För idag, är det Vackerpappans Födelsedag!
Vi tassade upp tiiidigt (05.25, faktiskt. oherrans tidigt!) i morse, han och jag. Ordnade färdigt födelsedagsmorgonen. Bryggde kaffe och värmde dom igårkvällbakade bullarna och sånt, det andra var förberett från morsans nattsuddande i natt..
Och sen stormade vi in, med ja, må han leeva! på hög volym, ballong, snurrbullar, födelsedagskort, paket, kokhett kaffe och annat. Som den obligatoriska fruktsalladen. <3
Hurra, hurra, hurra, hurraa!
Lillan vaknade till sist hon också och kidsen hjälptes åt med paketöppning och uppätning av mackor och den där fruktsalladen. Storebror lät ta den minsta bullen så att pappan fick den största. Det, var kärlek!
M´s födelsedag idag, alltså.
Brandismannen (ni ser radion där nere på golvet, som tjuter livet ur en då och då). Ljudmannen. Snickaren. VackerPappan. Min Man. <3
För mig är han den finaste på jorden.
Den som gör mig till den lyckligaste Lilla frun, varje dag. Mitt i småbarnslivet, hur det svischar, hur man ibland är så trött att ögonen går i kors, när det händer extramycket i livet i övrigt också, när saker känns asjobbiga, rent ut sagt… eller när man bara vill tjuta av lycka, för att Livet bara bubblar in en…. allt det där, vill jag dela med han som liksom är som den mest självklara (men ej förgivet tagna-) pusselbiten i mitt liv. Det är en ynnest, att få göra precis det. Dela livet tillsammans med honom.
Grattis älskade M på din födelsedag!
Tack för att du alltid finns för oss, mig och barnen. För att du alltid, alltid gör ditt allra bästa för att vi ska ha det så bra det bara är möjligt. För att du är tryggheten och lugnet, när jag har lätt till storm och oro. Tack för att du är en så fantastisk Pappa. Med ett så stort tålamod att det ej går att beskriva. Och med så mycket kärlek i hjärtat, att jag blir alldeles gråtlycklig av att se dig och småttingarna tillsammans. Och tack, för att jag får dela precis allt det där som vi kallar Livet, tillsammans med dig. För att till och med dagar, när det krånglar, går dåligt, vi är trötta, komposthinken stinker, saker känns övermäktiga eller när det helt enkelt hänt något, som rubbar ens värld. Tack för att till och med dessa dagar, sparas i hjärteasken. För att vi gör dom tillsammans. Som det Dreamteam vi (småstöddigt, jag vet) tycker att vi är.
M?
Vi älskar Dig. Till månen och tillbaka.
/ Lillafrun (… och Minimannen & Juniflickan).
En julibörjan!
Sommarvarmt, nyutslagna rosenknoppar och massa annat, förstås…
Den allra första julidagen…
-var det med lättnad och visst gruslass i ögonen, som vi gjorde morgon här hemma. Natten till den där första julidagen, hade varit väldans stökig med tjutande Brandispappa-larm, en mamma som var själv (och plötsligt väldigt otrygg i det) i timmar mitt i natten med feberyrande ungar. Och nånstans där mitt i allt, när ungarna somnat ännu en gång, hade en toka tyckt att det var lämpligt (istället för att ge sig själv sömn eller så) en bra idé att stöpa en deg på 3 liter vätska, som skulle få jäsa över natten. Strax efter midnatt stod jag med en assistent som bara ville läka ur sig all vätska, fullkomligt hivade i dom 6 liter mjöl som skulle i och pustade ut därefter. Såklart började han som var allra febrigast att vara ledsen då, så plötsligt stod jag och försökte få till en massa rivna morötter till degen, med en lillunge på höften och en unge tätt bredvid på en pall. Stackars små. Det låter smått kaosigt, och det var det. Men vi lyckades. Till och med att göra det hela med härligt skratt. Det var så tokigt alltihop och mamman hade ju sölat värre än värst och degen höll fullkomligt på att rymma ur den där assistenten som nog tyckte att det var en lite väl stor deg. Pappan kom hem och till sist, deg-apan var under kökshandduk och vi kunde göra natt allesammans.
Så, så invigde vi julimånaden. Men lördagen, och den allra första julidagen blev så himla, himla fin.
Nygräddat bröd till lördagsfrukost med prick hela familjen samlad vid köksbordet. Och barnen var mycket piggare..
Alltså, jag kolavippar åt den där synen. ”Jag dricker kaffe och läser tidningen”, sa han på sån gullig liten norrländska medan Lillan verkade ordna honom mer kaffe vilken sekund han nu önskade.
…
Och det hoppades studsmatta och tränades morsor i trädgården. 
Pappan spikade och Lillasyster passade på att sova ikapp efter en stökig natt. 
Till eftermiddagen rullade några så efterlängtade hjärtenära in här på gården. Våra älskade vänner. Gullungar lekte nyfiket med varandra, det kramades och pratades non-stop. 
Och åts sommarmat och alldeles nybakad blåbär- och hallonkaka. 
Det var Sommar med stort S och vi hade det så fint på alla sätt. Tråkigast var det att vi var tvungna att säga hejdå till kvällen. Men med ungarna som sov där inne, satt jag och M och njöt solnedgången på Verandan och konstaterade att det varit en så, så bra dag och att det är så fint att träffa hjärtenära vänner sådär. Det är liksom.. precis som vanligt .<3
…
Idag vaknade jag och ungarna utan den där skäggige. Han var iväg på Brandövning ännu en gång denna vecka. Vi tog skön morgon, hoppade i shorts och började mys-söndag. Hälptes åt att dra ogräs i rabatterna och pyssla om blommorna och så har det kalasbakats inför en älskads födelseda´ som stundar. Storebror har också hunnit varit och kramat om efterlängtade Farmor och Farfar som varit på vift. Lite söndagsgympa och gräsklippning och sånt har också hunnits med.
Bästa av allt; att kidsen mår så mycket bättre. <3
Nu ska jag kila tillbaka in i köket och börja grädda bullarna som jäst färdigt nu. Så jädrans charmigt att stå och baka en sommarkväll, vid köksfönstret som är som en tavla. En riktig målbild från i vintras när fönstermålning var idog.
Hoppas att ni haft en fin början på juli!
Lillafrun
Sjuklingar, Helghem och något så efterlängtat!
Och så blev det Fredag.
En sista junidag.. och det har varit och är ännu en så vacker sådan. Den allra sista för i år. Fast vi har ju Livets Lyx i att ha en älskad Juniflicka som sprider Junilycka precis hela året om. Så underbart.
…
Kvällen igår var ju så himla magisk. Ända till jag och mannen kände på våra småttingar och konstaterade att dom var heta som kaminer, båda två. Ingen av dom verkade särskilt brydd över sin höga feber, lite småsjuk tyckte S att han kände sig. Alvedon till den som accepterade det, kramar till dom båda, lite Aga-sömn för mamman, nattuttryckning för pappan… ptjaa.. jag och kidsen gjorde dag typ 10.30 idag. Kära nån, såå dåligt hade vi (mest jag, ungarna sov) ju inte sovit i natt. Men sömnkontot verkade behöva en rejäl påfyllning. Och så det fick, om man säger så. Förutom tappra M, då. (Snart semester darling!)
Kidsen piggare idag. Lillasyster feberfri, men Storebror inte. Stackars Liten. <3
Det har med andra ord varit en mycket lugn fredag här hemma. Jag har gjort allt för att hålla honom stilla och inne och borta från stekande solen. Lite gungande i alla fall, det svalkade gott. Juni älskar att gunga också. Annars har S mest suttit och spejat på Farbror Frej, gött å leva! och man ska ha husvagn! om och om igen, på mammas dator. Och samtidigt blivit serverad vad han önskat, som kalla nektarinbitar och glass. 
Hemmet har samtidigt blivit helgfint. Tvätthögen har vikts undan, tvättkorgen är sådär skönt tom och till sist blev det dammtorkat och skurat och mattorna kunde slängas på igen. Förra veckans helgbukett var vacker-rosor från mannen. Den här veckans är ihopplock från Svärmors och min trädgård. Måste tigga åt mig en tuss av hennes stjärnflocka. Så himla fin. Och ser ni pionen! 
M kom hem, med välkomstkommittén beredd;
Lovade laga middag, medan jag fick lyxa och gå ut i trädgården, dra av ett litet corepass med efterföljande hitte-på-yoga (förresten kanske inte så mycket hitte-på längre då jag tror jag lär mig lite för varje gång.. särskilt efter att systrar instruerat sin Lillan). Samtliga pass har tränats ute den här veckan och det är ju så himla härligt. Så mysigt att komma in sedan, fredags-spaa lite (lagomsnabbdusch solokvist) och äta god middag tillsammans med gullegänget.
Bebbetår och pappakropp. Kolavippar så fint.
…
Och till bland det bästa med hela dagen;
Äääntligen har jag fått hjälp att finna den (kanske enda) rätta sortens linser för mina ögon. Jag kan se!! utan rutor. Som jag längtat efter att slippa behöva ha glasögon att ta av för att kunna snusa gullungar ansikte mot ansikte. Och så festligt det ska bli att kunna springa och verkligen se. Jag har inte så kruxigt synfel så jag kutar ofta utan och ser lite halvdant, men så trevligt det ska bli nu. Och tänk till vintern; att skotta och vara ute i snöyra utan att vara bland igenimmade glas. För att inte tala om den här sommarkvällen; sitta ute och se, se, se och dessutom ha solen direkt mot min hud. Åh. Helt fantastiskt.
…
Storebror snusar, Lillasyster kvällssuddar med mig och mannen. Vi vattnar äppelträd, kramas lite extra och ser på disiga solnedgången. Mår gott och tycker att vi har det så himla bra. Samtidigt tänker vi på hur himla orättvist livet är och att man bara önskade att vi hade trollspön till händer.
Tack junimånaden för i år. Du har varit vacker i din egen klass, precis som alltid.
Nu hoppas vi på en frisk och härlig helg. För er och för oss. Ta hand om er allesammans!
Lillafrun
Juniljuset.
Nybadade Lilla Juniflickan sover sådär underbart gott ute i sommarkvällen. Det är varmt och hon njuter, liksom vi andra här på Drömgården. Jag går här och vattnar, filosoferar, tänker mycket, tänker lite.
Sköljs av tacksamhet och njuter av känslan.
Blommorna får vatten. Det har varit riktig sommar prick hela dagen. Och så härligt vi har haft. Storebror har njutit, lite extra. Varför får han berätta imorn, eller så.
Salladshav. 
Sockerärtor som behöver lite vägledning genom livet. 
Den första rosenknoppen är på väg att slå ut.
Och pionen bär flera knoppar trots att jag fick orden att den inte skulle bomma på flera år som nyplanterad. Så roligt! 
Pappan är iväg och övar i kyrkan. Med sin vackerröst och gitarr. Tusenkonstnären musicerar en skvätt imorn. Dock inget glädjeuppdrag denna gång. Men han kommer att göra det så bra, jag bara vet det. Finaste M. Som var tårögd av känslor ikväll. Så fin han är.
Lilla pojken tyckte också att ute var det bästa sovrummet ikväll, och har gjort natt ute på Verandan. Så gullig att jag får ont i hjärtat. Med småhänderna knäppta, sommarlovsskitiga och allt.
…
Hoppas att ni har det fint, alla ni?
…
Våra mattor hänger fortfarande ute och inte ett golv är skurat ännu. Dammsugaren har svischat men resten är kvar. Men den här ljuvliga, ljuvliga tiden är liksom alldeles för kort för att något dylikt ska få ta min tid en kväll som denna. Det får bli i natt, eller imorn kanske…
Nu ska jag sätta mig en stund på trappan och Ferdinandsucka, blicka mot daggpärlor så klara och bara-vara-vara. Jag njuter så av ljuset, dofterna och fåglarna som sjunger så fint. 
Det är fler än Sallekatten som verkar ha kommit in i bra Sommarlovlunk nu. Och gillar det!
Ha det så gott så hörs vi snart igen! <3
Lillafrun
Sommarpresent. Till Mor, Från Mor.
Oh. Idag har vi öppnat paket. Jag och Minimannen. Ett stort ett.
Från mamman. Till mamman. En så efterlängtad sommarpresent.
Den är du värd. Säger jag till mig själv.
Det var i måndags morse. Som det knackade på dörren. Det slår aldrig fel, det där. När man ligger och drar täcket över sig en extra stund, knappt vet om nattlinnet är på eller av efter möjlig morgonamning halvt i sömnen och så vidare. Ska det lämnas paket, så ska det göras i dessa skeden. När mamman är lite snurrigare än vanligt och har tofsen ostyrigt så det förslår. Men han är så van det där nu, den där trevliga paketmannen, så han säger godmorgon glatt, hjälper mig skriva mitt eget namn och så bär han fram paketen. Så himla snäll.
Eftersom sommaren varit lite på halvfjärs ett slag nu, så har paketet bara legat och väntat. Men idag, är minsann Sommaren tillbaka. Mycket uppskattat!
Och vad fanns då i paketet?
Prick det där. En Vilostol i teak med urskön snyggelisnygg grå dyna. Minimannen fick vara först att prov-vila. Superskön!
Det är osett än hur mycket mammakroppen kommer få sig vila där, men chansen är ju större om jag har en vilostol än om jag inte har en.
Kanske, högst troligt, hade jag fasligt flyt idag när det gällde provvilandet där i. Det gick som hejsan nämigen..
Lillan sov sin vanliga marathonsömn och Minimannen var så förnöjd att kuta efter såpbubblorna som mamman typ kunde sucka ut i en smärre evighet (mage till bra såpbubblor. Fann dom hos min vän Clas Ohlson häromdagen!).
Och så satt vi där och dividerade huruvida det var en citronfjäril eller inte, som vi såg. Samt hittade Minimannen på en smeet som vi behöver för att göra egna glassar. ”Kaaanse.. mjööl, socker, vaniilj, grädde och krrrrämfrääs!” Lät strålande, visst?. Så kom han med blommor åt mig..
Och så berättade mamman hitte-på-sagor om treårig pojke som hette Ossian, bodde på gammal Bondgård, i ett stort vitt hus och som minsann hade upptäckt något spännande längst ner i bärbuskarna. Det fladdrade och snarkade.. (och var faktiskt en skitarg Tomtegubbe, som hette Bengt. Och som levde på choklad. Och kunde se in i framtiden. Håhå, så spännande, va?)
Så, ja. Jag fick en skön stund. För utöver det där så lekte Storebror själv runtomkring också och mamman kunde lapa sol och känna sig som en lyxknös. Samtidigt som hon var lite imponerad över sig själv och ron i kroppen att sitta stilla. Heja mig..
….
Nix. Nog tjötat om Mammalyx i form av finfin vilostol. Nu ska jag kila ut i köket igen med mitt älskade lilla lekande släptåg, kika till köttfärssåsen som önskats och puttrat länge nu (vi har ju haft mycket uppskattad matkasse sedan efter jul, men tycker nu att det är så fräsigt att ha lite sommarlov från den och bestämma middagsmat själva. Minimannen har önskat dagens!). Nuförtiden kan ju jag och M hjälpas åt att laga, men när Brandispappan jourar står vi helst med maten klar så att det inte blir uttryckning på hungrig pappamage. En sån där liten vardagskärleksgrej. Finaste man kan göra för varandra. Faktiskt.
Ha en fin junikväll!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
