Idag har det varit riktig pysselverkstad här hos oss!
Några små pauser för utelek, lunchande, kojbygge osv. Men kära HJÄRTANES, sådan pysseliver som har rått.
Vi drog fram pärlor och pennor, papper och klisterhjärtan. Lim och glitter och allt annat vi kunde tänkas behöva. Färgade småpapper. Och en balja kaffe till mamman.
Temat för pysseldagen; Hjärtan hjärtan hjärtan.
Att trä pärlor på ståltråd och forma till hjärtan. Så enkelt. Så roligt. Och så himla, himla gulligt, eller hur!?
Vissa av hjärtana fick hängen. Andra förvandlades till kärlek-trollstavar. Och vissa fick bara vara precis som dom är. Så fint alltihopa.
Denna stjärna bidrog också till hjärtanspysslet, ser ni? När han inte slumrade i vagnen, låg han och fångade lilla musen i babygymmet.
Så skitnöjd liten Lillebror som får tag på gymkompisarna nu.
Små kort, pärlplattor, glittriga kramar och söta små hjärtegubbar. Vi lät fantasin och kreativiteten flöda. Det fick bli vad det blev.
Vi är mycket nöjda. Nu ska vi bara få alltsammans levererat såsom ungarna tänkt, lagom till alla hjärtans dag.
Kanske är ni också pysselsugna inför Alla hjärtans dag?
Sånt här. Och själen jublade. Tjava på skoterspåret med solen i ansiktet. Förskräckligt själagott. Januari blev februari och det känns tydligt, att nu är ljuset här mer och mer och solen värmer gott!
Vi bakade matbröd. Hivade i både riven zucchini som vi har i frysen från sommaren. Samt grötslatten som var kvar från frukosten. Det blev ett såå saftigt bröd. Recept? Knappt en aning. Fråga Juniflickan och Bertilen!
Kreativiteten som vi alla älskar i detta hem. Att skapa, bygga, pyssla, måla. Jobba med händerna. Med olika material. Så så himla själagott. Och roligt!
Melliset ute på bron!
Lill-Olof gjorde lagårn! Jag får ont i hjärtat av den där lillungen. ”Ja, här kan man också va!”, säger han nöjt och hakar på alla våra hittepå. Här hade vi precis hämtat hem Storebror från skolan och drog till lagårn direkt efter, därav sittandes i babyskyddet.
Så blev det fredag och jag hade varit uppe sent på torsdagnatten och städat allt klart inför helgen. Himla oviktig grej om inte ork finns eller livet bryr sig i nystädat hem. Men nu fanns både ork, livsläge, lust och vilja. Och det var så gott att få vakna till båda-päronen-ledig fredag i ett helgstädat hem. Storebror lite krasslig så vi hade en lugn dag. Snön yrde på tvären. M och Pelletraktor skottade och jobbade på där ute medan vi andra myste inne i värmen.
Så blev det helgdagar och lördagen var en solig och lugn variant efter snöyran. Njutbart.
Vi åt helgluncherna ute. Grillade korvar och järnmackor. Fy farao, vad gott!
Och såhär avslutades veckan; MammaMormor och PappaMorfar kom och hälsade på. Så fantastiskt mysigt. Och när Morfar kommer, då blir det morötter, det vet Hästpojkarna så väl och ställer sig beredda på rad. 3-åringen var på eget äventyr, hemma hos Farfars. Det var festligt för honom. Storasyskonen passade jag på att rå om lite extra, tog dom med på skidor både på lägdan och sedan till skidspåret nere på byn. Såna barndomsminnen jag fick då! Tänkte tillbaka på hur pappa höll på och tragglade längdskidor med mig som liten. Skidträningarna på tisdagkvällarna hemma i lilla byn. Hållet under skidtävlingarna.. hur ARG jag var på hon som åkte i kapp mig på en skidtävling och skrek ”UR SPÅR!”. I helsicke heller, att jag tänkte he mig ur spår….
Ja. Allt det sköljde över mig där jag susade fram med mina egna små. En himla fin vecka, alltigenom. Hurra!
…
Önskeplaner vecka 6
-Omfamna varje februaridag, tillsammans med barnen! Hitta på pyssel och mys, utefter ork och lust.
-Motionera! .. vi skriver i almanackan när vi ska träna, så lätt att det prioriteras bort annars i ett liv med många småungar. Men tusan alltså. 20-30 minuters flåsande kan ge energi för dagar framåt.. och den energin, är det minsann inte bara vi päron som får ta del av, utan även dom små liven! Så finurligt.
-Blogga! Jag fortsätter lilla ”Drömgårdslivsföljetången” bland annat. Vad himla fint att ni uppskattar den.
-Smågrejsa! .. typiska februaribestyr ni vet. Utimellan så ges någon passande liten stund, för att städa den där stökiga lådan.. torka ur ett par skåp i stöten, eller så. Perfekt att göra nu innan mycket tid kommer att läggas på odlingarna…
-Här-och-nu:a! … en stund i taget. ett ögonblick i sänder. Lyssna på fåglarna och insupa ljuset och känslan av hur solen värmer. Gosa bäbis, pussa mule och krama småttingar. Så evigt tacksam. Att jag får vara med om dessa dagar… som vi kallar livet.
…
Ta hand om er nu, goa ni. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan. <3
Där sitter vi och myser i det senaste ”gårdshusloppisfyndet” och kikar i nyhemkomna fotoboken.
Barnen älskar den där mysiga möbeln samt att bläddra i vår 2021-årsbok.
”Dagarna som går, det är livet”….
Vi samlar på guldstunder och sparar i hjärteasken, allt vi bara förmår. Att föreviga livsglimtar det gör vi också i massor, men vad lätt det är att bilderna blir kvar i telefonen?
Med Once Upon App gör du snabbt och enkelt din fotobok, direkt i telefonen, och inom kort kommer boken på posten för att sedan kunna tittas i, om och om igen.
Barnen ÄLSKAR att sitta och titta och minnas.
”å det där var när jag fick min cykel som jag skulle prova för första gången”… ”åå.. det där var på Lill-stickan-katten begravning..”.
Livet högt och lågt…
Vill du nu precis som vi, göra en fotbok över året som gått eller kanske någon särskild händelse du vill minnas lite extra?
Använd då koden dromgardsliv25 och få 25 % rabatt på din fotobok.
Koden gäller tom. 13/2.
Hos App Store eller Google Play finner du appen du behöver som så vansinnigt finurligt tar hand om dina mobilbilder och du enkelt kan börja skapa din fotobok. I ett knyck så har du gjort något himla värdefullt.
Vintern håller ännu naturen i sin djupa vila och dagarna är ännu ganska korta om än längre för var dag. Här hemma har vi vår alldeles egna lilla verksamhet. Det pysslas, pusslas och kojbyggs. Vi bakar och spelar spel. Gullar och myser med bäbisbror. Hjälps åt att baka matbröd och göra dagliga lagårdsturen. Gosar med katter och hästar. Ringer Mormor och Morfar på facetime, typ samma tid, varje dag. Storebror kommer hem från skolan mitt i dagen och truppen är fulltalig. Antingen är det bara jag och barnen under eftermiddagen, eller så möter vi upp några vi tycker om. Restriktioner och att vilja skydda en liten bäbisbror, har förstås gjort att senaste tiden innehållit färre lekdejter. Men snart är varmare våren här och basiluskor lite längre bort. Tänk vilka nyheter som släpptes idag angående pandemin? Är det sant, ska vi bli fria nu? En utav veckans höjdpunkter var då vi åt vi mellis ute på bron. Varma nyponsoppan med gräddskvätten i. Och ännu finns saffransbullar i frysen från julen som smakar himla gott nytinade. Ute, dessutom. ”Det här är livet!”, sa snart-8-åringen.
Älskade HemmaMammaliv, tänker jag för mig själv. Min vardag. Dagarna, som vi fyller med liv. Och som flätas samman och blir till våra barns barndom..
…
När jag ser hur gott och roligt gänget har tillsammans, tänker jag ”vilken tur att ni har varandra, barnen”. Kompisar varje dag. Som leker och leker tillsammans. Tjivas, tjuvnyps, blir sams, kramas. Lär, älskar och lever. Sover tätt intill varandra om natten.
Barnen är det dyrbaraste vi har och en kärleksproppad, lugn, ojäktande, närvarande uppväxt är det finaste vi kan ge dom. Och att för oss föräldrar, få all denna tiden med våra barn, är det dyrbaraste för oss. Dom är bara barn en gång i livet.. all min energi, vill jag ge till dom just nu i livet.
Det är så värt att pussla på olika vis, med olika jobb-bollar i luften, med våra tidstrollerilösningar, trots att det inte alltid är så lätt. Men är det något som inte kan kännas mer rätt, så är det att få trötta ut sig på dom viktigaste människorna i våra liv.
Hela konceptet, ”Drömgårdslivet”, handlar om att våga kliva åt sidan den utstakade vägen och bana vår egen väg. Den vi mår som allra bäst utav. Att alltid ha minst en förälder i hemmet, för att inte barnen ska måsta pressas in i samhällets ekorrhjul som liten, liten människa. Att få dom bästa förutsättningarna att vara dom föräldrarna vi önskar vara till våra barn. Det, är vad det här livs-valet handlar om. Nu har vi möjligheten. Och vi tar den, med hull och hår. Istället för att fem dagar i veckan allesammans hasta iväg tidigt, tidigt om morgonen och komma hem trötta, trötta till middagstid, med sinande ork och tålamod.
Vi är inte rika på pengar, tvärtom. Men vi är rika på tid, tillsammans. Att råda över vår tid, kan vara den häftigaste känslan. Känslan av frihet.
Inga pengar och dyrt fräseri i världen, slår känslan av att möta en ny dag tillsammans, i lugn och ro. Att ha tid tillsammans. Ork för det viktigaste för oss. Tid till att göra tillsammans. Tid till att göra ingenting. Chans att låta kroppar och knoppar önska, leva med naturen, låta livet har perioder med mer och mindre. Känna in energier och behov. En dag i sänder. Vi har tid att träffa älskade mor- och farföräldrar mitt i vardagen. Planera in små lekdejter när ork och lust finns. Få ta dagen som den kommer, utefter ungarnas önskningar och behov.
Just just nu bjuder HemmaMammalivet en Storebror som har det gott på skolan några timmar varje vardag och här hemma hänger tre småsyskon. Strax efter lunch, är vi fulltaligt gäng. Vi har tyvärr ingen öppen förskola här i närheten, men tack och lov går det ganska lätt att tima lekdejter med både jämngamla familjemedlemmar och vänner. Att vara en liten skvätt på förskola, så pass att ett litet kompisgäng för barnet känns ”som mitt gäng”, provat vara ifrån hemmalivet en skvätt i ”skolmiljö” och se hur himla najs det också är, innan ungen ska börja förskoleklass. Det, finner vi också viktigt. Men vi tar det piano med det, som ni märker. Storebroren hade ju gått lite förskola när Lillasyster kom, vi hade sedan kvar hans plats så han fick använda den lite hit och dit, utefter livet. Han hade ju ingen liten vän att leka med hemma, liksom.. hon var ju ”bara bäbis”. Men för både nummer två och tre i skaran, har behovet inte funnits på samma sätt, då det alltid funnits syskon att leka med här hemma. Och ni kan ju bara ana hur underhållen Lill-Olof redan är.
Vi hade en tanke att J, som börjar förskoleklass till hösten, skulle ha några fasta timmar i veckan på förskola detta läsår (Bertilen ville haka på syrran kring höstterminens start och ”jaja, då får du väl det”, tänkte jag fastän jag inte alls tänkt att han ”redan” skulle börja..). Det blev några ”Kotte,- och Rävgruppsträffar”, men sedan avbröt vi. För hu så mycket smittor och elände som härjat. Kanske våren ser annorlunda ut. Men det är ju det här som äär så himla lyxigt… både för stor och liten. Vi kan VÄLJA! Ta det som det kommer. Anpassa oss, efter oss själva.
Det mäktigaste i hela alltet. Är att se hur gott barnen mår. Att det inte bara är som vi anat och trott. Nu uttrycker ungarna ord som bekräftar oss. Så för oss, är det här den bästa vardagen vi kan tänka oss. Och jag kan inte tänka mig något mer fantastiskt, än att får vara HemmaMamma till våra barn.
Till sommaren är det tio år sedan jag började blogga. Jo, ni läste rätt. Ett enormt gediget arkiv finns, med en tio år lång livsresa. För det är vad det är. Från den unga, unga ”lilla frun” (bloggen hette ju lillafrunsdagbok till bara något år sedan när namnet var totalt urväxt) , till den väldigt mycket mer livserfarne, men fortfarande så över-livet-tacksamma, än mer ödmjuka fyrbarnsmamman.
Ni är väldigt många fler som läser och följer oss nu, än då och mycket har hänt på dessa år. Några ämnen ligger mig varmare om hjärtat och i en följetång av inlägg kommer jag att ta er med på en liten återblick, för ni är många som tillkommit på senare år som undrar hur i hela friden vi hamnade här, ”mitt i allt”. En återblick till hur ”allt detta” började. HemmaMammalivet. Gårdslivet. Hur det ”fungerar”, det här så kallade Drömgårdslivet.. etc. Det här är inlägg nummer ett i följetången och kommer sedan att finnas under kategorin ”Mammalivet”.
Idag besvaras frågor som ”Hur såg livet ut när er förstfödde var liten, jämfört med hur livet ser ut nu?”, ”Har du alltid vetat att du vill vara HemmaMamma?”, ”Hur hamnade ni på Drömgården?”, ”Hur började HemmaMammalivet?”.…
Året var 2013… en skärmdump från ett blogginlägg jag postade hösten 2013 kommer här;
..
Här står jag i ett övningsrum på högskolan, förevigade bäbismage och hade cirka 1,5 år kvar på min lärarutbildning. Efter en fem år lång utbildning, med en högskoleexamen i musik, fiol-, piano- och klasslärare var målet att tacka för sig till Luleå Universitet och Piteå Musikhögskola. Men redan här, fanns inte tid för något ”vänta”. Unga, nygifta och helt supersäkra på varandra. Nu skulle vi bli päron för första gången. Sådetså.
Men jag ville heller inte pausa studierna. Min klass var (är) den bästa på jorden nämligen och det var med dom jag ville ta min examen. Så, jag beslöt mig för att trappa upp studietempot rejält och läsa dubbelt under graviditeten med Liten i magen. Som ni anar av orden, mådde jag skitbra annars hade det ju förstås inte gått. Ingen annan att ta hand om heller.. så enkelt var det att vila när det behövdes. Men nog tufft, ja det var det ändå.
Så föddes han. Vår älskade Liten. Vår förstfödde. Minimannen.
Här, en bild där jag vilar med honom i vår sockersöta studentlya som vi hade inrett till en shabby chic-dröm. Så ung och oerfaren livet. Men å mycket med känslan av att vara ”rätt i livet”. Det, en ynnest.
Bara barnen, ju! Två 23-åringar som nyblivna föräldrar. Bilden är tagen av älskade vännen Eleonor. Emil och Eleonor bodde bara en trappa upp, alldeles ovanför oss. Och med deras lilla M som var bara veckor äldre än vår lille S, så kan ni ana att vi hängde i massor tillsammans. En tid vi aldrig någonsin glömmer. Bevarad i hjärtat för alltid. En vänskap som förstås lever gott ännu.
Litens första halvår hade jag ”pluggat in” och kunde (i det allra närmsta) vara helt och hållet studiefri. Liten-ledig, som vi kallade det. Helt magiska månader. Och Litens första sommar, spenderade vi hemma i höga kusten. Svärmor hade ordnat åt oss, på vår önskan, så vi fick hyra huset som ligger granngårds med mannens föräldrahem.
Sen blev det höst, halvårsbäbisen helammades fortfarande men mamman behövde fortsätta det sista i studierna med en examensrapport och slutpraktik. Det, var pussliga tider vill jag lova. Mannen jobbade mycket kvällar och helger, med sitt egna företag så när jag och vännen C skrev (världens bästa Caroliiin!) på examensarbetet var lillvännen med pappan. Kommer aldrig glömma när vi stod på en redovisning och det mitt i allt blev amme-tid.. pappan langade in bäbisen genom ett fönster så kunde jag smyg-amma bäbisen längst bak i salen utan att störa resten av redovisningsgänget. Sen langades lillbäbisen ut genom fönstret igen. Frid och fröjd och tack Gud för välmående, världsnöjd bebbe som hängde med på alla knasiga hittepå.
Det blev juletid och vi, lilla familjen, återvände till det där huset vi hade hyrt under sommaren, nära alla där hemmahemma. Vi hade lyckan att få fortsätta hyra huset, så varje gång vi kom hem till Höga Kusten, så var det dit vi åkte. Fy farao, vad vi trivdes där! Och fy farao, vad ledsen jag var att det inte var hit vi skulle flytta då mina studier var klara. Vi skulle flytta till Umeå. Där hade mannen bäst chanser till jobb inom sin (ljud)bransch.. att jobba på svt hade han redan smygbörjat med.. och som lärare, ptja då får du jobb överallt.. ungefär så.
Nåväl. ”Vad är väl en bal på slottet”. Nu var det i alla fall gott med en jullovspaus… bara slutspurten kvar av studierna, skulle vi få ihop alltsammans? .. och vart ska vi då hamna sedan?
Tillbaka till ”Norrnorr” vi drog. Liten lärde sig gå, fyllde ett par månader senare ett år och levde lajvet med sin mamma och pappa där i lyan. Klättrade på pappsens gitarrfodral, hängde med lilla kompisen M en trappa upp, och till sist..
.. så tog vi lärarexamen tillsammans, Liten och jag. Den här dagen var stor så stor. Vi klararde det.
Lilla Lilla familjen.
…
Och nu då? vad hände sen? Vi packade ihop lyan, ”vissa” grät floder över att säga hejdå till vännerna som nu skulle spridas för vinden över hela landet. Men mest var det enormt mycket pirr i magen…
För vad vi också kämpat för under Litens första år (jo, vi valde att lyssna till hjärtat och inte förnuftet…”jobb får lösa sig!”), var att få återvända till den där gården vi hade hyrt och råkat bli alldeles nerkärade i. Men vi önskade inte återvända som hyresgäster. Så medan jag slutstuderade, så hade M jobbat som en galning med sitt företag… det var ”inte bara”, när han drog iväg till Tjeckien och roddade hockey-VM i tre veckor. Fy vad vi längtade efter honom då. Men såna galna (ljud)uppdrag (M är en tusenkonstnär och jobbar med ”lite av varje”.. ritar inte bara hus, släcker bränder och så.. han har också ett eget företag inom ljudbranchen.. som han jobbade fullt ut med tidigare, men som nu mer är ”en liten boll i jonglerandet” då det som fyrbarnsfar inte passar så väl att vara borta dygn efter dygn.. tro mig, det provade vi med två små barn och det höll på att gå dåligt..) ja, dessa smågalna uppdrag då, ”i begynnelsen”, gjorde att detta var möjligt…
Sommaren 2015. Då blev vi hemmansägare.
Hoppade i vad som kändes som en lite för stor kostym. Ägare av en stor gård, med skog och mark. Men som vi var lyckliga över hela alltet. Och så ännu är. Kommer aldrig glömma den där dagen, när vi just skrivit på en massa papper, Liten firade med att sparka bollen över gräsmattan och vi andra två slängde oss i famnen på varandra.
Sommaren gick, vi pustade ut. Var totalt utfattiga, på pengar, men världslyckliga. Det ville till att både mamman och pappan gav sig iväg för att ordna gullpengar. Mamman Musikfröknade och Liten var på byns förskola några timmar i veckan. Vi pusslade så timmarna aldrig var mer än 15-17 stycken.. det kändes alldeles nog. Pappan. Mamman. Farfarn. Vi, turades om att hämta hem lillprinsen så fort vi kunde.
Alldeles rätt kändes det inte i mitt mammahjärta, att lämna bort den lilla 1,5-åringen, men samtidigt ingick det i vår plan ifrån början… Minimannen hade det inte på något sätt dåligt på förskolan och vi behövde vara förnuftiga.
Ett läsår senare…
… då såg livet ut såhär.
Som den sanna, coola, sommardrömmen hon är, föddes då Lillasyster Juni. Och då, började HemmaMammalivet. Och har så pågått, fullt ut, sedan dess. Min livetdröm sedan alltid.
Men mer om det, i nästa inlägg.
Emmeli
…. som blir lite (mycket) gråtig av denna återblick. Puh, alltså. Livet.
God måndag! I sedvanlig ordning veckans första dag; en liten rapport från veckan som gått! Innan vi tar oss ann den nya som står för dörren!
Veckan som gick, fylldes med;
Måndag. LillaLillebroren följde mamman på efterkontroll hos barnmorskan och i vanlig ordning så gås den första tiden med barnet igenom. När jag väl berättat alla svängar hit och dit och till sist ”bara skulle avsluta”, med att berätta om RS: en..då trillade tårarna över det där störiga munskyddet. Jag kände då, ”hur fasen har vi orkat? … det är inte så konstigt att kroppen strejkade när vi väl fick pusta ut”. Men jag glädjer mig så. Vilar i att ”vi klarade det”. Trötta päronkroppars ringklockor har tagits på allvar. Och under långa promenaden efteråt, kände jag mig så lycklig och lätt.
Mötte sedan det här gänget. Mjukstart på veckan med låång tillsammanseftermiddag.
.. hallonsmoothie med skogshallon från frysen. En mellisstund som inte vore möjlig om jag och M var två hundra procent-arbetare. Vi vore väldans mycket ”rikare”. På pengar. Men på samma gång, så mycket fattigare.. för är det något vi prioriterar och vill vara rika på, så är det liv. Och det är vi, sannerligen. Den här stunden var med som energi hela veckan, det är jag säker på. Det mäktiga nu, är att Tripp Trapp Trull är så stora nu att dom uttryckligen säger saker som gör att vi päron förstår, att det inte bara är som vi anat och tror, att dom också älskar detta livsval.. utan att det faktiskt är så.
StoraLillebror har degat och också städat upp efter sig. Det är fest att dammsuga när man är tre år!
Bokstäver är väldans på tapeten just nu! Lillan skriver och skriver och Bertilen har (med hjälp av morsan förstås) läst ritning och pärlat sin egna bokstav. Pärlplatteboken är poppis och finns exempelvis, HÄR.
Det har varit fantastiska januaridagar med sån vårvinterviskning att det inte är klokt. Gå och hämta storebror från skolan. Dimpa ner i snödrivan med julens lussebullar till mellis. Uj uj uj.. nu kommer tiden som är plåster på såren för den kalla, karga vintern…
Lill-Olof har fått mammans hjärta att smälta gång på gång. Vilken sköning till lillunge, alltså. Lyx att få hänga med honom om dagarna. ”Ger du mig bara gos och ammemys, mamma… och bäddar ner mig i vagnen stup i ett så att jag får marathonsova, då är jag så väldigt nöjd. Sen passar storasyskonen upp mig med bus och underhållning så livet känns som en fest. Jag har precis inget att klaga på i detta nu”, menar Lill-Olof.
Det här var också en sån guldstund. Vi hade precis kommit in efter timmar ute tillsammans. Nu var det läxläsning på schemat. Minstingarna fick en läxa av mamman (att rita något som har med vintern att göra) medan Storebror jobbade idogt med sin skolläxa. Lillebror ville sedan inte sluta ”göra läxan”… att här, får vara mamman som också varit ute och tankat energi, kommer in med gott tålamod och kan sitta med och orka svara på alla frågor och funderingar, klura på ännu lite svårare saker tillsammans med vetgirige snart-8-åringen, medan januaridagen fortfarande är ljus.. det är sån lyx!! För oss alla.
Så blev det fredag och vi började dagen i lagårdsstallet. Det blåste jäkel redan nu så bäbisen sov gott i ”sadelkammaren”. Fjödur var sagovacker, som alltid. Följt av pappalediga timmar medan mamman jobbade med sina uppdrag vid kamera och dator.
Helgen invigdes sedan. Storasyskonskaran knatade ner till Gullegrannen för ännu en pyssel och mys-dejt och vi päron tjavade långtur med bäbisen i vagnen. Så härligt att gå på hårda skoterspåret!
Här. Två lördagsglimtar. Pappan mockade hagen. Och till kvällen, lagom till att pappan (som också hade jour under hela helgen), kommit hem från larm.. så åt vi pizza tillsammans. Sedan vi införskaffade gourmetstålet, gör egen deg och kokar egen tomatsås.. ptja.. då korar pizza in som bland det godaste vi kan komma på att helgfesta på!
Söndagen i tre bilder. Snöyra. Vi myste inne, spelade spel och sörplade kaffe (brandispappan var denna dag på nytt larm, ny bilolycka). Innan vi gav oss ut för lagårds- och lekstund. Lillkatten sökte snabbt skydd. Hästpojkarna, brydde sig inte ett dugg i snöyran och chillade dagen lång.
Om ni visste vad vi behövt dessa senaste veckor av livet-medvind,.. så evigt tacksam och lycklig för det.
Ny vecka nu! Och vi har börjat mycket likt den förra.
Soligt och kallt. Mycket uteluft. Lek för barnen. En långpromenad för mamman. En springtur för pappan. Barnen önskade ”mellissmoothie” och så fick det bli. Flärdkänsla över en alldeles vanlig måndag. Snart dags att dra på spagettivattnet och fräsa löken inför storkoket av köttfärssås. Perfekt vardagsmat, som vi äter idag till middag, till lunch imorn och kanske, om det fortfarande finns över, blir det också en middag till alla/några av oss på torsdag.. vilket brukar kunna bli en äta-olika-rester-dag.
Önskeplaner för vecka 5
–Säga hejdå till januari och välkomna en ny månad! Februari.. blir det vabruari av hela alltet eller törs vi hoppas på annat? Nåväl. Vi tar en dag i sänder. Godast så.
-Jag tänker kicka igång en följetång av inlägg här inne! …byggda på sånt ni undrar mycket över.. och sånt jag brinner lite extra för… är lite pirrig i magen nästan. Har gjort ett djupdyk i arkivet inför det allra första inlägget, som kommer imorn!
-Rensa ut ännu en liten storlek i Lillminstings garderob. Pluttisen växer så det knakar… fast storlekarna vi påbörjar nu är egentligen lite för stora på längden.. men sitter väl uppe på bredden. Så att säga. Sånt älskar man ju- <3 .
-Motionera! .. vi är så himla väl igång med träning nu både jag och M och det känns så skönt. När allt hopade sig, ni vet, så prioriterades träningen bort än om den hade varit god, säkert.. men timmarna på dygnet utnyttjades till max för att ta hand om alla liv här hemma och hellre lite extra sömntankande än motinerande då. Nu får vi tusan till bådeock. Lycka! Och skjuts in med energi på päronkontona!
-Försöka tuffa vidare med badrumsprojektet.. vill ni kanske ha nån slags uppdatering från den? Hojta!
-Posta ett såå roligt samarbete som jag hoppas att ni kommer uppskatta!! En rabattkod följer med… den vill ni inte missa.
-Till sist.. och först; ”bara hänga med”. .. vi har önskeplaner, men livet styr och vi tar ett ögonblick i sänder.
….
Önskar er en god vecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Vi kampanjar för Norrmejerier denna vecka inne på instagram. Uppgiften var att dela ett riktigt enkelt recept med få ingredienser. För oss är det självklart att alltid ha smör, ost, mjölk, fil, creme fraishe, grädde.. du fattar.. från Norrmejerier. Då gör vi gott på flera sätt, för vårt älskade norrland. Smakar som allra bäst gör det också!
Och som den grädd-toka jag är, valde jag att dela med mig av ett gräddigt ess i rockärmen-recept som är gott såå gott..
Mörk chokladmousse blev vårt bidrag. Tre ingredienser. Som i ett knyck, blir till den allra godaste chokladiga efterrätten. HÄR får du receptet.
.. skyndade mig att knipsa några bilder när hemmet var, med betoning på var (!) nystädat.. känner mig nästan inte som hemma!
Just nu är inte tiden för superordning och reda, då skulle jag missa så mycket härligt med barnen, och det vill jag inte. Fast givetvis njuter jag av nystädatkänslan lika mycket som alltid. Men jag vill att barn ska få leka, känna sig fria, avslappnade och njuta av sitt hem. Med det inte sagt att dom får hoppa i soffan och kladda runt med vad lördagsgodis som helst, eller röja runt med grejer mellan alla möjliga rum och inte plocka upp efter sig. Nejdå. Den kojjan som frejdigt byggs får så gärna göras. Men städningen vet barnen att den kommer som en eftersläntare, det brukar oftast inte vara något knussel alls. Salen har varit ett hotell mest hela senaste veckan. En lek som pågått i dagar. Med gudvetallt som ”hotellrummen” innehållit. Men jädrar, som barnen har lekt. Jag ÄLSKAR när barnen leker tillsammans. Då känner jag ”goals!”.. och nu är dom tre som kan leka hur bra som helst tillsammans, häftigt att se (och tjuvlyssna till).
En dag kommer barnen vara stora, kuddarna kommer vara puffade i sin ensamhet och sakerna kommer ligga kvar där jag senast la dom. Hemmet kommer eka tyst och tomt och jag vet redan nu, hur mycket jag kommer sakna tiden. Den som är just precis nu. Så jag väljer att njuta. Allt jag bara, bara kan.
Matrummet är ännu försiktigt inrett. Denna tavlan ska få sig ett foto i sig istället. Och hamna ovan finsoffan där inne.
För dig som undrar, är tapeten från Colorama Lunde och likaså linoljefärgen på alla snickerier.
Ser ni vasen där på bordet förresten? Det är en utav mina favoritprylar här hemma. Vasen fanns här i huset när vi flyttade in.
ÄLSKAR när solen skiner in här om dagarna nu. Det inger så mycket hopp om livet. Det gör den övervintrade pelargonen också.
Dom nya linnegardinerna vi fick i julklapp, kommer få hänga på övervåningen. Här nere fick dom gardinerna vi redan hade i gömmorna ta plats. Gräddigt vita linnegardiner.. från? Jag minns inte.
Kanske lite för korta? Men det skiter jag i. Det får duga. Jag är omåttligt nöjd att vi ens har ett rum med gardiner. I alla rum kommer vi inte vilja ha gardiner, men sovrum och matrum är typiska gardinrum.
Och titta titta!
Klockan jag fyndade på loppis för 200 kronor innan jul. Visst är den fiin? Synd bara att den stannar stup i kvarten….. får se vilket årtionde jag orkar ta tag i det, söka upp en urmakare eller så. Nåväl. Tiden kan jag ta reda på på annat vis tills vidare.. för visst är den vacker där oavsett om den tickar rätt eller ej!?
Tavlan där ska nog hängas på väggen in mot köket istället, har ”den” kommit på nu… nej, inredandet går inte snabbt här hemma. Men det riktigt pirrar i magen då också, när vi väl spikar hålet i väggen och något hamnar på plats. Varför ha så himla bråttom?
En dag i taget. Ett ögonblick i sänder. Och samtidigt liiite, lite längt tills dom där dörrarna slås upp och vi tar den första våriga kaffekoppen där ute på trappan under äppelträdet… så mycket härligt att se fram emot!
Jag är en trogen användare av Rituals produkter sedan länge. Höjden av mammalyx. Produkter som reparerar, stärker, fräschar upp och ger lyster åt huden. Och doftar förstås himmelskt! En stund för mig själv, med milda produkter som doftar och gör gott. Det är ett sätt att tanka energi. Viktigt är det också för mig vad dessa produkter består utav. Vad sägs till exempel om 100 % naturliga ingredienser i ditt lipbalm? ..
Vill du kanske unna dig eller någon du tycker om något från denna ljuvliga Namaste-serie? Klicka HÄR!
Vips var det ny vecka igen och här kommer en rapport från senaste veckan, och så checkar vi av nuet och blickar lite framåt!
Veckan som gick, fylldes med!
Hemmadagar fyllda med lek, friskluftande, pyssel och påtande. Sytande, bytande, sövande, tröstande. Det kramas och tjivas, skrattas och gråts. Varje dag är ett liv. Stundvis känner jag mig som en karusell som virvlar runt bland alla småttingar, lagar lunch, hänger tvätt, hjälper Minsting på toa, ena sekunden för att amma en Lillminsting nästa, tjoff är vi ute bland hästarna..
.. och med ens, stannar karusellen. På ett sätt är det förstås ”mer jobb” att ha hästar i ett småttingliv.. men kära hjärtanes, vad dessa djur ger och ger och ger. Här tankar vi kraft och energi, både jag och den skäggige. Ja, barnen också förstås. Men för oss vuxna är det förstås på ett annat sätt.
Hemmabarnen, mitt i något dom äälskar. Att baka! Och för varje gång blir jag mer och mer överflödig. När det handlar om spisen, ugnen osv, då är morsan på tå… men måtta, knäcka ägg, osv.. det, går som hejsan för det där köksrutinerade gänget!
Denna lilla ljuvliga människa blev tre månader!
Vi var på bvc och mätte och vägde och fick två vaccinsprutor, en i varje gosselår. Tröttsamt. Och en febertopp på det. Men sedan piggelinig pyttesuperhjälte igen. Som man enligt hans kurvor inte alls kan ana att han faktisk varit tvärsjuk i RS, hurra och tack God Gud för amningen och att mammamjölken orkade stanna kvar och faktiskt inte drog… vilket inte hade varit konstigt med den grava stress som pågick i min kropp då. Nu har jag kunnat börja pusta ut.. och DÅ strejkar MIN kropp för första gången efter allt som varit i alla månader. Som att den tagit ett djupt andetag genom alla orosmoln och nu när jag slappnar av, så kom yrseln, stickningar i ansiktet och höga blodtrycket(!). Vi har tagit/tar allt på största allvar och försöker ge den stackars mammakroppen vad den önskar; vila och återhämtning. Som ni förstår, inte helt lätt.. men jag tror vi är något på spåren. Det höga trycket har börjat lugna sig och jag känner mig också mer hel för varje dag. Ni anar inte lyckan i det.
Och det här; livet som pågår på det sätt vi önskar. Inte på något sätt den okrångligaste varianten, men lyx är det, att få vara tvärtrött om kvällen.. för att vi levt och verkat för det som är vårat sätt att leva drömliv på. Djur och barn i ett virrvarr, fylla dagarna med liv. Den här veckan har vi njutit av känslan att ljuset återvänt lite, lite för var dag och så har vi hört fåglarna kvittra för första gången på länge.
Vi hade lekdate här hemma och småbagarna var mäkta nöjda över att få bjuda på ”Regnbågsbakelserna” vi hade gjort tillsammans. Helt sonika vanliga chokladmuffins som Juniflickan tyckte att vi skulle prova kristyrlimma fast regnbågsremmar på.. och det blev ju hur fint (och gott, tydligen!) som helst ju!
Salen såg mestadels ut såhär. Som ett hotell! Ser ni väl!
Fast jämarns! Lagom till helgen tog vid hade vi hjälpts åt och rett till hemmet!
Helgen var en lyxig variant. Med utekalas i Mäjadalen för storkusinen. Och våra tre ”storbarn” fick stanna kvar och ha ”Tacosdate” hos Moster och Morbror… något dom längtat efter i två års tid med pga ni vet vad, så har det inte blivit av. Lyckan nu var enorm.
Helgen avslutades såhär. I strålande sol! Smyganingar av vad som komma skall, vårvintern. Barnen lekte, Bäbisen sörplade mjölk medan mamman och pappan sörplade kaffe där i snödrivan.
Veckan avslutades med att vi var bjudna till barnens Farmor och Farfar. Exakt hur lyxigt som helst. Svärmor hade lagat världsgod gryta och sen marängsviss till efterrätt som alla åt av som om det inte fanns någon morgondag. Samtliga ord för små för att beskriva tacksamheten över alltsammans.
Och nu är nya veckan här, den sista för januari, och med värmande solen, dropparna från taket, värmen innanför jackan på långpromenaden medan bäbisen snusade i vagnen.. det, är såna vårvinterkänslor och känns så obeskrivligt härligt. Hoppas att du också fått några strålar sol på dig idag.
Önskeplaner för vecka 4!
-HemmaMamma, skapa goda dagar tillsammans med barnen! Det är ”ett helt företag” nu att sno runt dagarna med fyra barn. Men tusan! Jag tror vi börjar, efter tre halkiga månader, hamna lite stadigare på banan och känslan av att kunna slappna av i det som är, är så god och njutbar som du anar.
-Rymma för energitankande! Det hör också till viktigheterna. Om det så är att rymma upp till stökrummet i en halvtimme när pappan kommer hem från jobbet, få svettas på crosstrainern och välkomna endorfiner. Eller rymma iväg på långpromenad med Lillminstingen i vagnen eller ta en stunds vila med bäbisen på storsängen. Fyrbarnsmorsan mår bra av småstunder nu och då, att höra sina egna tankar, lyssna på tystnaden och andas för sig själv ett slag. Sen längtar jag efter lilllgänget igen, med nya krafter! Intensivt är ordet för livet just nu, att tanka kraft, viktigare än någonsin.
-Fortsätta förra veckans skrivarstuga! Jag har så många inlägg på gång, det är så roligt att ni önskat så. Försöker nu sammanställa hela alltet.
-Välkomna Hovis!
–Ha en sista januarihelg!
…
Önskar er och oss en god vintervecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Senaste kommentarer