Seg och chokladig, med knaprigt, kolagott kokostäcke. Nämen det här var en sann höjdare, enades vi om kring fikabordet!
Vill ni ha receptet?
Ja, jag tänkte väl det! Här kommer det!
Chokladig Toscakaka!
till chokladbotten behöver du:
200 g smör
5 dl strösocker
2 krm salt
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
3 dl vetemjöl
4 ägg
Kokostosca
75 g smör
1 dl ljus sirap
1,5 dl strösocker
1,5 dl vispgrädde
200 g riven kokos
Gör chokladbotten såhär:
Sätt ugnen på 200 grader!
Smält smöret i en kastrull.
Tillsätt resten av ingredienserna och rör om till en slät smet.
Bred ut smeten i en bakplåtspappersklädd långpanna, ca 25 x 35 cm,
Skjutsa in i ugnen, cirka 20 minuter (under tiden kakan gräddas gör du nu kokostosca!)
Gör Kokostosca såhär:
Smält smöret i en kastrull
Tillsätt sirap, strösocker och vispgrädde och låt koka upp.
Sänk sedan värmen, strössla i kokosen och låt alltsammans sjuda på svag värme i cirkus 5-7 minuter
När kakan börjar vara färdiggräddad tar du ut långpannan och breder på kokostoscan.
Grädda nu ytterligare en liten stund tills hela kakan fått härlig färg, ni ser på bilderna.. jag lät min kaka gå cirka 15 minuter med toscan på, men det här beror på ugnen du använder. Håll lite koll så alltsammans fått en gyllenbrun färg.
Ta ut och låt kakan svalna innan du skär den i önskad storlek på rutorna. Akta dig sedan! Den är så god så man nästan kolavippar!
Det äär inte jättelängesedan jag klev in genom grinden till alla odlingsbäddar.. och det såg ut såhär;
..som att någon odlingsglad typ varit väldans höggravid med sitt fjärde barn just precis när man kanske skulle ha rensat bort lite efter sommarens blomning.. och som att det sedan varit en lång vinter.. och nu var varmvår och det mest liknade en ogräsodling, då precis all kartong vi grundade köksträdgården med, nu hade förmultnat och fritt fram det blev, för både knäpparlarver och ogräs…..
Just så.
Bit för bit började det ordna upp sig.
Men knäpparlarver alltså?
Ja. Googla, så känner du säkert igen den till utseendet.
Det är ju väldigt finurligt med detta, ”No-dig”-sätt att bygga bäddar, slippa grävandet, bara grunda med kartong/annat organiskt material och fylla uppåt.. men, det gör också att när det organiska materialet förmultnat, så får den där rackarns larven fritt fram, från grässvålen där den lever och direkt vägen upp i bäddarna. Jag har läst och läst och knäpparlarven lever tydligen som godast i grässvålen, den vill allra helst äta potatis, möjligtvis majs. Goda ting under jord, med andra ord. Och vill det sig illa så går den på även blomsterrötter. Jag hittade nu massssor av larver, i olika storlek, men beslöt att gräva runt i bäddarna och hiva iväg så många larver jag bara, bara kunde hitta. Man kan gillra fällor! Till exempel gräva ner en potatis under jorden, cirka 10-15 centimeter, för att eventuella larver ska hitta potatis och du därmed fånga gänget. Så långt orkade jag aldrig.. nöjde mig med att gräva och finna .. larven utvecklas sist till en svart skalbagge. Utvecklingen tar 2-3 år..
Nu hade jag slitit som ett djur under några veckor.. tillkallade nu finaste sortens hjälp i form av en skäggig och några arbetsvilliga småttingar. Hjälptes åt att hiva iväg det utrensade. Och vi unnade oss nu också riktig markduk och inget som förmultnar lätt. Gångarna skulle bli tjusiga igen.
Tjopp Tjopp!
Nybarkade gångar och bäddarna strösslade med brunnen hästskit, gräsklipp på toppen. Några jordsäckar för att ha till utplanterandet.
Å hej å hå, så det nästan vällde ut dahlior och småplant ur lilla Pettson-växthuset.. dags att hiva ut allt i bäddarna!
Jag slutade räkna när vi överstigit ”1000”.. i räknandet av småplant… det kanske inte gjorde så värst mycket att husmusen åt upp en hel radda med astrar ändå…
Å puh så skönt när precis alla småplantor är i jorden och alla frön och ärter är nerpetade..
Nu återstod det där rara påtandet, junimånaden ut.
Binda upp sånt som behöver stöd. Strössla med lite nytt gräsklipp här och där. Och vattna förstås! ..med självbevattningen som påhittige M ordnade förra året. Han tog helt enkelt en gammal vattenslang och nålade hål i.
Det här är mitt happyplace i syn!
Eller jag menar, VÅRT. För hela familjen älskar att gå in genom den där portalen eller dra upp den där ruckliga växthusdörren. Här har det hunnit bli första dagarna i juli.
Här samsas väldans massa blommor, men också en hel del ätbart ..olika slags kål, zucchini, osv.
Intill köksträdgården ligger potatislandet och morotslandet..
Så glad för kålplantorna vi fått från en vän här i byn. Grönkålen är närmast här i bild. Har du kanske tips på något gott recept med grönkål i?
Tipsa mig mer än gärna!
Och så plötsligt började det helt magiska.. knoppar slår ut..
.. första korta stjälkar-buketten plockas..
Vi tar, mycket koncentrerat, upp dom allra första rädiserna.. och i växthuset mognar dom första tomaterna..
.. juliveckorna går och det blommor mer och mer för var dag..
Är så himla glad för att honungsrosen blommat och blommar så fint i år. Den är ju bara ett år, men har redan växt så mycket och givit så mycket blomning. En ny favorit i vår trädgård, helt klart!
I slutet av juli..
Och nu är vi här, alldeles i början av augusti och det håller på att explodera i blomning nu.. jag funderar på om det kanske är dags att, om jag vågar ännu ett år, rulla ut den lilla blomstervagnen alldeles snart och dela blomsterlycka med er även denna sommar, vad tror ni om det?
Det är en fröjd att gå här och plocka och göra ordnade och o-ordnade buketter.. denna zinnia är ny för i år och så otroligt vacker i färgerna, eller hur?
Rosenskära- och praktväddsfluff!
Har alla möjliga färger som ni ser, så gillar jag det mest.
Mustigare färger i ena buketten, lite skirare i nästa.. jag kan liksom omöjligt välja vad jag tycker är finast. Så vacker färg på dahlian här tycker jag!! Och phloxen (till höger) är och förblir en favorit.. doftar så gott och står så väl i vas!
Ruffsigt och rörigt är det här, ja!
Tro om krassen kommer orka blomma där i strulet? Ja, kanske! Dom mörkt lila sockerärterna har börjat ge oss ärter i alla fall och det är lyckligt så det förslår när man är småtting och älskar sockerärter!
Det växer för var dag..
Knäpparlarverna förstör inte alls, har inte sett en enda sedan jag gjorde projektet ”hiva iväg så många jag ser” där i början av försommaren. Men sniglar! Kära hjärtanes, vad mycket sniglar det är i år… jag plockar och plockar om kvällarna.. tror att det hjälper lite i alla fall..
Jag älskar alla ettårisblommor som vi så varsamt tagit hand om sedan i februari/mars/april.. men dessa bäddar ovan i bild ligger mig särskilt varmt om hjärtat; direktsådderna. Ringblommor, vallmo, persilja, rädisor, spenat, grönkålen från fina vännen och RINGBLOMMORNA! Så mycket barndom att fylla ett krus med blåklint och ringblommor.. och några astrar från bädden längre bort!
Så tacksam för denna lilla plats.
Denna bild tog jag alldeles just precis nyss. Nu återstår finalen av allt slit, lönen för den älskade mödan; Skördetiden!
Det finns ett före, och det finns ett efter, allt. Det är tröstande att tänka i tärigare tider, tycker jag.
Nu är den allra första augustidagen här och jag tänker omfamna den nya månaden med hull och hår. Vi har många, många sommarlovsdagar framför oss och det är jag så himla tacksam för. I mitten på förra veckan kändes det som om hela sommaren bara höll på att rinna oss ur fingrarna då hela julimånaden mestadels varit en sjukhärva.. ”Njutstressen”, slog till. ”Måste hinna vila”-stressen.
Men, nu blickar vi framåt igen. Fast först, lite bakåt.. fiskar upp guldstunderna från juliavslutet och sen tusan, ska här augusti-njutas!
När vi kom från Gotlandstrippen, stannade vi till i storstan förstår ni. Hängde med älskade mostrar och badade i stora poolen. Sen drog vi hemåt Drömgården..
Snabbt var vi hemmastadda igen och alla njöt så det stod ut genom öronen på oss. HEMMA! Vi bakade gofika och bjöd Mormor och Morfar på.
M slog hö och jag gjorde ett ryck och tog hand om trädgården. Mitt i sommaren är det härligt att rensa bort tidigt blommande perenner och stötta upp det som stöttning önskas.
Barnen?
Full rulle, även på han med smygfeber! 4-åringen lärde sig göra fart på gungan själv och ute på verandan pågick kioskförsäljning för fullt.
Liten plutt ute på äventyr. Här hade feberhärvan börjat men läget var så gott så ännu ingen oro.
Jag microvilade. Njöt av att vara hemma. Att det för första gången på nio månader kändes som att livet började lugna ner sig lite… vilken tur att jag njöt av den där stunden, tankade garanterat kraft jag hade nytta av till jobbigare dagarna som väntade. Man kan liksom aldrig vara ”för tacksam, för njutande av lilla stunden, osv”.
Vi åkte och badade trots att solen drog bakom molnen. Bra med stranden för oss själva i snuviga tider. Jag höll Lillminsting på land, i selen, med filten i kring..självklart.
Och så åt vi glass nere på byn.
Såna där småutflykter, som uppskattas massor. Och när det är slåtter, då är det just såna, små-utflykter, som hinns med.
Nyklippt och nytrimmad gård. Värt att förevigas! Man vet liksom aldrig när det sker igen.
Det blev en i slutet av juli-fredag och vi hade fredagsmys av ljuv sort.
S tog ut sin ponny på tur och mamman nöp sig i armen över faktumet. En bäbis i selen och en lillvän på ponnyn bakom. Guld-guldstund.
Att vakna tidigt, sticka ut och springa medan degen jag satte när jag klev upp, jäser. Servera nybakt till frukost. Det, är sånt jag bara älskar.
Och barnen älskar sitt ”mammabröd”.
Det blommar för fullt. Mycket gillar jag mina hipp som happ-planteringar i alla möjliga färger.
Här var det balparty-dag.
Liten älskling hade fortsatt smygande feber, men här höll vi alla oss coola fortfarande då allmäntillståndet var så gott. Veeet ni hur less vi är på ordet ”allmäntillstånd”, förresten? Men, det är ett bra ord och en rätt skön grej ändå. En stund i sol fick det bli, sen skuggan igen. Den där dagen var helt fantastisk.. för trots seg sjuka, så var bebben allmänt vid gott mod, febern var inte alls så hög och vi hade gården fylld av älskade människor.. men det, förtjänar ett eget inlägg.
Att feja och greja i sommarhemmet, sno runt och plocka i ordning lite lagom, skaka mattor, skura av köksgolvet och avsluta med att plocka in luktärter så det doftar himmel i hemmet. Gillar det. Mycket.
Den här julikvällen vill jag minnas. Det fanns ett lugn, för här trodde vi att febern gett sig, dag 9. Vi kokade varm choklad och bredde limpmackor till, efter att stora barnen badat i sjön och stojat på olika äventyr med pappan under dagen, när jag och Lilla O varit på sjuhuset på alla möjliga kontroller, som sett bra ut.
Men nu lämnar vi den där elaka virus-härvan helt.. nu fokuserar vi på det här;
Livet här och nu. Sitta i pappsen famn och spela trummor är bland det bästa man kan tänka sig när man är en nybliven, nyfiken 9-månadersplutt. Ni är många som hoppats, hållit tummar och bett för ett snabbt tillfrisknande för vår Lillminsting och det, har sannerligen slagit in. Tack vår fina följarskara för all omtanke, ni är fantastiska!
Senaste dagarna har vi bara kunnat fokusera på att tanka, tanka, tanka.. energi och kraft. Uppvaktat en älskad vän med paket och blommor från trädgården, hälsat på MammaMormor och PappaMorfar..
Sprungit, sovit extra mycket och badat i sjön.
Som någon uttryckte ”vilken otur ni har just nu”, så tänker vi tvärtom; ”Tack för att eländiga sjukor brottas ner av starka små kroppar och att det trots allt inte blivit värre än det som varit.. ”
..att Olof fick RS när han var 11 veckor, till exempel.. det hade med det smittomoln vi hade i kring oss, både kunnat ge sjukan ännu tidigare och blivit mycket värre. Nu har ju alla gupp gått bra. Det, fokuserar vi på.
Och det hjälper gott, istället för att tänka att vi haft otur. För livet, det ÄR ju, i alla dess färger och nyanser. Alltid. Och tuffare perioder, kommer för alla. Men vi kan inte gå och tänka att vi är några ”otursoffer”, det hjälper precis ingen. Det gör däremot, goda, positiva, tacksamma tankar.
Så; tack juli för allt gott och alla nya livet-lärdomar du gav… och med hopp om en god augustimånad nu, för både er och oss! En stund i taget.
..och nyslagna höet ligger slaget och torkar ute på lägdan, vi jublar över ”rätt vindar” och sol då gårdagen bjöd på åskskur som gjorde oss smått nervösa… kutar morgonrundan, äter frukost och sörplar kaffe. Veckan har varit god. Så skönt att ta en dag i taget, komma i kapp med tvätten, hänga med hästarna, njuta synen av fyraåringen som knäcker koden att göra fart på gungan alldeles själv. Göra små utflykter alla tillsammans om eftermiddagarna, när dagliga hö-arbetet är gjort för pappan och Pelle traktor.
Kan inte se mig mätt på rosorna just nu, har ni sett så dom blommar!
Minns jag nu inte helt knasigt så heter rosorna som följer (ni får för säkerhets skull-googla…);
Flammentanz. Fantastisk klätterros, en riktig klassiker. Den fick vi av min mor och far i inflyttningspresent. Alldeles särskilt rädd om den.
Söta, söta, ljusrosa Bonica.
Maffiga Leonardo Da Vinci.
Och titta där då! Mitt senaste loppisfynd. Ett utav dom två, som jag gjorde på Gotland. Trasmattan! Tvättade den riktigt svinvarmt då den var rejält skitig, men se nu så!
Så många fina färger i den!
Strax efter att jag tagit den här bilden så lades gamla trasmattan på det nyskurade köksgolvet och flärdfullhetens känsla var på max!
Det var förstås hit vi anlände dagen efter vår bröllopsdag, till vårt älskade paradis på jorden. Till Gotland och älskade släktgården.
Precis som för 10 år sedan alltså, när vi var alldeles nygifta. Nu hade vi en hel skock med småungar med oss.. och redan på nedresan, hade vi bubbelskrattat i massor.. så skönt att bara få släppa allt älskat där hemma och dra iväg. Det här var just vad vi behövde! .. tre år sedan sist vi lämnade gården på detta vis.
Inte nog med att vi var där.. i lyan hade vi stuvat in familjen B också, våra älskade vänner!!
Tänk att få vakna där, tillsammans med sina bästisar. Tänk att vi småttingfamiljer, fick dela sommarlivet tillsammans under några dagar.
Lill-Olof storgäspade och mamman eftersvettades nöjt.. för jo det blev många härliga turer i skogen om morgnarna. Mammorna först, papporna sedan.
Vi var till ”vår” favvis-strand.
Mumsade våfflor på Våffelmagasinet i ljugarn.
Lillminsting sussade sött medan jag plockade honom några livets allra första strandfynd.
Juniflickan kunde inte få nog av strandfynd.
Darling M, som är uppväxt med hela livets somrar här på ön.. där rauk-klättrandet tillhör.. han tog oss till Folhammars raukfält och klättrade med sina kids precis som han själv gjorde som liten. Undertecknad höll sig på marken med bäbis nära, så nöjd så nöjd.
Nu hade också mannens älskade Storasyster med familj anlänt och vi maxade småttingslivssemestern tillsammans.
Himmel så mycket skratt. Sånt tempo. Så många ungar. Så många semestertörstiga päron.
Vi var till favvisstället Leva kungslador, bland annat. Alla ställen vi skulle äta på, så liksom VÄLLDE vi in. ”vi är tre par… och tio barn”.. haha
Vi strosade i Visby bland stockrosor och rosor i mängder.
.. pussades i kärlekstunneln.
En svängom genom botaniska trädgården också.
Flera utav rosorna i vår egen trädgård, har jag tagit inspo härifrån. Så makalöst många vackra sorter!
Någon tog livet med ro medan mamman flaxade runt och kollade rosennamn. Fyrbarnspappan försökte hålla ögonen på övriga busongar..
Så gulligt när lillebror B stod bredvid sin bästis H och beställde guteglass..
Glassen som äts med denna utsikt.. över raraste staden jag vet.
Mysiga turer och hittepå, javisst. Men det här kommer jag minnas med varmt hjärta. Hur vi lagade storkok och åt hela gänget tillsammans. Kvällarna när barnen satt i ett enda trassel i storsoffan och såg på film och åt kvällsmackor.. ruschen, när alla småungar lyckligt önskade olika pålägg.. sommarlovsbarn, lyckliga, trygga. En sån ynnest!!
Förstås kunde inte småttingsjukorna hålla sig undan helt.. en dag var vi hemma och kurerade oss tillsammans med Lillminsting. Trots febertopp, höll han humöret väl, lilla stjärnan.. puh så många sjukor han ska behöva checka av sitt första år. Märkts så tydligt på äldre syskonen som levt år där sjukorna varit ”normalmånga”.. efter pandemin har det liksom exploderat och har man inget upparbetat immunförsvar, är det tufft..
Intill gulliga gården, betade en hel hop med får.
Lill-Olof skrämde bort febern fort och till kvällen var det gott att sitta på pappsens axel och spana på alla dom där vita lurvbollarna i hagen.
Vi gick upp på lilla berget… därifrån ser man kyrktoppen som Pippi Långstrump fastnar i, vet ni?
Gullgänget!!
Vi plockade blommor och smultron vid vägens kant. Salmbären var ännu inte mogna..
Att få säga godnatt till älskade och krypa till sängs om kvällen i huset… mm..
Njuta av stökigt strandhäng. Servera mat åt alla håll och kanter….
Lillvännens första tur till ön… och han älskade det!
Hela fyrklövern har njutit så.
Lagom till att Lill-Olof kände sig som hemma…
.. så var det dags att säga hejdå.
Hade det inte varit för att vi är omringade av hjärtans hjälpsamma, kärleksfulla människor, så hade vi inte kunnat åka. Hela gården är fylld med liv som behöver sitt, varje varje dag. Tacksamheten är som ni förstår, så stor, så stor.
Hela resan, fyllde oss alla med sommarminnen för livet. Hjärtat, så varmt.
Öppna dörren till huset som är vårt hem, krama om gårdsvakter, katter och vissla på sommarbetande hästarna.
Plockar ett fång med schersmin och strösslar ut i vaser runtom i hemmet.. vi är hemma igen!
Vi har haft en så otroligt fin och minnesvärd semester tillsammans med älskade vänner och familj. En helt fantastisk sommarsemester som jag tror vi alla kommer att minnas för evigt.
Men toppens topp av hela alltet, det är ändå, att få komma hem igen.
Att få komma hem till det som är våran plats på jorden. Känna omtag och nystart. Känna på nytt hur vi faktiskt ÄLSKAR att leva här på det sätt vi lever. Vi var så slut innan vi drog iväg.. höll med nöd och näppe på att ORKA packa oss iväg med alla fyra barn efter det elaka, långdragna magsjukan, stängsla nytt för hästar, fixa med allt som behövde fixas med för att vi skulle kunna lämna gården med alla djur och odlingar till truppen av världssnälla människor. Men vi gjorde det. Och himmel vad jag är glad för det nu.
Jag känner inspiration bubblandes i bröstet sådär på riktigt för första gången på länge.
Senaste året har varit (.. och nog pågår det än..) ett år med många utmaningar.. sjukdom, jobbiga livetomvälvningar, omåttligt många svängar av småttingsjukdomar som bara avlöser varandra osv. Men vi har tankat oss nu och laddat om. Det känns så ofantligt gott.
Bloggen firade 10 år för några dagar sedan.. det firade jag med att checka ut totalt från båda våra kanaler här på brusande internätet. Jag tänkte att det var något som inte skulle märkas så mycket för er, ”det finns ju så många andra som fyller flödet”.. Men himmel, vad jag möts av ett omtänksamt kärleksströssel från er när jag öppnar upp alla inkorgar här och där.
FINASTE FÖLJARNA, det är NI!!
Tack tack tack för er pepp. Det är så fint att ni bryr er så, att ni undrar om något hänt, höra att ni saknar oss.
Nu är vi åter igen och vi hoppas att ni vill haka på!
Vi hörs imorn igen! Då ska jag berätta vad vi haft för oss ute på semesterturen!
Hoppas att NI mår bra! Ta hand om er, allt vad ni bara kan <3
Ettåriga, ljuva sommarblommor i alla ära, så roligt och härligt att kunna göra fina buketter.. i blomsterbäddarna samsas dom allra flesta av mina ettåringar.
I rabatterna däremot.. där är målet att ha mest rosor och perenner. Går det att inte älska perenner? Tror inte det.
Så många vackra sorter det finns. Som inte kräver knappt något. Som bara ger och ger…
Jajaja, jag skulle kanske ha knipsat av dom snart överblommande aklejorna.. men äsch. Vi har ingen perfekt trädgård, alls.. den är lite ruffsig och rörig.. grön.. skön.. blomstrande. Och jag älskar den.
Här i Stora Mormorsrabatten samsas pioner med kantnepeta. Stäppsalvia och riddarsporre. En herrans massa aklejor som kanske spridigt sig lite väl, ja.. kanske ger jag vidare någon aklejatuss till vännen med ny trädgård.. det, är bland det finaste med perenner, tycker jag.
-Att man kan dela på dom! Både ge. Och få.
Tvingas jag att välja några få, få perenner så är den här, stjärnflockan en stor favorit.
Har tuvor både från mamma och pappa och svärföräldrarnas trädgård i denna rabatt.
Så fint att ha en bit av våra ”hemmahemma”, i vår egen trädgård.
Den här vildrosen har jag fått från Storan. Så söt!
I kanterna och som marktäckare har vi smultron, till barnens stora lycka. Så mysigt för dom att gå och plocka och mumsa.
Den här rabatten fanns inte för bara några få år sedan, men se redan är den så härligt småstrulig och grann, eller hur!
Älskade Mormors-tagetes som korar in som favoriter för i år. Och himla mysigt att ha en hink fylld med örter såhär nära köket, liksom. Citrontimjan används flitigt. Och den skäggige älskar att göra marinad till grillmiddagarna, av rosmarinen..
Tänk..
…att vi varit gifta i 10 år idag. Livets vackraste årtionde. Det är så otroligt tacksamt att få dela livet med M. I livets med- och motvind. Är det med honom jag vill vara. Alltid.
Och oj så mycket vi fått vara med om dessa tio år.
Gemensamt kliv ut i ”vuxenvärlden”. Högskoleutbildningar tu. Hemmanet som blev vårt och som vi har kallat drömgården från dag ett och gör så ännu. Att vi får skapa livet här, bland djuren, höskördandet, odlingarna, gårdsbestyren, bygg- och renoveringsprojekten..
Framförallt;
…Att vi fått fyra skatter och får dela livet tillsammans med det häftigaste lilla småttinggänget vi vet. Vår älskade Fyrklöver!!
Nu kör vi, mot många många år till tillsammans.
Men vi fortsätter att ta en dag i sänder.
Varje dag. Är en gåva.
Sådetså.
Ps. Vill du se bröllopsbilder så finns det under bröllops-kategorin! 😉 Ds.
Och nej, det beror tyvärr inte på att vi har det bara ”ledigt och härligt”. Senaste veckan har varit så tuff, så tuff. Vi har haft så många såna veckor senaste året.. att det känns som att ”nu orkar vi inte mer”-känslan smyger kring knuten. Men vi ger oss inte. Vi håller ännu hårdare om varandra, knäpper händerna och teamar ihop oss ännu mer. Det bara måste ju finnas ett slut på detta sjukstuge-år? Året efter en pandemi.. där många sjukor vilat och nu väckts till liv igen, med otrolig kraft. Ett jobbigt år, som inte bara vi och vår småttingfamilj drabbats ut av.. utan typ alla barnfamiljer vi känner, med flera små barn. Tärigt, milt sagt. Känner med alla som kämpar.
Och nu då, nu är vi mitt i sommaren. En otrolig värme, ni vet? Och samtidigt ett omåttligt elakt magvirus som behagade dyka upp just i detta. Vårt ena barn har varit så otroligt sjukt. Vi har kämpat för honom, dygnet runt. Gett vätska, teskedsvis, dygn efter dygn. Ihärdigare sjuka har vi aldrig stött på. Förstå kämpet, för en så liten människa, magsjuka i denna värme. Ett annat barn, har ”Bara varit magsjukt”.. dvs inte fullt så kraftigt… vi har fått perspektiv kan man säga. En magis på ett par dygn, är en baggis….
Jo just det, vi har ju inte bara två barn, utan det dubbla. Att räcka till i detta, har inte varit lätt. Puh. Kaoskänslan har varit påtaglig fler än en gång.
Och jo just det.. just denna vecka slogs det hö också. Maten till våra djur för kommande vintertid. Ett moment som kräver sitt, alldeles nog, om vi är friska (!). Och jo just det.. maskiner krånglade. Värdefull hö-hjälp fick ryggskott innan höbärande… jo just det, energin var inte den toppigaste redan innan…
Å puh.
Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Hur allt gick ihop till sist?
Vi började veckan gott. Alla var friska. Det bara ”krånglade lite” ute på åkern. Vändaren ville inte jobba med oss. Men M kämpade i timtals och övervann till sist trilsket. Kunde vända höet. Och vi fick också ljuvliga timmar vid lilla sjön tillsammans. Bad i värmen! Olof slumrade gott efteråt.
Vi hade kusinmys här hos oss. Det lektes, åts glass och vi bosatte oss också i skuggan.. i den trettiogradiga värmen. Storasyskon och storkusin var på dag-läger med kyrkan.
Jag var på en otroligt vacker ridtur. Har inte hunnit rida på hela junimånaden.. men denna tur var mer än magi och jag och Fjödur var mycket mycket nöjda där tillsammans. Nu kunde det bli juli.
En liten stjärna kom lycklig hem från läger. Kutade över åkern och det såg så himla härligt ut.
Tyvärr.. var det långt ifrån bara härligt läge. Här var två stjärnor som allra sjukast, päronkroppar värkte av trötthet. Och NÅGONSTANS, där ute på åkern.. hade en del från vändaren lossnat. Förstår ni? NÅGONSTANS i allt hö, låg den ganska så stora delen vi var tvugna att hitta, för att våga köra med nästa maskin..
”Vispen”, som vi sa. Letades. Vi gick och gick, hand i hand. Cyklandes. Springandes. På fyrhjulingen. Vände hö förhand i förtvivlan. Bad svärmor om hjälp, om hon kunde gå ett varv och titta… vet ni? Hon fann den. Längst ner i diket. Gudagåva.
M kunde till sena kvällen stränga höet. Vi gladdes över att små magar hade tett sig lugnt under många timmar. Och en stor strimma hopp föddes. ”Det här klarar vi”. Medan M jobbade ute på åkern, tog jag hand om barnen och nattade och pysslade om, friska som sjuka.
Så kom dagen som skulle bli en lyckans dag. ”Balparty” med vännerna, ni vet. Men istället fick vi ställa in det. Lämnade höet i strängar på morgonen, visste att regnet väntade inom några timmar, men struntade fullständigt i det. Nu var vi, efter dagar av ingen bättring, på väg till sjukan med en extremt slö lillunge. Tack och lov ingen vätskebrist och vi kunde återvända hemåt, där vi möttes av hjälpande händer.
Jag kämpade på med sjuklingar. I timmar bosatte vi oss i lagårn, för att sjuka små skulle få svalka. Fina vännen J och Svärfar och den skäggige, hjälptes åt och tog in höet.
Allt hö kom under tak och det hö som skulle hämtas från gården, hämtades. Äntligen, flöt något som det skulle.
Mitt i allt, ska det ätas. Jag försökte ge lillungen vätska var femte minut, amma en annan varje timme och laga mat till höjobbarna, mitt i allt. Nånstans här, höll jag på att brista.
Var. Så. Slut.
Men även den dagen, ”släcktes alla bränder”.
I kastrullen? 1,5 liter vätska. Vad man behöver få i ett barn per dygn, om det är så pass magsjukt i denna värme. Var femte till sjunde minut ringde larmet på telefonen under dagen. Varannan timme om natten. En och två teskedar i taget. Kämp kämp kämp. Och nej, ungen drack inte vattnet ur kastrullen såklart.. men för att vi skulle ha EXAKT koll på hur mycket vi vätska vi gav, så plockade vi för varje vätskedutt, bort samma mängd från kastrullen. Då kunde vi ha koll. Ett heltidsjobb.
Vad hade vi då gjort..
Utan vår älskade granne som gång på gång ställer upp för oss i vått och torrt. Vår A som barnen bara älskar. Här kom dom tjavandes i ösregnet längsmed vägen efter mysiga timmar tillsammans. Hon tog hand om våra två friskisar tre dagar i streck. Medan jag och M fullt fokuserade på det vidriga här hemma. Ovärderlig hjälp.
Satte mig en natt på trappen. Tillät mig tycka att det var viktigt att jag fick pusta lite, titta på blommorna som växer så vackert där i hinken. Blommorna som vi drivit upp, jag och barnen tillsammans. Nånstans kände vi en liten ljusning… små magar kaanske, kanske började lugna ner sig.. regnet hade kommit, temperaturen var en annan.. nu vänder det..
Till lördagkvällen orkade vi baka pizza utefter önskningar från småttingar.
Skrållan vet var största glassförrådet finns och i tråkig sjukstuga får man äta hur mycket glass man vill, sådetså. Här kom hon, nöjd på livet trots allt, med sin glass i handen.
Det blev veckans sista dag. Jag hade snott runt i precis hela hemmet och städat bort veckans sjuka, ännu en gång. Plockat in färska blommor. Och slagit in paket. Tillsammans med fyra älsklingar, sjöngs det ja må han leva med skrovliga morgonröster…
För idag, var det älskade pappans födelsedag. ”Lilla frun” serverade nybakt bröd, rykande varmt kaffe och fruktsallad. Vi strösslade presenter och kramar och störst var lyckan hos Vackerpappan, över att någon ville äta mat, efter dagar utan och enbart teskedad vätska.
Veckan, och 32-årsdagen, avslutades med en kramhög ute på bron. En kubbmatch hela familjen tillsammans. Extremt trötta föräldrar. Men hela/friska/på bättring-ÄLSKADE barn… och för dom orkar vi allt.
Som sagt.
Så mycket jobbigt. Men mitt i allt, har små guldstunder som gett kraft, dykt upp. Hjälpande händer och handtag i nöd. Tänker på dagen vi fick köttbullar av svärmor. Eller lasagne av mamma. När pappsen kom och jobbade på gården. Eller igår när mina storasystrar tog hand om två utav barnen och gav dom en härlig sommarlovsdag istället en dag i sjukstuga. Alla omtänksamma telefonsamtal och meddelanden hit och dit.
Tuffa dagar. Men det finns så otroligt mycket att vara tacksam över. Vi är helt värdelösa på att be om hjälp i vanliga fall.. men i nöd, så har vi ett fantastiskt skyddnät i kring oss. Evigt tacksam. Precis så.
…
Och nu?
Ett ögonblick i sänder.
Med det sagt. Och också för att vi nu har Tillsammanssommarlov. Så finns det inga sommarlovsplaner att rada upp.
Vi tar en stund i taget. Jag hoppas att ni har det gott. Ta hand om er. Så hörs vi, när vi hörs!
Ps. Jag vill aldrig ge sken av att allt bara är lätt, det vet ni. För så är ju livet. Därför berättar jag för er, lätt som svårt. Men jag håller det personligt. Inte privat. Så, ni behöver inte komma med några råd, angående något. Angående sjuka barnet i fråga till exempel. Vården har hjälpt oss på vägen hela tiden.Det var bara det. Ds.
Har ni också så varmt att ni nästan smälter bort? Perfekt hö-tork-väder 😉 . Vi drar igång denna sommarlovsvecka med en liten rapport här från gården.
Midsommarveckan fylldes med;
Glassmakeri! Hoppas hoppas det blir en bärsommar i år, så vi får fylla frysen till bredden med bär inför kommande vinter.
Medan vi väntade in kompisar för liten kvällsdate, provsatt jag denna urtjusiga bänk som vi fått ärva då den klassats som ”skräp” på en plats på jorden men med lite kärlek kommer bli så vacker här hos oss.
Den djupröda mormorspionen blommade, samtidigt som syrenen blommade på sista refrängen, hästarna blänkte i massor och vår Juniflicka fyllde 6 år. Kära hjärtanes, vad det finns mycket att njuta av just nu… jag blir nästan vimmelkantig.
Sommarlovsbarnen bjöds på nybakt till frukost.
En vrå av ett sommarlovshem.
Våra barn är lärda att ”i en familj? –hjälps man åt!”. Att ta bort sitt porslin efter avslutad måltid, det är standard. För hela storasyskontrion. En frukost i soffan, där mamman serverar där inne i salen och plockar bort alltsammans efteråt, klassas därför som lyxens lyx. För oss alla. Jag älskar ju att pyssla om mina små, och barnen uppskattar då verkligen ”mamma-servicen”.
Vi bullfikade ute på solig bro. Även det, väldigt uppskattat.
.. och det eftermiddagsslumrades i somriga Salen.
Lillminsting var ständigt på nya äventyr!
Gäspande ponny och snart-sovande lillunge. Det här är lajvet på en pinne i bild! Om ni frågar mig, alltså.
Njöt av juniljus, att hänga tvätten ute, äntligen få ut tomaterna i växthuset och strössla ännu lite mer gräsklipp kring blommorna i bäddarna.
Tankade också kraft med ett gäng springturer.
Vi landade gott i tillsammans-sommarlovet, med en midsommar så varm och vacker. Spela kubb tillsammans, i lite för sena sommarkvällen. Sånt vill vi fylla sommarlivet med. I liite för sena sommarkvällen, sa jag… väääldans lätt att det blir lite föör sent då precis ingen har något natta- eller nattas-intresse denna tid på året.
Vi åt sommarmat. Potatissallad och grillad lax. Kall sås till med rom, dill och citron i. Enkelt och så gott.
Vi blev bortskämda hemma hos mor och far. Åt gott, bubbelbadade gott, doftade gott. Kramades gott.
(Tack mamma och pappa för att ni pysslade om oss så! <3)
Midsommarveckan avslutades med slåtter och årets första dopp i lillsjön. Livets (!) första dopp Lill-Olof, och soom han njöt!
Och till kvällen somnade bäbisen i min famn och jag ville aldrig gå och lägga mig. Allt i sin juni-ordning.
…
Idag är det måndag och den allra första riktiga tillsammans-sommarlovsdagen. Det känns så otroligt lyxigt! Och skönt.
Idag påtas det med lite allt möjligt. Försöker få undan lite tvätt, lockar i små barn extra vätska i värmen, M laddar för att vända höet.. men mest lockar sjön, så så snart vi får läge så drar vi dit!
Önskeplaner för sommarlovsveckan, V.26
-Sommarlovsnjuta! Så förskräckligt trevligt att kunna börja dagen med en morgonrunda om jag/M vill, äta frukost i lugn och ro allesammans, sörpla morgonkoppen med den skäggige bredvid. Ja, sommarlovsmorgnar.. det är ju bland det härligaste varma dagar som dessa. Dagarna är härliga också. Men sen, kvällarna… ääälskar ljumma sommarkvällar!
-Måla! .. ja, kanske lyckas jag ta mig ända fram till den där falurödfärgspytsen… som jag tänk på sedan i början av våren, ungefär.. med andra ord, är målning av köksträdgårdens staket inte så högt i prio.. men nu kanske tid kommer finnas. Ork? Lust? Vi får väl se.
-Ena lillungen ska på skaparläget i stan under ett par dagar. Så det blir lite skjutsande hittan, dittan…, kombinations-åkande, tänker vi. Ni vet; ”ska vi liks till stan så kan vi ju ta med en släpvagn och åka på tippen också”, hinna besikta storbilen och göra något stadsärende. Är kända för våra ”kombinationsresor”, som storfamiljen kallar det,haha!
-Skörda hö! Häpp häpp!
-Sjunga och spela på gudstjänst med både make och barn. Drömgrej för oss, att musicera tillsammans!
-Fira den finaste människan på jorden!
…
Önskar er alla fina i slutet av juni-dagar och en god julistart. Ta hand om er, allt vad ni bara kan! Just så, precis som vanligt.
Senaste kommentarer