Ett litet ord i sammanhanget.
Vilken kväll. Vilken daag, förresten. Helt underbar. Sommar! Måste man gå och lägga sig överhuvudtaget?
Ikväll är en sån där makalös junikväll som man liksom aldrig vill säga hejdå till. Älskar att komma in alldeles fylld av friskluft och jordig om händerna. Som balsam för lilla själen, ju. Så klyschigt som det är sant.
Det doftar sommar vart än man vänder näsan. Hägg. Liljekonvaljer. Koskit. Och så har syrénerna börjat slå ut. Och äppelblommorna. Njutbart är ett litet ord i sammanhanget.
Men nä. Man måste sova lite har jag hört. Fast inte riktigt än. Nattafika med den där skäggige som också är på väg in nu, först. En stund att andas på sofflocket i köket. Vila innan sömnen en pyttestund. Prata, drömma och planera. Bland det mysigaste vi vet. Och sen liksom somna innan man ens nuddat kudden. Med en Storebror i sin gulliga Nils Karlsson Pyssling-säng och Lillan ihopkrupen som en liten groda i hennes spälsäng. Sådär sövande snusande båda två.
Livet är allt bra fint alltså.
Lillafrun
Vårt Nationalsdagsfirande… med viss motvind.
Himmelriket. Eller Nangijala ser det nästan ut som, visst?
Ett vacker- och roligtställe. För både stora och små. Dit, drog vi i morse. Till Nordvik någon mil söder om Drömgården.. där det liksom kryllade av vackra blommor och små gulliga djur och traktorer.
Till Minimannens Stora Lycka, fick han åka med Farmor och Farfar dit och vi började Svenska Flaggans Dag på ett så trevligt och härligt sätt.
Fantastiskt fint var också att min mor och far dök upp. Så plötsligt var liksom livskvalitén mer än på topp med gullungar och deras mor- och farföräldrar precis där. Och så massor av blommor på toppen.
Jag och M är lyckligt lottade. <3
Hem det bar med kolbullar i små magar, blomhav att bara kunna le stort åt och coola tjurar och små kaniner på näthinnan. Och för att inte tala om den där grisen som jag bara blev helt kär i.
Men alltså kolla. Gulligaste jag har sett typ. I grisväg, alltså. Luktade ju inte ens spunk eller var det minsta skitig. En sån där skulle jag kunna ha boendes i Salen jU!
Dock inte en sån där! Huvva. Han skulle ju äta upp mig vilken sekund som helst.
Allra bäst är det förstås med såna där. Bäbisar och Minimän.
Det var så mysiga och sköna lediga timmar det där. En fin Nationaldagsutflykt helt sonika.
Väl hemma svidades det om. Och snabbt var arbetet igång. Mannen och Svärfar uppe på ställningen och jag nere på backen och passade barn från att inte få brädor med spik i, i huvudet. Det gick bra. Lillan sov till en början och jag och Minimannen drog på byn för lite ärenden. Typ pantade morsans knarkflaskor (Crush. jag är helt galen i det. på riktigt. galen.) och så mat- och blomjordshandlade vi. När Lillasyster vaknat gungade och lekte vi långt ifrån dom fallande brädorna och det var så mysigt att bara få vara med mina två gullungar… vilket jag ju är hela tiden, men vissa stunder är liksom sådär lite extrafina. Efter mellis hade vi dock tre helt imponerande dåliga timmar. Fy alltså. Jag höll på att lägga mig ner och skrika, jag med. Trötta var vi alla tre. Och någon ville helst vara med sin Farfar och en annan ville helst hänga på min höft och snusa mamma… medan jag skulle försöka få bort jorden på vad som kändes som tusen färskpotatisar som sedan skulle förvandlas till en stor potatissallad. Nåväl. Det blev en potatissallad och knytkalaset hos Svärisarna blev väldigt gott med svärmors tillbehör.
Vi ramlade hemåt till kvällen. Mannen sa att han kunde lägga barnen.. vilket jag alltid brukar vilja göra. Men ikväll sa jag inte emot ett jota. M nattade barn och jag skrev en lapp och la på bordet. ” Ute och springer <3 ”.
Gav mig ut. Kände mig lite som en tjuv men glömde snabbt bort den känslan och bara njöt. Kom hem med hög puls, svettig panna och ny energi. Alldeles ljuvligt att känna sommardoft, höra fågelkvitter och flåsa. Smått dopad kände jag mig också.. då jag inte hade Springvagnen och två barn att putta framåt. Kan inte låta bli att tycka att det är en så fräsig känsla, att känna sig stark. Det är tusan så användbart. Inte bara fysiskt. Det hjälper liksom också det mentala. Den där ”jag-klarar-det-här-känslan”.
Duktiga, duktiga M är ute och spikar fortfarande. Spikpistolen bestämde sig för att tjorva nu ikväll.. och så drog katten till och klöste sönder duken som just satts på huset också. Men, duken var visst bara att tejpa. Och nu har han fått igång spikpistolen. Skam den som ger sig…
Vårt Nationalsdagsfirande. På det hela taget. Så fint. Jag är så tacksam. För precis hela alltet.
Godnatt!
Lillafrun
Balprinsessor och Liljekonvaljer. Och lite Hawaii på toppen!
Det blev ju en så himla fräsig måndagfredag det där, alltså.
Tokregnig och alldeles lagom småtråkig. Följt av en riktig räserrunda på stan med många ärenden i ett knyck, där stora och små samarbetade sådär drömmigt att det liksom gick hur bra som helst. Ej att ta för givet! Så vi vände hemåt och med en kvarts marginal, knatade jag iväg i mina nya gummipjucks, med kameran på axeln. Hoppade efter vägen in i Mäjadalenbussen som tog oss till Balen och alla vackra Balprinsessor och Balprinsar. Oj, så glad att jag hann. Junis Gudmor, min Systerdotter. Som ju känns precis som min Lillasyster. Hon, var så vacker att klockorna stannade. Ni kommer förstå. Titta här;
…
Att sedan åka hemåt vår by, följa med till Mäjadalen.. för att ta lilla promenaden längre bort, tillsammans med Lillis (min äldsta systerdotter, också hon som en lillasyster…jag blev moster när jag var fem år liksom..). Plocka liljekonvaljer och prata livet. Det, var så fint att det inte var klokt, det också.
Jag gick sedan hemåt i vackra, vackra junikvällen. Med konvaljbuketten som doftade himmel på jorden.
När jag kom in på våran lillväg kändes det så stort, att känna sig hemma liksom. Att ha ett eget hemma.
Med en katt som möter en efter vägen. Och där det stod en man vid lagården och lyfte bräder. Med ett lite småsnett finurligt leende på läpparna. Han såg sådär supernöjd ut, påtade ute samtidigt som barnen sov gott inne.. med barnvaktsmojängen på, såklart.
Själv kändes det som om jag varit till Hawaii en vecka eller så. Tre, nästan fyra timmar på vift. Bara jag. Så tokigt och smyghärligt och alldeles underbart att få pussa på darrningarna sedan!
Balprinsessor och Liljekonvaljer, alltså. Med lite Hawaii på toppen! Så fint så det förslår!
Ha en fin Nationaldag idag hörreni! Vi har varit på en fatastiskt mysig utflykt på förmiddagen. Men mer om den sedan eller så, för nu startar en arbetsdag här hemma på gården!
Lillafrun
När regnet öser ner.
Idag öser regnet ner över Drömgården.
Faktiskt lite smygmysigt och skönt.
Barnen och jag startade måndagen med skön sovmorgon. Gudomligt. Sen har tvätt- och diskmaskin jobbat på och inne på lon har älskade PappaMorfar målat dom sista målartimmarna som fanns att beta av idag. Så värdefullt. Medan tråkvädret pågick och det inte direkt var något uteväder att tala om, så packades ungar in i bilen tillsammans med insamlingen som fulllkomligt svämmat över sista tiden. Vi tog turen ner på byn och sorterade på sopstationen. Astråkigt, men döskönt när det var gjort.
Nu är det skynda-skynda-känsla här och vi är hela familjen på väg norrut mot stan. För tusen ärenden och sedan tvärvända hemåt för att kanske, kanske hinna se en vacker-som-en-dag-vacker Systerdotter gå på bal.
Äppelkvistarna i sovrummet har slagit ut och jag bara älskar äppelblom. Doftar på knopparna där ute så mycket jag bara kan. Om några dagar kommer vårt stora, stora äppelträd vara som en enda vi blomboll. Längtar!
Ville mest bara kika in och säga hej! och önska er en fin start på veckan! Lite fredagsfeeling idag faktiskt, då pappan jobbat halvdag och det imorn är röd dag.
Ha det så gott alla ni!
Lillafrun
Pingsthelgen!
Den där fredagen. Med sköna känslan i kroppen, blommande häggkvistsarna, delvis-sommarstädade hemmet. Rabarberjakten med småttingarna. En lyckad sådan. Och koskitspridande ute på lägdan.
Efter fredagsfys åts Sommarens första middag ute. Vissa i träningskläder, andra i bara kallingarna. Funkade fint både ock!
Och det blev ju rabarberpaj till efterrätt också. Den åt vi dock inne då vi höll på att frysa rumporna av oss plötsligt.
Så gjorde barnen natt och jag och M hade romaaantisk tid. Skruvade isär dom fasta hallfönsterna och putsade som galningar. Mitt i ljusa juninatten. Gjorde en spännande deg och storstädade barnrum och hall. Och nattafikade och firade. Livet liksom.Jag älskar min M. Hela livet med honom är en enda fest. Faktiskt precis så.
…
Och så blev det Lördag.
Hela familjen tog visst sovmorgon. Så himmelskt. Den där degen som jäst hela natten gräddades i ugnen. Det blev supergott och var ett så trevligt bröd att baka. Jag ska ge er receptet! Så, det åts nygräddat bröd, pyjamasmystes extralänge. Och treåringen byggde pärlplatta.
Strax efter lördagsfrukosten fortsatte dagen så drömmigt.
Ett helt arbetslag kom till gården.
PappaMorfar målade, Svärfar drog lockbrädor tillsammans med mannen, Mammamormor gullade och lekte med småttingar och jag målade, jag med. Hej så härlig känsla!!! Lite skillnad till alla dom där dagarna och för-sena-nätterna när vi gnetar på ensamma.
Tjopp tjopp var huset halvt avklätt och fasligt randigt. Mina päron åkte vidare mot nästa uppdrag och Farmor ryckte ännu en gång in som barnvakt. Ungarna älskar att vara med sina Pärons päron och det är helt underbart att se och känna.
Trött som en mört var jag när målarfärgburken stängdes och dryga hälften av all ribb var målad.
Till kvällen åt vi middag och hade det soft en stund.. jag och barnen alltså. M var ute på larm med halva middagen i magen. Ganska snabbt hemma igen för att fortsätta jobba ute. När barnen äääntligen somnat, typ tokspeedade och ”det-är-ju-solljust-ute-då-kan-man-inte-sova-ju-busiga”.. så gick jag ut på gården. En alldeles ljuvlig tur.Vattnade. Hängde tvätt.
Andades och njöt tystnad och vackraste juniljuset.
Så möttes M och jag inne för vi-tid, litet core-pass och till sist tänkte vi dimpa ner i finsoffan tillsammans… den har inte nuddats så sedan någon månad..men häpp. Då drog världens vackraste Räddare I Nöden iväg på ytterligare ett larm. Så jag kröp ner under täcket och tänkte äääntligen (nää, jag fick visst inte till det förra veckan eller när det nu var jag skrev att jag skulle göra ett försök) öppna dom där olästa tidningarna…hann en sida eller två och sedan sov jag som en björnmamma.
…
Så blev det söndag..
Och ännu en arbetsdrag drogs igång. Målande, spikande, röjande.
Mitt i dagen ringer en älskad vän och säger att hon är cirkus en timme bort. Vilken lycka! Så då blev det en välbehövlig fikapaus tillsammans med helt vansinnigt gulliga människor. Såna som man bara blir helt lycklig av att träffa. Ni skulle förstå. Dom skiner liksom i kapp med solen och har såna där hjärtan man känner värmen ifrån lång väg. Underbara, helt enkelt.
Efter en timmes räserpratande och runt-gården-vandrande och marathon-kramande, så kramades vi ännnnu en gång hejdå och jag kände mig lycklig och ändå lite ledsen. Jag avksyr att säga hejdå. Men det var ändå så himla fint att få ses. Vilken bonus, liksom!
Nu ska här nattas små småttingar som leker med sin papps just nu.
Sen längtar jag efter en stund för mig själv ute på gården. Med ännu lite mer vattning, några sköna styrkeövningar i friskluft och sedan slänga mig i storsängen likt Sallykatten gjort på kökssoffan.
Sicken helg, alltså! En så härlig pingsthelg. Som typ innehållit allt och lite till. Kanske inte så värst mycket vila, då. Men man kan ju inte hinna allt….!
Hoppas ni också haft en härlig helg!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.