Att ha firat in det nya året.
Precis så;
Med lilla packningen för hela familjen, ordnad Sallykattvakt och fira-nyår-taggade människor, åkte vi till lilla byn. Minimannen sportade ny supersnygg av-Moster-M-fådd skjorta och det åts lunch och lektes.
Och sneglades åt det där middagsbordet som var så vackert dukat och som vi längtade till att få sätta oss vid senare.
Jag är så lycklig för barnens skull, för deras underbara mor- och farföräldrar. 
Lillan lekte med mormor där i finsoffan.
Jag och mannen passade på att dra till med ett Årets Sista Träningspass..
Det satt fint. Var kräkjobbigt men så härligt, särskilt efteråt..
..då pappa ordnat något skönt åt oss..
Den där vedeldade bastun, fylld av doftljus och så många varma grader att man nästan kolavippade lite. Men bara nästan. Att sitta där ute och höra elden spraka och bli inifrån-och-ut-varm och känna hur kroppen liksom slappnar av på det där så sköna sättet. Det, är så gott!
Och när jag traskade in igen… så tittade jag in genom fönstret och tänkte..
...tänkte; lyckans mig. Som har så fint, varmt och tryggt hem att få komma till. Älskade mamma och pappa. <3
Det blev sådär super-supermörkt och vi alla klädde oss Nyårsfina.
… någon i sin snyggbralla och några andra i finaste klänningarna dom bara kunde hitta.
Älskade barn, alltså.
I köket doftade det himmelskt av den där förrätten jag är så barnsligt förtjust i.
”Räksnäckan”… maj gadd. Så god.
Och till huvudrätt åt vid god, helstekt oxfilé och mammas himmelska rödvinssås och hasselbackspotatis.
Sen ville Minimannen ha igång oss lite extra.. han skulle ha ”Morfars musik”. Så PappaMorfar drog fram alla spelgrejer och gitarrer och plötsligt var vi i familjens ess; Musiken.
Och hon den yngste i familjen, verkar digga musik, hon också..
Hihi, så himla skön bild tycker jag! Där tittar hon på Morfar som sitter och spelar för fullt.
Sen blev det eftrrätt. Vaniljpannacotta!
Och efter den lyckades kameran till slut fånga hela familjen på bild…
Två som inte riktigt visste var kameran var, en som är så trött så ögonen går i kors och den fjärde som bara på sekunden hann hamna i bild innan självutlösaren blixtrade till. Älskade familj. <3 Några minuter senare såg det ut såhär..
Lillvännen.
Och plötsligt var det bara några minuter kvar till tolvslaget och det räknades ner och så skålades och kramades och pussades det. Ett nytt år är här! Krispigt värre, ju!
Och den där mannen, alltså. Älskar honom så.
Och nu?
-har vi landat hemma på Drömgården igen.
En trött, trött familj. Efter ett så himla härligt, gott och mysigt Nyårsfirande. 
Idag blir det, i helt korrekt Nyårsdagsordning, inte många knop gjorda. Det myses i myskläder, barnen snusar och det ledighetsgäspas stort.
Jag passade visserligen på att utnyttja hardcoregymmet och pappsen gammcykel ännu en gång innan vi kramade alla hejdå. Jag älskar att cykla mig drippdroppsvettig, så det fick helt sonika bli ännu ett pass där ute.
Men nu är det bara slow-slow-tempo som gäller. Tacokväll och Sista Kvällen Med Gänget, på mannens familjesida. Så fint. Med alla dessa människor vi har runtomkring oss. Dyrbart så det förslår.
Gott Nytt År Till Er! <3
Lillafrun
Att sammanfatta År 2016. Del 2.
…och fortsättningen av årsresumén, kommer här!
Juli!
I vanlig ordning började månaden med kalas. För vår älskade M!
Han som jag också firade fyraårig bröllopsdag med där i början av månaden. 
Och så, såklart, massor av Bäbisgos.
Lilla grodan! 3 veckor gammal. <3
Sommarlov, tillsammans med efterlängtade vänner…
… och med stora Taikonsfamiljensamlad.
Mysiga, ..
…vackra och somriga utflykter.
Och entrén blev helt klar, med Drömdörren som fulländade hela alltet;
M var iväg på ett uppdrag mitt i sommaren och jag kommer ihåg hur nervös jag var över första dagen själv tillsammans med två små. Liiite, lite mer rutti på den fronten nu (haha!). Det gick ju bra den där dagen också, kommer ihåg den här stunden..
…
Och såklart, en tur till huset på älskade ön. 
Gotland! Lillans allra första. Bara 4 veckor gammal. 
En fantastisk vecka med sol och bad. Välmående människor, sand mellan tårna och en morsa som tjuvstartade att börja småspringa på mjuka stigarna i skogen och små, slingriga, kalkvägarna ner till stranden. Eufori!
En ljuvlig vecka!
Men oooh så underbart, när vi var hemma igen också!
Augusti…
Bärplockning.
Kaffesörplande och fortsatt sommarnjutande.
<3
Någon stampade med svart på vita papperet. Så vackert så mamman fick hjärteont.
Det sörplades kräftor också. Och saftades och syltades för fullt!
M och hans Miniavbild.
Och veden fick komma under tak. Äntligen, sa mannen glatt och tackade sin svärfar.
Och hösten… den kom smygandes. Med sitt lugn och sina vackra färger.
Vi njöt så, av nya konstellationen tre-har-blivit-fyra, och att allt fungerade (och fungerar) så bra.
September..
Det blev höstpiffat både inne och ute.
Det var en magiskt vacker höstmånad, varm och så härlig. Det plockades ännu mer bär även äpplen, från vårt alldeles egna träd.
Gjordes mos i massor och äppelkakor och vi tyckte att det var en fest hela alltet.
Vardagen tuffade igång på riktigt, efter lång, lång tid av oceaner av tillsammanstid.
Och insidan Drömdörren?
…såg ut sådär. Men plötsligt inte…
Dröm!
Och jag?
Njöt av att vara HemmaMamma. Gå långpromenad med den där oförskämt nöjda bäbisflickan i vagnen.
Och där; älskade Minimannen. Han som tyckte det var skitakul efter att vi fällt fyra 18 meter långa träd på gården. Han, fick ju en alldeles egen ”kotteaffär” som vi lekte i. Massor!
Syskonens relation började förvandlas, från något magiskt till något än mer magiskt!
Och vi var på ljuvlig utflykt till vackert ställe. Skulle söka svamp, hittade en död älg i en grop och hamnade till sist på megavackert fikaställe. Typ så.
Ljuset var sagolikt där.
Och två dagar senare?
Då låg jag i hemska magsmärtor hemma på kökssoffan. Det fanns inget annat att göra. Än att åka in på akuten. Till sist slutade det hela med en operation av den där mamman som man trodde hade en elak blindtarm men som istället visade sig ha fått en akut inflammation i magen. Något man inte vet varför. ”Otur” och ”Sånt som kan hända”.
Jag var så slut men så oerhört tacksam över att allt gått bra. Jag hade det lenaste, mjölkvarmaste och vackraste sällskapet man kan tänka sig, där hemma i bli-hel-och-frisk-sängen. Fokuserade i vanlig ordning på det som var gott och bra och tog mig sedan vidare, med förfärligt onda operationssår som gjorde det svårt att bära och lyfta barn, för att inte tala om att amma då det gav tryck. Därifrån, blev allt bara bättre.
Efter någon dag var jag uppe på benen igen och ingen var lyckligare än jag.
Efter en vecka kände jag mig nästan på banan, men bestämde mig för att hålla tyglarna och vila en vecka till. Från sånt där tempo jag ju älskar. Vi avslutade månaden så fint. Med en läkande mamma och än mer livstacksamhet..
Oktober….
Och vi började månaden med kalas..
För den där mamman som fyllde 26 ett par dagar senare!
Födelsedagsmorgon.
Och på självaste födelsedagen tog min älskade mor och far hand om mig och mina två små. En morgon tillsammans med min egna Stora Lilla Familj och när mannen åkte på uppdrag, så spenderades resten hemma i lilla byn. Mitt hemma-hemma. Med mammas om-barndomen-påminnande, goda, goda födelsedagstårta!
Men..
bakom mycket lycka. Funderade jag. Massor. Kände mig lite rädd i efterhand. ”För två veckor opererades jag hastigt och mycket olustigt. Varför blev det så? Var det mitt fel? Hade jag kunnat göra något annorlunda?” …
Men..
Jag fick chans, att träffa någon jag har stort, stort förtroende för. Prata. Och framförallt; fråga. Och till det bästa; Få. Svar.
Ibland blir saker bara som dom blir, utan att man riktigt vet varför. Men jag kunde inte banna mig själv, det var helt ologiskt.
Och lättnaden, över att få prata av sig?
Enorm. Och med ens, blev mitt hjärta så lättat.
Månaden fortsatte..
Med lättnad, kalasförberedelser i massor och ett så, så underbart barndop för den flicka vi beundrar så. Och älskar, oändligt.
Lilla Juniflickan döptes och hela dopdagen var helt fantastisk.
… några dagar senare, kom drömleveransen..
Två pardörrar och en heeeerrans massa fönster.
Och! Vi blev med Sallykatt också!
Och jag och S pysslade som vanligt tillsammans. Gjorde egen blåbärsglass bland annat.
Och ungarna sov i storvagnen bredvid varandra, medan jag och M kramades. Ute i spöregenet. Inget konstigt alls.
November.
Vi drog till med en heldag på paradisigt äventyrsbad.
Och det blev plötsligt vinter och massor med snö!
Rent himmelskt vackert!
Och det målades fönster. I massor. 
Hemmet gjordes adventsfint.
Och det blev första advent!
Och det bakades både pepparkakor och lussekatter.
Och pulsades (plumsade, som jag egentligen vill säga…) i snön med dyrbar last.
Och till sist, kom den årliga, alltid så uppskattade julegransleveransen av han jag älskar så(Pappa).
Vinterfix och Adventslängtan. Massor av tända ljus och en njutning över att få vara hemma och skrota tillsammans med älskade småttingar, var (och är!) obeskrivlig.
Och till sist blev det då Årets Sista Månad; december.
Fylld av julepyssel, mys och julebakande…
Barnen fick en egen gran och Storebror skötte påklädnaden helt strålande.Så otroligt trivsam (om än ibland såklart, alldeles vanligt i-juletids-ruschig) nedräkning, tillsammans med dom jag älskar så. 
….
Ett Julfirande jag sparar i hjärteasken. 
Och plötsligt var det årets sista dag.
Och jag lämnar det här året med sån oändlig tacksamhet. Över att få vara fru till min älskade M, mamma till mina två stjärnor. Och tanken på att bara få fortsätta den här resan, den vi kallar Livet, tillsammans med dom. Det, gör mig till en så lycklig mamma och fru.
2016…
Ett år fyllt av Liv. Det har varit många, många så underbara dagar. Men också en drös dagar av oro, sorg, och bekymmer. Ni vet hur det är. Livet.
Men jag är så, så tacksam. Att jag få vara med. Tillsammans med dom jag älskar till månen och tillbaka. 3 blev 4. Det bästa, bästa.
Tack år 2016!
Och hej och välkommen år 2017!
Jag tror att du kan bli alldeles fantastisk, du med!
Gott slut till er alla och
-Gott Nytt År! <3
Lillafrun
Att sammanfatta År 2016. Del 1.
Nu är det dags,
-för den årliga Årskrönikan här inne hos lillafrunsdagbok. Inser att jag haft mina lilla dagbok som inte är så liten längre, i snart fyra och ett halvt år. Så glad för alla er som kikar in här, lämnar spår, pepp när den behövs som allra mest och så vidare. Jag älskar att skriva och fota, och att samla alltsammans här, så det är mycket troligt att dagboken kommer finnas ett tag till! Jag tar det som det kommer, helt enkelt.
Året är 2016…..
Vi började Januarimånaden med att avslöja något fantastiskt;
”Liten ska bli Storebror!”.
3 ska bli 4.
Jag ryser i hela kroppen. Vilken ynnest!
Julen städades bort och mannen drog igång med minirenovering och fix av köket. Nu skulle vi minsann bli med diskmaskin och få rätt höjd på saker och ting och luckorna målades och så vidare. Det var lite, lite rörigt under tiden…
Där utanför?
Magiskt vackert!
Vintern gick och jag bar på lilla pyret med stor lyckokänsla. Mådde som en prinsessa och njöt så, även denna graviditet.
Det blev Februari..
…och hemma på Drömgården hade vi det gott, rent allmänt. Lilla köksrustandet, blev färdigt..
.. och så bakades det semlor och bjöd till kalas. 
Och ett preggo sprang sin sista preggospringning;
Någon njöt. 
Och så hade vi söndagsutflykter till vår alldeles egna Solsidan. Grillade varma mackor och sörplade varm choklad. Riktade näsorna mot solen och njöt lite till.
Allt med en fortsatt obotlig vårpepp, i vanlig ordning, för undertecknad. In med primulor och pastell.
Mars!
Vi byggde oss en Bernt av snö.
Och en älskad, älskad Liten fyllde 2 år och slog till med storkalas för hela stora familjen!
Kommer så ihåg att vi tänkt göra ”något enkelt” då vi skulle bli så många… ”så räksoppa, Martin! Det blir väl bra?”. Räksoppa och tårta och kakor efteråt. Kilon av handskalade räkor senare, med en sjuhelsickes (särskilt för en preggo-nos!) stank, av den kokande buljongen….kom jag på att det kanske inte var den enklaste göra-massor-av-maträtten, men det blev sannerligen ett flådigt och gott tvåårskalas!
Och en Prins Darling är ju värd det bästa!
Kalaset hölls helgen innan födelsedagen. Så ett par dagar senare, så var det den stora dagen D. Jag och mannen sjöng och sjöng och sjöng.
Till slut vaknade Liten!
Det var en höjdardag, för den där lilla Minimannen, som ni förstår.
Vi gjorde också skoterutflykter och lilla magen växte och växte!
Vi firade påsk.
Några var pysseltokiga i vanlig ordning, och det blev både små kycklingar, illigt grönt gräs och en herrans massa målade ägg på kuppen! Och såklart var det en världssöt Påskgubbe som spred påsklycka där han gick..
Och vi avslutade månaden med en så, så vacker familjeutflykt med älskade taikonsfamiljen!
Plötsligt var det April!
Och det solades..
.. någon härmade mamman. Vände dock ansiktet åt motsatt håll än vad den soltörstiga morsan gjorde.. klokt!
Och ute på bron planterades penseér.
Köket blev vårigt!
Tussilagon blommade!
Någon styrde traktorn på åkern och densamme fick en ny sänghörna också…
Mannen byggde balkong och förfinade verandan än mer!
Maj!
Trehjulingen framme och några njuta-så-mycket-vi-bara-orkar-dagar innan vi sedan skulle vinka den där älskade Vackerpappan hejdå..
Mannen drog iväg…för VM-uppdrag, för andra året i rad.
Tre riktigt det-här-bara-SKA-GÅ-veckor som krävde en stor dos jädrar anamma. Jag var liksom i åttonde månaden och att då vara själv med en fullfartig minimänniska, jobba, rodda allt och så vidare. Ja, det var lite utav en utmaning så att säga. Vi var mer än lyckliga när vi möttes där på Flygplatsen, alla tre och med sparkande Pyret i magen.
Men veckorna dit, fyllde vi med massa hjärtegott. Som en tur till Smultronstället (sommarstugan) med vitsippeplockning och havsluft!
Spanade in nybygget och längtade ännu lite till efter den där skäggige.
… som plötsligt dök upp i tidningen och inte gjorde mig mindre längtig. Men också fasligt, fasligt stolt. Såklart.
Till sist blev det den där efterlängtade i-slutet-på-maj-dagen…
Och Lilla familjen var återförenad igen.
L y c k a
och
L ä t t n a d
Nu kunde vi äntligen slappna av och börja förbereda oss på riktigtriktigt..
.. Det bäbisboades..
.. och morsan körde sista Frökenrycken..
… bäbisemagen växte och det började pirra allt mer av tanken på att vi snart skulle vara fyra i familjen.
Liten klappade och klappade..
Och M? Han hann bara hem från sitt VM-uppdrag, så började nästa projekt hemma på gården. Entrén fick sig också ännu en piff;
Stenläggning!
Och så firade vi morsdag hos oss, med grillning och prinsesstårta på verandan. Rent ljuvligt!
Vi njöt av att snart, snart vara i mål med våren och kunna börja en riktig drömsommar, med hela familjen hemma för långt Sommarlov.
Det blev juni…
Och jag blir alldeles varm i hela kroppen av att skriva det. Månaden var rakt igenom så sagolikt vacker och en tid jag aldrig kommer glömma. Så, så speciell.
Vi hälsade på världsgullig familj, fick snusa små lamm och titta på häftiga traktorer.
Det förbereddes i massor inför den kommande familjemedlemmen. Det bakades, sommarstädades och bäbispysslades. Boades in i minsta detalj. Pyttekläder tvättades och veks och lite nytt köptes till.
..spjälsängen bäddades, syskonvagnen inhandlades. Boken om att bli Storebror lästes dagligen, med önskan från lilla S som bara undrade vad som försiggick.
Planterade för sommaren gjorde vi också, den där lille och jag.
Coolaste Minimannen jag vet.
Jag cyklade iväg och plockade liljekonvaljer. Bland det bästa jag vet.
Och vi kände, att det nu var nära, nära.
Det blev mitten av juni, morsan fick sitt efterlängtade Sommarlov och bara några dagar senare, började vi ana att bäbis var på gång. Jag var oförskämt pigg hela vägen och så, så peppad på att få föda fram den efterlängtade bebben.
Ovan: dagen innan vi åkte in på BB. Yeah, på den!
Vi drog ner på byn och åkte lite brandbild med coola Farfar… men undrade om vi inte skulle gå hem. Jag hade ju jämna förvärkar…
Det blev den där tidiga, tidiga sommarsolståndsmorgonen… och vår Lilla Familj, blev på några få minuter, plötsligt en familj på fyra. Världens Lyckligaste, Stora Lilla Familj.
Den vackraste lilla flickan, med så otroligt mycket mörkt hår, persikolena kinder och koladoftande hud. Hon, Lillan, hade kommit till oss. Vår älskade Juniflicka. Vår sanna junidröm. Vår Juni Syrena.
Juni, som den vackraste flicka vi skådat. Syrena, efter min Mormor. Och nog är det allt bra passande, att få heta Syrena när man är född, mitt i syrénens blom?
Älskade, älskade Lillasyster. Så älskad från allra första stund.
Syskonen. Storebror och Lillasyster. Minimannen och Juniflickan. Mina och Vackerpappans två stjärnor. Våra skatter.
Och att fira Midsommarafton, alla fyra. Var sagolikt!
…S blev med ens en väldigt omhändertagande liten Storebror. 
Till den där sovande och mjölk-klunkande lilla grodan..
Coolaste Juniflickan!
Och det där, var Del 1.
Fortsättningen följer….
Hoppas, hoppas ni har en härlig Nyårsafton!
Lillafrun
Att tipsa om några favoritefterrätter!
Blåbärsglass!
Ja, kanske passar det alldeles utmärkt med en liten drös favoritiga efterrättsrecept, nu såhär dagen före en tokfestlig dag! (Klicka på efterrättsnamnen nedan!)
Blåbärsglass (Den ovan! Peta i den smaksättning du själv vill ha. Hallon och hackad vit choklad är till exempel helt magiskt!)
Panacotta med vanilj, skogshallon och limesocker
4 små tips, alltså.
Nu ska jag ge mig ut i det alldeles förfärligt gråa vädret. Lillan ligger redan ute i vagnen och snusar. Väntar på att mamman ska snöra på sig spikskorna och traska iväg med henne. För långrunda och efterföljande handling. Så att det sedan kan sättas fart med fix inför morgondagen. Nyårsafton! Inte klokt. Att det idag, är årets näst sista dag.
Ha en god fredag och dagen-före-Nyårsafton-dag!
Lillafrun
Att ha Julens sista suck.
Precis;
här hemma har vi nu haft, och har, Julens ”sista ryck”, på något vis. I morse kom pappan hem från ett bortadygn och efter sånt där obligatoriskt i-hallen-kramande, tog vi sedan och drog igång ett städrace, hela familjen. Gjorde hemmet fint och lät precis varendaste julpinal vara kvar. För än är den inte slut. Vi njuter lite till har vi bestämt. För det är så mysigt och fint och allt det där. Men jag vet. Hur jag är. Snart ryker den. Poff! Men inte, inte än.
Efter att ha städat hem gav vi oss iväg på långtur med syskonvagnen. Sen väntade matlagning och efterrättsfix och dukning och allt sånt där mysigt. Inför att MammaMormor, PappaMorfar, Moster M, Lillis och Lillsvågge och dom två sistnämndas gullehund Kasper, skulle komma till oss. För en kväll att njuta av Julens sista suck. Julvågen som snart dynat ut, men som ännu är mjuk i kanten och ger varma (och tokmätta!) magar och kärlek i hjärtat av alla gemytliga stunder med familjemedlemmar härs och tvärs, som man kanske inte hinner träffa så mycket i vanliga fall. Det är jul. Att få vara tillsammans lite extraextra.
Här kommer ett litet bildregn från kvällen, som var så himla mysig. Bilder med allt från förberedelser, Farmormenyn för kvällen (risotto till varmrätt och toscapäron med vaniljglass till efterrätt). Några glimtar från Salen i juleskud, någon glimt från hallen och några från köket, såklart. Ja, här kommer det där regnet!
Natti!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
