Bagardag. Spånfest. Och Syrén-snyft…
Som i ett trollslag…
..Bestämde sig Den Sagolikt Vackra Vårvintern, för att förvandlas till Det Sanslöst Stormiga Grådassiga Februarislasket. Då kan det omöjligt finnas något bättre att hitta på en Hemmamåndag, än att ta Storebror i handen och rejsa ner på byn. Handla på oss jäst och allt vad vi kunde tänkas behöva för att sedan återvända hem och dra igång en Bagardag;
Någon var i vanlig ordning mer än mycket pepp och det är en sport att bara hänga med.
Mamma? Ska det här i nu? , frågar han och häller i samma veva i vad det nu kan vara. Mamma, ska jag öppna den här?, frågar han och öppnar i samma sekund. En gång kände jag hur jag liksom knappt andades för att det gick i sånt tempo. Då säger min son, snart tre år; Mammmaa? Aaaaandaaas! och jag brister i skratt totalis, såklart. Ja, det är Sportigt att baka med en Miniman, ja visst. Men, också förbenat trevligt!
Min bagarpojke!
Idag testade vi ett nytt recept. Som vi fick från Storan igår. Och vi ger det fullpott. Otroligt gott och mysig bakning! Påminner mig om frallorna som min dagisfröken brukade baka till oss barn om morgnarna.
Ett besök med Farfar hos GammelFarfar gjorde S, medan degen jäste.
Utsökt uppstekt-palt-lunch med en rejäl klick smör. Och sen, gräddades bröden. 
Provsmak och alla tummar upp!
Det visade sig sedan att jag och M fick värsta bästa bonus-jobba-uppe-tiden som vi inte hade räknat med idag. Storebror följde nämligen med Farfar igen och hade sån där tid han bara älskar. När dom hänger i garaget och grejar med bilar och coola saker. Stor och Liten i varsin arbetarbralla och Garagekeps!. Livets Finheter, alltså.
Så när Lillasyster tog sin nästa sovning, kunde jag klättra upp ovanpå det där sovrumstaket och ha Spånfest, medan mannen jobbade på utsidan av huset. Såå nice!
Och så till dagens lite sorgliga. Som den känslomänniska jag är, dock med förnuftet att se saker och ting i perspektiv, tyckte jag att det var fasligt sorgligt när vi var tvungna att såga ner vårt stora, stora syrenträd. Ända ner till marken. Jag hoppas, hoppas att det vill växa upp igen. Jag älskar syren och det där trädet, (ja det har förvandlats från buske till träd faktiskt), är liksom ett av två (det andra är äppelträdet) som jag verkligen, verkligen iiinte ville bli av med. Tyckte så synd om M som behövde såga ner det, han vet ju att hans fru älskade det liksom. Men, trösten är att det faktiskt inte blommade i somras, mer än lite, lite längst upp. Och att vi ju faktiskt ska brädfodra om. Det är ju alldeles förfärligt roligt. Och då är det helt sonika omöjligt att ha någon slags ställning där om trädet varit kvar. Däremot, har M lovat dyrt och heligt att han inte ska såga ner mitt äppelträd. Det får vara sådär stort och yvigt och alldeles underbart, tills det själv bestämmer sig för Äppelhimlen.
Jag tog mig en skön, skön löptur då, när mörkret höll på att falla och det plötsligt blev en så bra lucka för precis det. Mannen har avslutat sin jourvecka och så vidare. Och då jag andats i mask i flera timmar där uppe bland dammiga spånet, var den där friskluften rent gudomlig. Och så kom jag hem med det där syrneträdet i perspektiv också, och det var ju himla tur….
Nu är det kväll och vi har avslutat arbetsdagen här hemma. Sånär som att Mannen är ute med skotern och kör ihop riset från syrenen. Men efter det, har vi ledig-kväll. Barnen gjorde kväll extra-tidigt ikväll och det är Kvällsfrid Deluxe som råder.
En måndag i februari, alltså. Det här Hemmalivet gör mig nipprig!
Lillafrun
Fönsterkärlek och det där med att hitta historia i spånet..
Nu har vi redan måndag igen och ännu en helg ligger i Hjärteasken.
-Unnnnebaaat!
Det där är alltså vår södergavel och mannen är där i full färd med att såga upp ett gammalt fönsterhål. 
Där;
Far och Son. Ler och Långhalm. En grym duo, faktiskt.
Som sagt, den där veckan resulterade i att fem ”små” fönster och en balkongdörr kom på plats.
Ska vi kika lite inifrån? Bilderna är nu precis en veckal gammal, och från den där dagen då jag och pojkarna var där uppe och hade alla-hjälper-till-så-gott-man-kan-dag;
Där har ni Minimannen.
I en ohygglig röra, inne i blivande Badrummet. Det blev en hel del att elda efter förra veckan, men Svärfar körde bort allt med traktor och Pappsen kom ju och eldade bort allt. Så vad är det för sak då, liksom. <3
Den där dagen, på bildena, stod det STÄD på schemat. 
Det behövdes..
Bilden ovan nu, kan man låtsas att jag precis har kommit upp för trappan. Den framtida trappan alltså. Går jag i genom den där dörröppningen så hamnar jag här..
I vad som kommer bli Den Övre Hallen. Och där ser ni balkongdörren också! Alla fönster och dörrar är fantastiskt hantverk från Allmoge-snickerier. Och vår nya käre vän, Spånsugen!
Och där i spånet, kan man hitta så spännande saker. Jag kan bli helt fast av att bara sitta och försöka läsa gamla tidningsurklipp. Som det där från juli 1885. Det är häftigt att bo i ett hus som bär på en historia. 
.. och här;
Där ser ni någon som var hög på livet. Spånsugen, alltså. Vilken grej! Och efter en stund tyckte vi att Badrummet var alldeles otroligt i ordning…
Typ klart, ju!
Fönstret här rakt fram, är ju helt nytt. Det vill säga, det har inte suttit något fönster där senaste tiden. Men eftersom vi vill återskapa Drömgården, så tar vi upp gamla fönsterhål. Där till vänster, ganska-nära fönstret, ska jag ha ett badkar och ligga och titta på stjärnhimlen…. 
Och där är dom två andra fönsterna där inne. Det blev sån otroligt skillnad, bara av att få ut fönsterna till fasaden. Inte ha dom inne i timmerstommen som dom varit nu.
Mannen har ritat upp huset i ett program på macen. Kommer ihåg när han ritade Verandan och sedan känslan av att kolla på den ritade bilden och ha verkligheten framför sig. Maffigt! Vi har gamla bilder som vi går efter. Så det kommer vara två olika storlekar på fönster. Jag längtar som en galning till vi börjar sätta in dom högre fönsterna. Det är sannerligen fönsterkärlek på hög nivå.
Nu ser vår hus lite Hajtjapparall ut, men det gör inget.
-Fortsättning följer…
Nu ska vi ta måndag här hemma!
Lillafrun
Helgavslutet.
Alltså, vad himla fort den här helgen har gått!
– Och vad alldeles märkvärdigt fin den varit. 
Och söndagen idag, Helgavslutet. Kunde liksom inte bli bättre, med våra mått mätt. Där ser ni förresten våran Lillan som håller på att förvandlas från en cool bäbisflicka, till en cool OCH äventyrlig bäbisflicka.
Det är på fötterna man ska vara, prick hela tiden. Det är så förfärligt roligt, förstår ni!
Söndag alltså;
-Mysig familjetid. Blandat med att jag och mannen fått så skitbraiga, überpeppiga timmar uppe på övervåningen. Tillsammans, dessutom. Löjligt roligt! Vi har tömt den där målarverkstan och förflyttat den till annat ställe här på gården. Och sedan börjat suga bort allt spån ovanför det rummets tak (det som var målarverkstad förut, alltså). Det rummet är ju det enda rum där uppe som är isolerat överhuvudtaget och därmed lite annorlunda mot dom andra ”rummen”. Jag som är höjdrädd och aldrig klättrar på stegar, har idag varit och klättrat ovanpå det där sovrumstaket med den där spånsugen som är som en endaste stor dammsugare och därmed riktigt Heaven för en städfreak. Jag glömde min höjdrädsla, mao.
Storebror har då varit hos Farmor och Farfar och haft det världsbäst. Och Lillasyster har som ni anar; sovit ute i vagnen. Prima skinka!
Då och då under dagen, har vi mötts vid köksbordet. För inmundigande och planerande av storheter. Storheter som till exempel handlar om huruvida vi ska fortsätta spånsugandet där ovanför sovrumstaket. Eller något än viktigare; att vi absoluut inte får glömma ballonger i taket på hans treårskalas. Minimannens alltså. Och att det är choklad som gäller, när det kommer till tårtan!
hej hej! säger Juniflickan! med smörgåsrån över hela världen. Och ja, disktrasan är alltid beredd i mitt liv…!
Ett litet träningspass och en kvällsstund hos Svärisarna och har också söndagen bjudit på. Och kvällsläsning av Mamma Mu-bok så att tårarna rann på mig. Jag har helt missat hur rolig den kossan är! Måste leta upp fler Mamma-Mu-böcker, pronto!
Och det bästa med hela alltet nu?
Att vi har har sån där Lyxmåndag att se fram emot imorn.
Hoppas ni haft en fin helg, ni med!
Lillafrun
Paltlördag och så vidare!
Snicksnackande vid köksbordet.
Paj-makeri!
Lördagsfamiljestass.
Ett solbadande kök.
En Juniflicka.
Tullisar.
Och två färdiga pajer.
Till sist var allt inpackat och pajerna klara och vi gav oss ut och hade skön utestund innan vi åkte vidare för att fortsätta vår lördag i Lilla byn.
I det där hemmet jag kallar för hemmahemma och som är mitt barndomshem. Finaste jag kan tänka mig!
Någon sov, någon började leka på en gång, två päron passade på att träna- morsan i hardcoregymmet, cylandes intervaller på den där gammcykeln. Och mannen sprang. Sådär så att han kom hem med rosiga kinder och var alldeles frostig i skägget. Dögullig!
Själv såg jag mest bara galen ut. Men svettig, nöjd och ja; glad!
Sen ramlade hela Mäjadalen in genom dörren och med ens var festen igång! Det är alltid en fest att ses, Familjen. Det lagades palt och allesammans som ville, drog ut till den vedeldade bastun och barnen lekte och sen dundrade vi ner vid långa bordet och åt palt så paltsvimman var ett faktum.
Sköna suckar och pustar och sen orkade vi sörpla kaffe och äta den där ljumma ananaspajen med vaniljglass. Någon somnade i mosters knä..
Det var en så, så trevlig kväll. I lavv majj taikonsfamily!
…
Och idag vaknar vi till söndag.
Med solen utanför sovrummet och storsängen full av gäspande, busiga, skäggiga människor. Och en Sallykatt!
.. som bara sitter och väntar på att hennes favoritmänniska ska börja klappa i kapp efter en natt utan. Min keliga goskatt!
Så himla skönt med en hel dags helg kvar.
Ha en fin söndag alla ni!
Lillafrun
Lördagsplaner!
Ingen tid att passa. Alla vaknar tillsammans. Efter en natt av björnsömn. I ett sovrum som friskluftats en hel fredag och med nya sängkläder, var det inte så konstigt att vi sov som fyra björnar. Fyra björnar, i en sardinask. Ja, senaste tiden har det bara blivit så att vi samsover hela gänget. Jag nattar ju barnen i storsängen, och sen har jag bara inte haft hjärta att dela på dom där småsyskonen som sover så gott tätt, tätt intill varandra. Det är så vansinnigt mysigt och går ju så bra nu när barnen inte är större än dom är. 
Frukost, lek och smådonande. Jag hade tänkt vara ledig i helgen… från mitt mamma-arbete med tvätten och så. Men det är tusan lättare sagt än gjort. Nu är tvättkorgen så tom den kan bli, det är ju ett evighetshjul det där. Ett evighetshjul som tyder på liv. Och sånt, tycker vi ju om!
Och där är en bäbisflicka som mixtrar och grejar. Helst av allt vill hon bara kunna ställa sig upp och gå. Helst igår. Men nöjer sig med att krypa, dra upp sig mot saker, stå på huvudet och dra till med nån slags ap-gång..
Lillhjärtat. Så självklar och så älskad.
Hon har ju så att säga skaplig bushjälp av han som kallas för Minimannen och som är hennes Storebror. Han som frågar varför? på allt som går, och även det som inte går. Rabblar bokstäver, går med händerna i fickorna och har ett universalsvar på precis allt; –japp! , svarar han och går vidare.
Idag är det en riktig lördag;
Pyjamasbäbis. Pojke i favorittröja. Timmar av familjetid här hemma. Ljudet av kaffesörplande och krispiga tullisar. Senare packar vi lilla tränings- och bastuväskan. Och lördagsstassen! Och drar iväg till Lilla byn.
Vi längtar till paltmiddagen hemma hos Mormor och Morfar. Jag och mamma ska laga tillsammans. Och jag bara vet, att lilla Mormor uppe i himlen, kommer att vara med oss också. Det blir en kväll med älskade päron, min äldsta syster Storan och hennes fina familj och så mitt lilla gäng. Kan knappast tänka mig något bättre! Skulle såklart vara, om dom två andra syrrorna också var hemmahemma (<3).
Nix. Nu ska jag sno ihop två ananaspajer att ta med sedan!
Det låter som att det kan bli en alldeles utomordentligt fin lördag, det här. ?
Trevlig helg till er alla! Ta hand om er.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
