Som när jag var liten.
Hemmet är min borg.
Lite så.
Jag är löjligt hemmakär. Och fullkomligt älskar att hemmet nu är mitt ”jobb”. Lyxigaste jag kan tänka mig. Och så dom där fina småstunderna. Som det bara regnar av. Som att mitt bland ett svischande småbarnslivstempo, ändå hinna stanna upp. Bara känna doften i bäbisen fjuniga hår, få baaamsepuss av Miniman eller stanna vid syrénkvistarna både en och tre gånger under samma förmiddag. Njuta. I lugn och ro.
Salen förvandlades till Gympasalen. Storan kom och efter ett tag var både hon och jag som två svettnissor. Onsdagsgympan är ett mycket bra påfund, om vi får säga det själva.
Och titta där!
Vad vårigt! Såjord och röda små gummistövlar. 
Minipåskliljorna, eller tête á tête som dom ju heter också. Dom, får mig alltid att tänka på gullvännerna från vårt tjejgäng i norrnorr… jag knarkade såna där då vid den här tiden på året. Lyan var full, liksom. Så namnet tête á tête hamnade till och med i låttexten som dom skrev till mig på Möhippan. Åh. Vilka minnen! 
Tvättmaskinen jobbade på. Idogt, idogt. Det är fortfarande löjligt roligt att tvätta, hänga och vika småkläder tycker jag. Okej, ibland, när klockan är mycket, kan jag såklart känna mig för kvällstrött och tycka att det känns drygt med den där tvätten som bara ska tas om hand… men oftast, så är det faktiskt en trevlig syssla!
Annat trevligt jag pysslade med den där dagen.. var att så! Basilikafröna hamnade i jorden och därmed är början till min och Minimannens lilla köksträdgård gjord. Wiho! 
En liten rast tog jag mig också! Med ny favorittidning och gott i koppen.
Innan jag och Lillasyster gick mot Förskolan och hämtade hem han som varit och lekt och härjat runt i några timmar. Han var toktrött och somnade bredvid sin Lillasyster på vägen hem. Eller rättare sagt; på vägen runt långrundan. Och har ni sett! Bar grusväg. Dock jädrigt slemmig och nu-känns-det-som-om-vagnen-försvinner-mjuk. Tungt, mao! 
Eftermiddagspyssel med Storebror. Finn fem fel. Skitroligt ju! 
Och plötsligt, som utav en händelse… skojjar bara. I ett jädrans tempo rullades det köttbullar till hungrig Storebror medan Lillasyster kravlade mig vid benen och undrade om hon inte kunde få sig sin mammamjölk snart. En stund senare var alla mätta och glada igen. Tänka sig, så fantastiskt det är med mat som ger energi! 
Så kunde samtliga krypa ner i renbäddade sängar till kvällen. Fast låt er inte luras! Juniflickan sover i sin säng en stund på kvällen.. timmarna hon sover, och jag och M fortfarande är vakna. Sen lyfter vi alltid över henne. Det är det mysigaste vi vet, att ligga och sova som fyra sardiner i en kärleksask!
En dag fylld av HemmaMammabestyr som den där. Då känns det nästan lite som när jag var liten. Och lekte i Lekstugan. Skötte om dockorna och städade och dukade fint vid röda lilla bordet. Blev tokig om någon gick in med grusiga skor när det var precis nysopat och älskade att plocka blombuketter och sätta i vas.
Bara det. Att det här. Är på riktigt. Och mycket bättre. Innehåller dessutom Livet, liksom.
Lillafrun
Att ha en PappaMorfar som han.
Det var en vanlig tisdag i mitten på mars.
Regnet och snön samsades i en faslig fart. I sidled. På härsen. Och tvärsen.
Storebror var och lekte några timmar på Förskolan. Lillasyster och mamman hängde hemma och tog det lugnt. Smygigt glada över att det inte blev någon bebbeträff. Mamman kände sig så himla trött där på morgonen, så att i morgonruschen slippa krångla sig själv in i en dusch och försöka piffa sig, med småttingar drällande, försöka hitta några kläder som inte är träningsbralla. Det, kändes som en lyx att slippa den morgonen. Trots att vi tycker så om den där sång-och-prat-stunden med mammorna och bebbarna. J och jag var ute på en långpromenad. Handlade med oss såjord på vägen hem. Medan raggsocksvädret pågick där ute, hade vi det gott här inne. Sörplade kaffe, gick små spatseringsturer i huset. Och packade ihop liten packning som vi tog med oss och sedan hoppade in i bilen. Vi hämtade Storebror.
Och åkte vidare.
Till lilla byn. Och en morfar. En PappaMorfar, faktiskt.
Och kära hjärtanes vilken fin eftermiddag och kväll vi hade där sedan. Jag kommer stoppa den i min hjärteask. Har så redan gjort. Vi saknade såklart coolingen till MammaMormor som varit och rest någon vecka nu men som snart kommer hem och som vi så ser fram emot att få träffa. Men, det var så särskilt att vara Hemmahemma jag och mina småttingar, och bli ompysslad av finaste PappaMorfarn på jorden. Kvalitetstid på detta sätt, det har vi verkligen haft just denna lilla konstellation av människor senaste två veckorna.
Han hade fixat så. Stod med stora kramen i hallen när vi kom. Det doftade gott och minsann, nog var det knäskurat (!!!) och nystädat. Syrenkvistar inplockade i vas. Brasan brann och ljusen lika så. Gofika dukades fram och nya roliga leksaker radades upp för Minimannen. Lillan sov gott ute i vad som kändes som riktig fjälluft, medan vi andra hade det mer än fint där inne.
Det där är Mormor och Morfar. Bara så att ni vet det.
…
Till kvällen anslöt även den skäggige, efter en dag för Räddningstjänsten. Han kom lagom mör efter timmar av rökdykning och klättrande i rep och sånt där brandmannigt, ni vet. Jag snodde ihop en favorit hos oss alla; potatismos och ugnsstekt falukorv. Det mm:ades och till efterrätt hade den där pappan jag får äran att kalla för min, köpt glass och vi hade plötsligt helgfest, på en tisdag. Så festligt så det förslog! Den skäggige fick sig såklart en bastu också, medan jag gullade med trött pyjamasbäbisflicka och dom två andra lekte och myste framför en film. Minimannen och Morfar alltså.
Och sen var det tårar att måsta säga hejdå. Jag kände typ likadant. Det var så himla fint, den där skaran av timmar.
Vilken lycka. Att ha en PappaMorfar, som Han. <3
Lillafrun
Vår sanna Junidröm.
Idag är Juniflickan på pricken 9 månader. Det känns stort.
Fast. All tid är så himla speciell med barn. Men det finns några dagar som känns lite sådär på-siffran-speciella i hjärtat. När det av kärlek nyper till lite extra, liksom.
…
Den där första, första tiden i livet. Till exempel storheten i att vara ingen dag gammal. Eller att bli en alldeles underbar, bara en endaste dag gammal. Att vara en vecka. En månad. Tre månader. Ett halvår. Och så 9 månader. Att då ha varit ute i vida världen lika länge som bebben varit inneboende i Preggolyan. Ja, och så prick alla dagar där emellan. Ni förstår nog vad jag menar. 
Nu har vi en 9månaders Juni här hemma.
Hon är vår sanna Junidröm. Så är det.
”Tänk att hon är våran”. Det är ord som fortfarande sägs mest varje dag, trots att en drös månader har gått sedan Lillan kom till jorden. Samma lika, med Storebror.
Det är sannerligen så; livets största tacksamhet. Barnen, menar jag.
Att ha en Miniman och en Juniflicka. Är helt fantastiskt. Lillasyster och hennes Treåring till Storebror gör dagarna till något extra, varje dag. Så är det att ha barn, tycker jag. Varje dag glimmar alltid till.
Det lyxigaste för mig handlar om att få ha dom friska och välmående. Det är en tacksamhet, varje dag. 
Okeej, här får du, Juni!
…
Och sen är livets glitterströssel just nu för mig, att få vara en liten åskådare till samsad syskonlek, vara med i en mysig stund vid köksbordet där alla knaprar på något eget. Kanske några små frukostmackabitar, för både Lillasyster och Storebror. Eller att höra hur Bjossan ibland bara ryter till syrran att Juuuuuni, sluuta! . När hon nyper tag i precis dom leksaker eller grejer han är superrädd om. Lite småbarnsilska, två syskon emellan. Ja, till och med det kan göra att det känns varmt i mammahjärtat.
Eller värmen som uppstår när han varje morgon så okrystat och hjärtinnerligt lyckligt säger God mooorgon, Juni! som en liten farbror. Han är hennes största idol och hennes lilla gentleman. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger hon tappar vattenmuggen på golvet. Han kliver av sin stol i samma sekund som han säger ”Jag kan ta upp den, Juni!”. Att få vara ute och dra dom där två i vagnen och känna sig stoltare än tuppen över bredlasset.
Att bara få vara med om det här, liksom. Att vara mamma, till dom där två. Det är det bästa jag vet.
Småttingarna. Som på ett sätt är väldigt lika varandra, men på ett annat är precis sina motsatser. Det är så charmigt, tycker jag!
Och på tal om det. Olikheter.
Så är det rocka-sockorna-dagen idag och det anammades här hemma såklart.
Alla är vi olika. Och Alla är vi lika mycket värda.
Mamma älskar er till månen och tillbaka, barnen!
/ Mamma aka Lillafrun
Svett, kossor och barnvagnar, huller om buller.
I salen knoppar sig syrénerna. Och det är VårdagjämningsMåndag! Ja, eller var. Igår alltså!
Efter två helgdagar som varit väldigt vilsamma så var vi pepp på en att-göra-lista att beta av. Allt ifrån småsaker som att klicka hem lära-gå-skor till lillasyster, vika tvätt och hämta matkassen. Till att checka av en drös måla-fönster-timmar och göra stor virkesbeställning. Vi har påtat med ditt och datt i helgen också, men inte sådär uppstyrt liksom. Och ja, Väldigt lyxigt med dessa hemmamåndagar, jag vet. Bästa sättet att starta en vecka på!
…
Förutom att checka av såna där nyss nämnda saker, så gjorde jag och Storebror något vi tycker om att göra tillsammans;
Dansa till bra musik!
Det betyder i vissa fall bara discodans, men i andra fall även ett träningspass. Igår var en sån gång. Och lillvännen är såå pepp när det vankas mamma-och-S-träning, ni skulle bara veta. Han har sin egen vattenflaska och dricker var tjugonde sekund och dansar och tjoar lite extra när favoritlåten kommer och halvskriker ”Men köööör då mamma!” när mamman flåsar i små återhämtningspauserna.
Mot slutet tyckte S att morsan var så svettig att han skulle klippa mig svettskydd….
Han satt där och klippte i tidningar och skulle lägga på mig där jag stod i plankan. Jag var lite orolig att han skulle bli stött, när jag vände mig till sidoplanka..för att papperna inte skulle sitta fast på ryggen menar jag. Men, dom satt som en smäck…!
Minimannen utbrast ”åh, braaa mamma! Lim!” och var helnöjd.
Jojo. Det var ett riktigt moment, det där. Tillsammans med min lilla filosof. Som pricken över allt, så pustade vi ut efter att ha checkat av så många tabatablock som det är papperstussar på bilden ovan, genom att ligga på golvet och ha avslappning till lugn musik. Bra grej!
Älskade Liten.
…
Och sen! Åt vi lunch och klädde oss varmt och vindtätt. Pyret premiärade i Storebrors skaloverall..
.. vi drog sedan mycket, mycket förväntansfulla iväg. Vi skulle till en bondgård i grannbyn. Få titta på kossor, traktorer och päronen hade också ett smygärende.
(Vi har barnvagsnfunderingar! Nu är det snart dags för Lillasyster att få åka sitt-del, så vi lurar lite på hur vi ska göra; köpa ännu en sittdel till syskonvagnen vi har, eller satsa på något annat. Det var vår grundplan; att ha den här mysiga syskonEmmaljungan tills Juni blivit större och sen satsa på något lite tuffare, sportigare. Och då har denna familj precis en sån vagn vi har som kandidat, så det var mycket värdefullt att få provköra och så, eftersom detta är en vagn som inte finns i butik. Fortsättning följer. Vi får se hur vi gör).
Det var en väldigt, väldigt spännande, tokstormig och trevlig stund som avslutades inne i varma huset, med gulleungar, kaffesörpel och surrande päron. Vi tackade för kaffet och mysiga besöket och åkte hemåt. Barnen somnade bums och när vi nästan var hemma kände jag bara ”men åh, kan vi inte fortsätta åka en stund till!!”. Det var varmt och skönt i bilen och ute blåste det isvindar. Och mannen, snäll som han är, tyckte att det var en bra idé då vi ju ändå kände att den här barnvagnsgrejen behövde avslutas och att det lika gärna kunde göras då, när vi var i farten redan. 
Så det blev huxflux en stadstripp igen, med sömniga barn i bilstolarna.
Till Leksaksaffären det bar. Vi såg Minimannens napp hänga om halsen på Stora Isbjörnen och jag fick ont i hjärtat. Men Minimannen hade omöjligt kunnat bry sig mindre. Skönt. Och provkörning blev det så nu har vi typ tre alternativ. Fortsättning följer, som sagt.
Så kom vi hem till sist med världsliga barnvagnsbryderier och en så himla trött familj. Det hanns ätas, badas småttingar och sen knoppade en familjemedlem efter den andra in i sköna sömnen. S och jag pratade i vanlig ordning igenom dagen.. så mysigt att sammanfatta och snicksnacka. Han undrade om kossorna sov och om vi inte kunde åka till bondgården imorn igen. En bra dag för lillvännen, mao.
Det var en lite annorlunda måndag. Inte bara hemma på gården utan svett, fönstermålning, kossor och barnvagnar, samsades huller om buller.
Lillafrun
Att ha ytterligare två fönster på plats.
I starkaste stormen här i veckan, så hjälptes mannen och pappa åt att sätta in ytterligare två nya fönster här hemma. Dom två fönster som blir våra Sovrumsfönster, där uppe. Det stormade som bara den, men dom verkade inte bry sig nämnvärt dom där två, utan jobbade idogt på. Och resultatet blev så fint. Nästan så att jag inte tror att det är på riktigt, att vi ska ha såhär fina fönster.
Jag tänkte helt sonika att vi startar en ny vecka, med några före och efter-bilder.
Inifrån, före. Med gammtak och felgamla fönster;
Efter, med tak rivet och nya, tidsenliga fönster;
Från att fönsterna suttit en bra bit in i fasaden, så blir det en så fin skillnad att få dom jämnsmed. Och ännu ljusare blir det här inne! 
Utifrån, före;
Jag vet att ni är några som undrat; huset är 10 x 12 meter. Och 9 meter upp till nock!
Utifrån, efter;
Alltså, vårat hus ser som sagt lite Hajtjaparall ut nu. Fast jag ser ändå bara dom där vackra fönsterna, med dom vackra fasta spröjsen och det där kulturglaset som speglar vackerväder så fint och som jag är rysligt nöjd över att M lyckades övertala mig om att ta. Det är liksom ett liv i glaset som är så fint.
Det här är alltså storleken vi kommer ha på dom fönsterna vi säger stor-fönster om. Jag är 165 centimeter lång och fönsterna är 160 centimeter. Hej och hå, liksom.
Såna, varvat med den kvadratiska varianten. Och så ett halvrunt fönster högst upp på varje gavelsida. Många fönster blir det. Men oh, så himla vackert det kommer bli. Som att huset får tillbaka sina vackra ögon. Det är det värt!
Och för den som har extremlite att göra… så kan man ju räkna hur många gånger jag skrivit vacker/vackert/vackra i det här inlägget… men ja, det är det enda rätta ordet jag finner.
Så, då var alltså ytterligare två fönster på plats. Varje uppnått delmål är underbart.
Ha en fin måndag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
