Ett älskat gammkök i kvällsljus.
Så blev det plötsligt sen torsdag. Och den här dagen har varit sådär att man kunnat blivit yr för mindre. Jag fick strålande julstämning där ett tag…Och blev förbaskad på kuppen. Jag vill inte ha julstämning nu. JU! När jag och Lillan svischade iväg för att hämta hem Storebror, fullkomligt vräkte snön ner. Det är fasiken inte okej. Inte. Inte.
Men det där är som glömt nu. Gräsmattan är framme igen och jag sitter här i vårt gammkök och avfyrar gusis-vad-jag-har-det-bra-suckar. En efter en. Barnen har det bra och sover gott. Det är alldeles nyskurat. Det där nya ljuset på köksbordet är alldeles perfa rosa och sprider sommardoft.
Jag och Lillan hjälptes åt att städa klart det sista ikväll. Så firade sedan den nybadade flickebäbisen med kvällsfika därefter, som ni ser. Pojkarna var iväg på eget äventyr… sånt där som hade med skruva med bilar att göra. Skittråkigt. Fast det tycker inte dom!
Det var så fantastiskt vackert med mjuka kvällssolen som sken in i köket. Mitt favoritrum här i huset. Nu har solen gått ner sedan ganska länge, men det är liksom inte tvärmörkt… underbart. Nu har jag stor vårlängtan och även snudd på sommarlängtan.
Lillafrun
Att förstå, dom båda två.
Det där med igenkänning.Jag tycker att det är sån skön grej.
Känslan av att inte vara ensam, liksom.
Det kan handla om, som den här morgonen… Lillasyster.
Vaknade inte fastän det dånade alarmsignaler runt henne.
..Och Jag är också trött idag.
Vi känner samma-lika.
Hon, för att hon kvällssuddade lite längre igårkväll då dagen varit så supersovig. Och jag, är trött hela jag. Har smått svårt att gå, lyfta bäbisar och det där med att sätta sig ner är typ värst… Självförfållad Drömmig Träningsvärk, mao. Så nä, det är ingen klagan. Bara ett konstaterande, med ett litet yeah! i kanten. Humöret är det inget fel på i alla fall!
Till slut blev det morgon. Efternattenvarma lilla bäbisen. Med ruffsig frilla och uppsprucken pyjamas av blöta blöjan.
…
Och igenkänning nummer två idag? Var då den stackars mamman fick lämna sin söta lilla unge ledsen, på Föris. Fy farao alltså. Trots att det är Världens Bästa Föris med Finaste Fröknarna. Mammahjärtat, är Mammahjärtat. Jag är ju sämst i hela den här världen på att gå därifrån om S haft någon morgon där han inte velat det. Jag krånglar till tusen då. Så att jag hellre får sladda mot jobbet i räser-räserfart eller stå där i tjocka täckjackan och svettas, eller ja… En gång kom jag visst till och med hem med två ungar igen…. det var längesedan, i höstas nån gång, men jag minns hur M flin-tittade på mig den dagen. Sådär med, du-är-knasig-men-jag-älskar-dig-ändå-blick.
I alla fall.
Så kändes det så himla fint, att få säga till henne att Jag förstår hur det känns… Och mamman sken tacksamhet av bara dom få, få orden.
Tänk, vad lite, kan göra mycket?
Lite medkänsla. En sketen torsdag när snön är så jädra tjurig och fortsätter falla. Att bara le mot någon du inte känner, säga hej till den du möter, skicka ett hjärte-sms till den du håller kär. Eller utbyt några fjuttiga ord, med den där mamman som ser ut att behöva. Precis. Precis. Det.
Igenkänningsfaktor gånger två idag, alltså. Och liten uppmaning.
..Skadar aldrig. Tänker jag.
Ta hand om er. <3
Lillafrun
Tvätthögar, Något Betydelsefullt och lite annat.
Bara en bråkdel från tvättbestyren idag..
Jag suckade lite i morse, när det svämmade över av viktvätt och blöt tvätt som inte hade plats att hängas här inne eftersom jag just hängt så mycket det bara gick och så snöade det ute också (!!!). Så utehängning kändes inte som något alternativ heller. Och i tvättmaskinen var det på gång med ännu mer. Men. Mitt i allt. Den där sucken. Så kom jag på. Att det ju är fasligt fint. Att ha ett tvättberg… Från dom där människorna (och mig själv såklart) som jag älskar allra mest på jorden.
Men ooh så drömmigt med en stor tvättstuga!
…
Jag och Storan hade träningsdate där under tidiga förmiddagen också. Svettades, ojade oss över mjöllksyra och så hann vi prata massor också. Hon är min Storan, bästa vän och mitt BVC. Idag var jag frågespruta, om allt från hur jag skulle knipsa luktärterna till mammalivetfrågor. Så fantastiskt värdefullt. <3
Och där ser ni Lillan som precis hade slängt upp foten lite nonchalant på vad hon nog tyckte kändes som ett sprojlans nytt vrålåk..Mycket bra med selen som ni skymtar också. Något som absolut är nödvändigt på lilla Snurresprättan J nu!
Hon och jag gjorde i ordning sittvagnen till henne idag, mao;
Tvättade liggdelen, packade undan den och skurade chassit skinande och tog fram den undangömda sittdelen. Nu är Lillasyster redo. Och morsan också. Tror jag. En hit blev det i alla fall.
En sån där sak, kan jag få helt ont i hjärtat utav. Förändringen. Samtidigt som jag såklart tycker att det är helt underbart att ungen växer och är busig och typ vill klättra ur vagnen. Så älskar jag ju allt med pyttebäbistiden och vill inte att den ska ta slut!!!
Fast nu är jag ju faktiskt lite mer rutti, än jag var med lill-S. Så nu vet jag ju, att var tid sannerligen har sin charm. Det är liksom bara att njuta, prick hela tiden. <3
Jag hann knappt nerför trappan innan hon sov. Så himla gott hon verkar ha det där. Det känns bra.
Jag trodde nästan att hon börjat skippa sina såna där sköna sova-flera-timmar-på-raken-lurar nu, då hon plötsligt haft uppehåll från dom några dagar. Men idag var dom tillbaka. Utan hejd. Sådär så att jag fått väcka henne istället. Lilla, Lillasyster alltså. <3 
Hon sov och sov och jag och Minimannen gjorde sköna eftermiddagsäventyr ute på gården. Typ hämtade soptunnan och posten vid stora vägen. Jamen ni hör ju, spännande värre!
Och det blev ju vackerväder också. Så det lilla blöta som var kvar kunde hängas där ute och få sån där ljuvlig friskluftsdoft.
…
Vips var det kväll och barnen sover gott.
Mannen är borta ikväll, men kommer hem om någon timme. Det är med andra ord alldeles knäpptyst här hemma nu. Bara kattens kurr och lilla tvättstugans idogna läte. Det känns för mig bara som en vanlig vardagkväll, där M uppdragat under dagen och sedan inte kommer hem på någon dag. Det kommer nog ta sin lilla tid innan man faktiskt vant sig och förstår att det är sant, det här. Den där grejen med att vara två vuxna i huset en del av dygnet och så vidare. Oavsett.. jag kanske inte har vant mig. Eller vi, vant oss. Men, det är förbenat härligt!
Så nu längtar jag efter M och att sedan få krypa ner i Storsängen. Nyvädrat. Gulleungar i liten trasselhög. Sommartäcken som hämtats från vinden idag. Renbäddat. Åhå, så skönt!
Hoppas ni haft en fin onsdag!
Lillafrun
Trädgårdsfix!
Bland snö och rusk och stundvis skönväder och sol. Har jag fortsatt med vad jag och S började med igår; Vårfixa i trädgården.
Trädgården som inte hunnit bli särskilt avancerad alls, under bara våra snart två år här på gården, men som vi hoppas och tror ska växa lite för varje år. Till en början planterade vi om basilikan, jag och min lille trädgårdsmästare.
Festligt och gott att kunna äta, bara sådär liksom.
Lillan snusade gott i vagnen medan. Världssnorig, dock.
Därefter började vi gräva i rabatter, kantskära och fylla på med mera jord här och där. Minimannen åkte lyckligt i skottkärran hit och dit. Tills han var så trött att han var ”alldeles trött i huvudet”. Då pausade vi. Och idag har jag fortsatt. Med precis samma.
Fast alldeles själv. Så konstigt det kändes. Storebror lekte på Föris, efter flera flera veckor av bara någon enstaka dag där. Kul att träffa småvännerna och bästFröknarna, tyckte han. Och ja, Lillan sov just då, så därför var det bara jag och kalla majtisdagen, där bland rabatterna.
Men det äär ju så underbart sånt där. Påta och gräva och bli skitig och fixa fint. Jag känner mig himla okunnig ännu. Men jag tänker att jag nog lär mig med tiden. Och så frågar jag mamma, Storan och Syrran. Roligt, det är det i alla fall!
Vips var det lunch och efter den packade jag ner sova-igen-Lillan i Snabbvagnen. Kutade. Idag igen. J somnade gott. Och innan vi var hemma igen hade vi en älskad Storebror med oss hem. Älskar dom där turerna!
Nu är det kväll och kvällsljuset är magiskt. Lillan har redan gjort kväll, S och M är nere på byn och hämtar ut paket och jag sitter och mumlar för mig själv; ”Det här är ett helt nytt liv”. Syftar på en vanligvardagkväll, där alla samlats till sist…
Kära nån. Så fint.
Ha en fin kväll, alla ni.
Lillafrun
Blåsippslycka!
Äntligen. Äntligen Blåsippor.
Den här veckan har startat himla bra.
Blåsippan ute i backarna står. Niger och säger att nu är det vår.
…. fast, än är det vinter kvar, säger mor.. 
Det där är min absoluta favoritblåsippsbacke. Så mycket barndom. Både i själva stället, Bergsviken. Och att vara omringad av dom där vackerblommorna. Kanske, kanske. Kan det vara så, att några blommor fick följa med hem till lilla mor. Både min egen och jag själv. Det gick bara inte att låta bli. 
Så himla fint att kunna ta med hela familjen dit. Se Juniflickan sitta och prassla i löven och tycka det är hur spännande som helst. Och njuta av synen av dom där tre människorna tillsammans. Ingen pappa som är i något land långt bort, vilket han varit precis dessa maj-veckor tidigare år. 
En drömstund.
Och nu är den här mamman lycklig i blåsippshjärtat. Det behövs inte mycket för att undertecknad ska känna lycka. Himla finurligt. Om jag får säga det själv. Det finns så mycket att glädjas åt då, liksom. Det stora i det lilla.
Ta hand om er!
… här singlar snöflingar då och då. Fem minusgrader i natt. Penséerna får fortfarande sova inne om natten. Alltså, våren? Nu längtar vi efter dig. På riktigt.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
