Lite extra gott.
Färdigsopat.
Ooch skurat, med lite för mycket skurmedel. Helgdoften, mao!
Kinderna rosiga. Efter en drös timmar ute i ett vårvinterväder som nog skulle klara av att göra även den suraste karten glad.
Någon satt väntande och trummade på kakburken. Det blev gofika på bron,
…och sandlådelek i snön och en tur med Storebror och mor till fots och Lillan Snusandes. Jag och Storebror letade vårtecken och konstaterade att vi fann så många. Som vattenpölar att hoppa i, asfalt, några grässtrån, fågelkvitter, varm sol och jag tyckte nästan, nästan att jag kände en doft av vår. Ni vet, lera och hundbajs i en salig blandning. Kanske egentligen en äcklig lukt men som alltid känns så oooounderbar den här tiden, för att det doftar just det; vår.
Hem vi sedan kom, med våriga lökar, gung i kroppen från Lekparken och med mysigaste stora lilla äventyret bakom oss.
Sen den här mamman-smäller-av-synen..
..då barnen lekte tillsammans.
Morsan norpade åt sig ett litet träningspass bredvid sedan. Sådär lagom smårörigt! Som om det inte vore nog så tog vi lilla kvällspackningen och åkte på Fredagsmys i Mäjadalen. Alltid så himla, himla mysigt och gott och trevligt och ja, ni fattar. Att mannen anlände efter ett par dagar ifrån, var såklart himla fint också.
Det där var en sån där dag när det är lite extra gott att leva. Och en mer-än-god-början på den här helgen. Nu tar vi lördag!
Ha nu en trevlig helg!
Lillafrun
Ett för-hjärtat-och-själen-gott minne. Och receptet på hela alltet!
Fredag, igen!
Och det där, på bilderna, var en fredag som inte gick av för hackor, minsann. Förra fredagen. När vi gjorde vad som var ett så himla roligt bakpyssel och som nu finns som Ett för-hjärtat-och-själen-gott minne. Egna Dammsugare! För det första; huuur knasigt var det inte att GÖRA dammsugare och sedan provsmaka, Dammsugare? Såna städar man med, ju!.
Ja, det var knasigt det där, tyckte treåringen! Dom där dagarna tillsammans med vännen och småttingarna, här hemma på Vinterloviga Drömgården, var så himla fina och ligger fortfarande kvar som bomull i magen.
Här kommer receptet för er pyssel- och sötsugna!
Vårgröna Dammsugare
-eller punschrullar som dom också kallas!
(ca. 20 stycken).
- Rör ihop 50 gram smör, 2 tsk kakao och 5 dl kaksmulor
- Tillsätt punsch eller arrak efter smak, eller strunta i den om du inte gillar det
- Låt degen svalna i kylen
- Rulla degen i ca 2 cm tjocka längder och rullar in dom i marsipanen
- Skär rulle i 5 cm långar bitar
- smält 100 gram choklad och doppa ändarna i den
- vänta så länge du orkar… en liten stund i alla fall, så pass att chokladen stelnat…
- NJUT! Helst till kaffe, såklart!
( PS! smaka av degen, vi tog till rejält med kakao nämligen! Och just det; kaksmulorna fick vi genom att baka en sockerkaka först. Bagarglad pojke var lycklig, som ni kan tro! DS. )
Nu ska vi ta ny fredag här. Lite inför-helgen-städning, pyssel, bäbis- och lillpojkemys och kanske, kanske slår vi oss ner på bron och sörplar kaffe och öppnar den där randiga burken fylld med såna där gröna och farligt goda. Det ser ut att bli sol och sånt är ju något att fira, liksom!
Ha en härlig fredag, alla ni!
Lillafrun
En torsdag.
En torsdag;
-som började med sol, ovanligt morgonpigga barn och fartiga men ändå lugna timmar. Och där ovan ser ni något som i alla fall är nytt för mig och som är himla trevligt att greja med. I tisdags när jag hämtade S från Föris, smög jag in sådär som jag gör ibland. Och kikar vad han pysslar och leker med. Så himla mysigt. Och då satt han i alla fall och byggde med plus-plus som det tydligen hette. Så, såna fick såklart åka med hem från stan igår. I finaste pastellfärgerna. 
På ena pinnstolen i köket hängde från gårdagen, en massa sockersött. 
Jag stoppade sedan ner småttingarna i syskonvagnen och på det viset tog vi oss till Föris. Mycket trevligt.
Efter att ha vinkat Storebror hejdå, vandrade Lillasyster och jag vidare. En långpromenad som blev än längre, då jag upptäckte att min mössa, som jag på grund av svettning, tagit av mig . Att den, inte längre låg kvar. En rejäl vandra-tillbaka-sväng gjorde att jag och Lillan rullade in på gården igen efter drygt en och en halv timme, med en fortfarande sovande bäbis och en än mörare mamma än innan. Gårdagens Storan-träning känns i min kropp idag.
Det var en skön tur och vi lyckades ju hitta mössan igen samt pricka in all sol som denna dag bjöd på, visade det dig.
Och plötsligt blev vi Torehundenvakt! Så därefter gick dagen mest ut på att se till så att inte katt mötte hund, att utfodra småttingar, busa med småttingar, dra ut i ett par omgångar för att traska med hund, rädda hund från katt igen och igen och så vidare. Men ni ser ju att jag hade världsbra hjälp!
När PappaMorfar-meega-kära Torehunden sedan blev hämtad igen, så har vi mest bara skrotat och lekt och lagat chili con carne. Stundvis med en jag-vill-också-vara-med-Lillan på höften och en mycket behjälplig Minikock på stolen bredvid. Vi är väl inne på typ åttonde veckan med matkasse nu och det är nya smaker mest hela tiden, så jag blir så glad när S säger ”jag älskar…” och var det nu kan vara, varje dag. Förutom kanske två, tre gånger. Men ja, sånt är tacksamt.
Bara grejen. Att ha två småttingar, är också tacksamt. Mer än tacksamt. Dom där två är livet, liksom. Som idag när jag höll Lillasyster i sina småhänder och hon fick ”springa” efter Storebror och alltsammans bara lät som ett endaste barnbubbelskratt. Ljuvligt ljud och lyckan är total, liksom!
Nu sover mina två stjärnor sedan länge, och den här mamman har plockat och donat lite men nu precis slagit sig ner i finsoffan med en alldeles sprojlans ny tidning. Håhå, sån Mammalyx.
Hoppas ni haft en bra torsdag! Imorn är det fredag, tjoho!
Lillafrun
Att ha gjort en fest av ett avsked.
Det var en Mycket Peppad Storebror som kom in genom dörren efter Föris igår. Han tyckte Lillasyster skulle skynda lite så dom kunde dra iväg någon himla gång!
Det väntades ett avsked som helt och fullt enbart förknippades med en fest. Vi drog mot stan, i stormen.
Pojkarna satt fram tillsammans, enligt överenskommen plan sedan morgonen. Så någon var mäkta, mäkta stolt!
Jag satt bak i solskenet, tillsammans med min lilla flicka. Längesedan vi gjorde en hela-familjen-tripp. Och jag brukar ju alltid sitta fram då också. Så det där kändes extramysigt, alla var mycket peppade.
Äntligen var vi framme, nyvakna barnen och päronen.
Och iväg det bar för Dagens Stora Uppdrag.
Vi skulle till Leksaksaffären. Till Herr Isbjörn….
Knyta ett paketsnöre om något älskat och göra ett avsked så festligt det bara gick;
Päronen stod med hjärteont och bultande hjärtan, och sån otrolig stolthet. Över den där stora lilla pojken. Som först stod och funderade lite..
…men som sen så målmedvetet och tryggt, sa hejdå nappen! och hängde den om halsen på Isbjörnen, lite med hjälp av pappan och hans långa armar..
Så fladderhjärtig som jag är, så kan ni bara ana hur det knöt sig i magen på mig. Min Liten, som säger jag är ju storkille nu, mamma! som den största självklarheten. Han, som är ”tre år och lång nu” och inte behöver nappen längre.
Älskade Liten. Du är liten storpojke nu. <3
Vi har pratat om det här ett tag, och haft 3 år, som litet riktmärke. Så häromkvällen, när vi upptäckte att nappen höll på att bli trasig, så blev det ett ypperligt tillfälle att sluta. Jag tänkte att det skulle bli katastrof, S har verkligen älskat att ha napp och trasa och alltid blivit sömnig på ögat så fort han fått sitt mys-kit. Senaste månaderna har han enbart haft napp och trasa på kvällen när han ska sova, så lite har det ju trappats ner förstås. Men jag har ändå tänkt att hur ska det gå?..
…
Otroligt nog, så har det bara gått hur bra som helst. S vaknade en morgon och ville såå gärna ha nappen. Så till slut fick han det en stund. Inget mer med det, det ska liksom inte vara något traumaframkallande tänker vi. Och igår var vi så överens hela gänget. Så då lämnades den där nappen och Minimannen var så stolt och glad, fick present och medalj av Leksaksaffären..
..och fick sedan gå och kika på alla leksakerna och välja en från sina päron också… han valde en skruvdragare. Hah! Sådan far sådan son.
Lite småshopping på stan därefter.. några klädplagg till bäbisflickan och mamman ställde sig i en provhytt också, men kunde inte bestämma sig för om hon verkligen behövde dom där fasligt nu-så-galet-inne-brallorna eller inte, och dessutom höll pojkarna på att ruttna ur totalt också och det finns liksom inget mer shopping-opeppigt. Dom är inte bästa shoppingsälliset dom två, det ska gudarna veta. Men jag älskar dom till månen och tillbaka, i alla fall. Såklart.
Som toppen av hela alltet åkte vi på småbarnsfamiljevis och åt på Max. Tokigt och så festligt så det förslog, om ni frågar Bjossan. Han stod upp och dansade mellan pommes-ätandet. Underbar syn! Och det där avskedet, blev inte minsta ledsamt utan istället en enda fest. Så lyckat!
Till kvällen var vi så trötta hela gänget, att vi kröp ner i storsängen alla fyra samtidigt. Föräldrarna konstaterade ännu en gång att det där med stadsfläng inte är deras grej. Livet på landet är himmelriket på jorden. S sa att han saknade nappen, men då kramades vi bara lite extra och sen var det inte mer med det ..
..och i morse var det en solstrålande lillpojke som såg stoltare ut än tuppen! Med sin skruvdragare i handen och med ännu en utan-napp-avklarad-natt i bakfickan, minsann!
Heja Minimannen! <3
Lillafrun
Märkvärdigheter.
Morgonmysig Juniflicka i pyjamas, i full färd med att säga ”heja, heja mamma och moster! Jag kryper ner i sköna vagnen jag, och snusar och sover där ute i stormen. Så kan ni lyfta skrot och babbla, digga till bra musik och ha sån där tid ni tycker så mycket om”.
Och så blev det.
En alldeles särskilt fin förmiddag faktiskt. Alltid så fint att kunna träffa familj såhär, mitt i veckan. Något vi längtade till, när vi bodde i norrnorr. Så, först ett spaggetikroppsframkallande styrkepass och sen få bjuda både Storan och pappa på lunch. Sån spontan och trevlig vardagslyx.
Lillan sover ännu, inne på sin fjärde timme. Lilla sjusovaren. Men strax, strax borde hon vakna och i eftermiddag ska vi iväg hela familjen på liten tripp. Det blir fint.
Det här är märkvärdigheter och vad som betyder sådär mer-än-guld-värt-mycket. Om ni frågar mig.
Ta hand om er i stormen!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
