Ett dåligt Mammasjälvförtroende och en sjuhelsickes massa baguetter.
Det var en gång, en onsdag i slutet av kanske livets regnigaste och grådassigaste September….
Dagen började med kattkräka precis utanför sovrumsdörren och på köksmattan. Småttingar serverades frukost och jag kunde nästan känna nervositeten i magen över fortsättningen av morgonen. Ändå också peppen, för att stämningen var mycket god och en helt annan än igår morse. Det svischades iväg till Förskolan. För att se hur en liten cooling till Juniflicka, bara ville stanna och leka med barnen som ser så stora ut runtomkring henne. Och samtidigt konstaterades att någon liten älskad för tredje hösten, har en liten dipp och tycker att ett hejdå till mamman är otänkbart.
Första året, inskolningsåret, då jobbade ju jag, och M som kunde styra tiderna mer, fick ta inskolningen. Det var någon morgon, efter första veckorna ( som gått som en dans), som S tyckte det var jobbigt att säga hejdå. Sen gick det för det mesta bra. Såklart kan även barn ha en dålig dag någon gång ibland. Så tänker jag. Förra hösten, velade jag såå om jag skulle ha honom hemma hela tiden, eller låta honom gå och leka dom där tre små tillfällena. Jag älskar ju att vara hemma med småttingarna, men det finns massa positivt med Föris också och det är ju faktiskt inte så många timmar jag missar av min ena darling. S var pepp, och det fick avgöra. Men så kom en liten dipp och jag minns även då, prick samma tid som nu, att jag återvände hem med honom en höstmorgon.
Jag klarar liksom inte grejen, nu när jag inte behöver åka på jobb till exempel. Att lämna en ledsen Miniman. Det finns inte på världskartan. Så nu kör vi lite såhär. Tar en drös Hemmadagar och vilar upp oss, som han säger. Mysigaste som finns.
Men fy, alltså. Jag går av lite. Tycker att det är så jobbigt och känner mig som världens vekling, samtidigt som jag älskar att jag följer mitt hjärta. Men Mammasjälvförtroendet har blivit si och så efter igår och idag.
Nog om det just nu, så får vi se hur det hela artar sig.
Vi åkte hemåt.
Drog igång ett bakrace i köket. Hej, vad det gick!
När vi skulle välta ut degen på köksbänken så riktigt stack det i näsan av Trolldegsstank. Helskotta. Jag hade dubblat receptet, men fått fnatt i huvudet med saltet… så det hade blivit fyrdubbelt kom jag på. Vaaaaad i.….äsch.
In med ungarna i bilen. Minimannen i full fräs med egen vagn, strulsnurrade vi oss genom affären. Hem igen, och dundrade ihop ännu en dubbelsats deg (UTAN salt). Som vi sedan bökade ihop med den första…
Så efter en stund hade vi en fyrdubbelsats baguettdeg som låg och jäste. Puh.
Diskberg och söl till fördärvat. Tack och lov kom M hem och åt lunch och kunde kramas med ungar och jag kunde snabbt baka ut all deg. Har nog aldrig bakat ut så fort. Baguetter blandat med typ limpor. Hah.. Sen hade vi gräddningsrace när den skäggige pussat oss hejdå igen.
Det som kunde trilskas. Gjorde det. Pensel ständigt geggig, mjöl överallt, brandvarnaren som tjöt livet ur oss för att det var något fastbränt i ugnen som typ höll på att börja brinna. Jag brände mig på plåtarna eftersom grytlapparna hade blivit blöta.. och så vidare.
Vissa tog det hela med ro.
Ni må tro att det där mellisfikat när precis allt var klart, var gott. Himmelskt, faktiskt.
Därefter gav vi oss ut för friskluft. Och bjöd dom där gulliga arbetarkarlarna på kaffe och nybakt baguette. Barnen tycker såklart att det är helfestligt med traktorer och grävare precis på gården.
Just nu ser den här mamman typ stjärnor av trötthet. Så skönt med kväll. Alla hemma. Barnen leker på rummet och M håller precis på att servera mig en efterlängtad kaffekopp. Är det lov att gå och lägga sig före barnen, tro?
Ha en fin kväll!
Lillafrun
Det är ju livet.
Åhå…
Den här dagen började på haltigt vis. Milt sagt. Jobbig morgon för mitt mammahjärta. Men, det hela reddes ut i tanken att barn är faktiskt också människor och kan ha en dålig dag, precis, precis som vi vuxna. Så. Det blev ingen vanlig tisdag. Mitt Mammahjärta fann inte den minsta anledning att kriga för något som kändes helt fel. Så det blev något annat. Fint så. Det är ju livet. Liksom.
Jag och barnen tog oss en spontantur till Mormor och Morfar. Det kunde pigga upp. Och det gjorde det. Lunchlådan hade vi med oss. Kramarna och gulleorden, varma kaffet och så vidare. Det hade dom. Treåringen som frågar konstant hur saker och ting görs. Mamma? Hur gör man pennor? Motorer? Tvål? …Mattor? . Så glad för det sista kunde han få se precis i verkligheten idag…
Väldigt mysig syn. Och just nu riktigt tjatar jag om en grön matta att lägga på köksgolvet. Typ perfekta julklappen. 
Torehunden och jag gick iväg på långrunda. Längs kända vägar och branta backar. Dimman och diset var hand i hand med lugnet och den melankoliska känslan. Det passade idag, allt det där. Det var skönt. Att gå. Fundera. I ensamhet.
När vi rullade in på gården igen stod där två arbetarkarlar och undrade om det var okej om dom grävde rakt över gården, eller?. Jag fick panik (nej, ibland.. vi säger ibland så känns det bättre. Ibland. Så behövs det inte mycket för att undertecknad ska få hopphjärta). Jag ringde mannen. Och han hade koll, såklart. Puh. Fiber. Det är vad det hela handlar om. Och jag tycker att det blir så fruktansvärt fult när dom gräver. Men dom där grävarna var så gulliga och trevliga och förklarade att dom skulle göra så snyggt efter sig så. Då var jag nöjd. Och till på köpet fick jag vad jag tänkt önska mig men nu inte ens behövde börja försöka få tag på; Stora stenar. Att ha i trädgården. 
Ser ju supertråkiga ut nu, men där under jorden döljer sig något finfint. Sådetså.
Som toppen på den här till-en-början-haltande dagen, har vi haft Världens Myskväll. Barnens älskade kusin, tillika min systerdotter som är precis som en lillasyster till mig, har varit här och ätit middag och busat med barnen och bara liksom spridit lite flärd och tisdagslyx över denna dag.
Nu sover barnen gott och jag ska krypa in i famnen på min M.
Ta hand om er!
Lillafrun
Några snabba svar på ofta förekommande frågor!
Två bilder på två skruttisar mitt i höstplantering.
Å. Vilken fantastiskt seg måndag. Kanske segaste någonsin.
Tempot har varit (nästan) noll och det har varit ganska skönt så.
Surväder. Men vi gav oss ut i alla fall. Vandrade över gården och fann minst tusen svampar. Minst. Både stora. Och pyyyytte,pytte små. Så lekte vi skepp på högen av förra-hösten-fällda träd. Och planterade dom där lökarna. Medan Lillasyster sov långvila, spelade jag och Storebror memory och byggde en labyrint. Väldigt mysigt.
Ikväll gjorde jag och M något som kändes smått överhurtigt med tanke på hur tröttig dagen varit. För en vecka sedan när jag promenerade strax efter 19, hann det bli nästan-kolsvart innan jag var hemma. Nu, en vecka senare, har det hunnit bli såå mycket mörkare. Men jo, vi hade bestämt springtur ikväll och bäddade ner fleeceungarna skönt i vagnen och drog iväg. Och vilken tur. I dubbel bemärkelse! Så tur att vi gav oss ut, för så härligt det var. Det kändes lite som om vi flög fram. Man ångrar aldrig ett träningspass. Så är det verkligen.
…
Ok. Nu till tre svar på ofta förekommande frågor. I vanlig ordning är det så mycket lättare för mig att fånga upp era frågor här i kommentarsfältet än på instagram (@lillafrunsdagbok) där flödet rullar på på ett annat sätt. Så har jag missat någon fråga, eller om ni helt sonika undrar över något särskilt just nu, så kan ni ju ställa den i kommentarsfältet här nedan.
1. Vad heter vagnsmodellen ni har?
Som enkelvagn har vi en Emmaljunga Mondial Deluxe 2014. Sprillans nyutkommen mao, när Storebror S föddes. Funkar lika fint nu till Lillasyster J. Bild på den finns till exempel HÄR. Vår Syskonvagn är en Thule Chariot Sport 2. Funkar lika bra att gå, som att springa eller cykla med. Går även att åka skidor med, men det har vi såklart inte hunnit testa då den införskaffades i våras. Finns ett helt inlägg om den vagnen HÄR. Vi är sålda 1000 gånger om!
2. Vilken färgkod har ni på huset?
På fönsterna målar vi med en vit linoljefärg, titanzink. Närmsta ncs-kod är; 0402-Y07R
Fasaden är målad med Teknos Tranemo äkta linoljefärg vit.
Foder, midja, knutar etc är målad med en linoljefärg som heter 7 % Grön Umbra (Närmsta ncs-kod är; S15o2-Y. Och ”Drömdörren”, vår ytterdörr, är målad med densamma fast med en procentsats på 15 % (Närmsta ncs-kod är; S2502-Y). Slutresultatet kan vi förhoppningsvis bjuda på snart.
3. Hur stort är erat hus, egentligen?
Cirkus 12 meter långt, 10 meter brett och nästan 10 meter högt. Inte konstigt att brädfodringen av två sidor känts som ett mastodont projekt.
God kväll!
Lillafrun
Trädgårdsfix!
Måndagmorgnar som HemmaMamma är lyx.
Vi har ingen tid att passa, myser under täcket en extra stund. I morse tände vi ljus, kokade favoritgröten (grahamsgrynsgröt) och satt i lugnan ro. Idag har vi trädgårdsfix som plan. Så mysigt.
Jag fantiserar om våriga rabatter.
Men hittills, dom två höstar vi planterat jag och Minimannen, har vi inte alls haft någon tur. Första året tror jag absolut att vi planterade alldeles för djupt. Då kom det typ tre tullisar. Och i våras, kom det massor av scilla under äppelträdet.. hade ju varit ljuvligt att se dom blomma. Bara det att det då började byggas ställning och gå och gå och gå, precis där. Så dom stackarna trampades ner. I rabatterna grävde katten upp lökarna…..
-Men! Nu. Nu bara känner jag att det tusan är tredje gången gilt och kommer gå hur fint som helst. Hoppet! Det är stort.
Önskar er en god veckostart fina ni!
Lillafrun
Det bästa med helgen. Och liten sneakpeak på färdigt ”Vackerhemma”.
Så, så härligt med helgdagar och extramycket tillsammanstid. Det är det bästa med helgen, tycker jag.
Vi har fyllt den med sånt vi tycker om. Tillsammansmys, motion, god mat, finsoffandejt om kvällarna tillsammans med han jag älskar mest. I dag kom till och med solen fram en stund. Så himla skönt.
Liten treåring klädde på sig skjorta och hängselbrallan. Rättade till håret lite och tog på sig gå-bort-skorna. Han skulle minsann följa med någon han älskar så, och jobba. På söndagsgudstjänst. Inget konstigt alls, faktiskt.
”Vilken fin kyrkvaktmästare!”, sa vi. Var på Minimannen glatt svarade ”jaah, jag är mästaren!”. Och det är han verkligen .Alla kategorier. Särskilt på att vara en hur härlig liten Miniman som helst. Stoltheten hos hans mor går inte att ta miste på, nej.
En massa målning med M har det blivit också. 
Snart, snart, snaart klara. Ett varv kvar av det grå, på långsidan. Vill man njuta färdig syn, så är det bara att trippa lite neråt gården. Njuta röda äpplen och vackert hus. Liten sneakpeak?
Vi kallar vårat hem för vårt Vackerhemma. Har så alltid gjort. men nu börjar det verkligen bli alldeles sagolikt fint. Inte klokt, att vi får bo så här.
Mer bilder kommer, jag lovar!
…
Nu ska vi fortsätta helgmyset här.
Hoppas att ni har det gott!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
