Småsnurriga dagar.
Livet går liksom mer än i full fart just nu här hemma.
På alla fronter.
Och vi är smått höga på det här med huset, som ni vet. Och framfart gör att man blir än nipprigare. Ja, det upptar verkligen mycket tid av dygnet. Om vi inte håller på rent fysiskt, så tänker man renovering. Främst gäller det här för mannen, eftersom det är han som jobbar mest där uppe. Jag tycker att jag är en lyx-fru som får vara med barnen och göra sånt jag tycker om; sköta barn och städa och tvätta och laga och dona. Men nä, precis; det är ju egentligen inte så ”bara”, det heller.
Igår fick vi oss en riktig ringklocka. Jag tolkar det som ett; ”Tänk er för nu, var klok i tid. Ni måste vila ibland också”.. Lite så.
M höll på att råka illa ut på väg till jobbet. Men som tur var, blev det bara en backspegel som krossades och inte den vackraste människan jag vet. Tack gode Gud för det. Mardrömmen mardröm höll på att hända. Gårdagen var bara en dag av töcken. Alla tänk-om, som poppade upp därefter. Jag längtade hela dagen efter att han skulle komma hem. Och han längtade hem också. Och till slut var han hemma igen. Vi nattade barn tillsammans och sen parkerade jag honom i finsoffan. Han bara fick inte gå upp och jobba. Medan jag tränade satt han och bläddrade i fotoalbumen som jag gjort i ordning. Det var bra. Så tog vi kväll före midnatt också, för en gångs skull.
Vi vaknade till onsdag idag.
Fortfarande med stor å-kära-nån-vilken-tur-att-det-gick-bra-igår-känsla. Gårdagen fick vara en ringklocka. En viskning om att dra i Nödbromsen och börja tänka lite klokt. Också. Inte bara gå på feeling, för då kan man nog jobba sig galen här hemma. Åh. Det är så svårt. För det är ju så roligt. Vi glömmer bort lite, att vi inte är några maskiner…
Onsdag, ja;
Morgonen var lite för kaosig. Vi vaknade till svinkalla grader. Mannen hade jour innan han skulle iväg på nästa uppdrag. Så det var bara för mig att pälsa på båda ungarna för att packa in dom i bilen mot Förskolan. Inga konstigheter. Har inte M jour, kan jag ju lämna Juni hemma den lilla stunden jag är borta.
Men i alla fall.
..RäserBilen vägrade starta (!). Men mannen fixade fort med start-kablar och fick igång den gamla Pärlan.. som då plötsligt visade ”noll bensin”. Det visste jag, att så inte var fallet, men jag vägrade ändå chansa. Stressad deluxe började jag känna mig, för det var lite extraviktigt att komma i tid idag till Föris. Barnen flyttades över till mannens bil istället och M var då tvungen att följa med han också, för att vi, om det skulle gå ett larm, skulle måsta åka först till Brandstationen och släppa av honom där. Äsch, vad snurrigt för den som inte är inne i snurret.
Skit samma.
Mitt i allt, när vi äntligen ska åka, så är plötsligt mannens radio borta. Den som tjuter arslet av en, gör att mannen får en jädra fart och drar iväg. Själv får jag hög puls och så pirrig mage att allt jag endast får ur mig, är ett Lycka till älskling! och så blir jag på något konstigt vis alldeles lugnt så fort han åkt.
Åh. Jag tappar tråden hela tiden.
..Ut det bar, i snön alltså. För att leta den där plötsligt försvunna radion. Och mycket riktigt, hade den ju åkt ut i bilfixandet, in under släpvagnen… och låg där i snön. Mitt i alltets allt, springer Sallykatten in i huset med en jädra fart och en nyfångad näbbmus i munnen…
Jamen. Lite kaos, va?
Underbart ändå. Att känna att man lever liksom!
Behöver jag förklara hur oerhört skönt det var, när vi till sist landade hemma igen och jag satt där på kökssoffan och sörplade kaffe och gosade bäbisflicka?
Nä, tror inte det.
Dock väldigt synd om lilla Juniflickan idag, som fått hemsk hosta och sin livs första lilla feber. Hugaligen. Men sen började den här onsdagen räta ut sig. Mannen tränade och stack sedan iväg på dagens uppdrag. Jag tvingade honom att inte tänka en sekunds renovering på vägen mot jobbet. Han bara flinade åt mig och pussade mig hejdå. Han är hopplös. Men jag älskar honom ändå.
När J somnat kom Storan hit till oss och efter några minuter av tokbabblande, tränade vi sedan ett lite smågalet ”Februarigympa”-pass. Gympa låter så festligt och farmor, tycker jag. Jag blir glad av ordet. Det var visserligen allt annat än ett Farmor-pass det där, och jag och Storan var mer än nöjda när det var klart.
När vi var klara, rullade våran papps in på gården. Världens bästa Pappa. Idag hjälpte han oss att elda allt bråte som blev förra veckan då mannen och Svärfar jobbade med dörr- och fönsterinsättningarna. Vi är så tacksamma för all hjälp vi får. <3 Allt, allt är guld värt!
Lagom till S hämtats hem från föris, var solen framme och det var en himmelskt stund där ute. Bredvid PappaMorfar och elden och gullungarna.
Nu har timmarna bara sagt svisch och det är mörka kvällen. Köttbullemiddagen är undandiskad, barnen nattade och tvätten hängd. Nu ska jag bara slänga mig i finsoffan och inte göra ett skvatt mer. På heela kvällen. Maj gadd, vad skönt det ska bli!
Lillafrun
Att lyssna till tystnad. Och tacka för Änglavakt.
Ser ni vilket makalöst vinterväder vi äntligen fått hit till norr? Drömgården liksom gnistrar av all glittrig snö.
Efter att jag och Lillan lämnat Storebror på Förskolan, var vi mest bara hem och klädde på oss rätta kläderna, för att sedan kunna ge oss ut på långpromenad. J, för hennes första sovning och jag för att njuta maximalt av det helt sagolika vinterlandskapet vi har nu. Som toppas med strålande sol. Då och då under rundan, bara ville hela jag stanna upp och bara stå där och blunda mot solen, lyssna till tystnaden och liksom känna in stunden i hela kroppen. Så precis det, gjorde jag också. Jag har fortfarande inte vant mig, eller för den skull ett pillemick tröttnat på, att vara HemmaMamma. Det är verkligen det absolut mysigaste jag vet. Särskilt en dag som idag.
….
Och idag hade jag tänkt att visa en massa bilder från övervåningen. Vi tycker själva att det är så himla roligt att dokumentera hela renoveringshistorien, inte bara visa före-efter-bilder liksom. Utan också mitt-i- och på-vägen-bilder. Så vet jag ju att ni också tycker att det är roligt att se. Win-win, liksom. Men vet ni. Jag kan inte ens tänka tanken att koncentrera mig på något dylikt just nu. I mitt huvud snurrar bara morgonens Änglavakt.
Det där livet ni vet. Det vi absolut inte tar för givet och är precis hur tacksamma som helst över. Den där sköra vackertråden av liv vi älskar så. Fy, fy, fy…Vad fort det kan gå, innan något går alldeles på tok. Och i morse, var det alldeles för nära. Så idag tänker jag knappt på annat och bara längtar efter att jag har honom hemma igen. Den där skäggige mannen jag älskar så det värker i kroppen. Han som är min klippa, minus-polen till allt mitt yviga plus. Tryggheten, kärleken, mitt-allt-och-lite-till. Min M.
Ta hand om er alla ni!
Lillafrun
En Familjedag!
Det absolut bästa som finns, alla kategorier. Är. Att bara vara tillsammans, alla fyra.
Och precis precis det, har vi varit idag. Prick hela dagen. Det var längesedan vi hade en sån dag. Så, här har njutits till fullo! Jag vet, megamegalyx att få vara hemma en måndag och allt.
Vi hade skön morgon. M väckte mig kring tupptid, efter att han själv hade varit uppe svintidigt och skrapat fönster på övervåningen. Sen väntade den sedan-redan-igår-bestämda kaffedaten med honom och efter det blev det frukost alla tillsammans. Med en mjölk-klunkande Lillasyster och jordgubbar-i-morgonfilen-ätare i övrigt. Vi körde sedan hela-familjen-hjälper-till-så-gott-man-kan-förmiddag, där uppe på övervåningen. Men mer om den imorn eller så, det blir så vansinnigt med bilder annars.
Roligast på dagen var helt klart när vi sedan gick ut allihopa, barnen i pulka eller på snowracer.
Ser ni Lillans småskor? Dom hade jag som liten.
Och där ser ni också vad Juni bara älskar att göra just nu. Börjar hon någon gång gnälla, vilket är otroligt sällsynt med den där världsnöjda lilla människan… då, kan man i alla fall bara ställa henne upp på små benen, så leker livet igen!
Syskonen!
Snölek i småsnöande, bland röda nosar och rosiga kinder och såna där helt underbara barnskratt, ni vet!
Vi tog en tur ner till Lagårn också…
Det finns massa spännande saker där!
Som gamla järnspisar och radiatorer som mannen samlar på..
Jag tänker alltid när jag är där nere.. här vill jag ha en häst en dag. Eller jag menar två. Och undra, undra när den där sopen sopade det sista taget? När lagårn sa godnatt och allt det där..
Och titta där; en mycket fundersam man och hans dotter.
Där hade vi precis konstaterat att det nog inte alls var så charmigt det där gjutjärnsbadkaret, i alla fall. Vi har sett ett stort asgammalt gjutjärnsbadkar där… och ett sånt vill man ju ha. 
…Fast inte det där tror jag. Jag fick typ ont i magen av att titta på det. Än om det går att göra i ordning. Det var ju så himla djupt och smalt och fy vale..
En mamma som precis fått en liten klaustrofobifeeling.
Som pricken över allt, rullade Mormor och Morfar in på gården och gav stora heja-rop, sörplade kaffe med oss och förgyllde eftermiddagen helt enkelt. Stora kramen i hallen innan hejdå! . Sen åkte mannen och hämtade Veckans Matkasse och jag slet upp matlistan som en galen, direkt när han kom hem. Jo, vi har sån där matkasse för tredje veckan nu och jag är helt hooked! Jag tycker ibland att det är så jädra trögt att komma på maträtter som inte bara blir samma-samma, så nu bestämde vi oss för att testa det här och jag tycker nu både att det är väldigt roligt att laga och dessutom såå skönt att varken behöva tänka ut vad vi ska äta eller om allt finns hemma. Himmelrike för en småbarnsmorsa, mao!
…
Och nu är det kväll. Dom två små småttingarna sover och jag har precis satt mig i det där knäpptysta köket, ni vet. Har tänt ljus och bara pustar ut. Strax kommer nog mannen hem från sin brandövning, då har vi bestämt date. Igen. Sån där, där vi sitter och drömmer, ritar och spånar på planer för Drömgården. Älskar såna dejter!
Åh. Det har varit en så himla, himla bra dag idag. 
En Familjedag att spara i Hjärteasken!
Hoppas, hoppas ni haft en bra måndag, ni med!
Lillafrun
Söndagsbagare, gullebäbisar och fönsterfirare!
Så var det plötsligt veckans sjunde och sista dag… Söndag. Och vi vaknar till ett Riktigt Vinterlandskap. Så himla härligt tycker vi alla här hemma!
-Men kära nån, vad den här veckan har svischat fram! Vi har absolut nått rekord på arbetstid lagd på gården, under en och samma vecka alltså. Jo precis, vi har ju på ett sätt hållit på med någonting, sedan dagen efter att vi skrev på papper för Drömgården. Dagen efter var käre Grävar- M här och grävde för en blivande entré och infarten kom också till. Minns det som igår! En drös projekt, i varierande storlek, har gjorts sedan dess. Men nu har vi ju sedan en tid tillbaka, barkat igång med det absolut största projektet; Övervåningen. Och fönsterinsättningen har startat med ivrig fart denna vecka. Fem fönster och en pardörr till balkongen är nu på plats. Det finns liksom ingen hejd på längden till att-göra-lista där uppe och det är precis hur roligt som helst och kräver också precis hur mycket helst. Den där våningen kan sin konst att sluka både tid och kraft, liksom. Men det äär så roligt!
(Funderar på att ha en läsarträff här på gården… fatta vad mycket vi skulle kunna hinna på en dag då!!! Ni skulle kunna hjälpa mig att måla Lagårn, till exempel… ett penseldrag var, typ? 😉 ).
..Söndag, alltså.
Jag vaknade likt igår, bredvid mina två stjärnor, till ljudet av såg-genom-timmervägg. Mannen och Svärfar jobbade på och barnen och jag hade morgon här nere. När Lillasyster sov sin första lur för dagen, tog jag och S och bakade blåbärsmuffins tillsammans. 
Det gick i en väldans fart det där bakandet, med en überpeppad snart-treåring som hjälp!
Vi fikade sedan ute på bron, han och jag. Omåttligt nöjda över vårt blåbärsmuffinsbak. Bra utsikt över vad som hände där uppe hade vi också!
Han ville ha saft i syrrans bäbismugg, som han kommit på är så himla bra… man kan liksom hoppa och studsa samtidigt som man dricker, om man så vill. Jättebra…
Därefter; räserdynaåkande, facetime-pratande med både älskade systerfamiljen i Thailand och med Mormor i lillabyn. Ännu en lunch tillsammans med både stora lilla familjen och Farmor och Farfar kring bordet. Och också några såna där mamman-har-god-lust-att-checka-ut-för-en-stund-bryt, då någon älskad ibland förvandlas till en minitonåring och man faktiskt, som morsa, kan få tuppjuck för mindre. Nåväl, uuuuteveeeecklingsfas, mumlar jag för mig själv, sliter mig själv lite i håret och så går det ganska bra, i alla fall.
Sånt där har också söndagen bjudit på. Ljuvlig stund på kökssoffan, med liten bäbisflicka fram på bröstet. Hon jag och mannen tittade på som precis-nyfödd och kände som En Sann Junidröm. Vår lilla Juni.
Nu har vi söndagkväll här. Kom hem för en stund sedan efter att ha fått varit över till Svärisarna och ätit middag. Så lyxigt!! Nu har barnen nattats och här ska likt igår, tränas ett skönt träningspass, hoppas in i skön dusch och vidare in i mjuk stass.. som betyder soffhäng.
Hoppas att ni har haft en bra helg!(?)
Lillafrun
Glad-blommor, helgbestyr och så vidare.
Och idag är det lördag.
Det firas med helgblommor. Av finaste kvalistort. Jag tog Storebror i handen i förmiddags, snodde mannens bil och drog ner på byn. Så himla, himla mysigt att åka iväg. Bara han och jag. In på blomsteraffären det bar, där vi fick vi hjälp av fina Blomsterflickan, som S säger.
Vi stod och pekade härsan och tvärsan. Han ville ha något lila. Såklart han skulle få det. Det blev en lila anemon. Och jag ville ha lite av varje. Sånt som kändes vår i magen och gjorde mig glad av synen. Så några vita och några rosa ranunkler fick det bli. Tre små solgula tullisar också. Och en blomma, så vacker, som jag inte har en aning om vad det är? ..ser typ ut som mini-fresia..
Det är så vansinnigt mysigt att vi har en så fin blomsteraffär i vår lilla by.
Och idag är det helt sonika en lördag som var värd det lilla extra. 
Lördagskök!
Minimannen och jag blev fasligt nöjda.
Och köksfönstret fick sig lite nytt också. En primula. Det, är så mycket den-här-tiden-på-året-blomma för mig. När det fortfarande är vinter, men man liksom kan känna i hela kroppen att vi bara närmar oss den fantastiska våren. Ljuset återvänder och jag bara måste ha en primula, eller tre. Precis så.
Så, så fick det bli…
Annars?
Det sätts in fönster på löpande band där uppe. En liten flicka är cool-söt i Storebrors gamla snickarbralla och hennes finaste rosett i håret. Mannen har glittriga ögon och jag vet så hur han njuter, av nya livet att få vara hemma med familjen när det är helg, av att hans ”Lilla bäbis” (vår gård) börjat ta fart mot vår vision… och så vidare. Själv donar jag med lite utav varje och njuter glad-bukett, älskade ungar och ja, helt enkelt allt det där jag nyss skrivit om. Samtidigt, som jag också känner mig lite grå och sådär übertacksam över att man inte ska på nån fancypancy gala och glänsa. Hujedamig. Jag känner mig sig så långt ifrån gala det bara går och istället mer som en gammal disktrasa med februaritrött och rufsigt hår och en känsla av att bara, bara vilja lulla runt i skön fjällrävenbralla och låta dagen bara bli som den blir. Så, det är just det jag gör.
Vår lilla docka. Undra om det går att plocka ner månen till henne? 
Och vet ni?
Just nu, sitter jag på övervåningen. Med varma täckjackan på mig och bara njuter av att vara här. Jag är ju alltid på nedervåningen och styr kosan, men nu bara längtade jag upp hit till övervåningen. Stället ”där det händer”. Det är precis hur stökigt, dammigt, spånigt och rörigt som helst. Men det är så häftigt, ändå. För vi bara älskar allt med den här gården ju, och att få börja vara här uppe också, känns helt fantastiskt.
Storebror följde med farmor och farfar hem efter att vi alla hade ätit lunch här tillsammans. Och Lillan har J-och-Pappa-tid där nere. Så jag pep upp hit en stund och bara drömmer, funderar och älskar att vara här..
Ha det så gott till vi hörs igen!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
