En bedjan om änglavakt…
Där sitter jag, ja.
Nytränad efter ”Onsdagsgympan” tillsammans med Storan. Vi brukar träna tillsammans på onsdagarna. Förvandlar då fina Salen till Gympasal och river av något svettigt. Trevligt med sällskap och vi tar i som bara den, peppar varandra och så hinner vi surra en massa innan och efter också.
Där, på väg mot ”Veckans utflykt”. Ja, det känns lite så. Jag är ju mest hemma på gården, drar ut på rundorna med vagn och springande ben och så. Mysigaste jag vet. Men en tur till stan då och då, känns alltid så himla festligt. 
Idag är dock saker och ting inte så härligt som det låter eller ser ut. Förresten ser man på mina ögon att det inte är vanliga glad- Emmeli. 
Hur kul det än är att dra på sig den där nya småblommiga tröjan, rosa kinderna lite och göra sig lite fin. Packa familj i bilen och dra iväg för att ha några trevliga timmar tillsammans. Lite som en stunds minihelg när den vanliga helgen inte kommer innehålla så mycket sånt.
I mitt huvud har jag ändå bara en sak.
Idag svävas det i ovisshetens obehag. Jag ber i min tystnad. Att allt ska gå bra. Försöker behålla ett lugn för att inte oroa en älskad liten Miniman och så tänker jag Fy farao för ovisshet och plötslig insjuknad hos någon man älskar så.
Livet. Det finaste vi har. Och så skört, mitt i allt det fantastiska.
Måtte allt gå bra, säger jag bara. <3 Idag ber jag om änglavakt.
Ta hand om er, ni med.
Lillafrun
Att ha gjort oss redo för Vinter.
Så, nu är vi redo. För Vintern, alltså. På ett vis, i alla fall.
I morse packade jag ner barnen i syskonvagnen och drog iväg.
Vi gick genom byn, postade några brev. Vidare förbi gulliga byaskolan och in i musiksalen där moster Storan hade sån där riktig drömmig musiklektion. Vi knackade på för att lämna ett papper som skulle vidare, och fick samtidigt gulligaste sången och spelet uppfört bara för oss. Vilken start på tisdagmorgonen liksom! Till sist hamnade vi på Föris, som S säger. Han sprang in och ropade heejdå mamma! och jag och J fortsatte och hurtade vidare runt långa rundan. Typiskt bra tisdagsstart, hela alltet. 
Sen tog jag energin jag fått från morgonen, och började med vad jag gruvat mig lite inför; rensa ur hela familjens sommarkläder.
Allt från sandaler, till sommarjackor, till klänningar och sommarskjortor. Upp på vinden med allt. Var sak på sin plats. Och gällande barnens kläder ska allt i rätta storlekslådor. Och i kartonghavet skulle sedan vintern letas fram. 
När jag ändå höll på så passade jag på att rensa bort ännu en storlek för Lillasyster som växer och växer, och bära ner några plagg från Storebrors pyttekläder.
Juniflickan höll mig gott sällis, där jag vek och sorterade bort och såptorkade ur alla garderober och klädlådor. 
Från somrigt, till vintrigt…
Jag blev helt klar med allt lagom till att Minimannen skulle hämtas hem igen. Kände mig alldeles vimmelkantig av trötthet när jag mötte upp Storebror. Vi drog hem och dundrade igång ett mangosmoothie- och mackafika. Och sen var hela gänget trötta och morsan slumrade till och med till en ministund. Den linoljefärgsdoftande(typ stinkande snarare) mannen, stack ut på löptur. Jag snodde ihop en pannkakssmet och skjutsade in i ugnen. När M kom tillbaka var det min tur att få ge sig ut och springa. Och när jag kom hem stod pannkakan och varma blåbären på köksbordet. Teamwork!
Så var det kväll igen, ja.
Och snön får bestämma sig för att komma när den vill nu. Mössor, halsdukar, handskar och varma kläder är på plats. Igen!? Jag tog ju just och sorterade bort dom…
Hoppas ni haft en god tisdag!
Lillafrun
Att ta måndagkväll efter evighetsgöra.
Jag började redan under söndagen med det där;
Kratta gården, alltså. Och sooom jag har krattat. Och krattat. Och, ja ni fattar..
Lillan har sovit gott i vagnen under tiden. I våras krattade jag med magen i vädret, längtande efter att bäbis skulle komma till oss. Nu är det höst, krattas igen. Och nu sover det en liten flicka i vagnen. Lika självklar som att vi andas.
…
Efter trädfällningen blev det mängder av ris. Ligger fortfarande i ”jätteprydliga” högar och bara väntar på han jag kommer avguda när han väl kommer och hämtar dom där högarna åt oss. Förutom rishögarna så blev det också en hel del att kratta. Och det har jag tänkt att jag skaaa göra, men har istället hållit på och krattat på äppelträdssidan. Då vi ooomöjligt kunnat ta reda på alla äpplen, så har det också varit ett litet evighetsgöra av få bort. Det faller fortfarande frukt så sista äppelkärrorna är inte dragna ännu.
I alla fall.
Fyra veckor senare, så har det nu blivit gjort på den där fällda-träd-sidan. Och när jag väl började, kunde jag uppenbarligen inte bara ta det där risskräpet, utan tog en bit till och en bit till. Och när jag egentligen var kräkless så såg jag ju hur fint det blev efteråt och bestämde mig för att ta precis allt. Och efter jagvetintehurmånga timmar så är den där fotbollsplansstora sidan av gården helt krattad och klaaar. Kära hjärtanes så skönt.
Nu är det bara andra sidan kvar… men det tar jag när precis alla löv och äpplen fallit från äppelträdet.
Delmålet, det största, är i all fall nått. Pojkarna hjälpte mig att samla in högarna. Fasligt snällt. För det är ju det tråkigaste!
Och nu är det kväll och jag har ont, typ överallt. Ute är det nattsvart, Mannen är uppe och håller på och grejar och jag myser här nere med kidsen. Trötta efter en dag med massor av friskluft.
Lillan sover i min famn och Sallykatten och S leker för fullt. Antingen jagar han henne, drar i svansen och sådär. Eller så retar hon honom och drar iväg med lego och hans gosedjur. Men mest leker dom tillsammans. Skitgulligt, faktiskt. Han har fått in snitsen nu på hur han ska veva på med snörleksaken, så att lillkatten liksom hoppar precis så högt hon bara kan. Rakt upp i luften, liksom.
Mysigt med katt. Verkligen! Fast nyss blev det kolsvart i hallen. Hon hoppade efter en fluga som satt i fönsterlampan. Lampan i marken och glödlampan paj. Plus att lampan drog med sig den pelargonknopp som precis, precis ska slå ut. Den sista för hösten, liksom. Kattskrälle.
…
Längtar till vi kryper ner i storsängen och läser sagor… finns risk för tidig somning av den här mamman ikväll.
Ha en skön måndagkväll!
Lillafrun
Tid. Singlande löv. Och höstpyssel!
Så himla fint med helg, alltså.
Igår tog jag barnen i syskonvagnen och drog iväg till skogen. Lillan somnade gott (precis som hon så gjorde, hängande framåt i babybjörnen medan jag lagade lunch.. den där ungen alltså. En cool liten flicka. <3) och jag och Minimannen hade mysig Mamma-Liten-tid. Dyrbart. Både för han och mig.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Plockade lite mossa till vårt halmhjärta vi köpte på blomsteraffären häromdagen. Prasslade i löven och sen gick vi hemåt. Ett litet äventyr, men ändå så stort. Ni vet.
Sen dukade vi upp där hemma på gårdshustrappen;
Och sen började pysslet, på riktigt. Efter en stund, av både gott samarbete och precis tvärtom (någon sprang då och jagade katt och drog i svans istället för att pyssla..).. så hade vi vår krans.
Jag knåpade ihop en spetsrosett och tråcklade på också..
… men kunde liksom inte bestämma om jag tyckte det blev bäst med, eller utan..
I alla fall; vansinnigt lätt och mysigt höstpyssel. Nu får hjärtekransen hänga där till vintern och det är dags för julekrans.
I övrigt har den här helgen innehållit allt möjligt;
I fredags njöt vi av att bara få vara hela familjen tillsammans igen. Jag njöt också av precis motsatsen; att få dra ut på löptur, alldeles själv. Igår jobbade M med olika saker här på gården medan jag hade riktigt klassisk mammadag; när man byter, syter, bär, matar, byter ännu en blöja, myser, klär på, försöker tala hut med någon Minimänniska som på snart-treårs-vis ger en gråa hår, leker, lagar mat, dukar på, dukar av, diskar, sover ner.. och till sist, innan vi drog till Mäjadalen för mysig kväll, så hade vi en sån där stund som jag lite på skämt fantiserat om. När bäbisen sitter storögdt i babysittern, större ungen leker på golvet och mamman tränar mitt i det där. Mitt i en planka hjälper hon också större barnet att sätta ihop nån lastbilsleksak. Och på slutet av passet hängde bäbisen med fram på magen under hantellyften. Älskart!
Och idag är det söndag. Höst. Så det förslår, faktiskt. Det är blyertsgrått, regnet hänger i luften, det blåser och löven singlar från träden. Någon sover ute i vagnen, en annan knådar deg och gör degtraktorer på livet. En tredje assisterar med vad som kan behövas, samtidigt som hon sörplar kaffe. Den fjärde gör precis likt som den tredje, och sitter också och mumlar nån smart plan inför fönsterfix. Och den femte i familjen, ligger utslagen på kökssoffan och kurrar gott.
Tid, tillsammans. Singlande löv. Höstpyssel. Och massa annat. Det är vår hel, det. Bästa sorten, om ni frågar mig.
Ha en skön söndag, alla ni!
-Gör en hjärtekrans, vettja!
Lillafrun
Att äntligen ha fått hela Drömleveransen!
Kommer ni ihåg häromdagen när jag sa att det varit en rätt körig dag. Med mycket innehåll. Fasligt spännande sådant. Men att ändå allt blev lyckat?
Den dagen innehöll bland annat det där ovan;
Jag och kidsen var på väg på Förskolan. Öppnar ytterdörren. Och där står världens bästa Svärfar med kallröken bollmandes ur munnen. Redo att hjälpa mig, fastän jag inte ens hade någon aning om att jag skulle komma att behöva hjälp. Sånt är fint. Mer än fint, faktiskt.
Mannen hade ringt honom, istället för att ringa sin fru som han ändå visste bara skulle bli hispig och ändå inget kunna göra. Vad som väntades komma inrullandes på gården, precis när som helst… egentligen två dagar för tidigt (meningen var ju att mannen skulle varit hemma såklart)..
Det här;
Vår Drömleverans!
-En lastbil med totalt TRE TON fönster och dörrar.
Ja precis. Just lämpligt när bara jag och barnen var hemma. Men Tack vare Svärfar som alltid räddar mig i nöden, så löste sig allt. Och det där vackergänget ställdes ner på backen och täcktes. Och sen har jag sovit skraltigt i två nätter, vaktat som en vakthund och typ varit livrädd att det ska tippa eller nåt. Men jag vet; omöjligt. Men ändå! Jag har längtat helt hysteriskt mycket tills M skulle komma hem så Svärfar och han kunde hjälpas åt, att med traktorn lyfta allt inom tak.
Under dagarna har jag och Minimannen beundrat dom där höga skapelserna…
Men nu är allt inom tak. Puh.
25 vackra skapelser till fönster. Med fasta spröjs, precis så som fönsterna sett ut här en gång i tiden. Själva rutorna är i kulturglas och Byggnadsvårdsnörden (mannen) jublar. Den här frun får gråa hår bara av att tänka på att allt ska målas typ tre varv, men är för kär i mannen för att säga att han är knäpp som inte ville ta det hela färdigmålat. Men han vill ha den färg han vill ha och jag litar på honom. Allt han byggt och gjort hittills är fantastiskt, så nu peppar jag på att få börja måla fönster! Och allt görs ju inte på en gång, såklart.
Två dörrar anlände också. En till balkongen bland annat. Alltsammans, gediget handgjort, från Allmogesnickerier. Svindlande att tänka på. Att någon gjort allt det där.
Martin o Emmeli
Inte klokt. För några dagar sedan hittade vi en gammal film från när vi gick i sjuan och var på första klassresan ihop. 13 år sedan. Vi skrattade så vi vek oss av att se alltihopet. Två småbarn som man redan då såg var som två magneter till varandra. Jag, fulla munnen med tandställning, i full färd med att hitta en vas till den blombukett jag hade plockat och skulle pryda campingens bord med (Hallå! Sååklaaart att man måste göra mysigt, var än man är! Hah!). Och mannen? Sådär tok-ung, fastän redan då så trygg och lugn. Min livs stora kärlek, helt enkelt.
Nu står vi här på vår Drömgård, med gullebarnen runt oss och med en herrans massa fönster och dörrar, med våra namn på. Så det kan bli, alltså.
Vi satt i vintras och ritade och planerade och funderade och mätte och tänkte, och tänkte lite till. Ingen lätt grej, faktiskt. Att bestämma hur man vill att fönster ska sitta på ett helt hus. Därför helt magiskt när den där lastbilen rullade in på gården härom morgonen.
Så, nu har Drömgården all potential i världen att klädas med vackra fönster och dörrar. För den är här nu; Drömleveransen!
God lördag och sånt!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
