Sommarlov och Pyrets (Gissade) Födelsedatum.
Tjohoooo!
Nu har vi Sommarlov!
Sommaren är så vacker att det inte är klokt. Allt är så nytt och knoppigt. Och i luften, är det fasligt pirrigt och förväntansfullt. Vi väntar ju på någon. Det är tisdag den 14e juni och sista jobb- och förskoledagen är avklarad för oss alla tre. En dag som känts långt fram men som nu är här.
Hela Familjen checkar vi nu ut från Fröknande, Förskola och Uppdragande. Första året som Musikfröken är avcheckat, yeah! Och Litens första år på Förskolan, som han fullkomligt älskar. Och så coola mannen då med sitt.
Så nu säger vi Hej oceaner av tillsammanstid och ljuuuuuvlig, makalöst spännande, väntan på någon vi är så nyfikna på! 
Vår ”Bäbisplan” verkar ha gått vägen, den här gången också. Med glimten i ögat har vi kallat/kallar vi Pyret i magen för en VM-bäbis tillika Lärarbäbis. Ni förstår nog varför. Eftersom det här är andra barnet så hade vi inte fullt lika mycket is i magen som med vår förstfödde. Med Liten hann ju M var hemma EN endaste dag, innan vi drog till BB. Han hade alltså varit iväg på uppdrag långt hemifrån då också, under sex av dom sju senaste veckorna av preggoteten. Den sista veckan hade han 5 direktsändningar på 7 dagar. Det var smått hysteriskt spännande att gå där och vänta med förvärkar då.
-”Liten, låt pappa jobba färdigt…sen kan vi vila en dag och så på lördag, den 8e mars, då kan du komma. Okej?”.
M snackade med Liten… sen råkade det bli precis så. Helt galet.
Så nu tar vi Sommarlov.
Och det känns helt sagolikt. Det pågår gissningar för fullt, vissa tror att vi föder vilken dag som helst. Vissa tror att vi får vänta någon vecka. BB tror ju kring 6e juli. Bäbisen är fixerad och färdig i alla fall. Och jag och mannen, som kanske har liiiite aning på ett annat sätt än alla andra…. vi har var våra gissningar. Det spelar ju verkligen ingen roll, Pyret kommer när han/hon känner sig redo. Nu är i alla fall vi i Lilla Familjen mer än redo. Vi ska nu bara fortsätta längta och njuta som bara den, av den sista väntanstiden!
Lillafrun
Rabarberkaka och annat.
Jädrar i min lilla låda,
-vad trött jag var när jag kom hem från jobbet idag. Förra veckan flidde jag ju på som jagvetintevad, så idag kändes det typ som semester att kvista iväg, alldeles ren och fräsch (med den där magen som snart tar i backen), och möta kollegorna för en dag av viktigheter. Vi fick massa bra saker gjorda, och jag var helt slut i huvudet efter dagen. Men framförallt har jag inte suttit så mycket på hur länge som helst, som jag suttit idag. Så, det var både lite krypigt, men också väldigt skönt. På kuppen blev jag så trött att jag höll på att somna i bilen på vägen hem. Typiskt osmart. Small av en timme på sofflocket i köket, direkt när jag kom hem. Pojkarna härjade runtomkring när jag sedan vaknade som en ny människa.
Vips hade jag hivat en Rabarberkaka i ugnen. Jag tänkte att ni kunde få receptet! En sån där bra långpannekaka att ha i frysen, eller att bjuda en hel hop av människor på.
Rabarberkaka
Vad behöver jag?
(jag gjorde enligt receptet nedan, men lade till en tredjedel av allt. Då blir kakan sådär hög och fin)
Och hur gör man?
- Sätt ugnen på 200°.
- Vispa ägg och socker pösigt.
- Smält smöret och låt det svalna.
- Blanda mjöl, bakpulver och vaniljpulver.
- Rör ner det smälta smöret i äggsmeten.
- Vänd ner mjölet och vispa hastigt i mjölken till en slät smet.
- Häll smeten i en form ca 40×30 cm långpanna med bakplåtspapper.
- Strö rabarber och pärlsocker över smeten.
- Grädda i mitten av ugnen ca 20-25 min. Skär upp i 20 bitar och servera med exempelvis vispad grädde eller någon vaniljig sås!
Tadaa! , som Sisten skulle ha sagt!
När kakan gräddats färdigt gjorde jag i ordning min lilla buspojke för natten. Han konstaterade att småfötterna var alldeles bjuuuna, mamma! och det hade han fasligt rätt i. Så efter lite skrubbande och vällingdrickande och så, så dök han ner i vagnen. Mannen drog igång gräsklippning och vi två gick iväg vår mysiga långrunda.
Efter sju hundra mamma? och lika många påståenden eller frågor följt där efter, så somnade han gott i vagnen. Så mycket som rör sig i det där lilla huvudet, alltså. Älskade barn. Nu sitter jag och kvällsfikar i ett tvärtyst hus men ska nu bara döda två flugor som sitter på köksfönstret, och garanterat bajsar på mina nyputsade fönster (!!). Och sen, ska jag gå ut igen och strosa i trädgården. Det äär ju så magiskt vackert ute nu!
Lillafrun
Att ha det så nära.
Där ute på trappen står Pelargonträdet, som mannen säger.
Nyplanterad i en stor, stor zinkkittel. Här inne yrar vi runt och försöker få fatt i en måndagmorgon. En sista, sista veckostart innan vi alla tre checkar ut för Sommarlov. Det är så nära nu, det där så efterlängtade Sommarlovet. Lite efterarbete för Frökenmorsan, Uppdrag för M och Rolig lek för den där Minimannen med så mycket energi att man får krulligt hår, oavsett om man inte har den minsta antydan till liv och rörelse på hjässan i vanliga fall.
Så, vi drar iväg ut genom dörren och hoppas på en bra dag!
Önskar er detsamma!
Lillafrun
Att ha avrundat en så himla mysig vecka.
Den här söndagen fick bli avrundandet av en så himla mysig fixa- och dona-inför-bäbis-vecka.
Efter dessa dagar är frysen full av matbröd och bullar och bondkakor. Varendaste bäbisplagg är tvättat och vikt. BB-väskan är packan och komplett med allt från liten napp till lilla Pyret, till skön åka-hem-i-fladderbralla för Morsan. En hela massa foton är klistrade i album. Hemmet är Sommarstädat och fyllt med pelargoner och spetsgardiner. Ett vrålåk till syskonvagn är kirrad och tar en massssa plats i hallen. Och i förmiddags hjälptes jag och Sisten åt att sommarplantera;
Först satt jag där i lugnan ro, med min badboll till bebbemage i knät. Sen fick jag Världens Bästa Sällis! Och då gick det undan….
Det langades blommor på löpande band!
Och filosoferades, min lilla plyschbyxapojke i sina supersnabba Snabbskoj. 
Så hjälpsam, så. Mammas fina pojke som han deklarerar för var och varannan han möter. Stämmer så bra.
I övrigt har pojkarna ordnat en inhängnad runt den nysådda gräsmattan. För att Sisten inte ska gå där…. bara det att han överlistar vem som helst och minsann tog sig förbi hönsnät och hela alltet. 
En stjärna på att bära stolp visade han sig vara också. Blir bra till den dagen morsan inte kan stå emot sin hästabstinenslängre och stora hästhagar ska göras.
Premiärsovit i syskonvagnen, medan morsan tränade ett pustigt TRX-pass, har han också gjort. Sen har vi varit på Farfar-kalas och nu sitter jag ute på verandan i vackraste junikvällsljuset. Vi bäddade ner Liten så att han fick göra natt i vagnen tidigare. Tog oss en sagolikt vacker promenad, bland knoppiga och nyblommiga midsommarblomster, smörblommor, hundkex och en ljuvlig doft av syrén. Men alltså, ungen. Helt vansinnigt, vad han är busig just nu. Jag och mannen är typ andfådda dagarna i ända. Han ser skitbusig ut, flinar oss rätt i ansiktet och slänger iväg nån kommentar som man bara inte kan hålla sig för skratt av. Jassåru, mamma! …
Nu sover han gott i alla fall, förflyttad till sin lilla säng som han sover så gott i om nätterna. Och vår senaste grej, den där med kortare sovning på dagen har sannerligen gjort susen. Man lär sig, konstaterar vi, jag och min andra halva tillika pappa till mitt barn. Snart kan jag säga mina barn..åh, vilka ljuvliga ord!!
Natti, natti från en mycket nöjd och glad Preggomamma som mer och mer börjar känna sig redo för att träffa Pyret i magen!
Lillafrun
Att ha en Junisöndag framför oss.
Söndagmorgon här hemma.
Tvååring som vaknar med ostryigt hår och ser vansinnigt charmig ut. Solsken genom nyputsade fönster. Pelargoner som samsas med spetsgardiner. God frukost. Där någon tycker att han blir kletig efter äggskalandet. Stackars unge, jag har nog förstört honom med min okärlek för klet och kladd. Fast å andra sidan låter jag ju honom alltid vara med i köket och baka och greja och det är kladdigt vill jag lova men då inget som stör. Så, han skiljer på klet och klet. Äh, det låter ju strålande!
Idag ska vi ha utedag. Pojkarna var såklart ute en hel del igår. Bästa hjälpen till en storstädande preggomorsa; att hålla sig i lite skymundan…
Men idag ska vi vara ute, hela Lilla Familjen. Liten har fått en ny leksak till sandlådan som han är stormförtjust i och pappan ska kika igenom och eventuellt pyssla om Pärlan som ska besiktigas imorn. Själv är jag omåttligt pepp på att plantera. 
På med sköna trädgårdsstassen nu! Enda stället jag har ont i efter senaste dagarnas grejande, är i mina platta saker till fötter. Glad för det är jag. Efter måndagkvällens tjurighetspromenad, med vagnen som var tvungen att dras på bara två hjul. Efter den, fick jag nämligen, för första gången den här preggoteten, rysligt ont i fogarna. I upphängningsanordningen, liksom. Den var död i ett dygn eller så. Men uppenbart självframkallad. Jag var ändå lite rädd för att behöva avsluta med avgrundsont denna graviditet. Tänkte att, då får det vara så. Jag har haft det så soft hittills. Men tack och lov, så försvann det onda och jag fick lyckan att återgå till lyxen att inte behöva ha ont igen. Så mycket värt.
Nu tar vi söndag!
Ha det så gott, ni med.<3
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
