för sina Förskoletimmar på veckan. Jag och mitt känsliga hjärta, alltså. Ibland nästan önskar jag att jag skulle kunna stänga av några känslor…. skulle säkert vara lättare ibland, men ack så underbart det är att känna!
Jag och Lillan har haft jättemysigt hemma också. Varit ute och snott Bjossans tramptraktor, åkt rutschkana och myst på kökssoffan.
I övrigt?
Ptjaa…
Jag börjat träna igen. Mer än bara promenader, menar jag. Efter två veckor ifrån. Känns alldeles underbart och som ännu ett steg åt rätt riktning. Idag har jag prick hur mycket träningsvärk som helst efter igår, och hade nästan svårt att få kroppen att dra kidsen runt långrundan idag. Älskar ju när det är så.
Så det småbarnsfamiljelevs, brandisjouras, hallondejtas, gäspas, längtas, skrattas och gråts. Livet lever. Helt enkelt. Och det finns inget att vara mer tacksam över.
Ha en fin kväll, alla ni <3
Lillafrun
Nu har ni chansen att vinna precis en sån! -TÄVLING AVSLUTAD!
Lillafrunsdagbok.se i samarbete med personligalmanacka.se
Det är måndag och solen skiner.
Luften är hög och klar och nu är det faktiskt så nära höst det bara kan bli.
Snart, snart tuffar Vardagståget igång på riktigt här hemma. Den skäggige har redan jobbat ett par veckor, men jag och barnen har Sommarlovat så länge vi bara oorkat. Idag ska vi mysa järnet tillsammans, vår allra sista sommarlovsdag. Sedan ser vi fram emot Vardagståget. Lovtider i alla ära, men det är ju himla mysigt med vardag också, tycker vi.
Morgonen har bjudit på ännu en uppstigning utan väckarklocka, kaffesörplande, antecknande inför hösten och småttingar som pysslat och lekt. En fasligt rofylld morgon. 
Och vet ni! Nu har ni chansen att vinna precis en sån där finfin egendesignad almanacka från personligalmanacka.se . Fint så det förslår, jag vet.
För att vara med och tävla? Plättlätt!
-Skriv i kommentarsfältet här nedan, vad ni ser fram emot med hösten. Vad som känns lite sådär extramysigt, liksom! Inga konstigheter, vi hjälps åt att peppa varandra helt enkelt. Om prick en vecka har småttingarna lovat att hjälpa mig att dra en vinnare!
Men var inte ledsen om inte just du vinner! Med koden L-ILLA-FRUN , har ni 10% på allt hos personligalmanacka.se , fram till och med 17 september!
Ps. För dubbel chans att vinna? Följ @lillafrunsadgbok & @personligalmanacka på instagram och var med och tävla där med! Ds.
Lycka till!
Lillafrun
Som en lisa för själen.
Från en fredag till en söndag. Det allra finaste Sommarlovsavslutet vi kunde tänka oss, jag och barnen.
Med älskade runtomkring. Havet alldeles bredvid. En stuga att värma sig i. En höstluft så klar att andas de djupaste av andetag i. Och lov att pusta ut, som en småbarnsmamma som just nu är lite fransig i kanten. Känslan av att ha sin Mamma och Pappa som stöttar och hjälper sin dotter och kramar och leker med sina barnbarn. Gudomligt.
Det är många guldglimtar från denna helg.
Som den där stunden när jag och pappa gick upp i skogen och plockade blåbär tillsammans.
Juniflickan åt sedan så hela hon såg ut som ett litet blåbär.
Att ha lördagmorgon med barndomsminneskänsla.. att få vakna i den där gulliga stugan, äta mammas goda risgrynsgröt och sörpla kaffe ute på trappan, i nattlinne och tjocktröja.
En stund framför sköna varma brasan.
Tiden att bara vara- vara…
Precis så.
Eller den där stunden när jag och barnen hälsade på i Moster och Morbrors stuga och barnen spred glädje på det sätt bara barn kan göra.
Efter motionstur längsmed havet och upp till vacker topp och vy, få krypa ner och vila middag tillsammans med varma småttingar. 
Gå på små stigar, bland barr och kottar. Känna dofterna lite extra noga. Höra barnens kvitter och sitt eget skratt. 
Liten har hängt med Morfar non-stop. Så himla mysigt han tyckt att det varit. Massa spännande saker som gjorts. På bilden ovan gjordes elden för duschvattnet upp. 
…så att flickorna sedan kunde gå och ta en skön dusch.
En liten cool Juniflicka. Och en mamma så tacksam så. För just precis den där stunden, tillsammans med henne. Och bara rätt och slätt, för dagar med barnens Mormor och Morfar, som två stöttepelare och med så mycket kärlek att jag blir gråtlycklig av bara tanken.
Det var en sån vacker Stugsista. När marschallerna lyste längs med hela fjärden.
Jag tar med mig dessa dagar. Sparar dom långt, långt inne i Hjärteasken.
Några dagar ute vid Smultronstället jag älskar så. Som en lisa för själen.
( tack mamma och pappa! <3 love you. )
Hoppas att ni haft det gott ni med, alla ni som kikar in här!
Lillafrun
Att åka iväg för Sommarlovets sista dagar.
Det är fredag och jag och barnen vaknar här hemma.
Igår hällde regnet ner mest hela dagen, så vi ägnade dagen åt att städa, packa och fixa. Det spisades discomusik, ungarna badade och så luftade vi oss med en tur ner på byn för handling. Till kvällen blev himlen blå och solen smög fram. Vi rusade ut på stuberten. Det doftade så gott. Luften var hög. 
Vi tog en cykeltur längs lillvägen. Storebror cyklade och mamma och Juni traskade bakom, alltså. Kurragömma och leka jaga var också fasligt skrattroligt, både för stora och små. Jag vet inte om ”man blir som man umgås” eller om det där barnasinnet helt enkelt aldrig kommer att släppa taget om mig. Praktiskt när man har småbarn i alla fall.
Och idag är det alltså fredag och vi vaknar i ett tokstädat hem och helgpackningen är äntligen på sin plats ute i Rymdskeppet och det är med omåttlig pepp som vi tar helg. Morsan har kutat fram och tillbaka efter en treåring och ettåring med spring i benen, varav den ena ju har full koll och den andre inte alls utan bara springer efter utan någon som helst överlevnadsinstinkt. Som det ska vara, mao! Sjåigt att både hinna efter darlingar och få alla pinaler på plats i bilen. Verandatrappan har varit min svettning denna förmiddag, men vi klarade det. Drömmer om en grind där (mannen, my love!?!).
Det är bara få, få dagar kvar av Sommarlovet nu. Jag och kidsen ska ha en helg jag tror kan bli hur fin som helst. Vi hoppas så. <3
Önskar er en god helg också!
Lillafrun
Ett tecken på höst och en känsla av nystart.
Samarbete tillsammans med personligalmanacka.se
Jag vet inte..
…om det beror på att jag är född på hösten.. eller att det är så där skön och hög luft och att det känns som om naturen andas lugnare och människan med den? Att det är andäktigt vackert när träden skiftar i klara färger, att det är ljuvligt att gå i skog och mark. Plocka svamp och bär och fylla frysen med. Leta fram något lite murrigare kuddfodral i linneskåpet till finsoffan, och gräva fram en tjockare filt att svepa om sig. Och tända ljus i massor. Jag blir alltid sugen på minst en ny tjocktröja. Och så tror jag att jag ska bli te-drickare och har alltid en påse Kärleks-te med mig hem, från Gotland. Ja, oavsett. Så tycker jag verkligen om hösten.
Jag älskar alla årstider. Var tid har sitt goda. Fast jag kan tycka att det är drygt just i förändringens skede. Sån är jag, liksom. Fast just nu kan jag knappast tänka mig en bättre känsla än en känsla av nystart, vilket det precis känns som att hösten ger.
Något som alltid, alltid är en god start för mig just precis denna tid på året. När man bara ska säga Välkommen Höst! . Det är att ordna mig en ny, oftast sommarminnesfylld, almanacka.
Om ni bara visste vad den där bilden betyder mycket. Det var på morsdag, för ganska prick tre månader sedan.
…
På köksbordet ligger alltså en alldeles nyhemkommen, av-mig-själv-designad, nästan-helt-blank almanacka. Från Personlig Alamanacka.
Fram- och baksidan gör mig så varm i hjärtat..
Den gör mig längtig på höst.
Jag älskar att anteckna och skriva listor. Jag som fortsätter det älskade HemmaMammalivet även i höst, ser fram emot mysiga hemma-dagar att fylla med älskvärda bestyr… dom flesta går av bara farten såklart. Men ibland, ganska så ofta faktiskt, skriver jag listor för dagen, och blir nipprig av att få pricka av där efter. Så är det såklart fasligt fiffigt att skriva upp när M är ute och uppdragar och BVC väntar på barnen och så vidare. 
En ny Almanacka, alltså. För mig, ett tecken på höst!
Och ni, för att peppa igång tillsammans, så kommer jag i vanlig ordning att hålla en trevlig höst-tävling här om några dagar. I potten något peppigt! Håll utkik!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
