Söndagmorgon på Drömgården.
Söndag!
Efter första frukosten för Lillan bäddade jag ner henne bredvid den där människan jag är så glad är vid min sida precis varje dag. Lämnade tre sovande och gav mig ut med snabbskorna på. Kändes tungt, småsömnigt men var ändå så skönt.
Nu är det söndagfrukost som gäller.
Termosen är fulltankad och min kaffetokiga, den där skäggige, är mycket nöjd. Och jag blev plötsligt så sugen på rostbröd med den där marmeladen jag gjorde för någon vecka sedan. Krusbärsmarmelad. Så, det känns som en lite finare frukost.
När man har hembakt bröd hemma hela tiden. Godaste jag vet. Men plötsligt kan det kännas som lyx med en skiva köpes. Tokigt. Människan är en intressant varelse, minst sagt.
Vi tänder ljus, sörplar kaffe, bäbis- och Minimangosar, och enas om att det är riktigt innemysväder. Ni vet; blyertsgrått och regnigt. Skön luft under morgonrundan, mao.
Söndagmorgon på Drömgården.
Ha ett skönt avslut på helgen idag, alla ni!
Lillafrun
Att ge receptet på Den Godaste Äppelkakan.
Ja, det var i alla fall orden som den där Äppelkakan fick igår under den där fina myskvällen här hemma. Så roligt, när man testar något nytt och det blir lyckat. Dessutom testade jag att göra egen vaniljvisp, som inte var ett dugg jobbig att göra. Bara väldigt god. Så, här kommer recepten ni inte vill missa! Direkt taget från Aftonbladet, och vidare langat till er!
Den Godaste Äppelkakan
Äppelkakan
- Smält 150 gr smör i en kastrull, blanda med 1 1/2 dl socker, låt svalna. Rör i 3 dl mjöl, 2 tsk bakpulver och 1 1/2 dl mjölk.
- Grovriv ca 150g mandelmassa och blanda ner i smeten.
- Bröa formen, häll i smeten, skala och skiva äpplen och tryck i smeten. Ös på med kanel, hackade hasselnötter och pärlsocker.
- Grädda i ugnen på 175 grader i ca 30 minuter.
Parentes; Jag tog typ 1 dl socker och bara 100 gram mandelmassa, för att jag råkar ha en sockerallergisk och mandelmasserädd, mycket älskad, man. Och den mängden räckte gott och väl! Det var bara det jag skulle säga. Men ni gör som ni vill. Såklart.
Vaniljkräm:
3 äggulor
3 msk florsocker
1 msk vaniljsocker
2 tsk äkta vaniljpulver eller vaniljstång
3 dl vispgrädde
- Blanda äggulor, florsocker och vaniljsocker, vispa detta pösigt.
- Vispa sedan grädden och blanda den med äggsmeten, rör ihop allt till en tjock kräm. Om du förvarar den i kylen under natten kan den dela sig lite, men den går snabbt ihop om du vispar upp den igen.
Låt kakan svalna och sedan; ät och njut!
Lycka till och allt det där!
Älskade pojken sover i vagnen ute på bron, liiite tokslut efter busig fredagkväll med hans älskade idoler tillika kusiner. Hemmet doftar nu såpa igen efter morgonen städ, tvätt och fix. Gårkvällen håller sig kvar i magen som något gott. Mannen är ute och klyver ved. Jag ska krypa ner under sköna filten med nyäten, snusande Juniflicka. Här inne hörs bara en tvättmaskin och dom där små, små andetagen från någon jag älskar så där mycket att jag inte får tag på orden. Min lilla flicka.
Lillafrun
Septemberfredag.
Det där;
Så himla gott, för kropp och knopp. I en drös soliga fredagstimmar. Dra bort ogräs och ettårsplant som blommat färdigt. Andas friskluft. Tillsammans med en liten Miniman och en, visserligen sovande, Juniflicka. 
Och till sist, när vi var klara med det där. Rensande, trimmande, krattande, sopande, bortplockande av sånt som inte ska vara från verandan. Då, höstpysslades det lite.
Storan hjälpte mitt veliga jag häromdagen. Att bestämma färg. 
Och jag konstaterar att hon hjälpte mig till ett bra val.
Vad skönt det är att göra sånt där. Få händerna jordiga, nytta gjord och njuta på vägen, så himla, himla mycket.
Nu har vi dukat och lagat och fixat här. Äppelkakan doftar himmelskt, maten är i ugnen och ljusen är tända. Vi är redo.
Ikväll ser vi fram emot ett lite bättre sortens fredagsmys. Sånt där tillsammans med älskade hjärtenära. Mina föräldrar och Storan med familj. Det blir mysigt!
Trevlig helg till er!
Lillafrun
Något självklart och en knut i bröstet.
Sådär i efterhand så känns det ju hur självklart som helst.
Men när klockan är strax efter 06 och jag masade mig upp och bytte liten miniblöja och snicksnackade med Lillasyster. Då kändes det inte lika självklart. Att ta sig ut genom den där dörren, alltså.
Fast jag ville. Ville, ville, ville. Har egentligen velat varit ute på morgonen många morgnar senaste veckorna, men varit så trött då jag vaknat att jag istället krypit under täcket igen. Hur mysigt som helst, såklart. Och det lockade idag också.
Men träningen är så viktig för mig, att jag ju vet att jag vill få till den någon annan gång under dagen då istället. Men allra bästa tiden är faktiskt på morgonen. Alla sover, jag har ny energi och så kan jag utan dåligt samvete smyga iväg en stund för mig själv. Så när Lillan somnat om så snörade jag på mig skorna och gav mig ut.
Natten hade flytt och morgonen grydde. Fåglarna sjöng och solen var ny. Helt, helt underbart.
Strax efter tuppen vaknat var jag hemma. Satt på bron en stund och bara lyssnade på dom där kvittrande. Andades och gick sedan in och mötte det gulligaste, fredagsnyvakna gäng jag vet.
Känner mig så glad att jag tog mig ut.
Jag har haft så otroligt funderiga dagar det sista, att träningen verkligen fått fungera som sortera-tankarna-grej. Som träning ju alltid fungerar, men kanske mer nu än i vanliga fall. Jag är som en berg-och-dal-bana.. eller inte så heller. Jo. Jag är bara så himla, himla känslosam. Det här var Sommaren vi fick vår Juniflicka. Hur vackert, liksom!? Och nu är den sommaren över. Åh.
Men det som knyter an, den här hösten. Den känns ju så fin den också.
Att få vara här hemma. Hela tiden. Fortfarande så ovant och nymodigt. Känns som världens lyx. Och ja, nästan olagligt. Tid med småttingarna. Storebror som är mammas plins och så kär i Lillan att det inte är klokt. HemmaMamma. Något jag verkligen drömt om.
Men vad är det som skaver då? Varför känns det lite som en knut i bröstet, trots att allt är så bra?
Känslomänniska. Precis så. Hoppas knuten löses snart.
Idag blir det utepyssel av olika slag.
Jag shoppade en stor X-boll på tjejdagen i förrgår. Så jag tänkte bland annat röja upp lite på och kring verandan. Smyga iväg med sommaren lite till. Och dundra ner den där bollen i nån utav alla hinkar.
Ha den finaste fredagen!
Lillafrun
Att ha något flått här hemma.
En höstpiffad och tvärstädad Sal. Med en liten efter-Förskolan-trött pojke där i fotöljen.
September. Den första. Och det känns för mig som den allra, allra första dagen på Den Riktiga Hösten. Jag älskar hösten. Särskilt den här första delen utav den. Det där tokmörka novemberkapitlet… tjaa, då får man väl jobba på lite extra för att känna pepp. Om man säger så. Typ tända hur många ljus som helst. Och kramas lite extra..
Jag tänkte visa Salen lite!
Ljusrosa och blommigt, spetsigt och somrigt. Allt det är nu puts-veck. Nu är hela stora lilla huset helt tipp topp.
Så konstigt egentligen, vårt hus är ju så stort. Men det är bara en våning som är inredd. Så vi bor ju bara här nere, liksom. Tänk den dagen vi kan gå upp för den där trappan, in i vårt sovrum, eller det där vackra badrummet. Eller bara ta klivet ute genom vackerdörren och ut på balkongen.
Tåååålaaaamoood.
Men nog kan man bli nipprig ibland och önska fäkta lite med ett trollspö eller så. Fast, det skulle inte vara lika charmigt, faktiskt. Och vi har det fasligt bra som det är, nu också.
Och i Finsoffan känns det så nytt. Blått är flått. Eller hur?
Så himla skönt med kväll.
Och att slippa känna sig som en Häxan Surtant… Att pussa på småttingar, vräka på med såpa under jagvetintehurmångatimmar det tagit att bli klar idag (inte gått som på räls precis..) och ett träningspass tillsammans med M. Den där mannen som då och då bara kommit med sina armar och omfamnat mig. Allt det där, har gjort susen för den här dagen som varit en lite sur, smådeppig och morrig dag för min del. Avskyr såna, men dom ingår ju liksom. Nu ska vi, två trötta småbarnspäron, krypa ner i en renbäddad storsäng och sova ruset av oss.
Natti!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
